Hur klimatförändringarna kan göra vår mat mindre näringsrik

Högre koldioxidhalter i atmosfären kan göra att växter växer fortare, men det finns dolda nackdelar: de bestjäl växterna på näringsämnen och vitaminer som vi behöver för att överleva. I ett föredrag om global livsmedelsförsörjning utforskar epidemiologen Kristie Ebi de potentiellt enorma hälsoföljder som den här växande näringskrisen kan få – och de steg vi kan ta för att säkerställa att alla människor har tillgång till säker och hälsosam mat.

Yogi Berra, en amerikansk
baseballspelare och filosof, sa:

"Om vi inte vet var vi ska,
kanske vi inte kommer fram."

Samlingen av vetenskaplig forskning
ger oss bättre inblick,

bättre klarhet, i hur vår framtid
kan se ut i ett förändrat klimat

och vad det kan betyda för vår hälsa.

Jag är här för att prata
om en besläktad aspekt,

om hur våra utsläpp av växthusgaser
från förbränningen av fossila bränslen

minskar näringsinnehållet i vår mat.

Vi börjar med kostpyramiden.

Ni känner alla till kostpyramiden.

Vi behöver alla äta en varierad kost.

Vi behöver proteiner,

vi behöver mineraler,

vi behöver vitaminer.

Och det här är ett sätt
för oss att se till

att vi får i oss allt vi behöver varje dag

så att vi kan växa och må bra.

Men vi äter inte bara
för att vi behöver det,

vi äter också för nöjes skull.

Bröd, pasta, pizza –

det finns en massa mat
som har kulturell betydelse.

Vi tycker om att äta den.

Så maten är viktig för vår kost,

men den är också viktig för våra kulturer.

Koldioxiden har ökat i mängd

sedan den industriella
revolutionens början,

en ökning från 280 ppm, eller miljondelar,
till över 410 ppm i dag,

och den fortsätter öka.

Kolet som växter behöver för att växa
kommer från koldioxiden.

Växterna tar upp den,

och de bryter ner den
så att de kan använda kolet för att växa.

De behöver också näring från jorden.

Så ja, koldioxid är växternas mat.

Att koldioxidhalten ökar
borde vara goda nyheter

för livsmedelsförsörjningen i världen,

som ska se till att alla
har tillräckligt att äta varje dag.

Ungefär 820 miljoner människor i världen
får inte tillräckligt att äta varje dag.

Så det finns en hel del skrivet
om hur högre koldioxidhalter

ska hjälpa till med
livsmedelsförsörjningsproblemen.

Vi behöver skynda på utvecklingen
när det gäller jordbruksproduktiviteten

för att livnära de nio till tio miljarder
personer som kommer finnas år 2050

och för att uppfylla de Globala målen
för hållbar utveckling, särskilt Mål 2,

som rör tryggare livsmedelsförsörjning,

bättre näring,

och ökad tillgång för alla
till den mat vi behöver.

Vi vet att klimatförändringarna
påverkar jordbruksproduktiviteten.

Jorden har blivit ungefär en grad varmare

sedan tiden före industrialiseringen.

Det förändrar lokala temperatur-
och nederbördsmönster,

och det får konsekvenser
för produktiviteten i jordbruket

i många delar av världen.

Och det är inte bara förändringarna
i temperatur och nederbörd,

det är extremerna.

Extremer i form av värmeböljor,
översvämningar och torka

påverkar produktiviteten avsevärt.

Och koldioxiden,

förutom att den får växter att växa,

har även andra följder,

som att växter,
när koldioxidhalten är högre,

ökar produktionen av kolhydrater –
socker och stärkelse –

och minskar koncentrationen av proteiner
och nödvändiga näringsämnen.

Det här är väldigt viktigt för hur vi ser
på livsmedelsförsörjningen i framtiden.

För några kvällar sedan, i diskussionerna
om klimatförändringarna,

var det någon som sa
att hen var fem sjundedels optimist:

att hen är optimist fem dagar i veckan,

och det här är ett ämne
för de övriga två dagarna.

Om vi tänker på mineraler

påverkas nästan alla av dem
av högre koldioxidhalter.

Järn och zink påverkas särskilt mycket.

Om du inte får tillräckligt
med järn kan du få blodbrist.

Det kan orsaka trötthet, andnöd,

och ytterligare några
ganska allvarliga åkommor.

Om du inte får tillräckligt med zink

kan du tappa matlusten.

Det är ett betydande problem i världen.

Ungefär en miljard människor
har zinkbrist.

Zink är väldigt viktigt
för mödrar och barns hälsa.

Det påverkar utvecklingen.

B-vitaminer är nödvändiga
av en mängd anledningar.

De hjälper till att omvandla
vår mat till energi.

De är viktiga för många
fysiologiska processer i vår kropp.

Och när en växt har högre kolhalt

får den mindre kväve

och mindre B-vitaminer.

Det påverkar inte bara oss.

Boskap påverkas redan

eftersom kvaliteten
på deras bete försämras.

Det här påverkar faktiskt alla
som äter växter.

Tänk till exempel på våra husdjur,
som katter och hundar.

Om du tittar på innehållsdeklarationen
för maten för sällskapsdjur och hundar

så finns det en stor andel
spannmål i den maten.

Så det här påverkar alla.

Hur vet vi att det är ett problem?

Vi känner till det från fältstudier

och från experimentella studier
gjorda i laboratorium.

I fältstudierna –

och jag kommer främst fokusera
på vete och ris –

finns det fält med till exempel ris

som har delats in i olika jordlotter.

Och lotterna är precis likadana:

Jorden är densamma,

nederbörden är densamma –

allt är likadant.

Förutom att man blåser ut koldioxid
över några av jordlotterna.

Så man kan jämföra

hur det ser ut under de villkor vi har nu

med de ökade koldioxidhalterna

i framtiden.

Jag deltog i en av de få studier
som har undersökt det här.

Vi tittade på 18 risfält i Kina och Japan

och odlade dem under de omständigheter
man kan förvänta sig

senare under det här århundradet.

När man tittar på slutsatserna

är den vita stapeln hur det ser ut i dag,

och den röda stapeln hur det kommer
att se ut senare under 2000-talet.

Proteinet minskar med ungefär tio procent,

järn med ungefär åtta procent,
zink med ungefär fem procent.

Det låter inte
som jättestora förändringar,

men tänk på fattiga människor

i alla länder,

som främst lever på stärkelse,

och att det här kommer att knuffa
alla som är på gränsen

över gränsen in i direkt näringsbrist

och skapa alla möjliga hälsoproblem.

Situationen är tydligare
när det gäller B-vitaminer.

För vitamin B1 och B2

är minskningen 17 procent.

Pantotensyra, vitamin B5,
minskar ungefär 13 procent.

Folsyra minskar med 30 procent.

Det här är medelvärden
för de olika experimenten som har gjorts.

Folsyra är nödvändigt
för barns utveckling.

Gravida kvinnor som inte får
tillräckligt med folsyra

löper mycket högre risk
att föda barn med missbildningar.

Så det här är väldigt allvarliga
potentiella följder för vår hälsa

av den fortsatta koldioxidökningen.

I ett annat exempel,

modelleringsarbetet här gjordes
av Chris Weyant och hans kolleger,

undersöktes den här kedjan
från mer koldioxid

till mindre järn och zink –
de tittade bara på järn och zink –

till olika hälsoeffekter.

De undersökte malaria,
diarrésjukdomar, lunginflammation,

blodbrist,

och undersökte vad följderna
kunde bli år 2050.

Ju mörkare färgen är här,

desto större är följderna.

Man kan se den största effekten

i Asien och Afrika,

men observera att i länder som USA

och i länder i Europa

kan befolkningen också drabbas.

De uppskattade att 125 miljoner
människor kunde påverkas.

De skapade också modeller

för vilka åtgärder
som skulle vara mest effektiva,

och deras slutsats var att det skulle vara
att minska utsläppen av växthusgaser:

Se till att växthusgaserna minskade
till mitten av århundradet

så att vi inte behöver oroa oss
så mycket för följderna

längre fram i framtiden.

De här experimenten, de här modellerna,

tog inte hänsyn

till själva klimatförändringarna.

De tittade bara på den ökade koldioxiden.

Så när man lägger ihop dem,

blir effekten mycket större
än vad jag har visat er.

Jag skulle nu vilja berätta för er

hur mycket den mat ni åt till frukost,
och den mat ni kommer att äta till lunch,

har förändrats från den
som era mor- och farföräldrar åt

när det gäller näringsvärdet.

Men det kan jag inte.

Vi har ingen forskning på det.

Jag skulle vilja berätta för er
hur mycket bristen på mat i dag

påverkas av förändringarna.

Men det kan jag inte.

Vi har ingen forskning på det heller.

Det är mycket som vi behöver
ta reda på om det här,

även vad de möjliga lösningarna kan vara.

Vi vet inte exakt vilka lösningarna är,

men vi har en mängd alternativ.

Vi har tekniska framsteg.

Vi har växtförädling.
Vi har bioberikning.

Typen av jord kan påverka.

Och, det skulle naturligtvis
vara bra att veta

hur de här förändringarna
kan påverka vår framtida hälsa

och våra barn och barnbarns hälsa.

Den här sortens investeringar tar tid.

Det kommer att ta tid
att lösa alla de här problemen.

Det finns inte någon nationell enhet
eller företagsgrupp

som bekostar den här forskningen.

Vi behöver de här investeringarna
för att ta reda på vart vi är på väg.

Vad vi kan göra under tiden

är att se till att alla människor
får tillgång till en allsidig kost,

inte bara i de rika delarna
av världen, utan överallt.

Vi måste, individuellt och kollektivt,
minska utsläppen av växthusgaser

för att minska utmaningarna
som kommer att dyka upp i framtiden.

Det har sagts att om du tycker
att det är dyrt med utbildning,

testa okunskap.

Låt oss inte göra det.

Låt oss investera i oss själva,

i våra barn,

och i vår planet.

Tack.

(Applåder)