Varför läkemedel ofta har farliga biverkningar för kvinnor

Under större delen av förra århundradet hade läkemedel som godkänts och släppts på marknaden testats bara på manliga patienter, vilket leder till felaktig dosering och oacceptabla biverkningar hos kvinnor. De viktiga fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor har bara nyligen tagits med i beräkningen inom medicinsk forskning.
Akutläkaren Alyson McGregor studerar dessa skillnader, och i den här fascinerande föreläsningen diskuterar hon historien bakom hur den manliga modellen blev vår ram för medicinsk forskning och hur en förståelse för skillnaderna mellan män och kvinnor kan leda till mer effektiva behandlingar för båda könen.

Vi går alla till doktorn.

Och vi gör det med tillit och blind tro

på att proverna som de beställer
och medicinerna de skriver ut

är evidensbaserade -

på vetenskap
som är till för att hjälpa oss.

Men sanningen är den att så inte
alltid har varit fallet för alla.

Tänk om jag berättade

att den medicinska vetenskapen
som utvecklats de senaste 100 åren

har grundat sig på bara
halva befolkningen?

Jag är en akutläkare.

Jag är utbildad för att vara
beredd på medicinska akutsituationer.

Det handlar om att rädda liv.
Hur häftigt är inte det?

Okej, det kommer in många rinniga
näsor och skadade tår,

men oavsett vem som kommer in
genom dörren till akuten,

beställer vi samma prover,

och skriver ut samma mediciner,

utan att någonsin tänka på våra
patienters könstillhörighet.

Varför skulle vi det?

Vi fick aldrig lära oss att det fanns
några skillnader mellan män och kvinnor.

En ny statlig ansvarsutredning avslöjade
att 80 procent av de läkemedel

som dragits tillbaka från marknaden

gjorts det på grund av deras
biverkningar hos kvinnor.

Låt oss tänka lite mer på det.

Varför upptäcker vi
biverkningar hos kvinnor

först efter det att ett läkemedel
släppts på marknaden?

Visste ni att det tar många år
för ett läkemedel att gå från en idé

till att testas på celler i ett labb,

till studier med försöksdjur,

och sen kliniska studier på människor,

för att slutligen gå igenom en
reglerad godkännandeprocess,

för att finnas tillgänglig för din läkare
och kunna skrivas ut till dig.

För att inte nämna de miljarder
dollar som krävs

för att finansiera en sådan process.

Så varför upptäcker vi
oacceptabla biverkningar

hos halva befolkningen
efter att ha gått igenom allt detta?

Vad är det som händer?

Det visar sig att de där cellerna
som används i laboratorierna,

de kommer från män,

och djuren som används i
djurförsöken var handjur,

och de kliniska studierna har utförts
nästan uteslutande på män.

Varför blev den manliga modellen
vår ram för medicinsk forskning?

Låt oss ta en titt på ett exempel som
blivit populariserat av media,

som har att göra med
sömnläkemedlet Ambien.

Ambien släpptes på marknaden
för över 20 år sedan,

och sedan dess har hundratals
miljoner recept skrivits,

mestadels till kvinnor, eftersom kvinnor
lider av fler sömnstörningar än män.

Men under det gångna året

har amerikanska livs- och
läkemedelsverket rekommenderat

att man halverar dosen för kvinnor,

eftersom de just insett
att kvinnor bryter ner läkemedlet

långsammare än män,

vilket gör att de vaknar på morgonen

med mer aktivt läkemedel i systemet.

De är sömniga när de sätter sig
bakom ratten på bilen

och de riskerar att råka
ut för trafikolyckor.

Och jag kan inte hjälpa att jag
tänker att, som akutläkare,

hur många av mina patienter
som jag behandlat genom åren

har varit involverade i en trafikolycka

som kanske hade kunnat förhindrats

om den här typen av analys hade genomförts
och åtgärder vidtagits för 20 år sedan

när det här läkemedlet släpptes.

Hur många andra saker måste
analyseras i förhållande till kön?

Vad mer är det vi missar?

Andra världskriget förändrade mycket,

och en av dem var behovet
att skydda människor

från att utsättas för medicinsk forskning
utan informerat samtycke.

Så välbehövliga riktlinjer eller
regler sattes i verket

och en del av det var den här viljan
att skydda kvinnor i barnafödande ålder

från att delta i någon
medicinsk forskning.

Man var rädda: tänk om något hände
med fostret under studiens gång?

Vems ansvar skulle det vara?

Så forskarna vid den här
tiden tänkte faktiskt

att det i själva verket var en välsignelse

eftersom mäns kroppar trots allt
är ganska homogena.

De har inga konstant
fluktuerande hormonnivåer

som kan störa den okomplicerade data
de kunde få om de bara använde män.

Det var lättare. Det var billigare.

För att inte nämna att man då utgick från

att män och kvinnor var lika
på alla sätt och vis

om man bortsåg från könsorgan
och könshormoner.

Så man bestämde sig för

att medicinsk forskning var något
som utfördes på män

och att resultaten senare
skulle gälla även kvinnor.

Hur påverkade det här synen
på kvinnors hälsa?

Kvinnors hälsa blev synonymt
med reproduktion:

bröst, äggstockar, livmoder, graviditet.

Det är det som vi idag kallar för
"bikinimedicin."

Och det förblev så
till ungefär 1980-talet,

när det här konceptet kom att ifrågasättas

både från den medicinska sidan
och av beslutsfattare inom folkhälsa

när de insåg att uteslutning av kvinnor
från all medicinsk forskning

faktiskt gjorde dem en björntjänst,

eftersom bortsett från
i reproduktionsfrågor,

så visste man i stort sett inget

om kvinnliga patienters unika behov.

Sedan dess har en överväldigande
mängd bevis kommit fram

som visar hur olika män och
kvinnor är på alla vis.

Inom sjukvården har vi ett talesätt:

Barn är inte bara små vuxna.

Och vi säger det för att påminna oss om

att barn faktiskt har en annorlunda
fysiologi än normala vuxna.

Och det är därför pediatrik
har blivit en egen medicinsk specialitet.

Och numera forskar vi på barn
för att förbättra deras liv.

Och jag vet att samma sak
kan sägas om kvinnor.

Kvinnor är inte bara män
med bröst och äggstockar.

De har sin egen anatomi och fysiologi

som förtjänar att studeras
med samma intensitet.

Låt oss titta på det kardiovaskulära
systemet, till exempel.

Det är ett medicinskt område där man
gjort sitt bästa för att ta reda på

varför det verkar som att kvinnor och män
har helt olika hjärtattacker.

Hjärtsjukdomar är den främsta dödsorsaken
hos både män och kvinnor,

men fler kvinnor än män
dör inom ett år efter en hjärtattack.

Män klagar över en tryckande bröstsmärta

som om en elefant satt på deras bröst.

Vi säger att det är typiskt.

Kvinnor upplever också bröstsmärtor.

Men fler kvinnor än män beskriver det som
"att det inte känns rätt",

"kan inte få tillräckligt med luft",

"har varit så trött senaste tiden".

Och av någon anledning så
kallar vid det för atypiskt,

trots att, som jag nämnde,
kvinnor utgör halva befolkningen.

Vilka bevis finns då som kan hjälpa oss
förstå några av dessa skillnader?

Om vi tittar på anatomin

så är blodkärlen som omger
hjärtat mindre hos kvinnor än män,

och sättet på vilket dessa blodkärl
utvecklar en sjukdom är annorlunda

hos kvinnor jämfört med män.

Och provet som vi använder för att avgöra
om någon riskerar att få en hjärtattack,

det är ursprungligen designat och
provat och fulländat på män,

och är därför inte så bra på
att avgöra detsamma hos kvinnor.

Och om vi tänker på medicinerna -

vanliga läkemedel som vi använder,
som Aspirin.

Vi ger det till friska män för att
förebygga hjärtattacker

men visste du att om man ger
det till en frisk kvinna

så är det faktiskt skadligt?

Det visar bara

att vi ännu så länge
bara har skrapat på ytan.

Akutmedicin har ett högt tempo.

I hur många livsviktiga medicinska områden

som cancer och stroke

finns det viktiga skillnader mellan män
och kvinnor som vi borde uppmärksamma?

Eller varför vissa får rinnsnuva
oftare än andra,

eller varför värktabletterna som vi ger
för de där skadade tårna

fungerar för vissa men inte andra?

The Institute of Medicine har sagt
att alla celler har ett kön.

Vad innebär det?

Biologiskt kön är genetiskt.

Könsuttryck är hur någon
presenterar sig själv i samhället.

Dessa två överlappar inte alltid,

som vi kan se hos vår transpopulation.

Men det är viktigt att veta
att från den stunden vi blir till

så innehåller varje cell i våra kroppar -

hud, hår, hjärta och lungor -

innehåller vårt egna unika DNA

och detta DNA innehåller kromosomer

som avgör huruvida vi föds
som män eller kvinnor.

Det brukade anses

att de könsbestämmande
kromosomerna som visas här -

XY som är den manliga, XX den kvinnliga -

bara bestämmer om du skulle födas
med äggstockar eller testiklar

och att det var könshormonerna
som organen producerade

som var ansvariga för skillnaderna vi ser
mellan de båda könen.

Men vi vet nu att den teorin var fel.

Eller åtminstone otillräcklig.

Men lyckligtvis, tack vare forskare
som Dr. Page från Whitehead-institutet,

som forskar på Y-kromosomen,

och Dr. Yang från UCLA,

har man hittat bevis
för att könskromosomerna

som finns i varje cell i våra kroppar

fortsätter att vara aktiva
under hela våra liv

och skulle kunna vara orsaken
till de skillnaderna vi ser

i läkemedelsdosering,

eller varför det finns
skillnader mellan könen

i hur ofta och hur allvarligt
man drabbas av sjukdomar.

Den här nya kunskapen förändrar allt,

och det är upp till forskarna
att fortsätta hitta bevis,

men det är läkarnas ansvar
att börja översätta den här datan

till sjukvården, idag.

Nu genast.

Därför är jag medgrundare
till en nationell organisation som heter

Sex and Gender
Women's Health Collaborative

och vi samlar in all den här datan

så att den finns tillgänglig
för undervisning och vård av patienter.

Och vi arbetar för att föra samman
de medicinska utbildarna.

Det är ett stort projekt.

Det förändrar sättet
som medicinsk utbildning skett på

sedan allra första början.

Men jag tror på dem.

Jag vet att de kommer att se värdet
i att inkorporera könsperspektivet

i den nuvarande läroplanen.

De handlar om att utbilda
framtida sjukvårdare på rätt sätt.

På regional nivå

är jag medskapare till en grupp
inom avdelningen för akutmedicin

här på Brown University som heter

Sex and Gender in Emergency Medicine,

och vi forskar på att hitta skillnader
mellan män och kvinnor

i akutsituationer,

som hjärtsjukdom och stroke
och blodförgiftning och missbruk,

men vi tror också
att utbildning är kritiskt.

Vi har skapat en 360-gradersmodell
för undervisning.

Vi har program för läkarna,
sjuksköterskorna och studenterna

och för patienterna.

Eftersom vi kan inte bara överlåta det här
åt vårdbeslutsfattarna.

Vi spelar alla en roll
för att skapa förändring.

Men ett varningens ord: det är inte lätt.

I själva verket är det svårt.

Det handlar i grund och botten om
att förändra hur hur vi tänker på medicin

och hälsa och forskning.

Det förändrar vårt förhållande
till sjukvårdssystemet.

Men vi kan inte gå tillbaka
till hur det var.

Nu vet vi precis tillräckligt

för att veta att vi inte gjorde rätt.

Martin Luther King Jr. sade:

"Förändring rullar inte in
på oundviklighetens hjul,

den kommer genom kontinuerlig kamp."

Första steget mot förändring
är medvetenhet.

Det här handlar inte bara om
att förbättra sjukvården för kvinnor.

Det handlar om personlig,
individualiserad sjukvård för alla.

Den här medvetenheten har möjlighet att
förvandla sjukvården för män och kvinnor.

Och från och med nu, så vill jag
att ni frågar era läkare

huruvida behandlingarna ni får
är anpassade för ditt kön och könsuttryck.

De kanske inte vet svaret -

än.

Men diskussionen har börjat,
och tillsammans kan vi alla lära oss.

Kom ihåg, att för mig och
mina kollegor inom det här fältet,

så spelar ditt kön och könsuttryck roll.

Tack.

(Applåder)