Historien genom potatisens ögon - Leo Bear-McGuinness

Se hela lektionen: http://ed.ted.com/lessons/history-through-the-eyes-of-the-potato-leo-bear-mcguinness

Bakad eller stekt, kokt eller ugnsrostad, som chips eller pommes frites; någon gång i ditt liv har du förmodligen ätit en potatis. Men potatisen har spelat en mycket större roll i vår historia än bara som den stapelvara vi känner och älskar idag.

Leo Bear-McGuinness delar med sig av hur vår moderna civilisation kanske inte skulle ha existerat idag om det inte vore för potatisen.

Lektion av Leo Bear-McGuinness, animation av Black Powder Design.

Bakad eller stekt,

kokt eller ugnsrostad,

som chips eller pommes frites.

Någon gång i livet
har du förmodligen ätit en potatis.

Smaskigt, absolut,

men faktum är att potatisen har spelat
en större roll i vår historia

än bara som den stapelvara
vi känner och älskar idag.

Utan potatisen

skulle vår moderna civilisation
kanske inte existera överhuvudtaget.

För 8 000 år sedan i Sydamerika,
högt uppe i Anderna,

var de forntida peruanerna
de första att odla potatis.

Rik på protein och kolhydrater,

såväl som essentiella fetter,
vitaminer och mineraler,

var potatisen den perfekta födokällan
för att utfodra en stor inka-arbetarklass

när de byggde och brukade jorden
på sina terrassåkrar,

bröt malm ur Klippiga bergen, och skapade

Inkarikets sofistikerade kultur.

Men hur viktiga de än var för Inkafolket,

när spanska sjöfarare
återvände från Anderna

och tog med sig potatis till Europa,

så var potäterna bara knölar.

Européerna ville helt enkelt inte äta

något de tyckte var tråkiga
och smaklösa konstigheter

från ett främmande land, för nära släkt

med den dödliga växten belladonna
för att det skulle kännas okej.

Så istället för att äta dem

användes potatisplantor
som dekorativa trädgårdsväxter.

Mer än 200 år förflöt innan potatisen
blev en huvudsaklig födokälla i Europa,

men även då

åts den främst av de lägre klasserna.

Men med start kring 1750,

och åtminstone delvis tack vare

den stora tillgången
till billig och näringsrik potatis,

kände sig europeiska bönder
med större livsmedelssäkerhet

inte längre utlämnade

till de regelbundet återkommande
spannmålsbristerna,

och så växte de stadigt i antal.

Så de brittiska, holländska
och tyska imperierna

reste sig tack vare växande grupper
av bönder, arbetare och soldater,

och lyfte upp västvärlden
till världsherravälde.

Men alla europeiska länder
blev inte imperier.

När irländarna
hade tagit till sig potatisen

steg deras befolkning drastiskt i antal,

och så även deras beroende
av rotknölen som basföda.

Men så inträffade katastrofen.

Från 1845 till 1852,

ödelade potatispesten
större delen av Irlands potatisskördar,

vilket ledde till
den irländska potatissvälten,

en av de dödligaste svältperioderna
i världshistorien.

Mer än en miljon irländare svalt ihjäl,

och ytterligare två miljoner
lämnade sina hem.

Men det var förstås
inte slutet för potatisen.

Skördarna återhämtade sig så småningom,

och Europas befolkning,
i synnerhet arbetarklasserna,

fortsatte att växa.

Tack vare inflödet av irländska migranter,

hade Europa nu en stor, hållbar
och välmående befolkning

som kunde bemanna
de fabriker som dök upp

och som skulle skapa vår moderna värld
tack vare den industriella revolutionen.

Så det är nästan omöjligt
att föreställa sig en värld utan potatis.

Skulle den industriella revolutionen

nånsin ha hänt?

Skulle de allierade
ha förlorat andra världskriget

utan denna lättodlade gröda
som utfodrade de allierade trupperna?

Skulle kriget ens ha startat?

När man tänker på det så,

kan många historiska milstolpar
åtminstone delvis tillskrivas

den enkla knölen
från de peruanska bergstopparna.