Born of Hope - Full Movie

Born of Hope is an independent feature film inspired by the Lord of the Rings and produced by Actors at Work Productions in the UK.
http://www.bornofhope.com

Thanks to Chris Bouchard and the H4G team for putting the film here. It should also be on it's proper Youtube channels soon:
ActorsatWork
http://www.youtube.com/actorsatwork
BornofHope
http://www.youtube.com/bornofhope
Check them out for more videos regarding the film including the audio commentary.
http://www.youtube.com/watch?v=elt_l8zisik

A scattered people, the descendants of storied sea kings of the ancient West, struggle to survive in a lonely wilderness as a dark force relentlessly bends its will toward their destruction. Yet amidst these valiant, desperate people, hope remains. A royal house endures unbroken from father to son.

This 70 minute original drama is set in the time before the War of the Ring and tells the story of the Dúnedain, the Rangers of the North, before the return of the King. Inspired by only a couple of paragraphs written by Tolkien in the appendices of the Lord of the Rings we follow Arathorn and Gilraen, the parents of Aragorn, from their first meeting through a turbulent time in their people's history.

Det finns många berättelser i vår världs historia.

De flesta går förlorade,

vittrade av tidens gång,

bortom människornas minne.

Men denna berättelse,

vår berättelse,

får inte glömmas.

Pappa!

Maia!

Spring! Maia spring!

Vi kom från vattnen.

Det rinner genom vår forntid,

genom tiderna till denna stund.

Forsar genom våra liv...

som konungars ättelinjer.

En snabbt flödande ström...

av minnen och sorger.

En droppe vatten,

blod...

och ännu en...

kan bli till en rännil,

en flod,

Ett stigande flöde,

ohejdbart...

som till slut...

bryter allt motstånd.

för att flyta fritt åter igen,

på väg mot sitt öde.

Spillran av de rättrådiga,

Dúnedain

Västerns folk...

var spridda och fåtaliga...

och ansatta av mången fara.

För mörkrets herre, Sauron...

hade inte förgätit det gångna...

och av alla folk i Midgård...

hyste han inte mer hat...

och mer fasa...

än för Dúnedain

Han ingöt sin vilja i sina anförvanter...

och genom långa tider...

sökte han kunskap, om Isildurs ättlingar ännu levde...

så han skulle kunna förgöra dom...

och de sista av hans stora fiender...

skulle utplånas,

för evigt.

Skynda på! Skynda på!

Dírhael!

Ivorwen! Gilraen! Fortsätt, snälla!

Jag tänker inte förlora er alla idag.

Arathorn!

Du har mitt tack, min herre...

och vad tjänst jag och min familj kan bistå med.

Vi är skyldiga er våra liv.

likväl som jag står i skuld till er. Jag tackar er min dam.

Ingen orsak, min herre.

Vi kan inte bli kvar här. Vart är ni på väg?

Jag vet inte, min herre.

Orcher brände vår by och dräpte människorna.

Dom som inte dödades, flydde. Jag vet inte vart.

Dorlad, min son,

höggs ner försvarandes oss.

Vi kunde inte lämna hans kropp i orchernas grymma händer.

Din son skall vila på en trygg plats, min dam.

Ni kommer med oss.

Arathorn!

Arathorn?

Känner du till honom pappa?

Ja,

eller jag gjorde när han var bara barnet.

Om han är samma person...

är han min vän och vapendragares son.

Vår ledare, furst Arador.

Isildurs arvtagare.

Vad är det?

Verkar som om dom är på plundring.

Men det här är bara krimskrams.

Konstigt

Orcherna letar guld och ädelstenar i vildmarken?

I vilket syfte?

Du blir mer lik honom för varje dag.

Är det vad han skulle ha önskat?

Han skulle ha grälat på mig för att jag lät dig ta hans plats.

"Vildmarken är inget ställe för min dotter."

Men jag är ändå glad att jag lärde upp dig.

Jag också.

Herre Arathorn

Det finns inga ledtrådar till vem som leder dem.

Bra jobbat Halbaron.

Nu måste vi föra dom här tre i säkerhet.

Vi skall till Taurdal, vår by, Herre?

Dírhael.

Min fru, Ivorwen och min dotter...

Gilraen.

Jag är Arathorn.

Aradors son.

Stämmer.

Nej, nej, buga inte.

När ni träffar min far...

kan ni hälsa honom så.

Men nu,

är det bäst att vi skyndar på.

Ett avundsjukt hjärta har inte plats för äkta känslor,

men dom kan stå alldeles bakom det.

Vad har jag att vara avundsjuk på?

Jag såg blickarna mellan dom.

Precis som du gjorde.

Dina ögon bedrar dig.

Dessutom har det inget med mig att göra.

Inte?

Nej.

och inte med dig heller, Dírhaborn.

Arathorn och hans utbygdsjägare förde den sörjande familjen norrut,

över mäktiga floder...

och genom Rhudaurs vida skogar.

Ett land som ännu befann sig under Dúnedains vakande ögon...

och förde dom till hans fader, furst Arador,

i den dolda bosättningen Taurdal.

Kom min gamle vän och vapenbroder.

Låt oss skänka er son den frid och ära han förtjänat

Ty jag känner er förlust som vore den min

och er sorg som min.

Så, ingen lång vila i de uråldriga stenhallarna...

för en av huset Aranarths söner!

men jag låter inte dina kvarlevor vanäras, Dorlad,

när ondskans hantlangare åter försöker...

driva Dúnedain än längre ut i exil!

Farväl.

Jag vill be om förlåtelse.

Länge trodde jag dina känslor för Arathorn...

bara var en övergående förtjusning...

och att du efter en tid skulle lämna den...

och se dig omkring till slut.

Jag förstod inte,

förrän igår kväll.

I åratal har jag stått vid hans sida...

och ändå finns ett avstånd...

som bara en främlings flammande låga kunde avslöja.

Jag kan inte mäta mig med sådan skönhet och sorg.

El, det vore en ära för varje man att kunna kalla dig för hans.

Jag skulle inte orsaka honom annat än sorg.

Vi hittade dessa efter attacken igår.

Det är underligt hur så små ting...

kan bringa så enorm skugga...

och förändring i våra liv.

Furst Arador hade mycket att begrunda.

Tidender om orcher som angrep andra byar nådde honom.

Fridfulla hemman, bortom hjälp...

blev likaså anfallna.

Taurdal fylldes med många Dúnedain som flydde sina hem.

och sökte trygghet i antal.

Arador ledde sina tappra utbygdsjägare...

på ett uppdrag för att befria landet från hotet...

som härjade bland hans folk.

Men den trognaste av hans män...

skulle inte stå vid hans sida.

Hur går det med skörden, min dam?

Rikligt, min herre.

Jag hade väntat mig lite mer till mina resor.

Ger du dig av?

Min far har satt mig att ta reda på fiendens syften,

bland Kalla Bergen i öster.

Ensam?

Ja.

Ett farligt uppdrag, min herre.

Sannerligen.

Tidigare skulle inte sådan fara ha berört mig...

och jag skulle, med glädje, ha färdats till världens ände...

för vårt folks skull. Men nu?

Nu stannar en del av mig kvar här

och det är mitt hjärta.

Min herre.

Förlåt, min dam. Det var inte meningen att gör er upprörd.

Jag ska se österut

och vänta på din återkomst.

Min dam.

Med hjärtat fyllt av glädje...

färdades Arathorn långt bortom Arnors fallna städer.

Som Arathorn begav sig upp bland Kalla Bergen,

väntade Gilraen på hans återkomst...

i västerns falnande sommar.

Ofta strövande djupt in i skogen...

för att invänta hans återkomst.

Gilraen!

Varför håller hon på med detta?

Du vet vem hon väntar på.

Hon är för ung.

Men inte utan förstånd!

Mitt hjärta säger att Arathorn får bära Barahirs ring förr än väntat.

Men jag tror inte han kommer att leda Dúnedain länge med den på sitt finger.

Men stå inte i vägen för dom då, Dírhael!

Gifter dom två dig snart,

kan det kanske föda nytt hopp bland vårt folk.

Men om inte...

kan det, i detta växande mörker,

bli så att Dúnedain faller till sist,

för att aldrig resa sig igen.

Låt dom få den lycka dom kan få.

Du är sen.

Var är dom andra?

Slaktade.

Vi råkade ut för ett bakhåll.

Det är spökkrigare överallt!

Dom är inte spöken!

Bara utbygdsjägare, fege usling.

Du är lika värdelös som dom här två!!

Fick ni tag på den?

Dom här är värdelösa.

Ni har fortfarande inte hittat den ring Sauron söker.

Vänd tillbaka! Hitta den!

Hur? Vi är inte tillräckligt många kvar.

Vi behöver tid för att utöka våra styrkor.

Det var ett misstag att anfalla spökkrigarna utan skydd av mörkret, Shaknar!

Jag begår inga misstag!!

Jag ska rapportera ert misslyckande, till Sauron i Dol Guldur.

Utöka era styrkor om det är tvunget. Men skicka ut spionerna.

När jag återvänder, vill jag veta var han är!

Vad är det?

Lukten av människokött.

Det är inte möjligt.

Känner du inte lukten?

Arathorn! du är tillbaka!

Du borde inte ha färdats så här långt in i skogen ensam.

Jag vet, jag...

Utbygdsjägare. Ska du inte hälsa dom?

Dom hittar oss snart ändå.

Så, jag måste skynda mig...

eller gå miste om min chans.

Till vad?

Jag hoppas dom tar god tid på sig.

Jag har lärt dom för bra.

Min herre?

Jag vandrade för långt från byn...

men er kapten hittade mig.

Jag står till er tjänst, min herre.

Jag ska alltid stå till din.

Halbaron, följ fröken Gilraen tillbaka till byn.

Med en gång, min herre.

Elgarain. ett ord.

Jag är ledsen, min herre.

Vi kunde inte hitta dig, jag visste inte...

Du behöver inte be om ursäkt, min vän.

Har du någonsin varit förälskad?

Nej.

Det förändrar ens värld.

Bränner den med en flammande låga som aldrig falnar.

Ett ljus, skimmrande och strålande som Eärendils stjärna.

Du har varit förälskad.

Jag har hört berättas.

Så du är förälskad?

Jag ska gifta mig...

eller, jag hoppas.

Och snart om lyckan står mig bi.

Jag unnar dig lyckan, min herre.

Ditt hjärta borde vara fyllt av glädje, Arathorn.

Åh, det är det...

men jag oroar mig att herre Dírhael inte vill ge sin välsignelse...

Gilraen är, som du, inte tillräckligt gammal ännu.

Jag kanske inte känt kärlek...

men jag vet, att när hjärtat styr tungan...

borde inget stå i vägen.

Om man drar ut på det, kan det som skulle sagts...

stängas inne i hjärtat för alltid.

Med ånger som enda sällskap.

Dina ord är kloka...

men ändå...

Årstiderna skiftar.

Kanske kan hans hjärta skifta också.

Om det ändras med årstiderna...

kan det bara bli kallare.

Stå fast och säg ditt hjärtas röst.

Tack.

Du är en god vän.

Jag skulle ge mitt liv för dig.

Och jag för dig.

Väl mött.

Jag gläds att du är i trygghet, min son.

Du också far.

Halbaron säger att din kamp mot...

orcherna varit framgångsrik.

Deras antal är mycket mindre nu.

Dom borde inte besvära och på ett tag.

Ändå är du inte tillfreds.

Jag vet vad de är ute efter nu...

och att dom inte agerar ensamma.

Dom är Saurons tjänare.

och Han söker Barahirs ring.

Far, det är dig dom letar.

Då är det som jag fruktade.

Jag ber dig, göm ringen.

Använd den inte!

Nej.

Men det kommer att leda dom till dig!

Låt Sauron skicka all världens arméer mot oss.

Jag tänker inte dölja vem jag är,

så länge jag andas...

och ett svärd i handen.

Förlåt mig.

Det finns inget att förlåta, min son.

Du har varit till stor nytta för mig och Dúnedain.

Du är en sann ättling av kungar.

Se så, oroa dig inte.

Din mor brukade påminna mig om att...

folket ser upp till oss för ledning.

att vi måste stå upp, vad som än sker.

En dag, kanske...

du hittar någon med skönhet och klokskap nog...

för att stötta dig.

Ni har min välsignelse, mina barn.

Må era dagar bli många och fruktbara,

fyllda av hopp.

Jag beger mig till Vattnadal nu.

Där Elrond halvalven väntar mig.

När jag återvänder med hans goda råd...

kanske vi ska ha ett bröllop.

Lycka till med Dírhael.

Herre Dírhael...

god morgon.

Genom dom långa vintermånaderna...

hölls värmen i Arathorns hjärta...

i schack...

av rädslan att misslyckas med sin viktigaste uppgift.

Stå fast och...

säg ditt hjärtas röst.

Herre Dírhael.

Jag är här för att be om er dotters hand.

Jag är skyldig dig mitt liv, Aradors son.

Men jag är inte skyldig dig min dotter.

Jag älskar henne, min herre.

Jag räds storligen den skugga...

du lägger över mitt hus, Isildurs ättling.

Din uppvaktning av min dotter är inte välkommen.

Av dig.

Inte av henne.

Ja, därför kan det inte förringas.

För Gilraens skull hoppas jag...

att din faders blod flyter i dina ådror.

Om du sviker ditt folk...

står du bara till svars inför Dúnedain.

Sviker du henne...

är det mig du står till svars inför.

Var det där ett Ja?

När vinterns köld gett vika...

och skiftat till tidig, ljus vår ingick

Arathorn, Aradors son...

och fröken Gilraen giftermål,

i glädje och hopp.

Men efter blott ett år av lycka...

sänkte sig skuggan över deras liv igen.

Arador, Argonuis son,

furste över Dúnedain, befann sig i en flack sänka...

insvept i Ettendalarnas kalla, täta dimmor.

Spring!

Spring!

Var är min far?

En bit söderut.

Gå!

Far!

Far!

Arathorn! Arathorn! vakna!

Det är bara en mardröm! Vakna!

Nej, jag såg honom! Jag kände livet lämna honom!

Shhh! Det var bara en dröm!

Åh, Gilraen! Önskar det vore!

Vad hopp finns för vårt folk?

Kungarnas ättelinje hänger på ett hår.

Jag tror den kommer att nå sitt bittra slut med mig.

Arathorn, var är din glädje?

Var är ditt hopp?

Jag tänker inte misströsta...

och tänker inte låta dig göra det heller.

Arathorn, se på mig!

Räds inte morgondagen...

för vi kan varken känna till eller styra över den.

Och frukta inte att kungaätten ska nå slutet.

Den lever.

I dig...

och inuti mig.

Där finns mitt hopp.

Ett år efter förlusten av sin far,

första dagen i tredje månaden.

Välkomnade Arathorn och Dúnedain ett nytt hopp till världen.

Du har en son, min furste.

Han skall heta, Aragorn.

Kunglig tapperhet, det ska han ha.

Jag ser en grön sten på hans bröst...

och från den ska han få sitt sanna namn...

och sin största ryktbarhet.

Han ska vara en helare och en förnyare.

Se Aragorn,

Arathorns son,

Furste över Dúnedain!

Ättling till Elendil av Númenor!

Isildurs arvtagare!

Hell Aragorn!

Hell Aragorn!

Genom furstens och hans utbygdsjägares tapperhet...

njöt Dúnedain en period av fred.

Gossen Aragorn växte raskt och lyckligt.

Halbaron

Det känns som om det var igår Halbarad...

var i Aragorns ålder.

Det gör det, min furste.

Jag tror att det kommer att kännas likadant för oss, Evonyn,

när vår son är vuxen.

Det kommer det, min dam.

Dom växer så fort!

Och äter så mycket på vägen!

Om det blir något kvar!

Jag intar denna åker i konungens namn!

Sju stjärnor och en krona på blå botten.

Fanan vajade i krigets vindar.

Kring den konungen samlade sin hjord.

Till strid för frihet i nord.

Fornost har fallit, härolden skrek

Dúnedain stred trots att krafterna svek

En tapper man föll från sin springare.

Trampades av fiender långt ringare.

Kungen bars bort ifrån striden,

när Angmars styrka stormade, beriden.

Vårt baner fångat i ett hav av död

Kungens härold tappat det sista livets glöd...