Den här videon sponsrades av World Anvil 100 Procent garanterad inte inte göra förfärliga saker mot bikaraktärer Glas som krossas Jag har pratat om det här förr i sin egen Trope Talk, men karaktärers död är stora händelser. De är stora händelser både i handlingen och utanför Eftersom karaktären är inte bara död, vilket är tråkit i sig själv, men det tar också bort all framtida potential från en given karaktär All deras utveckling, dynamik, förhållanden, allting -allt det förloras för en stark reaktion en gång De flesta författarna fattar att detta är en stor förlust för handlingen så de ser noga till att reaktionen är väl värd kostnaden Riktiga huvud-karaktärsdödar är ofta heroiska uppoffringar, förlängda tragedier eller välutvecklade slut på deras karaktärsutveckling då allt har knutits ihop. De ges oftast tid och vikt för att reflektera på den kostnaden Överlevarna kommer hantera sin sorg, reflektera över vad förlusten betyder för dem, och ändras oftast mycket av upplevelsen, kanske tar på sig deras arv, söker hämnd, eller går de igenom hens komplexa liv för att bli en bättre människa. Det här är inte det "Kylande" Är det gulliga smeknamnet av det fulla namnet: Intrykt I Kylen Namnet kommer från en nu ökänd "Green Lantern"-serietidning där Green Lantern Kyle Reyners flickvän mördas av skurken "Major Force" och stoppas in i kylen så han kan hitta det senare. "Kylande" är den väldigt specifika varianten av karaktärsdödar där en karaktär mördas brutalt specifikt för att såra en annan, mer viktig, karaktär. Den här motivationen kan vara Watsonisk eller Doylistisk som i skurkens motiv inom handlingen eller författarens avsikt. I Watsoniska fall mördas offret specifikt för att det kommer såra den viktiga karaktären I Doylistiska fall kan mördaren ha alla sorters personliga motivationer att vilja oformellt brutalisera karaktären, men författarens motivation är bara att göra den viktiga karaktären sorgsen. Den enda rollen mordet spelar i handlingen är att skada en annan karaktär, och det ses fortfarande som oformellt och raskt. Kylning refererar nästan alltid till dödsfall, men ibland kan karaktärerna utsättas för någon sorts tortyr eller öde värre än döden med samma resultat, karaktären som faktiskt betyder något är inte den som utsätts. utan den som reagerar till det. Offrets egna reaktion till sin hemska situation skippas oftast och istället ser man hur den viktiga karaktären lider i medlidande. På grund av anledningar är ofta offret en kvinnlig karaktär, ofta en knappt utvecklad mamma eller love interest vars enda karaktärsdrag är att hjälten gillar dem. Så att när de brutaliseras eller mördas, ofta utanför bild, kan deras mer nyanserade fan/ love interest manlig hjälte bli väldigt sorgsen om det. Faktum är at det är ett väldigt lätt test att se om en karaktärs död är "kylning" eller inte; Om det kunde hända utanför bild och ha precis lika mycket slagkraft, speciellt om det faktiskt händer utanför bild, är det troligen "kylning". Det enda det gör för storyn är att det gör de viktiga karaktärerna sorgsna. Utan att gå in på hur det känns för den som faktiskt brutaliseras/mördas. Att bli dödad utanför bild är ett så avvisande fuck you till en karaktär, det finns ingen utvisning, ingen tragedi, karaktären blir en plot device för någon annans ångest. Bikaraktär eller ej förtjänar ingen det. Utanför bild-testet är inte helt nog för att se om en död är kylning eller ej. Kylning är menat för att endast göra en annan karaktär sorgsen, men välskrivna dödar gör nästan alltid de andra karaktärerna sura också Och för att karaktären själv ofta är för död för att bry sig påverkar de flesta Långvarande effekterna av döden endast de andra karaktärerna. Vanligtvis genom att göra dem sura. Så skillnaden mellan en kylningsdöd och en icke-kylningsdöd är inte helt klar bara från den här defentionen. Skillnaden är att kylning ofta gör karaktären ledsen kort och ytligt. Medan en riktig död får karaktärerna att sörja. Oftast pratas kylda karaktärer aldrig om igen efter delen där de dog blir löst, eller till och med innan det. (Bara försök övertyga mig att Luke var ledsen för Uncle Owen och Aunt Berut tio minuter senare.) Så som ett andra kylningstest vill jag skapa en följd av det ikoniska "Sexig Lampa-testet" vilket utforskar om en scen skulle ändras om karaktären ersattes med en sexig lampa. Detta är det bra testet; Om en död karaktär kan bytas Ut mot någons värdefulla pokemonkort- samling och förlusten har samma eller mer slagkraft, blev den karaktären troligen kylad Detta är ovanligt för serien, men kylning är en dålig trop. Det är inte en ofta felanvänd trop, eller en svårhanterad trop, den är bara dålig. Karaktärsdödar är inte dåliga trop, men kylning visar brist på respekt mot den kylade karaktären och deras potential. Kylande väger en karaktärs potentiella värde Och bedömer att ALLT det är värt mindre än att en annan karaktär känner sig nere en stund. Detta reflekteras både utanför handlingen och i den. Eftersom mördaren, karaktären som gör det eller regissören som gör beslutet bevisligen inte bryr sig ett sk*t om själva karaktären. Istället bryr de sig helt om hur att döda den här personen gör en annan karaktär sur i ett kapitel eller två. Deras egna liv och död är inte lika viktiga eller fokusvärt som att indirekt skada hjälten. Detta visar tydligt hur mördaren är en hemsk person, men visar också en viss nivå av avvisande hos regissören. Ett Love Interrest/en älskad karaktär kan dödas eller bli djupt skadad på ett sätt som främst skadar en annan karaktär utan att det känns som kylning. Detta är mest upp till utförandet. Eng. Ordvits Om döden är omormell, snabb (och utanför bild) är det en röd flagga, eftersom det inte riktigt ger karaktären ett ordentligt farväl; det visar inte tragedin av deras liv och potentiella förlust, det fokuserar bara på varför och hur det gör huvudkaraktären ledsen. Varje karaktär är sin egna hjälte, och om de dör endast för att fylla ut någon annan nekar det deras rätt att vara sin egen person som är mer än bara ett stöd för någon annans liv. Det tar deras död och furlusten av hela deras framtida liv och minimerar det till en kort känslosam stöt på en annan person. Det är avvisande. Nu börjar vi gå in på "Spicy Takes Zonen" eftersom MCU:n är min favoritboksningssäck men jag tyckte såhär om de flesta riktiga dödarna i Infinity War och Endgame, speciellt Gamora och Black Widow. Loke och vision dör också rätt snabbt och oformellt främst för att såra karaktärerna som känner dem, men de ges vikt och värdighet medans. Att de inte kunde räddas känns tragiskt och orättvist inom storyn, istället för att kännas som dåligt manus, men Gamoras- är faktiskt rätt facinerande. I de två filmer som hon var med i var allt om att hon skulle fly från Thanos och hans extremt hemska, våldsamma uppfostrings- situation, läka som en person och lära sig lita på och till och med älska hennes nya vänner. Hennes dynamik med Nebula följde samma spår: de insåg att de inte var fiender utan offer från samma hemska situation och samma manipulerande, plågande narcissist. Thanos skugga ligger över Gomoras story som orsaken till all hennes lidande. Och saken som skrämmer henne mest: att hon hela tiden försöker fly. I Infinity War berättar Red Skull för Thanos att han måste offra något han älskar, så han dödar Gamora. Permanent. Hon är död. Som om det inte är dåligt nog fungerar det faktiskt. Gamora tror att Thanos inte kan känna kärlek och hon har uppriktigt rätt; Han är en aggresiv narcissist som bara ser sig själv, och detta borde vara testet som får honom på fall. Dessutom är "Döda dina kära för att få Mc- Guffinen och bli stark" är ett extremt simpelt hemligt test av moraler, och det är helt enkelt krimminelt att det faktiskt var det enda sättet att få stenen. Det är bara lat manusskrivning. Du hade "Grimdark-Valet" och det faktiskt intressanta valet och du valde Grimdark Eftersom du trodde att Grimdark var autmatiskt intressant. Det är bara misslyckat. I alla fall, det det hade varit dåligt nog om de bara förstörde hela Gamoras utveckling genom att säga att den hopplöst onda superskurken som slaktade hennes folk och torterade henne och Nebula i deccenium FAKTISKT älskade henne hela tiden, men det går över gränsen dubbelt genom att få honom att bevisa att han älskade henne genom att MÖRDA henne. Gamoras hela "Arc" och plats i händelsen tas bort för att ge Thanos ett karaktärsdrag som inte är logiskt för honom och gör Starlord ledsen så han agerar dumt i slutscenen. Och för att göra Thanos ledsen. Vilket ges mer vikt än att Starlord är ledsen. För såklart är att göra den rent onda skurken lite ledsen värt det för en av Marvels mest intressanta hjältinnor. Jag förstär vad de försökte, men det fugerade inte, var en dålig idé och det förstörde allt Gamora hade i de förra filmerna. Vilket är väldigt misslyckat. Black Widows död är lik Gamoras, men är dålig av andra anledningar, eftersom till skillnad från Gamora, som hade för mycket potential för att berättiga hennes oformella död, blev Black Widow extremt underanvänd av alla andra filmer hon har varit i, med ett halvt undantag för Winter Soldier. Vi hade den här världen i ett decennium, och har aldrig fått en arc för widow som var djupare än "Hon är snygg" eller "Hon ligger med hulken". Detta gjorde henne disponibel, men man märker att regissörerna insåg att hon var för disponibel för att hennes död skulle ha slagkraft, eftersom de rushar hela karaktärsskapandet genom att plötsligt ge henne fokus, dynamik med de andra och en påstådd personlig arc om att värdera Avengersarna som en hittad familj. Det var ett försök att ta igen förlorad tid så att vi skulle acceptera hennes heroiska uppoffring, men det var tydligt token. Att filmen helt glömde hennes död efter 5 minuter visar bara hur oviktig hon var; Tonys uppoffring fick alla hjältar i MCU:et att betyga aktning, en förlängd begravningsscen och en hel film om hur svårt det var för MCU:n att fortsätta utan honom. Tasha fick en bänk i en sjö och en solo-flm ett år efter hon dog. Om vi skulle tro att hon verkligen var viktig borde storyn ha agerat så, och den borde ha agerat så längre än bara halvtimmen innan hon dog, för att föra vidare händelsen av dumma anordnade anledningar. Blev hon bara för dyr? Var det problemet? Kom igen. Det är ganska bevisande att MCU:n har tagit tillbaka eller överstrukit alla fyra dödarna, på ett eller annat sätt; Loke och Gamora har tidsförskjutna versioner med noll karaktärsutveckling som ersätter deras mer intressanta döda versioner, Vision fick en riktig avsändning i Wanda Vision, och Wanda fick faktiskt sörja, plus har han sin egen inte helt lika kopia för framtida uppträdanden och självklart får Black Widow äntligen sin egen film vi blev lovade. Vilket är en väldigt svårsåld film nu när hon har dött och är irrelevant. Hade dödarna haft ordentlig slagkraft och värt kostnaden, hade inget behövt överstrykas. För att vara rättvis är karaktärer inte riktigt folk, de är delar av en historia som existerar bara för att för den vidare, och några av dem är verkligen bara stöd i andras liv. Det är inte en moraliskt dålig sak, men storyn borde inte få dig att tänka på det. Vi som publiken kanske kan gissa att hjältens lilla, fredliga by och stränga, men rättvisa faderfigur bara finns där för att brännas ner av den onda mästaren i episod ett för att förbereda den kommande olyckan för att sätta de på hjältevägen, men hjälten vet inte det och det är vad som ska vara viktigt. För hjälten är det deras hela värld. Att bränna staden och döda fadern utanför bild berättar bara att hjälten kanske bryr sig, men vi behöver inte och storyn kommer inte övertyga dig att hjälten faktiskt bryr sig. Det kopplar loss oss från någon vi borde relatera till, och det förstör dödens känslosamma slagkraft, när den känslosamma slagkraften är det enda denna tropen har! Om fadern hade varit med oss i två säsonger, eller första två akterna av en film som en mentorsfigur exempelvis, förväntar vi oss att han ska dö med lite fanfar, och vi skulle bli sura annars. En heroisk uppoffring, en döende monolog, ett erkännande att hjälten gjorde honom till en bättre person och väldigt stolt, flera referenser till honom efter hans död så att vi kommer ihåg hur han påverkade hjältens resa. Om vi inte får den sortens sak skulle vi känna oss lurade, men bara för att vi inte har sett den döda fadern från kapitel ett så länge känner regissören sig bekväm med att bara bränna ner stället utanför bild efter en replik exposition och sen förväntar de att vi sak känna för hjälten när de inte har gjort den här döden kännas meningsfull. I den här strukturen är mängden vikt en död ges inte samma som hur viktig karaktären är, den är samma som hur mycket tid i bild karaktären gavs. Vilket inte har något att göra med hur karaktärerna borde reagera till förlusten. Kylning är en väldigt ogillad trop av många anledningar, för det första är det svårt att hitta en heroisk död-trop som folk gillar. Heroiska uppoffringar är den enda som folk en halvt gillar, för att för det mesta känns det dåligt att döda en karaktär, men viktigare än det har kylning inte motbalansen som får dödar att kännas bra eller förtjänade. En hjälte kanske dör ärofyllt försvarande deras älskade, vilket är hjärtvärmande heroiskt med lite fri vilja och val. Eller ha accepterat deras öde vilket gör deras död ett naturligt slut på deras utveckling. Eller något annat som får publiken att tro att deras död fungerar för att avsluta deras "arc", och om deras död är tragisk och orättvis blir den ofta förlängd plågande mycket för att visa publiken att det inte är ett fel eller missledning, karaktären kommer inte överleva. För ett klassiskt Full Metal Alchemist- exempel (Spoilers), blir Mages Hughes, professionell rolig-person och raring, oväntat mördad tidigt i serien, för att han kom på den övervälvande "Plotten" för tidigt, så skurkarna behövde få bort honom. Hans död fungerar som en stor motivation för de flesta hjältarna, mest Roy Mustang men det är inte bara en symbolisk heroisk motaivatör för att få hjältarna att börja. Den känns hemsk. Den är tragisk, orättvis, han slåss hårt för att stoppa det, hans fru och dotter är förstörda, och konsekvenserna märks till finalen. Denna döden skulle inte fungera på samma sätt om den hade hänt utanför bild, och den kunde inte bytts ut mot en mapp med pokémonkort. Den betyder för mycket för storyn. Så det är inte kylning. Kylade karaktärer får inte den här behandlingen. Och uppriktigt har de tur om de får en personlig Ark. De dör endast för att göra en annan viktigare karaktär ledsen/sur. Det är inte en heroisk uppoffring, de har ingen försorg i det, de accepterar inte det, och deras personliga ark (om de får sådana) blir inte fint lösta innan det. Deras död eller brutalisation är elak och orättvis för att den är designad för att kännas så för karaktären som ska skadas/ motiveras, men som ett resultat förstör de de enda semi-okej delarna av dödar, och gör upplevelsen bara obarmhärtligt oskön och katharsisfri för publiken. Detta är inte ett misstag, det är en medveten del av tropet, för det sätter väsentligen upp en ostabil narrativ situation som hjälten nu måste försöka stabilisera och lösa, vanligtvis genom att jaga och stoppa mördaren. Detta är en motivation som startar en ark, så den ska inte kännas som en ark-lösning. Vilket ofta är den enda delen av en död som publiken gillar ens halvt, men det visar ett fundamentalt avvisande av den kylade karaktären, vilket förstör slagkraften de försöker skapa. Till exempel när Alan Moore skrev "The Killing Joke" skjuts, paralyseras och brutaliseras Batgirl av Jokern, bara för att göra Jim Gordon och Batman sura för ett sista hemskt skämt. Hon dödas inte ens, men hur denna händelse påverkar henne skippas helt i storyn, faktum är att allt hon säger till Batman efteråt från sin sjukhussäng är hur oroad hon är för vad Jokern kommer göra mot sin pappa. Det är heroisk av henne att vara oroad, men det är inte därför hennes reaktion skrevs så. Barbara var irrelevant för storyn. Alan Moore säger faktiskt att han ångrar att han behandlade henne så. Han tycker att hans redigerare skulle ha tyglat honom istället för att säga, och jag citerar tydligen, "Ok, förstör Bitchen" Det där fundamentala avvisandet från skaparen visar verkligen att kylande är ett fundamentalt trasigt trop. Om skaparen inte bryr sig om karaktären nog för att ge deras lidande narrativ vikt kommer de ha det svårt att få publiken att bry sig när de lider. Det enda sättet skaparen kan få publiken att bry sig i situationen är att göra denna oviktiga död skadar en annan, viktig, karaktär, men eftersom skaparen inte bryr sig om den kylade karaktären kommer det bli svårt att skapa den viktigare karaktärens reaktion till kylandet. Den viktigare karaktären bryr sig mer om den kylade karaktären än skaparen, så hur ska skaparen skriva deras sörjande när de tydligt inte ens kan tänka sig det. Det verkar ytligt och ihåligt för på en väldigt verklig niva, är det det. Ett kylande saknar inte bara avslut, det saknar ofta riktig känslosam vikt. Vi har tur om vi verkligen känner den som dog, men annars påverkar att döda hen oss endast genom hur det påverkar de som bryr sig om hen, och bara om vi bryr oss om dem i sin tur. Att döda en karaktär vi inte känner berättar att den karaktären aldrig skulle vara viktig i sig själv. Vilket kan koppla bort publiken från hela storyn. Så att öppna en story med att kyla någon skickar ett rätt tydligt meddelande till publiken att de flesta karaktärerna inte betyder något vilket rushar "bortkopplad- publik-problemet direkt. Fun Fact: Detta är hur Supernatural börjar. Jag försökte kolla på den långt tillbaka och förlorade intresse efter första säsongen eller så, men jag kommer ihåg pilotavsnittet för det är inbrännt i min hjärna. Till och med då kunde jag typ märka att manuset inte fungerade. Första scenen: Vi träffar våra huvudpersoner som småbarn i ett idylliskt hem med deras far och mor. Klipp till natten där pappan märker att mamman är fast i taket med ett livrätt ansikte, sen sprängs hon och huset brinner ner. Klipp till huvudstoryn några årtionden senare, bror 1 är i College och har en flickvän, bror 2 försöker kalla honom till äventyr för att få storyn att hända. Bror 1 vill inte för han har så mycket som händer i sitt liv just nu, sen fastnar bror 1 i taket och sprängs, så det är dags för en roadtrip. Första gången det hände var det lite läskigt, andra gången skrattade jag. Jag kollade upp det för att se till att jag kom ihåg detaljerna rätt och tydligen dog båda kvinnorna för att skurken hade planer för hjältarna, och i flickvännens fall var det han som introducerade dem i första taget. Specifikt så att han kunde manipulera hjälten genom att mörda henne. Det är- Gud det är såå roligt. Det var pilotavsnittet. Undra på att död är meningslöst i serien. Så kylande försöker ha saker på båda sätten: det ger oss en karaktär som tydligt inte är viktig och dödar de på ett sätt som visar att de inte var viktiga, men försöker sen säga att deras död verkligen var viktig för karaktären vi ska sympatisera med. Det är som den värsta sortens dam i nöd, en karaktär i fara vars enda drag är att de är i fara. Det är nästan sammandraget av "Berätta, visa inte". Om vi inte bryr oss om karaktären och de dör snabbt och oformellt skulle vi aldrig ha en anledning att bry oss. Om vi bryr oss om hen och de dör snabbt och oformellt, och allt vårt fokus läggs på hur ledsen det gör nån annan, känns det som en dålig användning av deras potential. Och noterar oss om skaparens makt, vilket aldrig är bra. Vissa regissörer inser detta utan att inse problemet, och kommer försöka ta det ett av två sätt: ena sättet ges plötsligt den snart kylade karaktären mycket tid i bild och några hjärtvärmande eller gulliga drag för att snabbt få publiken att bry sig om den fram till nu icke-karaktären, så att det känns halvt stort när de dör. Jag kallar detta "Whedon-Kylande" eller "Coulson-Effekten". Detta är skaparens försök att rusha få publiken att bry sig-processen. Utan att faktiskt göra karaktären fungera själv, eller vara viktig. Och på andra sidan kommer den snart Kylade karaktären ge någon sorts anledning att deras död faktiskt är okej, vanligtvis typ jag har nått fred eller jag har allt jag ville, eller den riktiga skatten var vår vänskap, eller något. Detta är ett försök att skapa ett tillfredställande slut så att det inte känns helt oformellt, men det lider från att den kylade karaktären definitivt inte hade en ark som ledde till det. Det motbalanserar inte det frånkopplande slaget som är en oformell död, för att det känns påhittat och frånkopplat. Hade karaktärens ark verkligen lösts hade vi inte behövd höra de säga det rakt ut precis innan de dör. Det är som att vi inte borde behöva höra en karaktär säga jag älskar dig för att veta att de är kära. Jag älskar dig borde inte vara en överraskning för publiken likaså för jag är okej med att dö nu. Båda känns som ett sätt att kompensera för dåligt manus sista minuten. Du kanske kommer ihåg att Black Widows död i Endgame gjorde båda de här, och den var dålig, för att inga av de här tricken motväger slösad potential. Att undvika Kylande faller in i att ge karaktärer sin narrativa plats. Det är om att handla dem som att de verkligen är sina egna hjältar, och att skriva deras död/brutalisering som om det är där storyn faktiskt slutar. Hur mycket mer slagkraft skulle ett kylande vara om storyn verkade som att en viktig story slutar med deras död? Och hur många protester skulle det komma om en faktiskt viktig karaktär dödades lika oformellt som dessa kylande-offer blir? Om Captain America hade gått över den där lilla klippan med ett pålagt litet halvleende och ett "Jag har fred nu" hade folk protesterat på gatorna och det vet du Jag antar att detta bara är ett till trop som kan förenklas till: det är bra att göra riktiga karaktärer med påverkan och personliga mål istället för människoformade Plotdevices. Konstigt hur ofta det händer. Så, ja. Och tack igen till World Anvil för att de sponsrar videon. Som du kanske vet designades World Anvil för att hjälpa dig organisera världskapande vilket gör hela processen enklare för författare, gamers och allahanda skapare Det är Browserbaserad världbyggning- och romanskrivnings mjukvara med interaktiva världkartor, familjeträd, en fullt justerbar kalender, unika wikis man kan använda för karaktärer och evenemang, en inbyggd word-processor lik scrivener, Och Plot och Story tidslinjer. De lade nyss till ett verktyg som heter Chronos som låter dig ha flera visuella tidslinjer som också kopplas till en eller flera kartor för att visa hur saker ändras i din story över tid. Man kan använda den för att navigera evenemang, krig, karaktärsliv, religioners utspridnign, i princip allt som händer i rum-tid. Man kan också publicera dem så att andra kan hålla koll på din story och värld. Om allt det låter intressant kan du kolla länken i beskrivningen för fler detaljer Och om du vill ha ett årligt medlemsskap kan du få 30% rabatt med koden OVERLYSARCASTIC Textning av: Softibjorn Subs by: Softibjorn :D Det här tog alldeles för lång tid :/ (Översätter inget nu) Troligen rätt dåliga också, förlåt :[ Första gången jag gör undertexter, nästa blir nog midas 4 min blir lätt :) Jag har nog blivit bättre hela tiden så om början sög är det varför (._. ) SLUUUUUUUUUUUU UUUUUUUUUUUUUUUUU UUU-