-
Den här videon sponsrades av
World Anvil
-
100 Procent garanterad inte inte göra
förfärliga saker mot bikaraktärer
-
Glas som krossas
-
Jag har pratat om det här förr i sin egen
Trope Talk, men karaktärers död är
-
stora händelser. De är stora händelser
både i handlingen och utanför
-
Eftersom karaktären är inte bara död,
vilket är tråkit i sig själv,
-
men det tar också bort all framtida
potential från en given karaktär
-
All deras utveckling, dynamik,
förhållanden, allting
-
-allt det förloras för en stark reaktion
en gång
-
De flesta författarna fattar att detta är
en stor förlust för handlingen
-
så de ser noga till att reaktionen är väl
värd kostnaden
-
Riktiga huvud-karaktärsdödar är ofta
heroiska uppoffringar, förlängda tragedier
-
eller välutvecklade slut på deras
karaktärsutveckling då allt har knutits
-
ihop. De ges oftast tid och vikt för att
reflektera på den kostnaden
-
Överlevarna kommer hantera sin sorg,
reflektera över vad förlusten betyder för dem,
-
och ändras oftast mycket av upplevelsen,
kanske tar på sig deras arv, söker hämnd,
-
eller går de igenom hens komplexa liv för
att bli en bättre människa.
-
Det här är inte det
-
"Kylande" Är det gulliga smeknamnet
av det fulla namnet: Intrykt I Kylen
-
Namnet kommer från en nu ökänd
"Green Lantern"-serietidning där
-
Green Lantern Kyle Reyners flickvän mördas
av skurken "Major Force" och stoppas in i
-
kylen så han kan hitta det senare.
"Kylande" är den väldigt
-
specifika varianten av karaktärsdödar där
en karaktär mördas brutalt specifikt för
-
att såra en annan, mer viktig, karaktär. Den
här motivationen kan vara Watsonisk eller
-
Doylistisk som i skurkens motiv inom
handlingen eller författarens avsikt. I
-
Watsoniska fall mördas offret specifikt
för att det kommer såra den viktiga karaktären
-
I Doylistiska fall kan mördaren ha alla
sorters personliga motivationer att vilja
-
oformellt brutalisera karaktären, men
författarens motivation är bara att göra
-
den viktiga karaktären sorgsen. Den enda
rollen mordet spelar i handlingen är att
-
skada en annan karaktär, och det ses
fortfarande som oformellt och raskt.
-
Kylning refererar nästan alltid till
dödsfall, men ibland kan karaktärerna
-
utsättas för någon sorts tortyr eller öde
värre än döden med samma resultat,
-
karaktären som faktiskt betyder något är
inte den som utsätts.
-
utan den som reagerar till det.
-
Offrets egna reaktion till sin hemska
situation skippas oftast och istället ser
-
man hur den viktiga karaktären lider i
medlidande.
-
På grund av anledningar är ofta offret en
kvinnlig karaktär,
-
ofta en knappt utvecklad mamma eller
love interest vars enda karaktärsdrag är
-
att hjälten gillar dem. Så att när de
brutaliseras eller mördas, ofta utanför
-
bild, kan deras mer nyanserade fan/ love
interest manlig hjälte bli väldigt sorgsen
-
om det. Faktum är at det är ett väldigt
lätt test att se om en karaktärs död är
-
"kylning" eller inte; Om det kunde hända
utanför bild och ha precis lika mycket
-
slagkraft, speciellt om det faktiskt
händer utanför bild, är det troligen
-
"kylning". Det enda det gör för storyn är
att det gör de viktiga karaktärerna
-
sorgsna. Utan att gå in på hur det känns
för den som faktiskt brutaliseras/mördas.
-
Att bli dödad utanför bild är ett så
avvisande fuck you till en karaktär,
-
det finns ingen utvisning, ingen tragedi,
karaktären blir en plot device för någon
-
annans ångest. Bikaraktär eller ej
förtjänar ingen det.
-
Utanför bild-testet är inte helt nog
för att se om en död är kylning eller ej.
-
Kylning är menat för att endast
göra en annan karaktär sorgsen,
-
men välskrivna dödar gör nästan
alltid de andra karaktärerna sura också
-
Och för att karaktären själv ofta är för
död för att bry sig påverkar de flesta
-
Långvarande effekterna av döden endast de
andra karaktärerna.
-
Vanligtvis genom att göra dem sura.
Så skillnaden mellan en kylningsdöd och en
-
icke-kylningsdöd är inte helt klar bara
från den här defentionen.
-
Skillnaden är att kylning ofta gör
karaktären ledsen kort och ytligt.
-
Medan en riktig död får karaktärerna att
sörja. Oftast pratas kylda karaktärer
-
aldrig om igen efter delen där de dog blir
löst, eller till och med innan det.
-
(Bara försök övertyga mig att Luke var
ledsen för Uncle Owen och Aunt Berut tio
-
minuter senare.) Så som ett andra kylningstest
vill jag skapa en följd av det ikoniska
-
"Sexig Lampa-testet" vilket utforskar om
en scen skulle ändras om karaktären
-
ersattes med en sexig lampa. Detta är det
bra testet; Om en död karaktär kan bytas
-
Ut mot någons värdefulla pokemonkort-
samling och förlusten har samma eller mer
-
slagkraft,
blev den karaktären troligen kylad
-
Detta är ovanligt för serien, men kylning
är en dålig trop.
-
Det är inte en ofta felanvänd trop, eller
en svårhanterad trop, den är bara dålig.
-
Karaktärsdödar är inte dåliga trop,
men kylning visar brist på respekt mot
-
den kylade karaktären och deras potential.
Kylande väger en karaktärs potentiella värde
-
Och bedömer att ALLT det är värt mindre
än att en annan karaktär känner sig nere
-
en stund. Detta reflekteras både utanför
handlingen och i den.
-
Eftersom mördaren, karaktären som gör det
eller regissören som gör beslutet
-
bevisligen inte bryr sig ett sk*t om själva
karaktären. Istället bryr de sig helt om
-
hur att döda den här personen gör en annan
karaktär sur i ett kapitel eller två.
-
Deras egna liv och död är inte lika
viktiga eller fokusvärt som att indirekt
-
skada hjälten. Detta visar tydligt hur
mördaren är en hemsk person, men visar
-
också en viss nivå av avvisande hos
regissören. Ett Love Interrest/en älskad
-
karaktär kan dödas eller bli djupt skadad
på ett sätt som främst skadar en annan
-
karaktär utan att det känns som kylning.
Detta är mest upp till utförandet.
-
Eng. Ordvits
-
Om döden är omormell, snabb (och utanför
bild) är det en röd flagga,
-
eftersom det inte riktigt ger karaktären
ett ordentligt farväl; det visar inte
-
tragedin av deras liv och potentiella
förlust, det fokuserar bara på varför och
-
hur det gör huvudkaraktären ledsen.
-
Varje karaktär är sin egna hjälte,
och om de dör endast för att
-
fylla ut någon annan nekar det deras rätt
att vara sin egen person som är mer än
-
bara ett stöd för någon annans liv. Det
tar deras död och furlusten av hela deras
-
framtida liv och minimerar det till en
kort känslosam stöt på en annan person.
-
Det är avvisande.
-
Nu börjar vi gå in på "Spicy Takes Zonen"
eftersom MCU:n är min favoritboksningssäck
-
men jag tyckte såhär om de flesta riktiga
dödarna i Infinity War och Endgame,
-
speciellt Gamora och Black Widow. Loke och
vision dör också rätt snabbt och oformellt
-
främst för att såra karaktärerna som känner
dem, men de ges vikt och värdighet medans.
-
Att de inte kunde räddas känns tragiskt
och orättvist inom storyn, istället för
-
att kännas som dåligt manus, men Gamoras-
är faktiskt rätt facinerande.
-
I de två filmer som hon var med i var allt
om att hon skulle fly från Thanos och hans
-
extremt hemska, våldsamma uppfostrings-
situation,
-
läka som en person och lära sig lita på
och till och med älska hennes nya vänner.
-
Hennes dynamik med Nebula följde samma
spår: de insåg att de inte var fiender utan
-
offer från samma hemska situation och
samma manipulerande, plågande narcissist.
-
Thanos skugga ligger över Gomoras story
som orsaken till all hennes lidande.
-
Och saken som skrämmer henne mest: att hon
hela tiden försöker fly.
-
I Infinity War berättar Red Skull för
Thanos att han måste offra något han
-
älskar, så han dödar Gamora. Permanent.
Hon är död.
-
Som om det inte är dåligt nog fungerar det
faktiskt. Gamora tror att Thanos inte kan
-
känna kärlek och hon har uppriktigt rätt;
Han är en aggresiv narcissist som bara ser
-
sig själv, och detta borde vara testet som
får honom på fall.
-
Dessutom är "Döda dina kära för att få Mc-
Guffinen och bli stark" är ett extremt
-
simpelt hemligt test av moraler, och det
är helt enkelt krimminelt att det faktiskt
-
var det enda sättet att få stenen. Det är
bara lat manusskrivning. Du hade
-
"Grimdark-Valet" och det faktiskt
intressanta valet och du valde Grimdark
-
Eftersom du trodde att Grimdark var
autmatiskt intressant. Det är bara
-
misslyckat.
-
I alla fall, det det hade varit dåligt nog
om de bara förstörde hela Gamoras utveckling
-
genom att säga att den hopplöst onda
superskurken som slaktade hennes folk
-
och torterade henne och Nebula i deccenium
FAKTISKT älskade henne hela tiden,
-
men det går över gränsen dubbelt genom att
få honom att bevisa att han älskade henne
-
genom att MÖRDA henne.
-
Gamoras hela "Arc" och plats i händelsen
tas bort för att ge Thanos ett
-
karaktärsdrag som inte är logiskt för honom
och gör Starlord ledsen så han agerar dumt
-
i slutscenen.
Och för att göra Thanos ledsen.
-
Vilket ges mer vikt än att Starlord är
ledsen. För såklart är att göra den rent
-
onda skurken lite ledsen värt det för
en av Marvels mest intressanta hjältinnor.
-
Jag förstär vad de försökte, men det
fugerade inte, var en dålig idé och det
-
förstörde allt Gamora hade i de förra
filmerna.
-
Vilket är väldigt misslyckat.
-
Black Widows död är lik Gamoras, men är
dålig av andra anledningar,
-
eftersom till skillnad från Gamora, som
hade för mycket potential för att
-
berättiga hennes oformella död, blev Black
Widow extremt underanvänd av alla andra
-
filmer hon har varit i, med ett halvt
undantag för Winter Soldier.
-
Vi hade den här världen i ett decennium,
och har aldrig fått en arc för widow som
-
var djupare än "Hon är snygg" eller "Hon
ligger med hulken". Detta gjorde henne
-
disponibel, men man märker att regissörerna
insåg att hon var för disponibel för att
-
hennes död skulle ha slagkraft, eftersom
de rushar hela karaktärsskapandet genom
-
att plötsligt ge henne fokus, dynamik med
de andra och en påstådd personlig arc om
-
att värdera Avengersarna som en hittad
familj.
-
Det var ett försök att ta igen förlorad
tid så att vi skulle acceptera hennes
-
heroiska uppoffring, men det var tydligt
token.
-
Att filmen helt glömde hennes död efter 5
minuter visar bara hur oviktig hon var;
-
Tonys uppoffring fick alla hjältar i
MCU:et att betyga aktning,
-
en förlängd begravningsscen och en hel
film om hur svårt det var för MCU:n att
-
fortsätta utan honom. Tasha fick en bänk i
en sjö och en solo-flm ett år efter hon
-
dog.
-
Om vi skulle tro att hon verkligen var
viktig borde storyn ha agerat så, och
-
den borde ha agerat så längre än bara
halvtimmen innan hon dog,
-
för att föra vidare händelsen
-
av dumma anordnade anledningar.
-
Blev hon bara för dyr? Var det problemet?
Kom igen.
-
Det är ganska bevisande att MCU:n har
tagit tillbaka eller överstrukit alla
-
fyra dödarna, på ett eller annat sätt;
Loke och Gamora har tidsförskjutna
-
versioner med noll karaktärsutveckling som
ersätter deras mer intressanta döda
-
versioner, Vision fick en riktig
avsändning i Wanda Vision, och Wanda fick
-
faktiskt sörja, plus har han sin egen inte
helt lika kopia för framtida uppträdanden
-
och självklart får Black Widow äntligen
sin egen film vi blev lovade.
-
Vilket är en väldigt svårsåld film nu när
hon har dött och är irrelevant.
-
Hade dödarna haft ordentlig slagkraft och
värt kostnaden, hade inget behövt
-
överstrykas.
-
För att vara rättvis är karaktärer inte
riktigt folk, de är delar av en historia
-
som existerar bara för att för den vidare,
och några av dem är verkligen bara stöd i
-
andras liv. Det är inte en moraliskt dålig
sak, men storyn borde inte få dig att
-
tänka på det. Vi som publiken kanske kan
gissa att hjältens lilla, fredliga by och
-
stränga, men rättvisa faderfigur bara
finns där för att brännas ner av den onda
-
mästaren i episod ett för att förbereda
den kommande olyckan för att sätta de på
-
hjältevägen, men hjälten vet inte det och
det är vad som ska vara viktigt.
-
För hjälten är det deras hela värld. Att
bränna staden och döda fadern utanför bild
-
berättar bara att hjälten kanske bryr sig,
men vi behöver inte och storyn kommer inte
-
övertyga dig att hjälten faktiskt bryr
sig.
-
Det kopplar loss oss från någon vi borde
relatera till, och det förstör dödens
-
känslosamma slagkraft, när den
känslosamma slagkraften är det enda denna
-
tropen har! Om fadern hade varit med oss i
två säsonger, eller första två akterna av
-
en film som en mentorsfigur exempelvis,
förväntar vi oss att han ska dö med lite
-
fanfar, och vi skulle bli sura annars. En
heroisk uppoffring, en döende monolog,
-
ett erkännande att hjälten gjorde honom
till en bättre person och väldigt stolt,
-
flera referenser till honom efter hans död
så att vi kommer ihåg hur han påverkade
-
hjältens resa. Om vi inte får den sortens
sak skulle vi känna oss lurade, men bara
-
för att vi inte har sett den döda fadern
från kapitel ett så länge känner regissören
-
sig bekväm med att bara bränna ner stället
utanför bild efter en replik exposition
-
och sen förväntar de att vi sak känna för
hjälten när de inte har gjort den här
-
döden kännas meningsfull. I den här
strukturen är mängden vikt en död ges inte
-
samma som hur viktig karaktären är, den är
samma som hur mycket tid i bild karaktären
-
gavs. Vilket inte har något att göra med
hur karaktärerna borde reagera till
-
förlusten.
-
Kylning är en väldigt ogillad trop av
många anledningar, för det första är det
-
svårt att hitta en heroisk död-trop som
folk gillar.
-
Heroiska uppoffringar är den enda som folk
en halvt gillar, för att för det mesta
-
känns det dåligt att döda en karaktär, men
viktigare än det har kylning inte
-
motbalansen som får dödar att kännas bra
eller förtjänade. En hjälte kanske dör
-
ärofyllt försvarande deras älskade, vilket
är hjärtvärmande heroiskt med lite fri
-
vilja och val. Eller ha accepterat deras
öde vilket gör deras död ett naturligt
-
slut på deras utveckling. Eller något
annat som får publiken att tro att deras
-
död fungerar för att avsluta deras
"arc", och om deras död är tragisk och
-
orättvis blir den ofta förlängd plågande
mycket för att visa publiken att det inte
-
är ett fel eller missledning, karaktären
kommer inte överleva.
-
För ett klassiskt Full Metal Alchemist-
exempel (Spoilers), blir Mages Hughes,
-
professionell rolig-person och raring,
oväntat mördad tidigt i serien, för att
-
han kom på den övervälvande "Plotten" för
tidigt, så skurkarna behövde få bort honom.
-
Hans död fungerar som en stor motivation
för de flesta hjältarna, mest Roy Mustang
-
men det är inte bara en symbolisk heroisk
motaivatör för att få hjältarna att börja.
-
Den känns hemsk. Den är tragisk, orättvis,
han slåss hårt för att stoppa det, hans
-
fru och dotter är förstörda, och
konsekvenserna märks till finalen.
-
Denna döden skulle inte fungera på samma
sätt om den hade hänt utanför bild, och
-
den kunde inte bytts ut mot en mapp med
pokémonkort.
-
Den betyder för mycket för storyn. Så det
är inte kylning. Kylade karaktärer får
-
inte den här behandlingen. Och uppriktigt
har de tur om de får en personlig Ark.
-
De dör endast för att göra en annan
viktigare karaktär ledsen/sur.
-
Det är inte en heroisk uppoffring, de har
ingen försorg i det, de accepterar inte
-
det, och deras personliga ark (om de får
sådana) blir inte fint lösta innan det.
-
Deras död eller brutalisation är elak och
orättvis för att den är designad för att
-
kännas så för karaktären som ska skadas/
motiveras, men som ett resultat förstör de
-
de enda semi-okej delarna av dödar, och
gör upplevelsen bara obarmhärtligt oskön
-
och katharsisfri för publiken. Detta är
inte ett misstag, det är en medveten del
-
av tropet, för det sätter väsentligen upp
en ostabil narrativ situation som hjälten
-
nu måste försöka stabilisera och lösa,
vanligtvis genom att jaga och stoppa
-
mördaren. Detta är en motivation som
startar en ark, så den ska inte kännas som
-
en ark-lösning. Vilket ofta är den enda
delen av en död som publiken gillar ens
-
halvt, men det visar ett fundamentalt
avvisande av den kylade karaktären,
-
vilket förstör slagkraften de försöker
skapa. Till exempel när Alan Moore skrev
-
"The Killing Joke" skjuts, paralyseras och
brutaliseras Batgirl av Jokern, bara för
-
att göra Jim Gordon och Batman sura för
ett sista hemskt skämt.
-
Hon dödas inte ens, men hur denna händelse
påverkar henne skippas helt i storyn,
-
faktum är att allt hon säger till Batman
efteråt från sin sjukhussäng är hur oroad
-
hon är för vad Jokern kommer göra mot sin
pappa. Det är heroisk av henne att vara
-
oroad, men det är inte därför hennes
reaktion skrevs så. Barbara var irrelevant
-
för storyn. Alan Moore säger faktiskt att
han ångrar att han behandlade henne så.
-
Han tycker att hans redigerare skulle ha
tyglat honom istället för att säga, och
-
jag citerar tydligen, "Ok, förstör Bitchen"
-
Det där fundamentala avvisandet från
skaparen visar verkligen att kylande är
-
ett fundamentalt trasigt trop. Om
skaparen inte bryr sig om karaktären nog
-
för att ge deras lidande narrativ vikt
kommer de ha det svårt att få publiken att
-
bry sig när de lider. Det enda sättet
skaparen kan få publiken att bry sig i
-
situationen är att göra denna oviktiga död
skadar en annan, viktig, karaktär,
-
men eftersom skaparen inte bryr sig om den
kylade karaktären kommer det bli svårt att
-
skapa den viktigare karaktärens reaktion
till kylandet. Den viktigare karaktären
-
bryr sig mer om den kylade karaktären än
skaparen, så hur ska skaparen skriva deras
-
sörjande när de tydligt inte ens kan tänka
sig det.
-
Det verkar ytligt och ihåligt för på en
väldigt verklig niva, är det det.
-
Ett kylande saknar inte bara avslut, det
saknar ofta riktig känslosam vikt.
-
Vi har tur om vi verkligen känner den som
dog, men annars påverkar att döda hen oss
-
endast genom hur det påverkar de som bryr
sig om hen, och bara om vi bryr oss om dem
-
i sin tur. Att döda en karaktär vi inte
känner berättar att den karaktären aldrig
-
skulle vara viktig i sig själv. Vilket kan
koppla bort publiken från hela storyn.
-
Så att öppna en story med att kyla någon
skickar ett rätt tydligt meddelande till
-
publiken att de flesta karaktärerna inte
betyder något vilket rushar "bortkopplad-
-
publik-problemet direkt. Fun Fact: Detta
är hur Supernatural börjar. Jag försökte
-
kolla på den långt tillbaka och förlorade
intresse efter första säsongen eller så,
-
men jag kommer ihåg pilotavsnittet för det
är inbrännt i min hjärna. Till och med då
-
kunde jag typ märka att manuset inte
fungerade. Första scenen: Vi träffar våra
-
huvudpersoner som småbarn i ett idylliskt
hem med deras far och mor. Klipp till
-
natten där pappan märker att mamman är
fast i taket med ett livrätt ansikte, sen
-
sprängs hon och huset brinner ner.
Klipp till huvudstoryn några årtionden
-
senare, bror 1 är i College och har en
flickvän, bror 2 försöker kalla honom till
-
äventyr för att få storyn att hända. Bror
1 vill inte för han har så mycket som
-
händer i sitt liv just nu, sen fastnar
bror 1 i taket och sprängs, så det är dags
-
för en roadtrip. Första gången det hände
var det lite läskigt, andra gången
-
skrattade jag.
-
Jag kollade upp det för att se till att
jag kom ihåg detaljerna rätt och tydligen
-
dog båda kvinnorna för att skurken hade
planer för hjältarna, och i flickvännens
-
fall var det han som introducerade dem i
första taget. Specifikt så att han kunde
-
manipulera hjälten genom att mörda henne.
Det är- Gud det är såå roligt.
-
Det var pilotavsnittet. Undra på att död
är meningslöst i serien.
-
Så kylande försöker ha saker på båda
sätten: det ger oss en karaktär som
-
tydligt inte är viktig och dödar de på ett
sätt som visar att de inte var viktiga,
-
men försöker sen säga att deras död
verkligen var viktig för karaktären vi
-
ska sympatisera med. Det är som den
värsta sortens dam i nöd, en karaktär i
-
fara vars enda drag är att de är i fara.
Det är nästan sammandraget av "Berätta,
-
visa inte". Om vi inte bryr oss om
karaktären och de dör snabbt och oformellt
-
skulle vi aldrig ha en anledning att bry
oss. Om vi bryr oss om hen och de dör
-
snabbt och oformellt, och allt vårt fokus
läggs på hur ledsen det gör nån annan,
-
känns det som en dålig användning av deras
potential. Och noterar oss om skaparens
-
makt, vilket aldrig är bra. Vissa
regissörer inser detta utan att inse
-
problemet, och kommer försöka ta det ett
av två sätt: ena sättet ges plötsligt den
-
snart kylade karaktären mycket tid i bild
och några hjärtvärmande eller gulliga drag
-
för att snabbt få publiken att bry sig om
den fram till nu icke-karaktären, så att
-
det känns halvt stort när de dör.
-
Jag kallar detta "Whedon-Kylande" eller
"Coulson-Effekten".
-
Detta är skaparens försök att rusha få
publiken att bry sig-processen. Utan att
-
faktiskt göra karaktären fungera själv,
eller vara viktig.
-
Och på andra sidan kommer den snart Kylade
karaktären ge någon sorts anledning att
-
deras död faktiskt är okej, vanligtvis typ
jag har nått fred eller jag har allt jag
-
ville, eller den riktiga skatten var
vår vänskap, eller något.
-
Detta är ett försök att skapa ett
tillfredställande slut så att det inte
-
känns helt oformellt, men det lider från
att den kylade karaktären definitivt inte
-
hade en ark som ledde till det. Det
motbalanserar inte det frånkopplande
-
slaget som är en oformell död, för att det
känns påhittat och frånkopplat.
-
Hade karaktärens ark verkligen lösts hade
vi inte behövd höra de säga det rakt ut
-
precis innan de dör.
-
Det är som att vi inte borde behöva höra
en karaktär säga jag älskar dig för att
-
veta att de är kära. Jag älskar dig borde
inte vara en överraskning för publiken
-
likaså för jag är okej med att dö nu.
-
Båda känns som ett sätt att kompensera för
dåligt manus sista minuten.
-
Du kanske kommer ihåg att Black Widows död
i Endgame gjorde båda de här, och den var
-
dålig, för att inga av de här tricken
motväger slösad potential.
-
Att undvika Kylande faller in i att ge
karaktärer sin narrativa plats. Det
-
är om att handla dem som att de verkligen
är sina egna hjältar, och att skriva deras
-
död/brutalisering som om det är där storyn
faktiskt slutar.
-
Hur mycket mer slagkraft skulle ett
kylande vara om storyn verkade som att en
-
viktig story slutar med deras död? Och hur
många protester skulle det komma om en
-
faktiskt viktig karaktär dödades lika
oformellt som dessa kylande-offer blir?
-
Om Captain America hade gått över den där
lilla klippan med ett pålagt litet
-
halvleende och ett "Jag har fred nu" hade
folk protesterat på gatorna och det vet du
-
Jag antar att detta bara är ett till trop
som kan förenklas till: det är bra att
-
göra riktiga karaktärer med påverkan och
personliga mål istället för människoformade
-
Plotdevices.
-
Konstigt hur ofta det händer.
-
Så, ja.
-
Och tack igen till World Anvil för att de
sponsrar videon.
-
Som du kanske vet designades World Anvil
för att hjälpa dig organisera världskapande
-
vilket gör hela processen enklare för
författare, gamers och allahanda skapare
-
Det är Browserbaserad världbyggning-
och romanskrivnings mjukvara med
-
interaktiva världkartor, familjeträd, en
fullt justerbar kalender, unika wikis man
-
kan använda för karaktärer och evenemang,
en inbyggd word-processor lik scrivener,
-
Och Plot och Story tidslinjer. De lade
nyss till ett verktyg som heter Chronos
-
som låter dig ha flera visuella tidslinjer
som också kopplas till en eller flera
-
kartor för att visa hur saker ändras i din
story över tid.
-
Man kan använda den för att navigera
evenemang, krig, karaktärsliv, religioners
-
utspridnign, i princip allt som händer i
rum-tid.
-
Man kan också publicera dem så att andra
kan hålla koll på din story och värld.
-
Om allt det låter intressant kan du kolla
länken i beskrivningen för fler detaljer
-
Och om du vill ha ett årligt medlemsskap
kan du få 30% rabatt med koden OVERLYSARCASTIC
-
Textning av: Softibjorn
Subs by: Softibjorn :D
-
Det här tog alldeles för lång tid :/
(Översätter inget nu)
-
Troligen rätt dåliga också, förlåt :[
-
Första gången jag gör undertexter, nästa
blir nog midas 4 min blir lätt :)
-
Jag har nog blivit bättre hela tiden så om
början sög är det varför (._. )
-
SLUUUUUUUUUUUU
-
UUUUUUUUUUUUUUUUU
-
UUU-