Att läsa noter - Tim Hansen

Precis som skådespelarens manus, berättar ett notpapper för musikern vad man skall spela (tonhöjden) och när man skall spela det (rytmen). Noter kan verka komplicerade, men när man en gång fått kläm på några enkla begrepp såsom noter, takter och klaver så är man igång. Tim Hansen visar på de viktiga grunderna som behövs för att läsa noter

När vi tittar på film eller teater

vet vi att skådespelarna

antagligen lärt sig replikerna från ett manus

som i huvudsak talar om

vad de skall säga

och när de skall säga det.

Nedskriven musik

fungerar enligt exakt samma princip.

I grund och botten

får man veta vad man skall spela

och när man skall spela det.

Estetiskt sett är det
en himmelsvid skillnad

mellan t.ex. Beethoven

och Justin Bieber,

men båda artisterna har använt

samma byggstenar
för att skapa sin musik: noter.

Och fastän slutresultatet

kan låta ganska komplicerat

så är logiken bakom noterna

i själva verket rätt enkel.

Låt oss ta en titt

på notskrivningens
grundläggande beståndsdelar

och hur de samarbetar
för att skapa ett konstverk.

Noter skrivs på fem parallella linjer

som löper tvärs över sidan.

Dessa fem linjer kallas för ett notsystem

och ett notsystem fungerar på två ledder:

upp och ner

och vänster till höger.

Den lodräta axeln visar musikern

tonhöjden

eller vilken ton man skall spela,

och den vågräta axeln visar musikern

tonens rytm

eller när man skall spela den.

Vi börjar med tonhöjden.

Vi tar ett piano till hjälp,

men det här systemet fungerar för

alla instrument man kan tänka sig.

I västerländsk musiktradition

får tonerna namn efter

de sju första bokstäverna i alfabetet

A, B, C, D, E, F,

och G.

Därefter upprepas alltihop:

A, B, C, D, E, F, G

A, B, C, D, E, F, G

och så vidare.

Men hur får de här tonhöjderna sina namn?

Jo, om man t.ex. spelar ett F

och sedan ett annat F

högre eller lägre på pianot,

så märker man att de låter rätt lika

i jämförelse med exempelvis ett B.

Om vi återvänder till notsystemet,

så visar varje linje
och varje mellanrum mellan två linjer

en speciell tonhöjd.

Om vi skriver en not på en av linjerna

eller i ett av mellanrummen,

så talar vi om att musikern
skall spela den tonhöjden.

Ju högre upp på notsystemet
noten är placerad,

desto högre är tonhöjden.

Men det finns givetvis
många fler tonhöjder

än de nio som dessa linjer
och mellanrum ger oss.

En flygel har till exempel

88 enskilda toner.

Så hur kan vi få ner 88 toner
på ett enda notsystem?

Man använder något som kallas klav.

Det är en underlig krumelur

som finns i början på notsystemet

och fungerar som en referenspunkt

som visar att en speciell linje
eller mellanrum

motsvarar en speciell ton
på ditt instrument.

Om man spelar en not utanför notsystemet

måste man fuska och rita dit extra linjer

som kallas hjälplinjer

och skriva noterna på dem.

Om man måste skriva så många hjälplinjer

att det blir rörigt,

behöver man byta till en annan klav.

För att tala om när en not skall spelas

finns två huvudsakliga verktyg:

takten

och rytmen.

Takten i ett musikstycke är

ganska tråkig i sig själv.

Den låter så här.

Lägg märke till att den inte förändras,

den travar bara glatt på.

Den kan vara långsam

eller snabb

eller precis vad du vill.

Poängen är att precis
som sekundvisaren på en klocka

delar in en minut i sextio sekunder

där alla sekunder är lika långa,

så delar takten in ett musikstycke

i små tidsfragment

som alla är lika långa,

taktslag.

Med en stadig takt som grund,

kan vi börja lägga rytmer
till våra tonhöjder.

och det är då musiken
verkligen börjar leva.

Det här är en fjärdedelsnot.

Den är rytmens basenhet

och den är ett taktslag lång.

Det här är en halvnot
och på den räknar man till två slag.

På den här helnoten
räknar man till fyra slag,

och de här små rackarna är åttondelar

och de är ett halvt taktslag långa.

"Bra", säger ni, "vad betyder det?"

Ni kanske har märkt

att tvärs över notsystemet

finns korta streck som delar in det
i små avdelningar.

Det här är taktstreck

och vi kallar varje avdelning för en takt.

I början på varje musikstycke,

precis efter klaven,

finns något som kallas taktartsbeteckning

och den talar om hur många taktslag
som finns i varje takt.

Den här säger att det finns
två slag i varje takt,

den här säger att det finns tre,
den här fyra, och så vidare.

Siffran längst ner talar om vilken not

som används som basenhet för takten.

Ett betyder en helnot,

två betyder en halvnot,

fyra en fjärdedel,

åtta en åttondel

och så vidare.

Så de här taktartssiffrorna

talar om att det finns
fyra fjärdedelar i varje takt,

En, två, tre, fyra,
en, två, tre, fyra,

och så vidare.

Men som jag sade förut,

om vi bara håller oss till takten

blir det rätt tråkigt,

så vi byter ut några fjärdedelar

mot andra rytmer.

Lägg märke till att fastän antalet noter

i varje takt har förändrats,

så har inte antalet slag
i varje takt gjort det.

Hur låter nu vår musikaliska skapelse?

(Toner)

Hm, det är ok,
men kanske lite tunt, eller hur?

Vi lägger till ett instrument

med egen tonhöjd och rytm.

Nu låter det som musik.

Visst, man måste öva

för att vänja sig vid att läsa snabbt

och spela det man ser på sitt instrument

men med lite tid och tålamod

skulle du kunna bli nästa Beethoven

eller

Justin Bieber.