Hur smarta är delfiner? - Lori Marino

Se hela lektionen här: http://ed.ted.com/lessons/how-smart-are-dolphins-lori-marino

Delfinerna är en av de smartaste djurarterna på jorden. Det är faktiskt så att deras relativa hjärnstorlek (hjärnstorleken jämfört med genomsnittet för deras kroppsstorlek) bara överträffas av människan. Men exakt hur smarta är de?
Lori Marino delar med sig av några otroliga fakta om delfiner.

Lektion av Lori Marino, animering av Zedem Media.

1985 blev tre forskare
på en delfinexpedition

lite uttråkade.

För att liva upp situationen
låtsades en av dem vara Poseidon

genom att placera en krans av sjögräs
på huvudet och sedan kasta den i havet.

Ett ögonblick senare dök en delfin upp
med sjögräset på sitt huvud.

Det kan förstås ha varit
ett sammanträffande,

men det är också möjligt
att delfinen imiterade forskaren.

För delfinerna är en av de smartaste
djurarterna på jorden.

Exakt hur smarta är de?

Precis som valar och tumlare,

hör delfiner till den grupp
av vattenlevande däggdjur

som kallas valdjur,
omfattar 86 olika arter

och är besläktade med hovdjuren.

Ursprungligen landlevande,

klev de första valdjuren ner i vattnet
för ungefär 55 miljoner år sedan

som stora rovdjur med vassa tänder.

Sedan gjorde en förändring
i havstemperaturen

för 35 miljoner år sedan
att tillgången till byten minskade.

En grupp av valdjur
som överlevde denna störning,

tandvalarna, blev mindre
och tänderna blev trubbigare,

men de fick också större
och mer komplexa hjärnor

som möjliggjorde
komplexa sociala relationer

likväl som ekolokalisering
för att navigera och kommunicera.

Vi hoppar till nutiden,

och dagens delfiner har så stor hjärna
att deras relativa hjärnstorlek,

hjärnstorleken jämfört med
den genomsnittliga för kroppsstorleken,

bara överträffas av människan.

Delfiner har utvecklats för att överleva

genom sin förmåga att skapa
komplexa sociala nätverk

som jagar, avvärjer rivaler
och uppfostrar avkomma tillsammans.

Till exempel så använder
en grupp Floridadelfiner

en avancerad form av samarbete
för att jaga fisk.

En delfin, nätmakaren, rör upp dy

medan en annan signalerar

till de andra delfinerna att samtidigt
rada upp sig och fånga flyende fisk.

Att nå ett sådant mål
kräver planering och samarbete,

vilket i sin tur kräver
någon form av avsiktlig kommunikation.

Delfiner för vidare kommunikationsmetoder
och andra färdigheter

från generation till generation.

Olika delfinpopulationer
visar variation i hälsningar,

jaktstrategier och andra beteenden.

Denna typ av kulturell överföring
sträcker sig även till verktygsanvändning.

En grupp flasknosdelfiner
utanför Australiens kust,

som kallas Delfinernas Tvättsvampsklubb,

har lärt sig att täcka nosen
med tvättsvampar

när de gräver bland vassa koraller,

och kunskapen förs över
från mor till dotter.

Delfiner har till och med
uppvisat språkförståelse.

När de lärt sig ett språk
baserat på visslingar och handgester,

förstod de inte bara
vad signalerna betydde,

utan också att deras ordning
hade betydelse:

skillnaden mellan
att föra bollen till ringen

och att föra ringen till bollen.

De kunde alltså hantera
två av huvudelementen i mänskligt språk:

symboler som står för
objekt och händelser,

och meningsbyggnad som styr
hur de struktureras.

Delfinen är också en av få arter
som klarar spegeltestet.

Genom att känna igen sig själva i spegeln,
uppvisar de självkännedom,

och forskning visar att de
inte bara kan känna igen sina kroppar

utan också sina egna tankar,
en egenskap som kallas metakognition.

I en studie kunde delfiner
som jämförde två ljud,

ange samma, annorlunda eller osäkert svar.

Precis som människor,

svarade de osäkert oftare
vid svårare tester,

vilket antyder att de är medvetna
om vad de vet,

och hur säkra de känner sig
på den kunskapen.

Men något av det mest fantastiska

med delfiner

är deras känsla för empati,
altruism och tillgivenhet.

Sedvänjan att hjälpa skadade individer
sträcker sig över artgränserna

vilket visats i många vittnesmål

om delfiner som hjälpt människor
till ytan för att kunna andas.

Och precis som vi,
så sörjer delfiner sina döda.

När man ser på alla bevis,

kan man undra varför människan
fortfarande jagar delfiner för deras kött,

försätter dem i fara
genom fiske och föroreningar,

eller fängslar dem
för att de ska göra konster.

Den slutgiltiga frågan är kanske inte
huruvida delfiner är intelligenta

och komplexa varelser,

utan om människan kan känna
tillräcklig empati med dem

för att hålla dem trygga och fria.