Hur man tar bort trafikköer

Det är en olycklig verklighet i nästan varje större stad — trafikstockningar finns och speciellt under rusningstrafik.
Jonas Eliasson avslöjar hur små knuffar på bara en mindre andel av förarna, som dem får låta bilen vara hemma, vilket får trafikköerna bli ett minne blott. (Filmat vid TEDxHelvetia.)

Hej! Jag är här för att prata om trängsel,

i det här fallet trafikstockningar.

Trafikstockningar är ett vanligt förekommande fenomen.

Det existerar i stort sett i alla städer i hela världen,

något som kanske är lite förvånande när man
tänker på det.

Jag menar, tänk på hur olika städerna verkligen är.

Jag menar, vi har de typiska Europeiska städerna,

med en tät stadskärna, god kollektivtrafik

och som vanligen inte har så hög vägkapacitet

Men å andra sida har du Amerikanska städer.

Den rör sig av sig själv, ok.

Nåväl, de amerikanska städerna:

en stor mängd vägar spridda över stora områden

och nästan ingen kollektivtrafik.

Och sen har du de framväxande städerna,

med en blandning av olika fordon,

blandad markanvändning. Även de
ganska utspridda

men ofta med en väldigt tätbebyggd stadskärna.

Trafikplanerarna runt hela världen har försökt med

olika tillvägagångssätt: tättbebyggda städer eller utspridda städer,

mängder med vägar eller storkollektivtrafik

eller mängder med cykelbanor eller mer information,

eller en massa andra olika saker,
men inget verkar fungera.

Men alla dessa försök har en sak gemensamt.

De försöker i huvudsak fundera ut vad

människorna ska göra istället för att
köra bil i rusningstrafik.

De gör i huvudsak, på något vis, ett försök att planera

vad andra människor ska göra och
planerar livet för dem.

Nu är planering av komplexa sociala system

något som är väldigt svårt att göra och
låt mig berätta denna historia för dig.

Tillbaka till 1989, när Berlinmuren föll,

fick en stadsplanerare i London ett telefonsamtal

från en kollega in Moskva som i huvudsak sa detta,

"Hej det är Vladimir. Jag skulle vilja veta,

vem som är ansvarig för Londons brödförsörjning?"

Och stadsplaneraren i London svarade,

"Vad menar du, vem är ansvarig för Londons --

Jag menar, det finns ingen ansvarig."

"Men någon måste väl ha ansvaret.

Jag menar, det är ju ett väldigt komplicerat system.
Någon måste väl kontrollera allt detta."

"Nej. Nej. Nej det finns igen som har ansvaret.

Jag menar i huvudsak -- Jag har inte riktigt tänkt på det.

Det är i huvudsak självorganiserande."

Det organiserar sig själv.

Detta är ett exempel på ett komplex socialt system

som har förmågan att vara självorganiserande,

och det är en väldigt djupgående insikt.

När man ska försöka lösa komplexa
sociala problem,

är det första man försöker göra att

skapa incitament.

Man låter bli att planera detaljerna,

och då kommer folk klura ut vad de behöver göra

för att anpassa sig till det nya ramverket.

Och låt oss se hur vi nu kan använda denna insikt

för att bekämpa bilköerna.

Detta är en karta över Stockholm, min hemstad.

Stockholm en stad av mellanstorlek med, i
grova slängar, två miljoner människor.

Men kring Stockholm finns mycket
vatten och mycket vatten

innebär många broar --smala broar, gamla broar --

vilket innebär mängder med bilköer.

Och alla dessa röda prickar visar platserna
med mest bilköer,

vilket är broarna som leder till innerstan.

Och då kom någon på idén att

bortsett från god kollektivtrafik,

bortsett från att spendera pengarna på vägar,

låt oss ta en avgift på en eller två euro
vid dessa flaskhalsar.

Nu är inte en eller två euro,
särskilt mycket pengar.

Om man jämför det mot parkeringsavgifter
eller driftskostnader med mera,

så man kanske skulle förvänta sig att bilförarna

inte alls skulle ändra sig på grund
av denna lilla avgift.

Då skulle du vara fel ute.

En eller två euro var tillräckligt för att
få 20 procent av bilarna

att försvinna under rusningstid.

Nu tycker du kanske att 20 procent är
en ganska stor siffra,

men vi har ändå 80 procent av kvar
av problemet, eller hur?

Eftersom du fortfarande har 80 procent av trafiken.

Men är även detta fel, eftersom trafiken
råkar vara

ett ickelinjärt fenomen, vilket betyder att

när du når över en viss kapacitetströskel

så startar trafikstockningarna att
öka riktigt, riktigt snabbt.

Men turligt nog, så fungerar det åt det
andra hållet med.

Om du kan minska trafiken enbart något,
så kommer trafikstockningarna

att gå ner mycket snabbare än man skulle tro.

Trängselskatten introducerades i Stockholm

den 3:e januari 2006, och den första bilden är en bild

från Stockholm på en av dessa vägar den 2:a januari.

Första dan med trängselskatten så såg det ut så här.

Det här är vad som händer när man tar bort

20 procent av bilarna från gatorna.

Man kan verkligen minska körerna ordentligt.

Men som jag sa tidigare, så anpassar
bilförarna sig eller hur?

Så efter ett tag så skulle allihopa ha
kommit tillbaka eftersom de

vant sig vid förändringarna.

Fel igen. Det är nu sex och ett halvt år sen

sedan trängselskatterna introducerades i Stockholm,

och vi har i huvudsak samma låga
trafikmängder fortfarande.

Men ni ser här, det finns ett intressant
tomrum här i tidsserien

vid 2007.

Saken är att trängselskatten

introducerade först som ett försök, så den infördes

i januari och togs bort i slutet av juli,

därefter följde en folkomröstning och
så återinfördes trängselskatten

igen under 2007. Vilket naturligtvis var en
underbar vetenskaplig möjlighet.

Detta var ett riktigt kul försök redan från början

och vi fick faktiskt göra försöket två gånger.

Och personligen, skulle jag vilja göra det vartannat år eller så,

men de kommer aldrig låta mig göra det.

Men det var kul hursomhelst.

Så vi följde upp detta och vad hände?

Det här är sista dan på trängselskatten 31 juli och

vad du ser är samma gata
men nu är det sommar.

Och sommaren är väldigt trevlig i Stockholm,

en ljus tid av året,

och första dagen utan trängselskatten

så såg det ut så här.

Och alla bilar var tillbaka och man måste
till och med beundra

bilförarna som anpassade sig så otroligt snabbt.

På första dan hade alla kommit tillbaka.

Och den här effekten hängde i sig.
Så siffrorna för 2007 såg ut så här.

Nu är dessa trafiksiffror väldigt spännande,

en smula förvånande och
väldigt användbara att ha,

men jag skulle säga att den mest
förvånande bilden här

som jag kommer visar er i dag är inte denna.
Det är den här bilden.

Den visar Stockholmarnas stöd för trängselskatten,

och vad ni ser är, att när trängselskatten infördes

i början av våren 2006, så var man
våldsamma motståndare till den.

Sjuttio procent av befolkningen vill inte ha detta.

Men vad som hände när trängselskatten införts

var inte vad man skulle förvänta sig,
att folk skulle hata den mer och mer.

Nej, det motsatta hände, de ändrade sig,
till en punkt

där vi nu har ett 70 procentigt stöd
för att behålla skatten,

jag menar -- Låt mig upprepa detta:

70 procent av befolkningen i Stockholm

ville behålla en kostnad för någonting
som varit gratis.

Ok. Så hur kan det komma sig?
Varför är det så?

Nåväl, tänk på det här viset. Vilka ändrade sig?

Jag menar 20 procent av bilförarna som försvann,

rimligen borde de väl vara missnöjda på något sätt.

Och vart tog de vägen? Om vi kan förstå detta,

då kanske vi kan förstå hur folk kan
vara så nöjda med detta.

Nåväl, vi gjorde en stor intervjuundersökning

i samarbete resetjänster och försökte förstå

vilka som ändrat sig och vart de försvann?

Och det visade sig att de själva inte visste.
(Skratt)

Av någon anledning är bilförarna --

de är säkra att de faktiskt kör på samma sätt
som de brukade göra.

Varför är det så? Det är för att resmönster

är mycket mindre stabila än man kan tro.

Varje dag, så tar människor nya beslut,
människorna ändrar sig,

världen runt dem ändrar sig och varje dag

så knuffas dessa beslut, om än mycket lite,

bort från körning i rusningstrafiken

på ett sätt som folk inte ens märker.

De är inte ens medvetna om det.

Men den andra frågan är,
vem ändrade hur de tänker?

Vem fick dem att ändra uppfattning och varför?

Så vi gjorde en till intervjustudie, försökte förstå

varför folk ändrade sin inställning och vilka
olika grupper som hade ändrade sig?

Och efter att vi analyserat svaren så visade det sig

att mer än hälften av dem inte trodde att de
hade ändrat sin inställning.

De var faktiskt övertygade att de hade

gillat trängselskatten hela tiden.

Vilket betyder att vi nu har ett läge

där vi reducerat trafiken genom
denna trängselskattestation

med 20 procent och reducerat
körerna enormt mycket.

Och folk är inte ens medvetna att de ändrat sig

och att de verkligen tror att de har
gillat detta hela tiden.

Detta är kraften av små knuffar när man försöker

lösa komplex sociala problem, och när man gör det,

så bör man inte försöka tala om för
människor hur de bör anpassa sig.

Man bör bara knuffa dem i den rätt riktningen.

Och gör man det rätt,

så kommer folk omfamna ändringen,

och om du gör det rätt så kommer
folket till och med tycka om det.

Tack så mycket. (Applåder)