Bryan Stevenson: Vi behöver tala om en orättvisa
-
0:00 - 0:03Jag är mycket hedrad över att vara här.
-
0:03 - 0:05Jag tillbringar det mesta av min tid
-
0:05 - 0:08i häkten, fängelser och på
de dödsdömdas avdelningar. -
0:08 - 0:11Jag tillbringar största delen av
min tid i låginkomstområden, -
0:11 - 0:14i miljonområden och på platser
där stor hopplöshet råder. -
0:14 - 0:16Och att vara här på TED,
-
0:16 - 0:18och bli inspirerad, och få lyssna,
-
0:18 - 0:20har varit väldigt energigivande för mig.
-
0:20 - 0:23Och en av de saker jag kommit fram till
under min korta tid här -
0:23 - 0:26är att TED har en identitet.
-
0:26 - 0:28Att man kan säga saker här som faktiskt
-
0:28 - 0:30påverkar i hela världen.
-
0:30 - 0:32Att saker som kommer fram genom TED ibland
-
0:32 - 0:34har betydelse och förmåga att påverka
-
0:34 - 0:37som det inte skulle ha haft annars.
-
0:37 - 0:40Jag säger detta eftersom jag anser
att identitet är mycket viktigt. -
0:40 - 0:43Vi har sett fantastiska föredrag
-
0:43 - 0:45och jag tror att det vi lärt oss
-
0:45 - 0:47är att ord från lärare kan betyda mycket
-
0:47 - 0:49men om du är en medkännande lärare
-
0:49 - 0:51kan de betyda ännu mer.
-
0:51 - 0:53Som läkare kan du åstadkomma goda resultat
-
0:53 - 0:56men om du är en medkännande läkare
kan du åstadkomma andra saker. -
0:56 - 0:59Jag vill tala om kraften i en identitet.
-
0:59 - 1:01Det är inte något jag lärt mig av att
-
1:01 - 1:03praktisera juridik och utföra mitt arbete.
-
1:03 - 1:06Jag lärde mig detta av min mormor.
-
1:06 - 1:08Jag växte upp i ett traditionellt
-
1:08 - 1:10afro-amerikanskt hem
-
1:10 - 1:12som styrdes av en matriark
-
1:12 - 1:14och den matriarken var min mormor.
-
1:14 - 1:17Hon var seg, hon var stark,
-
1:17 - 1:19hon var kraftfull.
-
1:19 - 1:23Hon var den som avslutade
varje diskussion i vår familj. -
1:23 - 1:26Hon var den som satte igång många
diskussioner i vår familj. -
1:26 - 1:29Hon var dotter till människor
som faktiskt varit slavar. -
1:29 - 1:32Hennes föräldrar föddes in i slaveri
i Virginia på 1840-talet. -
1:32 - 1:34Hon föddes på 1880-talet
-
1:34 - 1:35och hennes erfarenhet av slaveriet
-
1:35 - 1:38formade i allra högsta grad
hur hon såg på världen. -
1:38 - 1:41Min mormor var bestämd,
men hon var också mycket kärleksfull. -
1:41 - 1:43När jag som liten pojke träffade henne
-
1:43 - 1:45brukade hon komma fram och krama mig.
-
1:45 - 1:47Hon kramade mig så hårt
att jag knappt kunde andas -
1:47 - 1:48och sen släppte hon mig.
-
1:48 - 1:50En timme eller två senare,
om jag träffade henne igen, -
1:50 - 1:54brukade hon komma fram till mig och säga,
"Bryan, känner du fortfarande min kram?" -
1:54 - 1:56Sa jag "Nej" så gav hon sig på mig igen.
-
1:56 - 1:58men om jag sa "Ja", så lät hon mig vara.
-
1:58 - 1:59Hon hade egenskapen som gjorde
-
1:59 - 2:01att man alltid ville vara nära henne.
-
2:01 - 2:04Den stora utmaningen var
att hon hade 10 barn. -
2:04 - 2:06Min mamma var yngst av hennes 10 barn
-
2:06 - 2:08och ibland när jag var hos henne
-
2:08 - 2:10var det svårt att få hennes
tid och uppmärksamhet. -
2:10 - 2:12Mina kusiner sprang runt överallt.
-
2:12 - 2:15Och jag minns, när jag var
runt åtta, nio år gammal -
2:15 - 2:17att jag vaknade en morgon
och gick in i vardagsrummet, -
2:17 - 2:19och alla mina kusiner sprang omkring där.
-
2:19 - 2:22Och min mormor satt
i andra änden av rummet -
2:22 - 2:23och betraktade mig.
-
2:23 - 2:26Och först trodde jag att vi lekte en lek
-
2:26 - 2:27så jag tittade på henne och log
-
2:27 - 2:29men hon förblev allvarlig.
-
2:29 - 2:31Efter 15-20 minuter
-
2:31 - 2:34reste hon sig och kom bort till mig
-
2:34 - 2:36och tog min hand
-
2:36 - 2:38och sa, "Kom, Bryan.
Vi ska prata lite." -
2:38 - 2:42Jag minns det här som om det hände igår.
-
2:42 - 2:44Jag kommer aldrig att glömma det.
-
2:44 - 2:47Hon tog mig ut på baksidan och sa,
"Bryan, jag ska berätta något för dig, -
2:47 - 2:49men du får inte föra
det vidare till någon." -
2:49 - 2:50Jag sa, "Ok, Mama."
-
2:50 - 2:53Och hon sa, "Lova nu att
du inte gör det." Jag lovade. -
2:53 - 2:56Så bad hon mig att sätta mig
och så såg hon på mig -
2:56 - 2:58och sa, "Jag vill att du ska veta
-
2:58 - 3:00att jag har sett dig."
-
3:01 - 3:04Och hon sa, "Jag tror
att du är något särskilt." -
3:05 - 3:08Hon sa, "Jag tror att du kan
göra vad du än vill göra." -
3:09 - 3:11Jag kommer aldrig att glömma det här.
-
3:11 - 3:13Sen sa hon, "Jag vill bara att du
lovar mig tre saker, Bryan." -
3:13 - 3:15Jag sa, "Ok, Mama."
-
3:15 - 3:17"Det första jag
vill att du ska lova mig -
3:17 - 3:19är att du alltid ska älska din mamma."
-
3:19 - 3:21"Det är min yngsta, min lilla flicka,
-
3:21 - 3:24och du måste lova att du
alltid kommer att ta hand om henne." -
3:24 - 3:27Jag avgudade min mamma så jag sa,
"Ja Mama. Jag lovar." -
3:27 - 3:29"Det andra jag vill att du ska lova mig,
-
3:29 - 3:31är att du alltid ska göra det rätta
-
3:32 - 3:34även när det rätta är det svåra."
-
3:35 - 3:38Och jag funderade på det och sa sen,
"Ja, Mama. Jag lovar." -
3:38 - 3:41Och slutligen sa hon,
"Det tredje jag vill att du lovar mig -
3:41 - 3:43är att du aldrig kommer att dricka alkohol."
-
3:43 - 3:45(Skratt)
-
3:45 - 3:48Ja, jag var nio år gammal så jag sa,
"Ja Mama, jag lovar." -
3:48 - 3:50Jag växte upp på landet i södra USA
-
3:50 - 3:53och jag har en ett år äldre bror
och en ett år yngre syster. -
3:53 - 3:55När jag var 14 eller 15
-
3:55 - 3:57så kom min bror hem en dag
med ett sex-pack öl - -
3:57 - 3:59jag har ingen aning om
var han fick tag på det - -
3:59 - 4:01och tog med oss ut i skogen.
-
4:01 - 4:04Vi bara hängde där och gjorde
de tokiga saker vi brukade. -
4:04 - 4:07Han tog en klunk av ölen och gav
min syster och tog lite själv -
4:07 - 4:09och sedan erbjöd de mig.
-
4:09 - 4:12Jag sa, "Nej, jag vill inte ha.
Drick ni. Jag vill inte ha öl." -
4:12 - 4:15Min bror sa, "Kom igen, Vi gör det här
idag, du är ju alltid med på det vi gör." -
4:15 - 4:17"Jag och din syster har druckit.
Ta nu lite öl." -
4:18 - 4:20Jag svarade, "Nej, det känns inte rätt.
Drick ni. Drick ni." -
4:20 - 4:22Och då stirrade min bror på mig.
-
4:22 - 4:24Han sa, "Vad är det med dig? Ta nu en öl."
-
4:24 - 4:26Och så tittade han noga på mig och sa,
-
4:26 - 4:28"Jag hoppas du inte fortfarande tänker på
-
4:28 - 4:30det där samtalet mormor hade med dig."
-
4:30 - 4:32(Skratt)
-
4:32 - 4:35Jag frågade, "Vad pratar du om?"
-
4:35 - 4:37Och han sa, "Åh, mormor säger till alla
barnbarnen att de är speciella." -
4:37 - 4:40(Skratt)
-
4:40 - 4:42Jag blev helt förkrossad.
-
4:42 - 4:44(Skratt)
-
4:44 - 4:46Och jag ska avslöja något för er.
-
4:46 - 4:48Jag ska berätta något
som jag antagligen inte borde. -
4:48 - 4:50Jag vet att det här kan
sändas ut vida omkring. -
4:50 - 4:52Men jag är 52 år gammal,
-
4:52 - 4:54och jag ska erkänna en sak för er,
-
4:54 - 4:57nämligen att jag aldrig har
druckit en droppe alkohol. -
4:57 - 4:59(Applåder)
-
4:59 - 5:02Jag berättar inte det för att
jag tycker att det är dygdigt; -
5:02 - 5:06utan för att förklara att det finns
en kraft i att ha en identitet. -
5:06 - 5:08När vi skapar den rätta sortens identitet,
-
5:08 - 5:10kan vi säga saker till omvärlden
-
5:10 - 5:12som den faktiskt inte riktigt förstår.
-
5:12 - 5:14Vi kan få människor att göra saker
-
5:14 - 5:16som de inte tror att de kan.
-
5:16 - 5:18När jag tänker på mormor står det klart
-
5:18 - 5:20att hon naturligtvis ansåg att
alla hennes barnbarn var speciella. -
5:20 - 5:23Min morfar satt i fängelse
under förbudstiden. -
5:23 - 5:25Mina morbröder dog av
alkoholrelaterade sjukdomar. -
5:25 - 5:28Så det här var sådant hon
ansåg att vi måste stå för. -
5:28 - 5:30Nå, jag har försökt säga något
-
5:30 - 5:32om vårt straffrättsliga system.
-
5:32 - 5:34Det här landet är mycket annorlunda idag
-
5:34 - 5:36jämfört med hur det var för 40 år sedan.
-
5:36 - 5:391972 befann sig 300 000 människor
i häkten och fängelser. -
5:39 - 5:44Idag är den siffran 2,3 miljoner.
-
5:44 - 5:47USA har nu den högsta andelen fängslade
-
5:47 - 5:48i världen.
-
5:48 - 5:51Vi har 7 miljoner människor under
skyddstillsyn och villkorlig frigivning. -
5:51 - 5:54Och det här med massfängslingar har,
så vitt jag kan bedöma, -
5:54 - 5:57ändrat vår värld i grunden.
-
5:57 - 6:00I fattiga områden, i färgade områden
-
6:00 - 6:01finns det en förtvivlan,
-
6:01 - 6:03finns det en hopplöshet,
-
6:03 - 6:05som skapas av den här statistiken.
-
6:06 - 6:08En av tre svarta män
-
6:08 - 6:09mellan 18 och 30
-
6:09 - 6:13är häktad, i fängelse, står under skydds-
tillsyn eller är villkorligt frigiven. -
6:13 - 6:15I städer över hela det här landet -
-
6:15 - 6:18Los Angeles, Philadelphia,
Baltimore, Washington - -
6:18 - 6:21är 50-60 procent av alla färgade unga män
-
6:21 - 6:23i fängelse, i häkte, under skyddstillsyn
eller villkorligt frigiven. -
6:24 - 6:25Vårt rättssystem formas inte bara
-
6:25 - 6:28på sätt som tycks påverkas
av rastillhörighet, -
6:28 - 6:30utan tycks också påverkas av fattigdom.
-
6:30 - 6:32Vi har ett rättssystem i det här landet
-
6:32 - 6:34som behandlar dig mycket bättre
-
6:34 - 6:38om du är rik och skyldig än om
du är fattig och oskyldig. -
6:38 - 6:40Pengar, inte skuld,
-
6:40 - 6:42skapar utfallen.
-
6:42 - 6:45Och ändå tycks vi vara mycket
bekväma med detta. -
6:46 - 6:48Manipulation av rädsla och ilska
-
6:48 - 6:49har fått oss att tro
-
6:49 - 6:52att de här problemen inte är våra problem.
-
6:52 - 6:54Vi har tappat bort sambandet.
-
6:55 - 6:56Det här intresserar mig.
-
6:56 - 6:58Vi ser en del mycket intressanta
utvecklingar inom vårt arbete. -
6:58 - 7:01Min hemstat Alabama tar,
liksom ett antal andra stater, -
7:01 - 7:03faktiskt ifrån dig din rösträtt permanent,
-
7:03 - 7:04om du har fällts för brott.
-
7:04 - 7:06I Alabama har för ögonblicket
-
7:06 - 7:0834 procent av de svarta, manliga invånarna
-
7:08 - 7:11förlorat sin rösträtt permanent.
-
7:11 - 7:13Vi förutspår faktiskt att om 10 år
-
7:13 - 7:15kommer antalet människor utan rösträtt
-
7:15 - 7:16att vara lika stort som
-
7:16 - 7:18innan den allmänna rösträtten infördes.
-
7:18 - 7:20Och detta möts av total tystnad.
-
7:23 - 7:24Jag företräder barn.
-
7:24 - 7:26Många av mina klienter är mycket unga.
-
7:26 - 7:28USA är det enda land i världen
-
7:28 - 7:30där vi dömer 13-åriga barn
-
7:30 - 7:32till att dö i fängelse.
-
7:32 - 7:35Vi har livstids fängelse utan möjlighet
till benådning för barn i det här landet. -
7:36 - 7:38Och vi har ändå rättsprocesser.
-
7:38 - 7:40Vi är det enda landet i världen.
-
7:40 - 7:42Jag företräder människor som väntar på
verkställande av dödsstraff. -
7:42 - 7:44Frågan om dödsstraff är intressant.
-
7:44 - 7:46På olika sätt har vi lärts att tänka
-
7:46 - 7:47att den intressanta frågan är,
-
7:47 - 7:50förtjänar människor att dö
för de brott de begått? -
7:50 - 7:52Och det är en förnuftig fråga.
-
7:53 - 7:55Men det finns ett annat sätt att tänka
-
7:55 - 7:57som har att göra med
vilken identitet vi anser oss ha. -
7:57 - 7:58Det andra sättet vi kan tänka på
-
7:58 - 8:01är inte om människor förtjänar att dö
för de brott de begått, -
8:01 - 8:04utan om vi förtjänar att döda?
-
8:04 - 8:05Det här är fascinerande.
-
8:05 - 8:07Dödsstraff i Amerika
karaktäriseras av misstag. -
8:07 - 8:09För var nionde person
som har blivit avrättad, -
8:09 - 8:11har vi faktiskt hittat en oskyldig person
-
8:11 - 8:15som har förklarats icke skyldig och
släppts ur dödscellen. -
8:15 - 8:18Det är en häpnadsväckande felmarginal -
-
8:18 - 8:20en av nio är oskyldig.
-
8:21 - 8:22Det här är fascinerande.
-
8:22 - 8:25Om det gällde flyget skulle vi aldrig
låta människor gå ombord på ett plan -
8:25 - 8:27om för vart nionde plan som lyfte
-
8:27 - 8:29var det ett som kraschade.
-
8:29 - 8:32Men på något sätt lyckas vi
distansera oss från det här problemet. -
8:32 - 8:35Det är inte vårt problem.
-
8:35 - 8:36Det är inte vår börda.
-
8:36 - 8:38Det är inte vår kamp.
-
8:38 - 8:40Jag talar mycket om de här frågorna.
-
8:40 - 8:42Jag talar om ras och om den här frågan
-
8:42 - 8:44om huruvida vi förtjänar att döda.
-
8:44 - 8:47Intressant är att när jag undervisar mina
studenter om afro-amerikansk historia. -
8:47 - 8:48Jag berättar om slaveriet.
-
8:48 - 8:50Jag berättar för dem om terrorism och
-
8:50 - 8:52om tiden som började efter inbördeskriget
-
8:52 - 8:54och som pågick fram
till andra världskriget. -
8:54 - 8:56Vi vet egentligen inte så mycket om den.
-
8:56 - 8:58Men för afro-amerikaner i det här landet
-
8:58 - 9:00var det en tid som präglades av terror.
-
9:00 - 9:02I många samhällen levde människor
med rädsla för att bli lynchade. -
9:02 - 9:04De levde i rädsla för att bli
måltavlor för bombningar. -
9:04 - 9:06Rädsla för terrorhandlingar
formade deras liv. -
9:06 - 9:08Och de här äldre människorna
kommer fram till mig nu -
9:08 - 9:11och de säger, "Mr. Stevenson,
du ger föreläsningar och du håller tal, -
9:11 - 9:13du borde berätta för människor
att de ska sluta säga -
9:13 - 9:16att vi har att göra med terrorism
för första gången i vårt lands historia -
9:16 - 9:18efter attacken på World Trade Center."
-
9:18 - 9:21De ber mig säga; "Nej, berätta för dem
att vi växte upp med det hotet." -
9:21 - 9:24Och den perioden av
terror följdes, förstås, -
9:24 - 9:25av segregation
-
9:25 - 9:27och årtionden av rasförtryck
-
9:27 - 9:29och apartheid.
-
9:29 - 9:32Och ändå har vi,
i det här landet en inställning -
9:32 - 9:35som gör att vi inte vill
prata om våra problem. -
9:35 - 9:38Vi tycker inte om
att prata om vår historia. -
9:38 - 9:41Och på grund av det har vi inte förstått
-
9:41 - 9:44vilka konsekvenser våra handlingar fått.
-
9:44 - 9:46Vi kolliderar hela tiden med varandra.
-
9:46 - 9:49Vi skapar hela tiden
spänningar och konflikter. -
9:49 - 9:51Vi har svårt för att tala om ras,
-
9:51 - 9:55och jag tror att det beror på
att vi inte vill påbörja -
9:55 - 9:57en process där vi söker
sanning och förlikning. -
9:57 - 10:00I Sydafrika förstod människor att
-
10:00 - 10:02man inte kunde komma över apartheidtiden
-
10:02 - 10:04utan att ta till sig sanningen
och förlikas med den. -
10:04 - 10:06I Rwanda, efter folkmordet,
gjorde man detta, -
10:06 - 10:08men i här har vi inte gjort det.
-
10:08 - 10:12Jag höll några föreläsningar
i Tyskland om dödsstraffet. -
10:12 - 10:13Det var fascinerande
-
10:13 - 10:16eftersom en av akademikerna
ställde sig upp efter föreläsningen -
10:16 - 10:18och sa, "Det är djupt oroande
-
10:18 - 10:20att höra det du säger.
-
10:20 - 10:23Vi har inte dödsstraff i Tyskland.
-
10:23 - 10:26Och det är givet, att vi aldrig kan
införa dödsstraff i Tyskland." -
10:26 - 10:28Och det blev alldeles tyst i rummet,
-
10:28 - 10:30och en kvinna sa,
-
10:30 - 10:33"Det finns ingen möjlighet,
med tanke på vår historia, -
10:33 - 10:35att vi någonsin skulle kunna
-
10:35 - 10:38sätta i system att döda människor.
-
10:38 - 10:41Det skulle framstå som
helt samvetslöst för oss -
10:41 - 10:43att på ett medvetet, överlagt sätt,
-
10:43 - 10:46börja avrätta människor."
-
10:46 - 10:48Och jag tänkte på det där.
-
10:48 - 10:50Hur skulle det kännas
-
10:50 - 10:52att leva i en värld
-
10:52 - 10:55där Tyskland avrättade människor,
-
10:55 - 10:57särskilt om oproportionerligt
många var judar? -
10:57 - 10:59Jag skulle inte stå ut med det.
-
10:59 - 11:01Det skulle framstå som samvetslöst.
-
11:01 - 11:03Och ändå i vårt land,
-
11:03 - 11:05i de gamla sydstaterna,
-
11:05 - 11:06avrättar vi människor
-
11:06 - 11:09trots att det är 11 gånger mer
sannolikt att du döms till döden -
11:09 - 11:11om offret är vitt än om offret är svart,
-
11:11 - 11:1322 gånger mer sannolikt
att du döms till det -
11:13 - 11:15om den tilltalade är svart
och offret är vitt, -
11:15 - 11:16och detta sker i de stater
-
11:16 - 11:19där marken täcker gravar efter människor
som blivit lynchade. -
11:19 - 11:23Och ändå kan vi inte se sambandet.
-
11:23 - 11:27Jag tror att vi riskerar vår identitet.
-
11:27 - 11:30Att om vi inte bryr oss om
-
11:30 - 11:33dessa svåra saker,
-
11:33 - 11:35så blir även de positiva
och underbara sakerna -
11:35 - 11:38ändå påverkade.
-
11:38 - 11:40Vi älskar innovation.
-
11:40 - 11:43Vi älskar teknologi.
Vi älskar kreativitet. -
11:43 - 11:45Vi älskar underhållning.
-
11:45 - 11:47Men i slutändan överskuggas
-
11:47 - 11:49dessa realiteter
-
11:49 - 11:52av lidande,
-
11:52 - 11:54misshandel, förödmjukelser,
-
11:54 - 11:57marginalisering.
-
11:57 - 11:59Och för mig blir det nödvändigt
-
11:59 - 12:00att integrera dessa två.
-
12:00 - 12:02För i slutändan leder detta fram till
-
12:02 - 12:04ett behov av att bli mer hoppfulla,
-
12:04 - 12:07och ta på större allvar våra åtaganden
-
12:07 - 12:11att klara de utmaningar det innebär
att leva i en komplex värld. -
12:11 - 12:13Och för mig innebär det
-
12:13 - 12:16att jag tillbringar tid med
att tänka på och tala om -
12:16 - 12:18de fattiga, de missgynnade,
-
12:18 - 12:20de som aldrig kommer till TED.
-
12:20 - 12:22Men vi måste tänka på dem som
-
12:22 - 12:25en del av våra egna liv.
-
12:25 - 12:28Ni vet, i slutändan måste vi alla
tro på saker vi inte sett. -
12:28 - 12:32Vi gör det redan hur rationella vi än är,
hur mycket vi litar på vårt intellekt. -
12:32 - 12:34Vår innovation, kreativitet,
-
12:34 - 12:36utveckling har inte sitt ursprung
-
12:36 - 12:38enbart i våra egna tankar och sinnen.
-
12:38 - 12:41De kommer från tankar i våra sinnen
-
12:41 - 12:43som också får näring
-
12:43 - 12:45av någon övertygelse i våra hjärtan.
-
12:45 - 12:47Och det är detta hjärna-hjärta samband
-
12:47 - 12:49som jag tror tvingar oss
-
12:49 - 12:51att inte bara se
-
12:51 - 12:54alla de klara, skinande sakerna,
-
12:54 - 12:57utan också de mörka och svåra tingen.
-
12:58 - 13:00Václav Havel, den store
tjeckiske ledaren, sa, -
13:00 - 13:04"När vi var i Östeuropa
och levde med förtryck -
13:04 - 13:05ville vi ha många saker
-
13:05 - 13:07men det vi behövde mest av allt var hopp,
-
13:07 - 13:09en inställning som gav oss
-
13:09 - 13:12viljan att för en tid vara
i en hopplös situation -
13:12 - 13:13och vara dess vittne."
-
13:13 - 13:15Nå den inställningen
-
13:15 - 13:18är kärnan i vad jag tror
-
13:18 - 13:21att även TED-sammanslutningar
-
13:21 - 13:22måste ta till sig.
-
13:22 - 13:25Det finns ingen distans hos oss
-
13:25 - 13:27till teknologi eller design
-
13:27 - 13:30som kan hindra oss från
att vara fullt ut mänskliga -
13:30 - 13:32tills vi uppmärksammar lidande,
-
13:32 - 13:36fattigdom, uteslutning,
missförhållanden, orättvisor. -
13:36 - 13:37Jag måste förvarna er om
-
13:37 - 13:39att den här sortens identitet
-
13:39 - 13:42är mycket mer av en utmaning
-
13:42 - 13:44än en som inte uppmärksammar detta.
-
13:44 - 13:46Det kommer att påverka er.
-
13:46 - 13:49Jag hade den stora äran, som
ung advokat, att möta Rosa Parks. -
13:49 - 13:52Ms. Parks brukade återvända
till Montgomery då och då -
13:52 - 13:55och hon brukade träffa
två av sina käraste vänner. -
13:55 - 13:56De här äldre kvinnorna,
-
13:56 - 13:58Johnnie Carr som organiserade
-
13:58 - 14:00bussbojkotten i Montgomery -
-
14:00 - 14:02en fantastisk afro-amerikansk kvinna -
-
14:02 - 14:04och Virginia Durr, en vit kvinna
-
14:04 - 14:07vars make, Clifford Durr,
företrädde Dr. King. -
14:07 - 14:09Och de här kvinnorna brukade
träffas och bara prata. -
14:09 - 14:11Och ibland ringde Ms. Carr mig
-
14:11 - 14:14och sa, "Bryan, Ms. Parks kommer hit.
Vi ska träffas och prata." -
14:14 - 14:16"Vill du komma över och lyssna?"
-
14:16 - 14:18Och jag sa, "Ja frun, det vill jag."
-
14:18 - 14:20Och hon sa, "Och vad ska du göra
när du kommer hit?" -
14:20 - 14:22Jag svarade, "Jag ska lyssna."
-
14:22 - 14:24Och så åkte jag dit och jag bara lyssnade.
-
14:24 - 14:26Det var så energigivande och inspirerande.
-
14:26 - 14:29Och en gång när jag var där och lyssnade
medan dessa kvinnor talade -
14:29 - 14:31vände sig Ms. Parks till mig
efter några timmar -
14:31 - 14:34och sa, "Bryan, berätta vad "Initiativet
för jämlik rättvisa" handlar om." -
14:34 - 14:36"Förklara för mig vad
det är du försöker göra." -
14:36 - 14:38Så jag började förklara
upplägget för henne, -
14:38 - 14:40"Vi försöker komma
tillrätta med orättvisor." -
14:40 - 14:43"Vi försöker hjälpa människor
som blivit felaktigt dömda." -
14:43 - 14:46"Vi försöker mota partiskhet
och diskriminering -
14:46 - 14:47när det gäller hur brott behandlas."
-
14:47 - 14:50"Vi försöker få slut på livstidsdomar
utan chans till benådning för barn, -
14:50 - 14:51göra något åt dödsstraffet,
-
14:51 - 14:53minska antalet människor
i fängelse och -
14:53 - 14:55vi försöker förhindra massinlåsningarna."
-
14:55 - 14:58Jag lade fram hela min plan och
när jag slutade såg hon på mig -
14:58 - 15:00och sa, "Mmm mmm mmm."
-
15:00 - 15:03Hon sa, "Det kommer att
göra dig trött, trött, trött." -
15:03 - 15:05(Skratt)
-
15:05 - 15:08Och då lutade sig Ms. Carr fram och
hötte med pekfingret, -
15:08 - 15:13och sa, "Och därför måste du vara
modig, modig, modig." -
15:13 - 15:16Och jag tror faktiskt att
TED-sammanslutningen -
15:16 - 15:18måste bli modigare.
-
15:19 - 15:20Vi måste hitta nya vägar
-
15:20 - 15:22att ta oss an dessa utmaningar,
-
15:22 - 15:24dessa problem, detta lidande.
-
15:25 - 15:27För slutligen hänger vår mänsklighet
-
15:27 - 15:29på att alla beter sig humant.
-
15:29 - 15:32Jag har lärt mig några mycket enkla
saker av detta arbete. -
15:33 - 15:36Jag har kommit till insikt om och tror
-
15:36 - 15:38att var och en av oss
-
15:38 - 15:40är mer än det värsta vi någonsin gjort.
-
15:40 - 15:43Jag tror att det gäller för varje
människa på den här planeten. -
15:43 - 15:47Jag tror, att om någon ljuger om något,
så är denne inte bara en lögnare. -
15:47 - 15:49Jag tror, att om någon tar
något som inte tillhör denne, -
15:49 - 15:51är denne inte bara en tjuv.
-
15:51 - 15:54Jag tror till och med att om du dödar
någon, så är du inte bara en mördare. -
15:54 - 15:56Och därför finns det en
grundläggande mänsklig värdighet -
15:56 - 15:58som måste erkännas av lagen.
-
15:59 - 16:00Jag tror också
-
16:00 - 16:03att i många delar av det här landet,
-
16:03 - 16:06och garanterat på många
platser på den här planeten, -
16:06 - 16:09så är inte motsatsen
till fattigdom rikedom. -
16:09 - 16:10Jag tror inte det.
-
16:10 - 16:13Jag tror faktiskt,
att på för många platser, -
16:13 - 16:16är motsatsen till fattigdom rättvisa.
-
16:17 - 16:19Och slutligen så tror jag att,
-
16:20 - 16:22trots att den är så dramatisk
-
16:22 - 16:24och så vacker och så inspirerande
-
16:24 - 16:26och så stimulerande,
-
16:26 - 16:31inte att vi i slutändan kommer att dömas
utifrån vår teknologi, -
16:31 - 16:32eller vår design,
-
16:32 - 16:35eller vårt intellekt och
förmåga att tänka logiskt. -
16:35 - 16:38I slutändan tror jag att
man dömer ett samhälle -
16:38 - 16:41inte utifrån hur det behandlar de
rika, mäktiga och privilegierade, -
16:41 - 16:43utan hur det behandlar de fattiga,
-
16:43 - 16:46de dömda, de fängslade.
-
16:46 - 16:48För det är i det sambandet
-
16:48 - 16:51som vi faktiskt börjar förstå
djupa, viktiga saker -
16:51 - 16:53om vilka vi är.
-
16:53 - 16:56Ibland tappar jag balansen.
Jag ska avsluta med den här historien. -
16:56 - 16:58Ibland trycker jag på för hårt.
-
16:58 - 17:00Jag blir trött, som vi alla blir.
-
17:00 - 17:03Ibland blir visionerna uttalade
innan de blivit förankrade, -
17:03 - 17:05särskilt när något
viktigt står på spel. -
17:05 - 17:07Och jag har företrätt de här barnen
-
17:07 - 17:09som har blivit dömda
till mycket hårda straff. -
17:09 - 17:13Och jag åker till fängelset och träffar
min klient som är 13 eller 14, -
17:13 - 17:15och han har förklarats
möjlig att döma som vuxen. -
17:15 - 17:17Jag börjar tänka, hur gick det här till?
-
17:17 - 17:19Hur kan en domare göra dig till någonting
-
17:19 - 17:21som du inte är?
-
17:21 - 17:24Domaren har sagt att han kan behandlas
som en vuxen, men jag ser ett barn. -
17:24 - 17:26Jag var uppe för sent en kväll
och började tänka, -
17:26 - 17:28"jösses, om domaren kan göra dig
till något du inte är, -
17:28 - 17:30då måste domaren ha magiska krafter."
-
17:30 - 17:33"Just det, Bryan, domaren
har magiska krafter." -
17:33 - 17:35"Du borde be om lite av dem."
-
17:35 - 17:37Då jag var uppe sent tänkte jag inte helt klart,
-
17:37 - 17:39och jag började skriva
på det här yrkandet. -
17:39 - 17:42Och jag hade en klient som var 14 år,
en ung, fattig, svart pojke. -
17:42 - 17:44Så jag började skriva det här yrkandet,
-
17:44 - 17:46överskriften var:
"Yrkande att min fattiga, -
17:46 - 17:4814 år gamla, svarta,
manliga klient får lagföras -
17:48 - 17:51som en privilegierad, vit 75-årig
-
17:51 - 17:52företagsledare."
-
17:52 - 17:57(Applåder)
-
17:57 - 17:58Och skrev i yrkandet
-
17:58 - 18:02att det begåtts tjänstefel i åklagar-
systemet, hos polis och i rättsväsende. -
18:02 - 18:04Det fanns en mening om att
det saknas rättvisa i USA -
18:04 - 18:06utan att allt var tjänstefel.
-
18:06 - 18:09Nästa morgon, när jag vaknade, undrade
jag om jag drömt om detta yrkande. -
18:09 - 18:11eller om jag faktiskt skrivit det?
-
18:11 - 18:13Och till min fasa hade jag
inte bara skrivit det -
18:13 - 18:15utan hade skickat det till domstolen.
-
18:15 - 18:19(Applåder)
-
18:19 - 18:21Några månader gick
-
18:21 - 18:23och jag hade i stort sett glömt bort det.
-
18:23 - 18:25Och slutligen bestämde jag
-
18:25 - 18:28att jag måste åka till domstolen
och ta hand om detta fall. -
18:28 - 18:29Så jag satte mig i bilen
-
18:29 - 18:31och jag kände mig överväldigad.
-
18:31 - 18:33Jag satt mig i bilen
och åkte till domstolen. -
18:33 - 18:36Och jag tänkte att det här kommer att bli
så svårt, så smärtsamt. -
18:36 - 18:39Och slutligen gick jag ur bilen och
började gå upp mot domstolshuset. -
18:39 - 18:41När jag gick uppför
trapporna i domstolshuset -
18:41 - 18:44såg jag vaktmästaren, en äldre svart man.
-
18:44 - 18:46När den mannen såg mig
kom han över till mig -
18:46 - 18:48och frågade, "Vem är du?"
-
18:48 - 18:51Han sa, "Är du advokat?"
Jag svarade, "Ja herrn." -
18:51 - 18:53Och den här mannen kom fram till mig
-
18:53 - 18:55och han kramade mig.
-
18:55 - 18:57Och han viskade i mitt öra.
-
18:57 - 18:59Han sa, "Jag är så stolt över dig."
-
18:59 - 19:01Och jag måste säga,
-
19:01 - 19:03att det gav mig en energikick.
-
19:03 - 19:05Det väckte ett samband
med något djupt inom mig -
19:05 - 19:07om identitet,
-
19:07 - 19:10om varje människas kapacitet att bidra
-
19:10 - 19:13till ett samhälle, till att se på saker
på ett hoppfullt sätt. -
19:13 - 19:15Nå jag gick in i rättssalen.
-
19:15 - 19:17Och direkt när jag kom in såg domaren mig.
-
19:17 - 19:19Han sa, "Mr. Stevenson,
skrev du detta galna yrkande?" -
19:19 - 19:21Jag svarade, "Ja".
Vi började debattera. -
19:21 - 19:24Och fler och fler människor kom in
eftersom de var så upprörda. -
19:24 - 19:26Jag hade skrivit så galna saker.
-
19:26 - 19:27Och poliser kom in
-
19:27 - 19:29och assisterande åklagare och sekreterare.
-
19:29 - 19:31Strax därefter
var det fullt av människor -
19:31 - 19:33som alla var arga över
att vi pratade om ras, -
19:33 - 19:35att vi pratade om fattigdom,
-
19:35 - 19:37att vi pratade om ojämlikhet.
-
19:37 - 19:40Och i ögonvrån såg jag den här
vaktmästaren gå fram och tillbaka. -
19:40 - 19:42Han tittade in genom
fönstret och hörde debatten. -
19:42 - 19:44Han fortsatte gå fram och tillbaka.
-
19:44 - 19:47Slutligen kom denna äldre svarte man,
med oro skriven över hela ansiktet, -
19:47 - 19:50in i rättssalen och satte sig
ner bakom mig, -
19:50 - 19:52nästan vid advokatbordet.
-
19:52 - 19:5410 minuter tog vi en paus.
-
19:54 - 19:57Och det var under den här
pausen som en vicesheriff -
19:57 - 19:59tog illa upp att vaktmästaren
var i rättssalen. -
19:59 - 20:01Vicesheriffen sprang över till vaktmästaren.
-
20:01 - 20:04Han sa, "Jimmy, vad gör
du i den här rättssalen?" -
20:04 - 20:06Och den här äldre svarte mannen reste sig
-
20:06 - 20:08och tittade på vicesheriffen och på mig
-
20:08 - 20:11och så sa han;
"Jag kom in den här rättssalen -
20:11 - 20:13för att säga till den här unge mannen,
-
20:13 - 20:16att komma ihåg vad han
kämpar för, att hålla ut. -
20:16 - 20:18Jag har kommit till TED
-
20:18 - 20:20eftersom jag tror att många av er förstår
-
20:20 - 20:22att även om universums
moraliska kurva är lång, -
20:22 - 20:24så böjer den sig
ständigt närmare rättvisa. -
20:24 - 20:27Att vi inte kan anses vara fullt
utvecklade mänskliga varelser -
20:27 - 20:30förrän vi bryr oss om mänskliga
rättigheter och grundläggande värdighet. -
20:30 - 20:32Att allas vår överlevnad
-
20:32 - 20:34hänger på att alla överlever.
-
20:34 - 20:36Att våra visioner om teknologi och design
-
20:36 - 20:38och underhållning och kreativitet
-
20:38 - 20:40måste kopplas samman med visioner
-
20:40 - 20:43om humanism, medkänsla och rättvisa.
-
20:43 - 20:45Och mer än något annat har jag kommit
-
20:45 - 20:47för er som delar detta
-
20:47 - 20:49helt enkelt för att säga
-
20:49 - 20:51att komma ihåg vad ni
kämpar för, att hålla ut. -
20:51 - 20:53Tack så väldigt mycket.
-
20:53 - 21:14(Applåder)
-
21:14 - 21:16Chris Anderson: Du hörde och såg
-
21:16 - 21:19en uppenbar önskan hos den här
publiken, den här sammanslutningen -
21:19 - 21:22att hjälpa dig på vägen och att göra
någonting vad gäller den här frågan. -
21:22 - 21:24Förutom att donera pengar,
-
21:24 - 21:27vad mer skulle vi kunna göra?
-
21:27 - 21:29BS: Ja, det finns möjligheter
överallt runtomkring oss. -
21:29 - 21:31Om du till exempel bor i Kalifornien
-
21:31 - 21:33så kommer det en folkomröstning nu i vår
-
21:33 - 21:35som syftar till att göra ett försök att
-
21:35 - 21:38omdirigera en del av de
pengar vi lägger på straff. -
21:38 - 21:40Här i Kalifornien kommer vi
-
21:40 - 21:42till exempel att lägga
7 miljarder kr -
21:42 - 21:44på dödsstraffet de närmaste fem åren -
-
21:44 - 21:47en miljard dollar.
-
21:47 - 21:49Och ändå, så slutar 46
procent av alla mordfall -
21:49 - 21:51utan någon arrestering.
-
21:51 - 21:5356 procent av alla
våldtäktsfall når inget avslut. -
21:53 - 21:55Så nu finns det en möjlighet
att förändra detta. -
21:55 - 21:57Denna folkomröstning
vill att de här pengarna -
21:57 - 22:00går till lagförande och säkerhet.
-
22:00 - 22:02Jag tror att denna
möjlighet finns överallt. -
22:02 - 22:04CA: Det har varit en enorma nedgång
-
22:04 - 22:07i antalet brott i Amerika de
senaste tre decennierna. -
22:07 - 22:10Och en del av hur det här presenteras
-
22:10 - 22:13är ibland att det handlar om
att man ökat antalet fängelsedomar. -
22:13 - 22:15Vad skulle du säga till
någon som tror det är så? -
22:15 - 22:17BS: Ja, antalet våldsamma brott
-
22:17 - 22:19har legat ganska stabilt.
-
22:19 - 22:21Den stora ökningen i massinlåsningar
i det här landet -
22:21 - 22:24skedde inte på grund av en
ökning av våldsamma brott. -
22:24 - 22:26Det var den missriktade kampen mot droger.
-
22:26 - 22:28Det är där denna dramatiska
ökning kommer ifrån -
22:28 - 22:31i vår fängelsepopulation.
-
22:31 - 22:34Och vi gick för långt i
våra idéer om straff. -
22:34 - 22:36Och då fick vi Three strikes-lagar
-
22:36 - 22:38som dömer människor till livstids fängelse
-
22:38 - 22:41för att de stulit en cykel,
för mindre egendomsbrott, -
22:41 - 22:43istället för att se till att de ger tillbaka vad de stulit
-
22:43 - 22:45till de människor som de bestal.
-
22:45 - 22:47Vi måste göra mer för
att hjälpa brottsoffer, -
22:47 - 22:49inte mindre.
-
22:49 - 22:51Och jag tror inte att sättet
vi ser på straff idag -
22:51 - 22:53gör någon nytta för någon.
-
22:53 - 22:55Och jag tror att det är
det vi måste förändra. -
22:55 - 22:57(Applåder)
-
22:57 - 23:00CA: Bryan, du har lyckats röra
vid viktiga strängar här. -
23:00 - 23:02Du är en inspirerande person.
-
23:02 - 23:04Tack så mycket för att du
kom till TED. Tack. -
23:04 - 23:19(Applåder)
- Title:
- Bryan Stevenson: Vi behöver tala om en orättvisa
- Speaker:
- Bryan Stevenson
- Description:
-
I ett engagerande och personligt tal - med berättelser om sin mormor och Rosa Parks - delar människorättsjuristen Bryan Stevenson med sig av hårdsmälta sanningar om Amerikas rättssystem. Det finns bland annat en skevhet runt rastillhörighet: en tredjedel av landets svarta, manliga befolkning har suttit i fängelse under någon del av sitt liv. Detta har sin grund i Amerikas nedtystade historia och nämns sällan med den här graden av öppenhet., insikt och övertygelse.
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 23:20
Matti Jääaro approved Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Matti Jääaro edited Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Matti Jääaro edited Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Matti Jääaro edited Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Stephanie Jurzysta accepted Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Stephanie Jurzysta edited Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Annika Åstradsson edited Swedish subtitles for We need to talk about an injustice | ||
Annika Åstradsson edited Swedish subtitles for We need to talk about an injustice |