-
Hej! Jag heter Eve. Jag är från Ylivieska.
-
Faktum är att jag föddes i Kalajoki,
-
i lilla byn Typpö, med 80 invånare.
-
Kalajoki, Typpö och Ylivieska ligger i
Norra Österbotten, i Finland.
-
Men sant, jag flyttade till Ylivieska
när jag var två år,
-
och bodde där tills jag var sjutton år.
-
När jag var sjutton så flyttade
jag till Japan över ett år.
-
Jag var där som utbytesstudent,
på gymnasium, och studerade japanska.
-
Jag har alltid varit
intresserad av språk och kultur,
-
och jag har alltid velat resa en massa.
-
Och efter gymnasiet flyttade jag till
Helsingfors för att läsa afrikansk forskning
-
När jag flyttade till Helgsinfors
märkte jag av min dialekt,
-
så som jag talade hemma i Ylivieska,
-
och folk i Helsingfors förstod inte vissa ord,
-
som "ammata", vilket är att vara barnvakt,
-
och "viruttaa", vilket är att diska.
-
Dessa är helt normala ord för mig,
som jag använder i vardagen,
-
och det är spännande
att märka av någon annan,
-
som också talar finska, inte förstår mig,
-
fastän vi talar samma språk.
-
När jag studerade på universitetet,
bodde jag i Namibia i ett och ett halvt år.
-
Jag var först där vid årsskiftet och
studerade på Namibias universitet.
-
Jag studerade sociologi och oshiwambo där.
-
Och efter kanske ett år flyttade jag dit igen.
-
Jag arbetade på ambassaden som praktikant i sex månader.
-
Och nu, efter en lång universitetskarriär,
avslutar jag äntligen en magisterexamen.
-
Och naturligtvis.
-
Inte nu längre, när jag har bott i Helsingfors i ungefär åtta år,
-
så jag har inte längre en mycket stark österbottnisk dialekt.
-
Det dyker upp när jag ringer till min mamma.
Eller när jag ringer till mina systrar.
-
Då dyker dialekten upp och blir starkare,
-
men jag finner att jag nu
inte talar fruktansvärt i dialekt.
-
Och även ...
-
Kanske när jag var tonåring så började
jag läsa mycket mer på engelska,
-
för att jag har alltid varit så intresserad av språk,
-
så jag har blivit flytande på engelska,
så jag började läsa
-
mycket mer på engelska, och jag har också många utländska vänner,
-
så jag talade också mycket på engelska och började skriva på engelska.
-
Jag gillar att skriva mycket på fritiden,
så jag märkte att ...
-
Eller jag trodde då som tonåring att
det var mycket coolare att läsa och skriva
-
på engelska. Och nu, när jag har
gjort det så länge, har jag märkt att
-
det är inte lika lätt, fortfarande lätt,
men inte lika lätt som förr
-
att naturligt läsa och skriva på finska
-
engelskan har tagit över finskan som
mitt känslomässiga språk,
-
och finskan är inte längre ett språk som
är lika lätt att läsa som att skriva.
-
Det är mer naturligt för mig att läsa
på engelska. Och nu, efter trettio
-
år har gått, har jag börjat känna det på något sätt
-
att jag har missat något undantag,
eller jag har irriterad mig mycket över det,
-
att jag inte längre läser så mycket på finska
och på något sätt inte kan skriva med det,
-
och det känns inte så säkert för mig.
-
Det känns svart, att jag lossnat från
mina rötter och hem.
-
Jag är inte bra kopplat till det längre.
Så då har jag försökt
-
läsa mer finska och öva på att skriva mer på finska,
-
att jag på något sätt skulle
komma tillbaka till mina rötter.
-
Tack.