Döljer fetmakrisen ett större problem?
-
0:00 - 0:02Jag kommer aldrig att glömma den dagen
-
0:02 - 0:06på våren 2006.
-
0:06 - 0:07Jag var kirurg under specialistutbildning
-
0:07 - 0:10på John Hopkins-sjukhuset och
-
0:10 - 0:12tog emot akutfall.
-
0:12 - 0:15Jag kallades till akuten vid tvåtiden på morgonen
-
0:15 - 0:17för att titta till en kvinna med ett diabetessår
-
0:17 - 0:19på sin fot.
-
0:19 - 0:22Jag minns fortfarande lukten av ruttnande kött
-
0:22 - 0:26då jag drog draperiet åt sidan för att se henne.
-
0:26 - 0:28Alla var ense om att kvinnan var väldigt sjuk
-
0:28 - 0:30och att hon behövde vara på sjukhus.
-
0:30 - 0:31Det ifrågasattes inte.
-
0:31 - 0:33Frågan som ställdes till mig var en annan och
-
0:33 - 0:37den var om hon även behövde en amputation.
-
0:37 - 0:40Nu när jag tittar tillbaka på den natten
-
0:40 - 0:46önskar jag att jag skulle ha behandlat denna kvinna
-
0:46 - 0:49med samma empati och medkänsla
-
0:49 - 0:53som jag nyligen visat en nygift 27-åring
-
0:53 - 0:55som kom till akuten tre nätter tidigare
-
0:55 - 0:56med ont i ryggen
-
0:56 - 1:01som visade sig vara långt gången
cancer i bukspottkörteln. -
1:01 - 1:03I hennes fall fanns det ingenting jag kunde göra
-
1:03 - 1:05för att rädda hennes liv.
-
1:05 - 1:07Cancern var för långt framskriden.
-
1:07 - 1:09Men jag kände mig förpliktigad att göra allt
-
1:09 - 1:12i min makt för att hennes vistelse skulle vara
-
1:12 - 1:14bekväm. Jag ordnade en varm filt
-
1:14 - 1:17och en kopp kaffe åt henne.
-
1:17 - 1:19Jag ordnade kaffe åt hennes föräldrar med.
-
1:19 - 1:22Men än viktigare så dömde jag inte henne
-
1:22 - 1:24eftersom hon förstås inte hade gjort
-
1:24 - 1:26något för att drabbas av detta.
-
1:26 - 1:29Varför var det så, när jag några nätter senare
-
1:29 - 1:32stod på samma akutmottagning och konstaterade
-
1:32 - 1:36att min diabetespatient faktiskt
behövde en amputation, -
1:36 - 1:40varför visade jag henne ett så bittert förakt?
-
1:40 - 1:42Till skillnad från kvinnan natten innan
-
1:42 - 1:44så hade denna kvinna typ 2 diabetes.
-
1:44 - 1:46Hon var fet.
-
1:46 - 1:48Alla vet att det blir man av att äta för mycket
-
1:48 - 1:50och inte motionerar tillräckligt eller hur?
-
1:50 - 1:53Jag menar, hur svårt kan det vara?
-
1:53 - 1:55När jag såg ned på henne i sängen
tänkte jag för mig själv -
1:55 - 1:58att om du bara hade brytt dig lite grann
-
1:58 - 2:01så skulle du inte vara i denna situationen just nu,
-
2:01 - 2:03med någon doktor du aldrig förut träffat
-
2:03 - 2:07som snart kommer att amputera din fot.
-
2:07 - 2:10Varför kände jag mig så berättigad
att döma henne? -
2:10 - 2:13Jag skulle vilja säga att jag inte vet.
-
2:13 - 2:15Men det gör jag faktisk.
-
2:15 - 2:17Det var så att i ungdomens högmod
-
2:17 - 2:20trodde jag att jag visste allt om henne.
-
2:20 - 2:22Hon åt för mycket. Hon hade otur.
-
2:22 - 2:26Hon fick diabetes. Fallet löst.
-
2:26 - 2:27Vid den tiden i mitt liv höll jag
-
2:27 - 2:29ironiskt nog på med cancerforskning,
-
2:29 - 2:32immunbaserade behandlingar mot melanom
för att vara specifik, -
2:32 - 2:36och i den världen var jag upplärd att
ifrågasätta allting, -
2:36 - 2:38att ifrågasätta alla antaganden
-
2:38 - 2:42och tillämpa den högsta vetenskapliga standarden.
-
2:42 - 2:45Men när det kom till en sjukdom som diabetes,
-
2:45 - 2:49som dödar åtta gånger så många
amerikaner som melanom gör, -
2:49 - 2:52så ifrågasatte jag aldrig vetenskap
och beprövad erfarenhet. -
2:52 - 2:55Jag accepterade bara den naturliga händelseföljden
-
2:55 - 2:58som vetenskapen hade pekat ut.
-
2:58 - 3:01Tre år senare insåg jag hur fel jag hade.
-
3:01 - 3:04Men den här gången så var jag själv patienten.
-
3:04 - 3:07Trots att jag tränade tre eller fyra
timmar varenda dag -
3:07 - 3:10och strängt följde matpyramiden,
-
3:10 - 3:12så gick jag upp mycket i vikt och utvecklade
-
3:12 - 3:14något som kallas det metabola syndromet.
-
3:14 - 3:16Några av er har kanske hört talas om det.
-
3:16 - 3:20Jag hade blivit insulinresistent.
-
3:20 - 3:22Ni kan tänka er insulin som huvudhormonet
-
3:22 - 3:26som styr vad vår kropp gör med maten vi äter,
-
3:26 - 3:29huruvida vi bränner den eller lagrar den.
-
3:29 - 3:31På vårt fackpråk kallar vi det bränslepartitionering.
-
3:31 - 3:35Att inte kunna producera tillräckligt
med insulin är livshotande. -
3:35 - 3:37Insulinresistens är, vad ordet i sig självt indikerar,
-
3:37 - 3:40när cellerna blir allt mer resistenta
-
3:40 - 3:43mot effekten av insulinet som försöker göra sitt jobb.
-
3:43 - 3:46När du blivit insulinresistent
-
3:46 - 3:47är du på väg att få diabetes,
-
3:47 - 3:49vilket är vad som sker när bukspottkörteln
-
3:49 - 3:52inte kan hänga med i resistensen och
producera tillräckligt med insulin. -
3:52 - 3:55Nu börjar dina blodsockernivåer att öka
-
3:55 - 3:58och en hel ström av patologiska händelser
-
3:58 - 4:01spinner ur kontroll och detta
kan leda till hjärtsjukdom, -
4:01 - 4:05cancer, till och med Alzheimers sjukdom
-
4:05 - 4:10och amputationer, precis som med
kvinnan för några år sedan. -
4:10 - 4:13Med den rädslan började jag ändra min diet radikalt,
-
4:13 - 4:15lägga till och ta bort saker som
de flesta av er skulle anse -
4:15 - 4:18nästan chockerande.
-
4:18 - 4:22Jag tappade 20 kilo, märkligt nog
då jag motionerade mindre. -
4:22 - 4:25Jag tror ni kan se att jag inte är överviktig längre.
-
4:25 - 4:27Men ännu viktigare är, att jag inte längre är insulinresistent.
-
4:27 - 4:29Men viktigast av allt så lämnades jag
-
4:29 - 4:33med dessa tre brännande frågor
som inte ville försvinna: -
4:33 - 4:35Hur kunde detta hända mig när jag uppenbarligen
-
4:35 - 4:38gjorde allting rätt?
-
4:38 - 4:41Om vetenskap och beprövad erfarenhet kring näringslära hade svikit mig,
-
4:41 - 4:45var det möjligt att den skulle svika
andra med? -
4:45 - 4:47För att försöka förstå dessa frågor
-
4:47 - 4:50så blev jag nästan maniskt besatt
-
4:50 - 4:53av att förstå de verkliga sambanden
-
4:53 - 4:56mellan övervikt och insulinresistens.
-
4:56 - 4:59De flesta forskare tror att övervikt
-
4:59 - 5:03är orsaken till insulinresistens.
-
5:03 - 5:05Den logiska behandlingen för
insulinresistens skulle då vara -
5:05 - 5:07att få människor att tappa vikt, eller hur?
-
5:07 - 5:09Du behandlar fetman.
-
5:09 - 5:12Men tänk om vi fått det om bakfoten?
-
5:12 - 5:15Tänk om fetma inte alls är
orsaken till insulinresistens? -
5:15 - 5:19Tänk om det är ett symptom
på ett mycket djupare problem, -
5:19 - 5:22toppen på ett gigantisk isberg?
-
5:22 - 5:25Jag vet att det låter galet eftersom
vi befinner oss mitt i -
5:25 - 5:28en fetmaepidemi, men hör på vad jag har att säga.
-
5:28 - 5:31Tänk om fetma är en anpassningsmekanism
-
5:31 - 5:35för ett mer illavarslande problem som pågår
-
5:35 - 5:36inuti cellerna?
-
5:36 - 5:39Jag föreslår inte att fetma är något godartat
-
5:39 - 5:41men vad jag föreslår är att det kan vara det minsta
-
5:41 - 5:44av två metaboliska bekymmer.
-
5:44 - 5:47Ni kan föreställa er att insulinresistens
är en reducerad kapacitet -
5:47 - 5:49hos oss själva att fördela bränsle,
-
5:49 - 5:51som jag nämnde för en stund sedan;
-
5:51 - 5:53att ta hand om kalorierna vi intar
-
5:53 - 5:56och förbränna en del av dem
och lagra andra på ett lämpligt sätt. -
5:56 - 5:58När vi blir insulinresistenta
-
5:58 - 6:01så avviker den homeostatiska
balansen från detta tillstånd. -
6:01 - 6:04Så när insulinet säger till en cell,
-
6:04 - 6:06jag vill att du ska förbränna mer energi
-
6:06 - 6:08än cellen tror är säkert, så säger cellen i sin tur
-
6:08 - 6:12"Nej tack jag lagrar hellre denna energi".
-
6:12 - 6:14Eftersom fettceller saknar större delen av
-
6:14 - 6:17det komplexa cellulära maskineriet
som man hittar i andra celler, -
6:17 - 6:20så är det förmodligen det säkraste
stället att lagra den. -
6:20 - 6:25För många av oss, omkring 75 miljoner amerikaner,
-
6:25 - 6:29så kan den lämpliga reaktionen till insulinresistens
-
6:29 - 6:33faktiskt vara att lagra den som fett,
och inte det omvända, -
6:33 - 6:39alltså att få insulinresistens från att vara fet.
-
6:39 - 6:41Det är en hårfin skillnad,
-
6:41 - 6:44men innebörden av detta kan vara omvälvande.
-
6:44 - 6:47Fundera på följande jämförelse:
-
6:47 - 6:50Tänk dig blåmärket du får på huden
-
6:50 - 6:53när du av misstag slår benet mot vardagsrumsbordet.
-
6:53 - 6:56Säkerligen gör blåmärket ont som
tusan och du kommer minsann -
6:56 - 6:59inte gilla det missfärgade märket, men vi vet alla
-
6:59 - 7:03att blåmärket i sig inte är problemet.
-
7:03 - 7:06Faktum är att det är det omvända.
Det är en sund respons till traumat -
7:06 - 7:09då alla immunceller rusar till där skadan finns
-
7:09 - 7:12för att bärga cellulärt skräp och
förhindra spridningen -
7:12 - 7:15av infektion till andra delar av kroppen.
-
7:15 - 7:19Föreställ er nu om vi tänkte att
blåmärken var problemet -
7:19 - 7:22och vi hade utvecklat ett gigantiskt medicinsk skrå
-
7:22 - 7:25och en kultur kring att behandla blåmärken:
-
7:25 - 7:28Täckande krämer, smärtstillande piller och
allt möjligt annat -
7:28 - 7:30medan vi ignorerade faktumet att människorna
-
7:30 - 7:34fortfarande slog sina ben mot vardagsrumsborden.
-
7:34 - 7:37Hur mycket bättre skulle det vara
om vi behandlade orsaken -- -
7:37 - 7:39att tala om för folk att tänka på
-
7:39 - 7:40hur de skulle gå igenom vardagsrummet --
-
7:40 - 7:43i motsats till verkan?
-
7:43 - 7:45Att få ordning på vad som är orsak och verkan
-
7:45 - 7:48gör all skillnad i världen.
-
7:48 - 7:51Får man det fel så kan läkemedelsindustrin
-
7:51 - 7:54fortfarande göra sina aktieägare nöjda
-
7:54 - 7:57men inget förbättras för människorna
med blåslagna ben. -
7:57 - 8:00Orsak och verkan.
-
8:00 - 8:02Så vad jag föreslår är
-
8:02 - 8:05att vi möjligen kan ha fel om orsak och verkan
-
8:05 - 8:08när det gäller fetma och insulinresistens.
-
8:08 - 8:09Kanske borde vi fråga oss själva
-
8:09 - 8:13om det är möjligt att insulinresistens
orsakar viktuppgång -
8:13 - 8:15och sjukdomar som förknippas med fetma,
-
8:15 - 8:17åtminstone hos de flesta människor?
-
8:17 - 8:20Tänk om fetma enbart är en reaktion av metabolismen
-
8:20 - 8:22på något mycket mer hotfullt,
-
8:22 - 8:24en underliggande epidemi
-
8:24 - 8:27den som vi egentligen borde oroa oss för?
-
8:27 - 8:28Så låt oss titta på lite tankeväckande fakta.
-
8:28 - 8:31Vi vet att 30 miljoner överviktiga amerikaner
-
8:31 - 8:34inte är insulinresistenta.
-
8:34 - 8:36Förresten så verkar det som de inte löper
-
8:36 - 8:39någon större risk för sjukdomar än smala människor.
-
8:39 - 8:42Omvänt vet vi att det finns sex miljoner
smala människor -
8:42 - 8:45i USA som är insulinresistenta,
-
8:45 - 8:48och förresten verkar det som de löper större risk
-
8:48 - 8:50att få de metabola sjukdomarna jag
nämnde för en stund sedan -
8:50 - 8:52än deras överviktiga motsvarigheter.
-
8:52 - 8:54Jag vet inte varför men det skulle kunna vara så,
-
8:54 - 8:57att i deras fall har cellerna inte klurat ut
-
8:57 - 9:00den rätta saken att göra med överskottsenergin.
-
9:00 - 9:04Så om du kan vara fet och inte ha insulinresistens
-
9:04 - 9:05och du kan vara smal och ha det,
-
9:05 - 9:10så antyder detta att fetma kanske är en slags proxy
-
9:10 - 9:13för vad som egentligen pågår.
-
9:13 - 9:15Så tänk om vi utkämpar fel krig;
-
9:15 - 9:19bekämpar vi fetma istället för insulinresistens?
-
9:19 - 9:22Och än värre, tänk om skuldbeläggande
av överviktiga -
9:22 - 9:25innebär att vi skuldbelägger offren?
-
9:25 - 9:29Tänk om några av våra
fundamentala idéer kring fetma -
9:29 - 9:31är helt felaktiga?
-
9:31 - 9:35Personligen har jag inte råd med
lyxen att vara arrogant längre, -
9:35 - 9:37inte heller lyxen av att vara bergsäker.
-
9:37 - 9:40Jag har mina egna idéer om vad som
kan vara kärnan i detta -
9:40 - 9:42men jag är mycket öppen för andras idéer.
-
9:42 - 9:45Eftersom alla alltid frågar mig om min hypotes
-
9:45 - 9:47så ska ni få den.
-
9:47 - 9:50Om ni frågar er själva vad cellen
försöker skydda sig mot -
9:50 - 9:51när den blir insulinresistent,
-
9:51 - 9:54så är nog inte svaret för mycket mat.
-
9:54 - 9:58Svaret är mer troligt för mycket glukos,
alltså blodsocker. -
9:58 - 10:00Vi vet att raffinerade spannmålsprodukter
och raffinerad stärkelse -
10:00 - 10:02förhöjer blodsockret på kort sikt,
-
10:02 - 10:04och det är även rimligt att anta att socker
-
10:04 - 10:07direkt kan leda till insulinresistens.
-
10:07 - 10:11Så när man sätter dessa fysiologiska
processer i arbete -
10:11 - 10:14skulle jag vilja spekulera i att det är vårt ökade intag
-
10:14 - 10:17av spannmål, socker och stärkelse
som raffinerats som driver -
10:17 - 10:22denna epidemi av fetma och diabetes,
-
10:22 - 10:24men genom insulinresistens,
-
10:24 - 10:28och inte enbart genom att äta för mycket och motionera för lite.
-
10:28 - 10:30När jag förlorade 20 kilo för några år sedan
-
10:30 - 10:33gjorde jag det genom att minska på dessa saker,
-
10:33 - 10:36vilket skvallrar om att jag har en partisk inställning
-
10:36 - 10:39baserad på min personliga erfarenhet.
-
10:39 - 10:41Men detta betyder inte att min partiskhet är fel
-
10:41 - 10:45och ännu viktigare är, att allt detta
kan testas vetenskapligt. -
10:45 - 10:48Men det första steget är att acceptera möjligheten
-
10:48 - 10:51att vår nuvarande övertygelse om fetma,
-
10:51 - 10:54diabetes och insulinresistens skulle kunna vara fel
-
10:54 - 10:57och därför måste testas.
-
10:57 - 10:59Jag sätter min karriär på spel för detta.
-
10:59 - 11:03Idag ägnar jag all min tid åt att
arbeta på detta problem -
11:03 - 11:06och jag kommer gå åt det håll vetenskapen tar mig.
-
11:06 - 11:10Jag har bestämt mig för att det jag inte längre gör,
-
11:10 - 11:13är att påstå att jag har svaren när jag inte har dem.
-
11:13 - 11:17Jag har blivit ödmjukare av allt som jag inte vet.
-
11:17 - 11:19Under det senaste året har jag
lyckligtvis haft möjligheten -
11:19 - 11:22att kunna arbeta med denna fråga tillsammans med
-
11:22 - 11:26landets bästa lag av diabetes- och fetmaforskare,
-
11:26 - 11:27och det bästa med detta är,
-
11:27 - 11:31att precis som Abraham Lincoln omgav sig
med ett lag av rivaler, -
11:31 - 11:33så gjorde även vi samma sak.
-
11:33 - 11:36Vi rekryterade ett lag med vetenskapliga motpoler,
-
11:36 - 11:39de bästa och mest briljanta som
alla har olika hypoteser -
11:39 - 11:41om vad som är grundorsaken till denna epidemi.
-
11:41 - 11:43Några tror det är för stort intag av kalorier.
-
11:43 - 11:46Andra tror det är för stort intag av fett.
-
11:46 - 11:49Andra tror det är för många
raffinerade livsmedelsprodukter. -
11:49 - 11:52Men detta multidisciplinära lag
-
11:52 - 11:55med i högsta grad skeptiska och
mycket talangfulla forskare -
11:55 - 11:57är överens om två saker.
-
11:57 - 12:01Den första är att detta problem är alltför viktigt
-
12:01 - 12:03för att fortsättningsvis ignoreras eftersom
vi tror oss veta svaren. -
12:03 - 12:06Den andra är, att om vi vågar ha fel
-
12:06 - 12:09och vi är villiga att utmana den vedertagna kunskapen
-
12:09 - 12:12genom de bästa experimenten som vetenskapen kan erbjuda,
-
12:12 - 12:14så kan vi lösa detta problem.
-
12:14 - 12:17Jag vet att det är frestande med ett omedelbart svar,
-
12:17 - 12:22någon form av handlingsplan eller
policy, några kost föreskrifter -- -
12:22 - 12:23ät det här, inte det där --
-
12:23 - 12:25men om vi vill få det korrekt
-
12:25 - 12:27så måste vi göra mer rigorös forskning
-
12:27 - 12:30innan vi kan skriva det receptet.
-
12:30 - 12:33Kortfattat för att hantera detta, så är vårt forskningsprogram
-
12:33 - 12:36fokuserat på tre meta-teman eller frågeställningar.
-
12:36 - 12:39Den första är, hur påverkar maten vi äter
-
12:39 - 12:42vår metabolism, våra hormoner och enzymer,
-
12:42 - 12:45och genom vilka möjliga molekylärmekanismer?
-
12:45 - 12:47Den andra är, baserad på dessa insikter,
-
12:47 - 12:50kan folk göra de nödvändiga
ändringarna i sin kosthållning -
12:50 - 12:53på ett säkert och praktiskt sätt?
-
12:53 - 12:56Och slutligen, när vi identifierat de säkra
-
12:56 - 12:59och praktiska ändringarna som kan göras i dieten,
-
12:59 - 13:03hur kan vi få dem att ändra sitt
beteende i denna riktning -
13:03 - 13:05så det blir det normala
-
13:05 - 13:07snarare än undantagen?
-
13:07 - 13:10Bara för att man vet vad man ska göra betyder inte
-
13:10 - 13:11att man alltid gör det.
-
13:11 - 13:13Ibland måste vi ge pekpinnar till folk
-
13:13 - 13:16för att underlätta och tro det om ni vill,
-
13:16 - 13:19men detta kan undersökas vetenskapligt.
-
13:19 - 13:22Jag vet inte hur denna resa kommer att sluta
-
13:22 - 13:26men åtminstone så här mycket är klart för mig nu:
-
13:26 - 13:31Vi kan inte fortsätta att skuldbelägga våra
övervikts- och diabetespatienter -
13:31 - 13:34såsom jag gjorde.
-
13:34 - 13:36De allra flesta av dem vill göra det rätta
-
13:36 - 13:40men de måste få veta vad det är
-
13:40 - 13:43och det måste fungera.
-
13:43 - 13:47Jag drömmer om den dag då våra patienter
-
13:47 - 13:49kan göra sig av med sina överviktskilon
-
13:49 - 13:52och bota sig själva från insulinresistens,
-
13:52 - 13:55då vi inom medicinen
-
13:55 - 13:57har gjort oss av med vårt överflödiga
mentala bagage -
13:57 - 14:00och botat oss själva från motståndet mot nytänkande
-
14:00 - 14:03för att kunna gå tillbaka till de ursprungliga idealen:
-
14:03 - 14:07Öppna sinnen, modet att slänga
bort gårdagens idéer -
14:07 - 14:11när de inte verkar fungera och
-
14:11 - 14:14förståelsen för att vetenskaplig
sanning inte är slutgiltig -
14:14 - 14:17utan den är i konstant utveckling.
-
14:17 - 14:20Att följa denna väg sanningsenligt kommer att
vara bättre för våra patienter -
14:20 - 14:23och bättre för vetenskapen.
-
14:23 - 14:26Om fetma inte är något annat än en proxy
-
14:26 - 14:28för metabolisk sjukdom,
-
14:28 - 14:33vad gör det för nytta att straffa dem
som har denna proxy? -
14:33 - 14:38Ibland tänker jag tillbaka till natten på akuten
-
14:38 - 14:40för sju år sen.
-
14:40 - 14:44Jag önskar att jag kunde prata
med denna kvinna igen. -
14:44 - 14:47Jag skulle vilja säga till henne hur ledsen jag är.
-
14:47 - 14:50Jag skulle säga till henne; som doktor gav
-
14:50 - 14:54jag dig den bästa vården jag kunde,
-
14:54 - 14:58men som människa
-
14:58 - 15:00svek jag dig.
-
15:00 - 15:04Du behövde inte mitt fördömande eller
min föraktfullhet. -
15:04 - 15:09Du behövde min empati och medkänsla
-
15:09 - 15:11men framförallt behövde du en läkare
-
15:11 - 15:13som var öppen att överväga
-
15:13 - 15:16att du kanske inte svek systemet.
-
15:16 - 15:20Men att kanske systemet, som jag var en del av,
-
15:20 - 15:22svek dig.
-
15:22 - 15:25Så om du tittar på detta nu,
-
15:25 - 15:29så hoppas jag att du förlåter mig.
-
15:29 - 15:33(Applåder)
- Title:
- Döljer fetmakrisen ett större problem?
- Speaker:
- Peter Attia
- Description:
-
Som ung kirurg kände Peter Attia förakt för en patient med diabetes. Hon var överviktig och han ansåg därför att hon själv var ansvarig för att hon behövde amputera en fot. Några år senare fick Attia en medicinsk överraskning som fick honom att fundera: Är vår förståelse av diabetes korrekt? Kan de inledande stegen till diabetes orsaka övervikt och inte tvärtom? En närmare granskning av hur antaganden kan leda oss till att utkämpa fel medicinska krig.
- Video Language:
- English
- Team:
closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 15:58
![]() |
Matti Jääaro approved Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Matti Jääaro edited Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Matti Jääaro edited Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Matti Jääaro edited Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Matti Jääaro commented on Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Jenny Lillie accepted Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Anders Björk edited Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? | |
![]() |
Anders Björk edited Swedish subtitles for Is the obesity crisis hiding a bigger problem? |
Matti Jääaro
Hejsan Jenny, Anders bad att du skulle speca upp dina ändringar så han kan godkänna dem, skickar tillbaka texten så ni kan snacka igenom ändringarna innan ni postar in den till mig igen.
/Matti
Matti Jääaro
Bra! Jag godkänner.
/Matti