Vad är klass?

Den här videon tar en närmare titt på kapitalism, det system av ekonomisk och politisk kontroll som dominerar vår värld, och den relation som ger det liv - klass.

Du får gärna stödja oss om du gillar videos som denna - sub.media/donate

Klasskamp, eller kampen inom

och mot kapitalismen

är en grundläggande drivkraft för anarkistisk

teori och praktik.

Trots detta fortsätter många seglivade myter

och missuppfattningar att grumla

folks förståelse av

den sociala relation som ligger

till grund för denna konflikt....

nämligen just klass i sig självt.

Så.... vad är det egentligen?

Och vad har anarkister emot det?

De flesta människor förknippar idag främst

någons klass med hur mycket

pengar de tjänar.

Det är förvisso sant att vad

en person har på kontot kan vara en

bra fingervisning om deras klassposition,

så tenderar denna förenklade definition att

grumla sättet på vilket klass faktiskt fungerar,

både individuellt och socialt,

och dölja dess inbyggda motsättningar.

Ett mer precist sätt att definiera klass vore

att säga att det är ett hierarkiskt socialt förhållande

som karaktäriseras av exploatering

och befästs genom ett sammanlänkat,

statligt system av lagar

som reglerar äganderätt.

Eller för att förenkla det hela....

klass är ett sätt att organisera människor

enligt vem som äger vad.

Både hierarkier

och exploatering har förstås funnits

mycket längre än kapitalismen.

Från prästkungarna i

Mesopotamiens tidigaste stadsstater,

till Romarriket

och dess gradvisa sönderfall

till medeltida feodalism,

så har mänskliga civilisationer alltid regerats av en liten elit,

som försäkrat sig om stora rikedomar

och prestige åt sig själv.

Kapitalismens framväxt trängde undan feodala system

av social och ekonomisk kontroll,

som exempelvis kungars gudomliga rätt i Europa,

och himlens mandat i Kina,

och ersatte dessa föråldrade vidskepelser med

nya, mer sofistikerade sociala myter

baserade på den privata egendomens helighet

och den fria marknadens oemotsagda dominans.

I mitten av 1800-talet genomförde

den kände socialistiske filosofen Karl Marx

en uttömmande undersökning av hur

det kapitalistiska systemet fungerade och

de historiska processer som gav upphov till det.

Många av den tidens framstående anarkister,

som Mikhail Bakunin,

var starkt oense med Marx och hans följare

i fråga om revolutionär strategi,

speciellt om statens roll.

Men på det stora hela

höll de med om beskrivningen av kapitalismen

som ett system karaktäriserat av uppkomsten

av två mot varandra stående klasser.

Dessa är: arbetarklassen

- även känd som proletariatet,

och kapitalistklassen

- även känd som bourgeoisien

Kapitalistklassen definieras av att

de äger och kontrollerar kapital,

och arbetarklassen definieras av

det faktum att de saknar kapital

och därför tvingas in i exploaterande förhållanden

med kapitalisterna för att överleva.

Kapitalister kan delas in i tre olika kategorier

baserat på den typ av kapital de äger

och hur de genererar vinster.

Den första av dessa är industriella kapitalister,

som äger och kontrollerar produktionsmedlen

- vilket betyder de verktyg och den utrustning

som är nödvändig för att producera varor.

I kapitalismens tidigare stadier syftade det här

främst på ägare av fabriker och gruvor,

men idag kan det avse ägare av

och investerare i en rad olika verksamheter

- allt från snabbmatsrestauranger

till mjukvaruföretag.

Med andra ord är den industriella kapitalisten din chef.

De skapar vinster genom att

exploatera arbetare.

Den andra är landägare

- kapitalister som äger land och fastigheter,

och får sin profit från att exploatera

hyresgäster,eller, vilket blir allt vanligare,

genom gentrifiering och andra former

av fastighetsspekulation och utveckling.

Och slutligen, finanskapitalister

- som tjänar pengar på ränta från pengar de lånar ut.

Det kan vara allt från en liten pantbank

och lönedagslån,

hela vägen upp till globala banker

som lånar pengar till andra kapitalister

och till och med till länder.

Skiftet mot nyliberal kapitalism

som började på 1970-talet,

medförde en massiv expansion av finans-

-kapitalets inflytande över den globala ekonomin.

Denna expansion har gjort det möjligt för dem

att utvidga exploateringen av arbetarklassen

genom införandet av nya instrument för hushållsskulder,

som personliga kreditkort,

studentlån

och subprime-lån.

Klassexploateringens karaktär har förändrats

i takt med att kapitalismen utvecklats.

Trots detta hänger många antikapitalister fast

vid narrativ från en tidigare era.

Även idag tenderar den typiska bilden av en

person ur arbetarklassen att vara en bastant,

vit fabriksarbetare tagen ur IWW-historiken

- medan sanningen är att majoriteten av det globala

proletariatet är kvinnor, och det stora flertalet

är av icke-europeiskt ursprung.

Men trots att kapitalismen har förändrats

så har de grundläggande komponenterna i klassrelationerna

förblivit desamma.

Det är välförstått att

arbetarklassen och kapitalistklassen

har ömsesidigt motsatta intressen.

Ju mindre cheferna betalar oss,

och ju mer hyra hyresvärdarna tar ut,

desto större vinster får de,

medan vi blir ännu fattigare.

Vad som däremot inte är lika välförstått

är att kapitalistiska drivkrafter som konkurrens

och ständig tillväxt, skapar och formar

interna uppdelningar inom klasserna.

Kapitalister i en viss bransch

tävlar hela tiden med varandra om marknadsandelar,

vilket betyder att de måste upprätthålla

en viss vinstnivå, eller riskera att slås ut.

Och ibland har kapitalister i en bransch intressen

som är helt motsatta kapitalisters i en annan.

Höga oljepriser, till exempel,

kommer att leda till högre vinster

för företag som BP

och ExxonMobil...

men de kan vara förödande för kapitalister

i tillverkningsindustrin

eller transportindustrin.

Trots att hela arbetarklassen har ett

gemensamt intresse i att upphäva kapitalismen,

så är vi ofta också förblindade av

våra egna kortsiktiga intressen.

Vi måste tävla mot varandra om de smulor

som kapitalisterna ger oss att överleva på...

och många av våra jobb har negativ inverkan

på andra arbetarklassmänniskors liv.

Och ur ett bredare perspektiv, ju lägre löner som betalas

till arbetare i globala syd,

desto billigare blir varorna på affärernas hyllor.

Dessutom delas vår klass in i hierarkier

baserat på förtryckande system som

ras och kön. Kvinnor exploateras till

exempel ofta dubbelt under

kapitalismen då vi förväntas utföra

obetalt reproduktivt arbete,

som matlagning, städning och barnpassning,

samtidigt som vi får mindre betalt

än våra manliga kollegor på jobbet.

Statens roll är att förvalta ekonomin

så att en balans uppnås mellan olika intressen från

konkurrerande segment inom kapitalistklassen,

samtidigt som de alla skyddas från

hotet av en arbetarklassrevolution.

Det här sker ofta genom att spela på olika

skiljelinjer inom arbetarklassen

baserat på nationalism

reiligiös sekterism,

vit makt,

och patriarkat.

Det är enbart genom förstörandet av dessa förtryckande

och splittrande system som vår klass kan enas

och bedriva ett enhetligt klasskrig

och börja frigöra oss själva från det här

parasitiska systemets exploaterande bojor.

Vi upphör inte att vara slavar förrän

vi tillsammans lägger beslag på allt.