Bertrand Piccards sol-drivna äventyr

Sedan årtiondets början har äventyraren Bertrand Piccard gett oss en utmaning: Hitta motivation i vad som verkar omöjligt. Han delar sina egna planer på att göra vad många påstår är omöjligt -- att flyga jorden runt, utan stop, i en sol-driven luftfarkost.

Jag lärde mig en hel del saker om att åka ballong,

särskilt vid slutet av dessa ballongfärder

runt världen tillsamamns med Brian Jones.

När jag tog denna bilden,

var rutan igenfrusen på grund av fukten under natten.

Och på andra sidan gick solen upp.

Så på andra sidan isen

har du det okända,

har du det icke uppenbara,

har du det ej sedda,

för människor som inte vågar

gå igenom isen.

Det finns så många människor

som föredrar att pinas inuti isen de känner till

istället för att ta risken och gå igenom isen

och se vad som kan finnas på andra sidan.

Och jag tror att det är ett av huvudproblemen med vårt samhälle.

Vi lär oss, kanske inte den välkända TED publiken,

men så många andra lär sig

att det okända, det tvivelaktiga,

frågetecknen är farliga.

Och vi lär oss att stå emot förändringar.

Vi måste ha allt under kontrol.

Men, det okända är en del av livet.

Och i den bemärkelsen är ballongflygande en vacker metafor.

Eftersom i ballongen, liksom i livet,

rör vi oss lätt i oförutsedda riktningar.

Vi vill ta oss i en riktning,

men vinden knuffar oss i en annan, precis som i livet.

Och så länge vi flyger horisontellt,

mot livet, mot vinden,

mot vad vi upplever,

då är livet en mardröm.

Hur styr man en ballong?

Genom att förstå att atmosfären

består av många olika lager med vind

vilka alla går i olika riktningar.

Så, då förstår vi att om vi vill ändra riktning,

i livet, eller i ballongen,

måste vi ändra höjden.

Att ändra höjden i livet,

innebär att höja sig till en annan psykologisk, filosofisk,

spirituell nivå.

Men hur gör vi det?

I ballongflygande, eller i livet,

hur ändrar vi vår höjd?

Hur tar vi oss från metaforen

till något mer praktiskt som vi faktiskt kan

använda varje dag?

Nå, i en ballong är det lätt, där finns ballast.

Och när vi kastar ballast överbord stiger vi.

Sand, vatten, all den utrustning vi inte behöver mera.

Och jag tror att vi borde göra exakt så i livet också.

Ni vet, när folk talar om ett banbrytande sinneslag,

tror de väldigt ofta att pionjärer

är de som har nya ideér.

Det är inte sant.

Pionjärerna är inte de som har nya ideér,

för nya ideér är lätta att få.

Vi blundar bara i någon minut så kommer vi alla tillbaka

med massa nya ideér.

Nej, pionjärerna är dem som

tillåter sig själv att kasta bort mycket ballast.

Vanor, säkerheter,

övertygelser, utropstecken,

tankesystem, dogmas.

Och när vi lyckas göra det

vad händer då?

Livet är inte längre

en enda linje som går i en riktning

i en dimension. Nej.

Livet kommer bestå av alla möjliga linjer

som går i alla möjliga riktningar

i tre dimensioner.

Och banbrytande sinnelag kommer uppstå varje gång vi tillåter oss själva

att utforska denna vertikala axel.

Självklart inte precis som atmosfären i ballonen,

utan i livet själv.

Utforska denna vertikala axel betyder att

utforska alla olika vägar man kan ta sig,

alla olika sätt att bete sig, alla olika sätt att tänka,

innan vi hittar den som går i riktingen vi önskar.

Detta är väldigt praktiskt.

Detta kan vara i politiken.

Det kan vara i det spirituella.

Det kan vara i naturen,

i ekonomin, i barnens utbildning.

Jag tror starkt

att livet är ett mycket större äventyr

om vi lyckas ha politik

utan fåran mellan den vänstra och högra sidan.

För vi kommer kasta bort dessa politiska dogmas.

Jag tror starkt att vi kan göra mycket mer för att skydda miljön

om vi gör oss av med -- kastar överbord

den fundamentalism som vissa av de gröna visat på i det förgångna.

Och om vi siktar högre spirituellt

om vi gör oss av med de religösa lärosatserna.

Kasta det överbord, som ballast, för att ändra riktning.

Detta är i grunden saker som jag trott på under väldigt lång tid.

Men jag var tvungen att ta mig runt hela världen i en ballong

för att bli inbjuden att tala om det.

(Skratt)

(Applåder)

Det är självklart att det inte är lätt att veta vilken ballast man borde kasta

och vilken höjd man borde ligga på. Ibland behöver vi

vänner, familj eller en psykolog.

I ballongen behöver vi metrologen,

han som beräknar riktningen i varje lager av vind,

vid vilken höjd, för att hjälpa ballongföraren.

Men ibland är det väldigt paradoxalt.

När Brian Jones och jag flög runt världen,

bad meterologen oss en dag att flyga

relativt lågt, och väldigt sakta.

Och när vi räknade på det trodde vi aldrig att vi skulle klara oss

runt världen i den farten.

Så vi lydde inte. Vi flög mycket högre, och dubbelt så snabbt.

Och jag var jättestolt över att ha funnit den jetstreamen

så jag ringde upp meterologen,

och berättade för honom, "Hej gubbe, tycker du inte vi är bra piloter här uppe?

Vi flyger dubbelt så snabbt än du förutspådde."

Och då sade han, "Gör inte det. Gå ner genast

och sakta ner."

Och jag började argumentera. Jag sade, "Jag kommer inte göra det.

Vi har inte tillräckligt med bränsle för att flyga så sakta."

Och han sade till mig, "Ja, men med det lågtrycket du har på din vänstra sida

flyger du för snabbt, kommer du om ett par timmar

svänga vänster och sluta i Nordpolen."

(Skratt)

Och då frågade han mig --

och detta är något jag aldrig kommer glömma --

han frågade mig, "Du är den duktiga piloten.

Vad vill du helst? Åka väldigt snabbt

i fel riktning, eller sakta i rätt?"

(Skratt)

(Applåder)

Detta är varför du behöver en meterolog.

Detta är varför du behöver människor som ser långsiktigt.

Och detta är precis vad man misslyckas med

i de politiska visionerna vi har nu,

i de politiska statsskicken.

Vi bränner, som ni hörde,

så mycket energi,

utan att förstå att ett sådant ohållbart

sätt att leva inte räcker länge.

Vi flög ner till slut.

Vi saktade ner. Och vi gick igenom stunder av rädsla

för vi visste inte om den lilla mängden av gas

vi hade kvar i ballongen

kunde låta oss resa 45,000 kilometer.

Men vi var förberedda på tvivel, vi förväntade oss rädslan.

Och detta är faktiskt stunden då vårt äventyr verkligen startade.

Vi flög över Sahara och Indien

det var trevliga semestrar.

Vi kunde landa när vi ville och flyga hem med flygplan.

I mitten av Stilla havet,

när du inte har goda vindar kan du inte landa,

du kan inte ta dig tillbaka.

Det är en kris.

Det är då du måste vakna upp

från det automatiska tankesättet.

Det är tillfället du måste motivera

din inre potential,

din kreativitet.

Det är då du kastar ut all din ballast,

alla säkerheter,

för att lyckas anpassa sig till den nya situationen.

Och vi lyckades faktiskt helt ändra vår planering.

Vi ändrade helt vår strategi.

Och efter 20 dagar landade vi framgångsrikt i Egypten.

Men när jag visar er denna bilden

är det inte för att visa hur glada vi var.

Det är för att visa hur mycket gas vi hade kvar

i de sista flaskorna.

Vi avreste med 3,7 ton flytande propan.

Vi landade med 40 kilo.

När jag såg det, lovade jag mig själv.

Jag lovade att nästa gången jag flög runt jorden

skulle det vara utan bränsle,

oberoende av fossila bränslen,

för att vara säker,

utan att hotas av bränslemätaren.

Jag hade ingen aning om hur det skulle vara möjligt.

Jag tänkte bara det var en dröm och att jag ville göra det.

Och när kapseln från min ballong introducerades

officiellt i Luft och rymd museumet i Washington,

tillsammans med Charles Lindberghs flygplan

med Apollo 11, med bröderna Wrights flygare

med Chuck Yeagers 61:a,

Då hade jag en tanke.

Jag tänkte att 1900-talet, det var brilljant.

Det betydde att man kunde göra alla dessa saker.

Men det var inte möjligt i framtiden längre.

Det tog för mycket energi. Det kostade för mycket.

Det skulle bli förbjudet

för vi måste spara på våra naturresurser

om ett par årtionden.

Så hur kan vi föreviga

detta banbrytande sinnelag

med något som är obegränsat av fossil energi?

Och det var då projektet "Solar Impulse"

verkligen började

ta form i mitt huvud.

Och jag tänkte att det också är en bra metafor

för 2000-talet.

Banbrytande sinnelag borde fortsätta, men på en annan nivå.

Inte för att erövra vår planet och rymden,

inte längre, det har vi redan gjort,

utan istället för att förbättra vår livskvalité.

Hur kan vi ta oss igenom säkerhetens is

och göra den mest ofattbara sak möjlig?

Vad är idag helt omöjligt --

göra sig av med beroendet av fossila bränslen.

Om du berättar för folk att du vill vara oberoende

av fossila bränslen i världen,

skulle folk skratta åt dig, förutom här,

där galna människor blir inbjudna att prata.

(Skratt)

Idén var att om vi flyger runt världen

i ett soldrivet flygplan,

utan att använda något bränsle,

skulle ingen i framtiden kunna säga

att det är omöjligt att göra det

med bilar, med uppvärmingssystem,

med datorer, och så vidare och så vidare.

Soldrivna flygplan är inget nytt.

De har flygit i det förflutna, men utan

möjlighet att lagra energi, utan batterier.

Vilket betyder att mer har bevisat

förnybar energis gränser

än möjligheter.

Om vi vill visa potentialet,

måste vi flyga dag och natt.

Det betyder att vi måste ladda batterierna under flyget

för att spendera natten på batterier,

och flyga igen nästa dag.

Det har redan gjorts, på fjärr kontrollerade

små flygplansmodeller, utan piloter.

Men det förblir en anekdot

för publiken kunde inte identifiera sig till det.

Jag tror att man behöver en pilot i planet

som kan prata till universiteterna,

som kan prata till studenterna,

prata med politikerna under flyget,

och verkligen göra det ett mänskligt äventyr.

För det, tyvärr,

är fyra meters vingbredd inte tillräckligt.

Man behöver 64 meters vingbredd.

64 meters vingbredd för att få med en pilot, batterierna,

flyger tillräckligt långsamt med den aerodynamiska effekten.

Varför ? Därför att bränsle är inte lätt att ersätta.

Det är säkert.

Och med 200 kvadrat meter av solenergy på vårt plan,

kan vi producera samma energy

som 200 små glödlampor.

Det betyder en julgran, ett stort julgran.

Så frågan är, hur kan man få med en pilot runt världen

med ett flygplan som använder

lika mycket energy som ett stort julgran ?

Folk skulle säga att det är omöjligt,

och det är precis därför vi försöker göra det.

Vi startade projectet med min kollega Andre Borschberg

för sex år sen.

Nu har vi 70 personer i laget som jobbar på det.

Vi har gått igenom skederna av simulation, design,

datorisering och förberett konstruktionen

av den första prototypen.

Det blev avklarat efter två års arbete.

Cockpit, propeller, motorn.

Bara flygplanskroppen här är så lätt,

Den är inte designat av en artist, men den kunde vara.

50 kilo för hela flyplanskroppen.

Ett par fler kilon för vingarna.

Detta är den kompletta flygplansstrukturen.

Och vi avtäckte den för en månad sen.

Ni kan inte föreställa er hur det är för ett arbetslag

som har jobbat på det i sex år

att visa att det inte bara är en dröm och en vision,

det är ett riktigt flygplan.

Ett riktigt flyplan som vi äntligen kan presentera.

Och vad är vårt mål nu?

Målet är att flyga,

i slutet på detta år för det första testet,

men mest nästa år, vår eller sommar,

flyga, på våran egen energi,

utan extra hjälp, utan att bli dragen,

klättra upp till 9000 meters höjd,

samtidigt laddar vi batterierna,

motorerna funkar, och när vi är uppe på högsta läget,

är det början av natten.

Och då har vi bara ett mål, bara ett,

nå nästa soluppgång innan batterierna är slut.

(Skratt)

Och detta är den exakta symbolen för vår värld,

om vårt flygplan är för tungt,

om piloten slösar energi,

klarar vi aldrig oss igenom natten.

Och i vår värld, om vi fortsätter att utnyttja,

slösa våra resurser,

om vi fortsätter att bygga saker som förbrukar så mycket energi

att de flesta företagen går bankrupt nu,

är det klart att vi aldrig kommer att ge planeten till den nästa generationen

utan ett stort problem.

Så, ni märker att detta flyplan är mer en symbol.

Jag tror inte att det kommer transportera 200 människor

inom de följande åren.

Men när LIndbergh korsade Atlanten

räckte nyttolasten precis

för en person och lite bränsle.

Och 20 år senare var det 200 människor

i varje plan som korsade Atlanten.

Så, vi måste börja,

och visa exemplet.

Lite som på denna bild här.

Detta är en målning från Magritte,

i ett museum i Holland som jag älskar.

Det är en pipa, och det står, "Detta är inte en pipa."

Detta är inte ett flygplan.

Detta är en symbol av det vi kan avklara

vi kan tro i det omöjliga,

när man har ett lag,

När man har en banbrytande vilja,

och speciellt när vi förstår

att alla självklarheter vi har

borde kastas överbord.

Det som gläder mig väldigt mycket

är att i början trodde jag att vi skulle bli tvungna att flyga

jorden runt utan bränsle

för att vårt meddelande skulle bli förstådd.

Och mer och mer, är Andre o jag bjudna runt jorden

för att prata om projektet, för att prata om symbolen,

inbjudna av politiker, inbjudna i energi forum,

för att visa att det är inte längre

helt dumt

att tänka på att bli av med vårt beroende

av fossil energier.

Så, igenom tal såsom denna idag,

igenom intervjuer, igenom möten,

vårt mål är att få med oss så mycket människor som möjligt i arbetslaget.

Framgången kommer inte att komma

om vi "bara", citationstecken,

flyga jorden runt i ett sol energi flygplan.

Nej, framgången kommer att komma

om tillräckligt många människor är motiverade

att göra exakt samma sak i deras dagliga liv,

spara energier, gå till förnybara energykällor.

Och detta är möjligt. Ni vet, med den technologin vi har idag

kan vi spara mellan 30 och 50 procent

av energien av ett land i Europa,

och vi kan lösa resten med förnybara energikällor.

Det lämnar 25 eller 30 procent för

olja, gas, kål, kärnkraft, eller annat.

Detta är acceptabelt.

Detta är därför alla människor som tror

i samma slags anda

är välkommna ombord till laget.

Ni kan bara gå in på Solarimpulse.com, prenumerera

för att bli informerade om det vi gör.

Men också för att få råd,

för att ge dina råd, för att sprida meddelandet

att om det är möjligt i luften

är det självklart möjligt på marken.

Och varje gång vi har lite is i framtiden,

måste vi veta att livet kommer att bli suveränt,

och framgången kommer att vara lysande

om vi vågar övervinna vår rädsla för isen,

att gå igenom hindrerna,

att gå igenom problemen, för att se vad som finns på andra sidan.

Så, förstår ni, detta är vad vi gör på vår sida.

Alla har sina mål, har sina drömmar,

har sina visioner.

Frågan jag ställer er nu

är vad är lasten

ni skulle vilja kasta överbord?

Vilken höjd kommer det att vara i vilket

ni skulle vilja flyga i ert liv,

för att få framgången som ni skulle vilja ha,

för att komma till den punkt som verkligen tillhör er,

med dem möjligheter ni har,

och de ni verkligen kan uppfylla?

För att den största förnybara energin vi har

är vår egen potential, och våra egna passioner.

Så, satsa på det, och jag önskar er ett underbart äventyr

i dem framtida vingarna. Tack.

(Applåder)