Personal Boundaries vs. Oneness (How to Develop Healthy Boundaries) - Teal Swan

Hej allihop

Jag har bestämt mig för att svara på en fråga
jag fått om och om igen de senaste två åren

Frågan är om gränser

Vad är gränser? hur skapar jag hälsosamma
gränser?

Hur kan jag förstå idén om gränser när
vi lever i ett universum som är Ett

Vi existerar i den 3:e dimensionens
fysiska verklighet och uppfattar därför ett Jag

Detta ger upphov till att vi uppfattar gränser

dvs. en separation mellan Jaget
och vad vi ser som andra

Vad är gränser?

Gränser är riktlinjer för hur någon förhåller
sig själv med resten av världen

De är regler om uppförande
byggda på en mix av

trosuppfattningar, åsikter, attityder,
tidigare upplevelser, socialt lärande

Personliga gränser verkar i två riktningar
de berör både inkommande och utåtgående

interaktioner mellan människor

Gräner hjälper till att definiera en person
genom att sammanfatta vad någon
både gillar och ogillar

vad som är rätt för dem personligen,
vad som är fel för dem personligen

att definiera dessa saker hjälper oss att veta
hur vi tillåter och inte tillåter oss att bli behandlade av andra människor

Här är några tecken på att du kanske har
ohälsosamma gränser

Du säger nej när du menar ja
eller ja när du menar nej

känna skuld när du säger nej

gå emot din integritet eller värderingar
för att vara andra till lags

inte prata även fast du har något att säga

att ta till sig och adoptera någon annans
trosupfattningar och idéer för att bli accepterad

inte tala om för någon om de behandlat dig illa

accpetera fysisk beröring eller sex när du inte vill
ha det

tillåta dig själv att bli störd eller distraherad för
att hjälpa någon annan

eller ägna dig åt deras direkta viljor eller behov

ge för mycket enbart för att bli sedd som bra och
användbar

bli överdrivet involverad i någon annans problem
eller svårigheter

inte precisera eller tala om vad dina emotionella
behov är i relationer

Men det är viktigt att förstå att det största
problemet är inte att andra människor överträder
våra gränser

det är att vi överträder våra egna gränser

När du låter någon annan överträda dina gränser,
Så kränker du dina egna gränser.

Du är inte ärlig med dig själv,
vad som känns bra för dig

Det här är att svika dig själv

Om du går emot dina personliga gränser så kränker du dig själv, du överger dig själv.

Gränser skulle bli väldigt komplicerade om vi
definierade dem baserat på våra tankar om

vad som är rätt och fel, vad som är önskat
eller oönskat

eller vad andra människor tycker och tror är hälsosamma eller ohälsosamma gränser

trots allt så finns det fysiska gränser, emotionella
gränser, mentala gränser, spirituella gränser och sexuella gränser.

Så jag ska göra det väldigt lätt för dig.

Dina gränser är definierade av -och ej åtskilda
från- dina känslor.

Dina känslor kommer alltid tala om för dig
om en gräns har överstigits,

sålänge du lyssnar på dina känslor, så vet du
precis vad dina gränser är.

Till exempel: om någon säger någon som sårar dig
överträder de en emotionell gräns,

och du kommer känna dig sårad, vilket är ditt
tecken på att dina gränser behöver ses över.

Eller om någon bjuder dig på fest och du känner
inte för att gå, men du går ändå,

då har du överstigit din egen gräns och dina
känslor kommer reflektera detta genom att du
känner negativa känslor

det är därför det är så viktigt att vara i kontakt
med dina känslor hela tiden, varje dag.

Vi kan se gränser som en linje som unikt
definierar och separerar

Din personliga lycka,
Din personliga integritet,

Dina personliga önskningar,
Dina personliga behov,

och således Din personliga sanning,
från resten av universum.

Den som inte lyssnar till och respekterar
vad de själva känner, kränker sina egna gränser.

Den som inte lysnnar till och respekterar
vad andra känner,

kränker andra människors gränser,
så enkelt är det.

Träna på att känna hur saker och ting känns,
lyssna till hur du känner, lyssna på dina känslor

för dina känslor är en indikation på vad dina
gränser är.

Det är väldigt viktigt att du börjar lyssna på och
bryr dig om de känslorna,

om du vill leva den typen av liv som är värt att leva, om du vill kunna glädja dig åt dina upplevelser.

Om du vill gå i linje med din egna
personliga sanning.

Men det är viktigt att förstå att personlig sanning,
-vilket gränser egentligen är-

kan bara talas om för dig, av dig själv.

Samhället kan inte tala om för dig vad
dina gränser är,

dina föräldrar kan inte tala om för dig vad
dina gränser är,

dina vänner kan inte tala om för dig vad
dina gräner är,

bara du kan veta vad dina gräner är.

Men det är det samhället försöker göra,
det är det dina vänner försöker göra,

det är vad din familj försöker göra,
det är vad din partner försöker göra,

de försöker tala om för dig vad dina gräner borde
och inte borde vara, vad de är och vad de inte är.

Men de kan inte kliva in i din kropp
och känna åt dig.

Det är väldigt viktigt att vi inte bara vet vilka vi är
och vad vi verkligen vill

men också att vi vet att vi är kända för vilka vi är
och vad vi verkligen vill, av andra.

När vi skäms för vilka vi är och vad vi vill
så har vi svaga gränser.

Vi skamfylls och förödmjukas, så att vi kommer ifrån de vi egentligen är, redan som barn.

För att passa in i vår familj och i samhället så var vi
tvungna att utveckla en identitet

som var accepterad av människorna runt omkring
oss, ett falskt Jag.

Detta är en överlevnadsmekanism, vi blir
personen vi antar att vi borde bli,

och skamfyller och förödmjukar den vi verkligen är.

Hur vet du om du har byggt upp ett falskt Jag?

Du är rädd att andra människor tycker
negativt om dig.

Vet du vad du verkligen vill ha?

Låter du andra människor tala om för dig vad du ska tänka, tro eller känna?

Gör du saker du egentligen inte vill göra?
Säger du ja när du egentligen vill säga nej,

eller säger nej när du egentligen vill säga ja?

Är du rädd att låta andra veta hur du
egentligen känner?

Är du rädd att andra ska tycka negativt om dig?

När människor tänker på en gränsöverskridning,
tänker de flesta på en inkräktande/påflugen
gränsöverskridning.

Som t.ex. en våldtäkt eller när någon gör något
mot dig,

nästan som en påflygande typ av gränsöverskridning.

Men det finns också andra typer av
gränsöverskridningar.

Det finns en som kallas för en avståndstagande
gränsöverskridning också.

Det är när någon du står nära drar sig undan
från dig.

De överskrider en emotionell gräns genom att gå
utåt, iväg från dig.

Det är också en gränsöverskridning och det
är ibland den mest smärtsamma av dem.

De av oss som hade föräldrar som inte
bekräftade/respekterade (?) oss

har det väldigt svårt att sätta hälsosamma
gräner.

Vi kanske överskrider våra gränser och låter andra
överskrida våra gränser hela tiden,

vi kanske inte har några alls.

Här är ett vanligt förekommande scenario:

ett barn börjar känna sig argt för att deras förälder
alltid jobbar och aldrig har tid att vara med dem.

Barnet uttrycker denna ilskan men den förklaras
vara ogiltig, föräldern säger:

"Jag spenderar mer tid med dig än någon annan
förälder jag känner gör med sina barn."

Barnet känner då skam för att var otacksam.
Barnet lär sig att det de känner är inte sant,

och att de borde skämmas för vad de känner.

Ilska är oacceptabelt så barnet skapar ett falskt
Jag, som inte kan uttrycka ilska,

kanske ett falskt Jag som säger tack hela tiden.

Medans tiden går så tror han/hon att den de
verkligen är, är en glad och tacksam person.

De har aldrig medgett till faktumet att de djupt
inom sig är riktigt arga.

Det är svårt för människor att sätta
gränser för att...

#1. Vi sätter andra människors behov och
känslor före våra egna.

#2. Vi känner inte oss själva.

#3. Det känns inte som vi har några rättigheter.

#4. Vi tror att om vi sätter gränser äventyrar
vi relationen.

#5. Vi lär oss aldrig hur man har hälsosamma
gränser.

De flesta av oss blev tillsagda när vi var små att vad vi kände var egentligen inte vad vi kände,

eller att det vi kände var inte OK att känna,

De flesta av oss blev tillsagda att vad vi såg,
såg vi egentligen inte.

De flesta av oss blev tillsagda att vad vi trodde vi
vill ha är inte vad vi egentligen ville ha,

eller att det inte var OK att vilja ha det vi ville ha.

Vi levde liv där vår egna personliga sanning var
förlöjligad/ej accepterad, gång på gång på gång.

Detta gjorde att de flesta av oss kände oss galna
och som att vi inte kunde lita på oss själva,

så vi började gå emot vad vi kände
och vad vi ville

och genom detta, slutade vi vara
sanna mot oss själva.

Detta inre övergivandet av oss själva är vad
som orsakade oss att sluta lita på oss själva.

Att lita på sig själv handlar helt och hållet om
gränser, det är allt det egentligen är.

Om du inte litar på dig själv så har du inte så bra eller hälsosamma gränser.

Det betyder att du har ett invant mönster av att överge -din egen personliga sanning och hur du mår.

Detta svek mot dig själv gör att du känner dig
osäker med dig själv.

Vi litar inte på oss själva om vi känner oss
otrygga med oss själva.

Vem skulle egentligen känna sig säker med någon
som överger dom?!

Det är vad du gjort mot dig själv, inte undra på
att du inte litar på dig själv.

Vi känner oss otrygga med oss själva när vi ser
oss själva göra val som inte känns bra,

eller agerar på ett sätt som inte representerar
vårt sanna Jag.

När vi ignorerar hur vi egentligen känner
och överger vår personliga sanning,

blir vi i princip opålitliga mot oss själva.

Det enda sättet du kan börja lita på dig själv är att
börja lyssna på vad du känner

och att hedra hur du verkligen känner.

Att upprätthålla ett falskt Jag genom att förneka
vilka vi verkligen är, förneka vad vi verkligen vill,

förneka vad vi verkligen känner, är en barriär
till intimitet.

Vi kan inte ha bra relationer med andra människor,
för vårt falska Jag blir som en mask,

en mask som vi inte släpper någon förbi.

Det är mer än så, det är en mask vi inte låter
oss själva förbi.

Vi blir övertygade att masken är den vi är,

den tar över vår personlighet, den tar över vår
identitet, den tar över vår känsla av vem vi är,

så till den graden att vi inte har en aning om
vilka vi är, vad vi vill ha.

Vi är förvirrade, vi fumlar oss igenom livet.

Att ha intimitet, att ha en djup relation med någon,

är att låta sanningen, den hela, råa, obegränsade
sanningen om vem du är möta någon annan

i ditt hjärtats center.

Du kan inte göra det när det är en mask
emellan dig och dem.

Vi vill desperat ha någon i våra liv som förstår hur vi känner, men vi förstår inte ens själva vad vi känner.

Det slutar med att vi har en relation av
bekvämlighet med oss själva,

vi lyssnar bara på vår personliga sanning när det
inte skapar problem eller svårigheter.

Vi inser inte att det är vi själva som skapar
svårigheterna vi försöker undvika,

genom att inte lyssna på våra känslor eller
vår personliga sanning, hela tiden,

oavsett om det skapar svårigheter eller inte.

Poängen är: det är omöjligt att veta vem du är,
vad du gillar, vad du tror, vad du vill om du inte
vet exakt vad du känner.

Människor behöver ha hälsosamma gränser för att
kunna ha hälsosamma relationer.

Det är enda sättet du kan ingå i en relation och inte
tappa bort dig själv totalt.

Så hur passar idén om gränser in med idén om att
vi lever i ett universum som är Ett.

Det verkar motsägelsefullt, but not so fast..

Om jag omfamnar vad jag verkligen är, vad jag
verkligen vill, vad jag verkligen behöver,
vad jag verkligen känner,

så omfamnar jag det unika uttrycket av
Ursprungsenergin som jag verkligen är.

Jag är faktiskt mer i linje med ett universum
som är Ett, än om jag förlorar mina gränser.

För jag förnekar det verkliga uttrycket av mig själv
som en förlängning av Ursprunget/Källan.

I andra ord, jag omfamnar det unika uttrycket av
Källan som jag är snarare än att se mig själv som
separerad från andra och från Källan,

så personliga gränser är inte en motsägelse
till spiritualitet, vi använder helt enkelt ordet gräns

som vi associerar till motstånd.

För att kunna ha gränser måste du kunna
skilja på dig själv och resten av världen

men det behöver vi inte oroa oss för ellerhur?!
för våra fysiska hjärnor gör det åt oss.

Direkt du kommer ner till den fysiska upplevelsen,
som en fysisk människa,

så kommer du uppleva dig själv som separat från resten av universum,

så det kräver inte mycket tänkande för att
se dig själv som ett Jag.

Det var alltid planen för dig att uppleva ett separat
Jag,

för det perspektivet tjänar universums egna
process av självkännedom.

Så vi upplever redan ett Jag och andra. Detta
perpektiv skapar mycket missnöje,

tills vi tillåter oss själva att gå i riktning mot
individuell lycka.

Vilket i slutändan leder oss till upptäckten att vi är
alla EN, så det som bidrar till vår egen lycka bidrar till lyckan för allt annat som existerar.

Något som verkligen är av stor vikt är:

En gräns handlar inte om att göra motstånd mot vad du inte vill ha.

Detta är anledningen till varför en del människor ser gränser som något ohälsosamt,

för vi associerar dem med att göra motstånd.

Jag kan tala om för dig att om du är i motstånd till
något som är oönskat, så är du inte i linje med dig själv,

och det är inte en hälsosam gräns, det är en
ohälsosam gräns.

Så människor som lever i denna värld och känner
motstånd till att människor kränker dem på något sätt,

är inte ett mått på hälsa, det är ett mått på ohälsa.

De människorna är fokuserade på vad som är
oönskat, kämpar emot vad som är oönskat.

Deras gränser står upp för att hålla ute vad som är
oönskat, deras gränser existerar inte för att hålla dem lyckliga, vilket de själva tror.

Det är lika ohälsosamt att ha motstånd till kränkningar
som skulle kunna orsakas av andra,

som det är att inte ha några gränser alls och
ständigt låta andra inkräkta på din verklighet
och kränka dig.

Människor som bygger väggar mot intimitet
uppvisar inte hälsosamma gränser,

de är i motstånd till världen.

Ohälsosamma gränser har de som kämpar emot
världen och talar om för människor hur de kan och inte kan bete sig.

Men vi har ingen kontroll över hur de kan eller inte
kan bete sig, vad de gör eller inte gör,

vi har bara kontroll över vad vi gör
och inte gör.

Så hälsosamma gränser -vilket de flesta gränser
inte är såsom staket eller regler-

är tillåtande (?) i sin natur och är därför i linje med
att vi alla är En.

Hälsosamma gränser handlar inte om att kunna
kunna kontrollera vad andra kan och inte kan
göra mot dig,

de handlar helt och hållet om att du personligen
definierar dem

och sedan följer din individuella lycka, önskningar
och personliga sanning.

Det är ett tillstånd av självmedvetenhet, integritet
och själv-kärlek.

Du kan inte ha någon av dessa saker om du
kämpar emot världen,

och du kan inte ha dem om du låter världen
definiera vem du är, vad du vill och vad du känner.

Att ha en sund känsla av vem vem du är tjänar inte
bara dig själv utan universum i stort,

och i slutändan är din lycka allas lycka
för vi är alla En.

Jag har en aktivitet jag vill att du ska göra,

ta fram penna och papper och skriv ner tio saker
som du är mest olycklig över i ditt liv nu.

Kanske är det saker människor gör emot dig som
du inte gillar,

kanske är det en situation du inte gillar.

Nu vill jag att du frågar dig själv, relaterat till denna lista, är det några gränser jag överskrider

i dessa scenarion, som gör att jag känner dessa
negativa känslor jag känner?

Vad är det jag egentligen känner inför dessa situationer, omständigheter, som jag skrivit ner på denna listan?

Ett exempel kan vara: Min partner kollar på tv:n när han kommer hem från jobbet och ignorerar mig,

detta får mig att känna mig avvisad och oälskad
och ett tomrum av ensamhet väller upp inom mig.

Genom att göra detta överskrider han en
emotionell gräns för jag är inte OK med att människor behandlar mig såhär.

Så jag tänker skriva ett brev till honom där jag
uttrycker vad jag känner.

Den sista delen är speciellt viktig, det är en
ingripande handling,

Det är en handling där du beslutar vad som krävs
för att du ska komma på rätt linje igen med din

personliga sanning och där du hedrar dina känslor
här och nu.

Det är viktigt att göra förändringar baserat på hur
du verkligen känner

när du bestämmer vilka specifika åtgärder du vill vidta.

Att uttrycka sig själv ligger främst under
dessa omständigheter.

Du kanske t.ex. väljer att säga nej nästa gång
någon ber dig att göra något,

du kanske ringer ett telefonsamtal och backar ur
något du tidigare lovat,

du kanske sätter en gräns och talar om för någon
nästa gång de sårar dig, t.ex.

"snälla, sluta tala om för mig hur många gånger
jag misslyckats med att sluta röka",

eller så kan du se hävda en gräns genom att
visa en positiv önskan, t.ex.

"Jag skulle verkligen vilja ha din hjälp med att
lyckas den här gången."

Jag vill att du kommer ihåg att med tiden kommer
du omvärdera dina gränser,

gränser är inte menade att vara statiska,
de är menade att konstant utvecklas.

Kanske i och med att saker och ting förändras
i ditt liv, kanske ett nytt förhållande,

eller en ny bebis i hemmet, så måste du omvärdera
dina gränser,

för dina känslor relaterat till vad du vill göra och
inte vill göra, kommer att förändras.

Tillåt att detta händer. Dina gränser kommer
förändras genom hela ditt liv,

men det är väldigt viktigt att komma ihåg,
när dina gränser förändras, att de förändras de enligt dina känslor,

inte enligt vad andra tycker att du ska känna eller
förändra.

Vi kan också rehabilitera varandra relativt till
gränser och det är väldigt lätt.

Kom bara ihåg detta: när du är i en konversation
med någon, stanna upp och säg till dem

att du vill att de berättar för dig exakt hur de känner
utan att vara rädda för hur du kommer svara,

försäkra dem om att det du verkligen vill är att de
ska vara i linje med vad de uppriktigt känner
och vad de verkligen vill ha.

Detta ger dem tillåtelse att vara sig själva och att
verkligen definiera sina gränser,
när de är i din närhet.

Tänk vilken typ av värld det här skulle vara om vi
alla gav varandra denna typ av tillåtelse,

istället för att gå runt och försöka tala om för andra
människor vad deras gränser borde
och inte borde vara.

Poängen är: Om vi vill leva lyckliga liv och fatta rätt
beslut för oss själva personligen,

så behöver vi veta hur vi känner, erkänna vad vi
känner och uttrycka hur vi känner.

Att utveckla gränser är en avgörande del
av att finna våra sanna Jag.

Det är därför, en avgörande del av vår spirituella
praktik och våra livs framgång.

Vi behöver inte ha motsätta oss andra för att
göra det, istället behöver vi tillåta oss själva totalt

och uttrycka sanningen om vem vi är, hela tiden.

Som jag sa innan, att definiera gränser kan vara
komplicerat, tills du förenklar det och förstår

att dina gränser är alltid reflekterade i effekten
av vad du känner.

Dina gränser är inget annat än vad du känner.

Om du känner för att göra något, så gör det, och
du går inte heller över någon gräns.

Om du inte känner för att göra något och du gör
det ändå, då överskrider du en gräns.

Så enkelt är det.

Som en spirituell celebritet så är det mitt jobb att
erbjuda råd i hur man kan leva ett liv som man finner nöje i att leva.

Mitt allra främsta förslag är att följa lyckan,
vilket är samma som att följa hur du känner.

Du kan inte förneka den du verkligen är, du kan
inte förneka vem du verkligen vill ha,

du kan inte förneka dina känslor utan att samtidigt
uppleva en minskning av din nivå av lycka.

Så ju mer du är i linje med din personliga sanning
och ju mer du hedrar dina känslor,

desto lyckligare kommer du bli, det är mitt
fullkomliga löfte. Ha en bra vecka.