Hej! Jag är här för att prata om trängsel, i det här fallet trafikstockningar. Trafikstockningar är ett vanligt förekommande fenomen. Det existerar i stort sett i alla städer i hela världen, något som kanske är lite förvånande när man tänker på det. Jag menar, tänk på hur olika städerna verkligen är. Jag menar, vi har de typiska Europeiska städerna, med en tät stadskärna, god kollektivtrafik och som vanligen inte har så hög vägkapacitet Men å andra sida har du Amerikanska städer. Den rör sig av sig själv, ok. Nåväl, de amerikanska städerna: en stor mängd vägar spridda över stora områden och nästan ingen kollektivtrafik. Och sen har du de framväxande städerna, med en blandning av olika fordon, blandad markanvändning. Även de ganska utspridda men ofta med en väldigt tätbebyggd stadskärna. Trafikplanerarna runt hela världen har försökt med olika tillvägagångssätt: tättbebyggda städer eller utspridda städer, mängder med vägar eller storkollektivtrafik eller mängder med cykelbanor eller mer information, eller en massa andra olika saker, men inget verkar fungera. Men alla dessa försök har en sak gemensamt. De försöker i huvudsak fundera ut vad människorna ska göra istället för att köra bil i rusningstrafik. De gör i huvudsak, på något vis, ett försök att planera vad andra människor ska göra och planerar livet för dem. Nu är planering av komplexa sociala system något som är väldigt svårt att göra och låt mig berätta denna historia för dig. Tillbaka till 1989, när Berlinmuren föll, fick en stadsplanerare i London ett telefonsamtal från en kollega in Moskva som i huvudsak sa detta, "Hej det är Vladimir. Jag skulle vilja veta, vem som är ansvarig för Londons brödförsörjning?" Och stadsplaneraren i London svarade, "Vad menar du, vem är ansvarig för Londons -- Jag menar, det finns ingen ansvarig." "Men någon måste väl ha ansvaret. Jag menar, det är ju ett väldigt komplicerat system. Någon måste väl kontrollera allt detta." "Nej. Nej. Nej det finns igen som har ansvaret. Jag menar i huvudsak -- Jag har inte riktigt tänkt på det. Det är i huvudsak självorganiserande." Det organiserar sig själv. Detta är ett exempel på ett komplex socialt system som har förmågan att vara självorganiserande, och det är en väldigt djupgående insikt. När man ska försöka lösa komplexa sociala problem, är det första man försöker göra att skapa incitament. Man låter bli att planera detaljerna, och då kommer folk klura ut vad de behöver göra för att anpassa sig till det nya ramverket. Och låt oss se hur vi nu kan använda denna insikt för att bekämpa bilköerna. Detta är en karta över Stockholm, min hemstad. Stockholm en stad av mellanstorlek med, i grova slängar, två miljoner människor. Men kring Stockholm finns mycket vatten och mycket vatten innebär många broar --smala broar, gamla broar -- vilket innebär mängder med bilköer. Och alla dessa röda prickar visar platserna med mest bilköer, vilket är broarna som leder till innerstan. Och då kom någon på idén att bortsett från god kollektivtrafik, bortsett från att spendera pengarna på vägar, låt oss ta en avgift på en eller två euro vid dessa flaskhalsar. Nu är inte en eller två euro, särskilt mycket pengar. Om man jämför det mot parkeringsavgifter eller driftskostnader med mera, så man kanske skulle förvänta sig att bilförarna inte alls skulle ändra sig på grund av denna lilla avgift. Då skulle du vara fel ute. En eller två euro var tillräckligt för att få 20 procent av bilarna att försvinna under rusningstid. Nu tycker du kanske att 20 procent är en ganska stor siffra, men vi har ändå 80 procent av kvar av problemet, eller hur? Eftersom du fortfarande har 80 procent av trafiken. Men är även detta fel, eftersom trafiken råkar vara ett ickelinjärt fenomen, vilket betyder att när du når över en viss kapacitetströskel så startar trafikstockningarna att öka riktigt, riktigt snabbt. Men turligt nog, så fungerar det åt det andra hållet med. Om du kan minska trafiken enbart något, så kommer trafikstockningarna att gå ner mycket snabbare än man skulle tro. Trängselskatten introducerades i Stockholm den 3:e januari 2006, och den första bilden är en bild från Stockholm på en av dessa vägar den 2:a januari. Första dan med trängselskatten så såg det ut så här. Det här är vad som händer när man tar bort 20 procent av bilarna från gatorna. Man kan verkligen minska körerna ordentligt. Men som jag sa tidigare, så anpassar bilförarna sig eller hur? Så efter ett tag så skulle allihopa ha kommit tillbaka eftersom de vant sig vid förändringarna. Fel igen. Det är nu sex och ett halvt år sen sedan trängselskatterna introducerades i Stockholm, och vi har i huvudsak samma låga trafikmängder fortfarande. Men ni ser här, det finns ett intressant tomrum här i tidsserien vid 2007. Saken är att trängselskatten introducerade först som ett försök, så den infördes i januari och togs bort i slutet av juli, därefter följde en folkomröstning och så återinfördes trängselskatten igen under 2007. Vilket naturligtvis var en underbar vetenskaplig möjlighet. Detta var ett riktigt kul försök redan från början och vi fick faktiskt göra försöket två gånger. Och personligen, skulle jag vilja göra det vartannat år eller så, men de kommer aldrig låta mig göra det. Men det var kul hursomhelst. Så vi följde upp detta och vad hände? Det här är sista dan på trängselskatten 31 juli och vad du ser är samma gata men nu är det sommar. Och sommaren är väldigt trevlig i Stockholm, en ljus tid av året, och första dagen utan trängselskatten så såg det ut så här. Och alla bilar var tillbaka och man måste till och med beundra bilförarna som anpassade sig så otroligt snabbt. På första dan hade alla kommit tillbaka. Och den här effekten hängde i sig. Så siffrorna för 2007 såg ut så här. Nu är dessa trafiksiffror väldigt spännande, en smula förvånande och väldigt användbara att ha, men jag skulle säga att den mest förvånande bilden här som jag kommer visar er i dag är inte denna. Det är den här bilden. Den visar Stockholmarnas stöd för trängselskatten, och vad ni ser är, att när trängselskatten infördes i början av våren 2006, så var man våldsamma motståndare till den. Sjuttio procent av befolkningen vill inte ha detta. Men vad som hände när trängselskatten införts var inte vad man skulle förvänta sig, att folk skulle hata den mer och mer. Nej, det motsatta hände, de ändrade sig, till en punkt där vi nu har ett 70 procentigt stöd för att behålla skatten, jag menar -- Låt mig upprepa detta: 70 procent av befolkningen i Stockholm ville behålla en kostnad för någonting som varit gratis. Ok. Så hur kan det komma sig? Varför är det så? Nåväl, tänk på det här viset. Vilka ändrade sig? Jag menar 20 procent av bilförarna som försvann, rimligen borde de väl vara missnöjda på något sätt. Och vart tog de vägen? Om vi kan förstå detta, då kanske vi kan förstå hur folk kan vara så nöjda med detta. Nåväl, vi gjorde en stor intervjuundersökning i samarbete resetjänster och försökte förstå vilka som ändrat sig och vart de försvann? Och det visade sig att de själva inte visste. (Skratt) Av någon anledning är bilförarna -- de är säkra att de faktiskt kör på samma sätt som de brukade göra. Varför är det så? Det är för att resmönster är mycket mindre stabila än man kan tro. Varje dag, så tar människor nya beslut, människorna ändrar sig, världen runt dem ändrar sig och varje dag så knuffas dessa beslut, om än mycket lite, bort från körning i rusningstrafiken på ett sätt som folk inte ens märker. De är inte ens medvetna om det. Men den andra frågan är, vem ändrade hur de tänker? Vem fick dem att ändra uppfattning och varför? Så vi gjorde en till intervjustudie, försökte förstå varför folk ändrade sin inställning och vilka olika grupper som hade ändrade sig? Och efter att vi analyserat svaren så visade det sig att mer än hälften av dem inte trodde att de hade ändrat sin inställning. De var faktiskt övertygade att de hade gillat trängselskatten hela tiden. Vilket betyder att vi nu har ett läge där vi reducerat trafiken genom denna trängselskattestation med 20 procent och reducerat körerna enormt mycket. Och folk är inte ens medvetna att de ändrat sig och att de verkligen tror att de har gillat detta hela tiden. Detta är kraften av små knuffar när man försöker lösa komplex sociala problem, och när man gör det, så bör man inte försöka tala om för människor hur de bör anpassa sig. Man bör bara knuffa dem i den rätt riktningen. Och gör man det rätt, så kommer folk omfamna ändringen, och om du gör det rätt så kommer folket till och med tycka om det. Tack så mycket. (Applåder)