Pamela Meyer: Hur du känner igen en lögnare

Vilken dag som helst ljuger någon för oss mellan 10 och 200 gånger, och ledtrådarna för att lägga märke till de lögnerna kan vara subtila och mot din intuition. Pamela Meyer, författaren till Liespotting, visar vilka tekniker som används av de som är tränade att känna igen bedrägeri - och hon hävdar att ärlighet är en egenskap värd att bevara.

Jag villl inte skrämma någon i det här rummet,

men det har kommit till min kännedom

att personen till höger om dig är en lögnare.

(Skratt)

Personen till vänster är också en lögnare.

Och personen som sitter på just din stol är också en lögare.

Vi är alla lögnare.

Vad jag ska göra idag

är att jag ska visa er vad forskningen säger om varför vi alla är lögnare,

hur du kan se att någon ljuger.

och varför du kanske skulle vilja anstränga dig

och gå från att se tecknen på att någon ljuger till att leta efter sanningen,

och slutligen till att bygga tillit.

På tal om tillit,

ända sedan jag skrev den här boken, "Liespotting" (Att se att någon ljuger),

Är det ingen som vill träffa mig personligen längre, nej, nej, nej, nej.

De säger "Det är okej, vi mejlar dig"

(Skratt)

Ingen vill ens ta en kopp kaffe med mig längre.

Min man säger, "Älskling, bedrägeri?

Kanske du kunde ha fokuserat på matlagning. Vad sägs om fransk matlagning?"

Så innan jag börjar, vad jag ska göra

är att jag ska förtydliga mitt mål för er,

och det är inte att lära er en lek.

De som lägger märke till lögner är inte där petnoga ungarna,

de där ungarna längst bak i rummet som ropar, "Där fick jag dig allt!

Ditt ögonbryn ryckte till. Din näsborre vidgades.

Jag kollar på TV programmer 'Lie to me'. Jag ver att du ljuger."

Nej, de som lägger märke till lögnare är beväpnade

med vetenskaplig kunskap om hur man lägger märke till bedrägeri.

De använder det för att få fram sanningen,

och de gör vad mogna ledare gör varje dag;

de har svåra samtal med svåra människor,

ibland under väldigt jobbiga perioder.

Och de börjar gå den stigen

genom att acceptera ett viktigt påstående,

och det påståendet är följande:

Att ljuga är en handlig av samarbete.

Tänk på det, en lögn har ingen som helst makt i att bara bli uttalad.

Dess makt uppstår

när någon annan går med på att tro på den.

Så det kanske är jobbigt att höra,

men så här det, om någon någon gång ljugit för dig,

är det för att du gick med på att bli ljugen för.

Sanning nummer ett om lögn: Lögn är ett samarbete.

Alla lögner är inte skadliga.

Ibland är vi villliga deltagare i bedrägeriet

för social värdighets skull,

kanske för att behålla en hemlighet hemlig som borde behållas hemlig.

Vi säger, "Fin sång."

"Älskling, du ser inte fet ut i den, nej."

Eller säger vi,

"Du vet, jag har just fiskat upp det mejlet från skräppostfoldern.

Förlåt."

Men det finns tillfällen då vi är ovilliga deltagare i bedrägeriet.

Och det kan få dramatiska kostnader för oss.

Förra året försvann 997 miljarder dollar

i företagsbedrägerier bara i USA.

Det är snäppet under en biljon dollar.

Det är sju procent av omsättningen.

Bedrägeri kan kosta miljarder.

Tänk Enron, Madoff, inteckningskrisen.

Eller i händelse av dubbelagenter och förrädare,

som Robert Hanssen eller Aldrich Ames,

kan lögner bedra vårt land,

de kan äventyra vår säkerhet, de kan undergräva demokrati,

de kan orsaka död av de som försvarar oss.

Bedrägeri är faktiskt allvarliga saker.

Det finns en bedragare, Henry Oberlander,

han var en så effektiv bedragare

att brittiska myndigheter säger

att han kunde ha underminerat hela banksystemet i västvärlden.

Och du hittar inte den här killen på Google; du hittar honom ingenstans.

Han intervjuades en gång, och han sa följande.

Han sa, "Lyssna, jag har en regel."

Och det här var Henrys regel, han sa,

"Se här, alla är beredda att ge dig någonting.

Alla är beredda att ge dig någonting i utbyte för det som de hungrar efter."

Och det är kärnan.

Om du inte vill bli bedragen, måste du veta,

Vad hungrar du efter?

Och vi hatar liksom alla att erkänna det.

Vi önskar att vi var bättre äkta män, bättre fruar,

smartare, hade mer makt,

var längre, rikare --

listan fortsätter.

Lögnen är ett försök att överbrygga den klyftan,

att koppla ihop våra önskningar och fantasier

om vilka vi önskar att vi vore, hur vi önskar att vi vore

med hur vi verkligen är.

Och vi är verkligen villiga att fylla de där hålen i våra liv med lögner.

Studier visar, att under en dag ljuger folk för dig

någonstans mellan 10 och 200 gånger.

Visst, många av lögnerna är vita.

Men en annan studie visar,

att främlingar ljög tre gånger

under de första 10 minuterna av sitt möte med varandra.

(Skratt)

När vi först hör de här siffrorna, hoppar vi till.

Vi blir förvånade över hur vanligt förekommande lögnen är.

Vi är i huvudsak mot lögner

Men om du tittar närmare på det,

tätnar spänningen faktiskt.

Vi ljuger mer för främlingar än för arbetskamrater.

Extroverta människor ljuger mer än introverta

Män ljuger åtta gånger oftare om sig själva

än om andra.

Kvinnor ljuger mer för att skydda andra människor.

Om du tillhör ett genomsnittigt gift par,

kommer du att ljuga för din partner

i ett av 10 samspel.

Nu kanske du tycker att det är dåligt.

Om du är ogift, sjunker siffran till tre.

Att ljuga är komplicerat.

Det är en del av både privatlivet och arbetslivet.

Vi är djupt ambivalenta inför sanningen.

Vi tolkar den godtyckligt när behovet uppstår,

ibland av goda skäl,

andra gånger bara för att vi inte förstår luckorna i våra liv.

Det är sanning nummer två om lögnen.

Vi är emot att ljuga,

Men i hemlighet är vi för det

på sätt som vårt samhälle har sanktionerat

i många århundranden.

Lögnen är lika gammal som våra andetag.

Den är en del av vår kultur, en del av vår historia.

Tänk Dante, Shakespeare,

Bibeln, kvällstidningarna.

(Skratt)

Lögnen har ett evolutionärt värde för oss som ras.

Forskare har länge vetat

att ju högre intelligens en ras har,

ju större neocortex,

ju större risk att arten är svekfull.

Ni kanske minns Koko.

Kommer någon ihåg gorillan Koko som undervisades i teckenspråk?

Koko lärde sig att kommunicera med teckenspråk.

Här är Koko med sin kattunge.

Det är hennes söta, fluffiga lilla gosekatt.

En gång gav Koko kattungen skulden

för att ha rivit bort ett handfat från väggen.

(Skratt)

Vi är programmerade att bli flockledare.

Det börjar rikigt, riktigt tidigt.

Hur tidigt?

Bäbisar låtsasgråter,

pausar, väntar för att se vem som kommer

och fortsätter sedan att gråta.

Ettåringar lär sig att undanhålla saker.

(Skratt)

Tvååringar bluffar.

Femåringar ljuger öppenhjärtligt.

De manipulerar med hjälp av smicker.

Nioåringar är mästare på att skyla över.

När du börjar på högskolan,

kommer du att ljuga för din mamma i ett av fem samspel.

När vi kommer ut i yrkeslivet och ska förtjäna vårt uppehälle,

kommer vi in i en värld som är översållad

av skräppost, låtsasvänner i digitala medier,

partisk media,

påhittiga identitetstjuvar,

Ponzibedrägerier i världsklass,

en epedimi av bedrägerier.

kortfattat, vad en författare kallar

ett samhälle av post-sanning.

Det har varit väldigt förvirrande

under en lång tid nu.

Vad gör du?

Det finns åtgärder att vidta

för att navigera genom träsket.

Tränade lögnletare hittar sanningen i 90% av fallen.

Resten av oss, vi har bara 54% rätt.

Varför är det så lätt att lära sig?

Det finns bra lögnare och det finns dåliga lögnare. Det finns inga originella lögnare.

Vi gör alla samma misstag. Vi använder alla samma tekniker.

Så vad jag ska göra

är att visa er två bedrägerimönster.

Och sedan ska vi titta på de viktigaste punkterna och se om vi själva kan hitta dem.

Vi ska börja med talet.

Bill Clinton: Jag vill att du ska lyssna på mig.

Jag ska säga det här igen.

Jag hade inget sexuellt förhållande

med den kvinnan, Miss Lewinsky.

Jag bad aldrig någon att ljuga,

inte en enda gång, aldrig.

Och de här anklagelserna är falska.

Och nu behöver jag gå tillbaka till mitt arbete för det amerikanska folket.

Tack.

Pamela Meyer: Okej, vilka skvallertecken såg vi?

Först hörde vi vad som kallas ett icke-sammandraget förnekande.

Studier visar att människor som är överdrivna i sitt förnekande

tillgriper formellt hellre än ledigt språk.

Vi hörde även distansierande språk: "den där kvinnan".

Vi vet att lögnare omedvetet distansierar sig själva

från sitt subjekt

med hjälp av sitt språk.

Om nu Bill Clinton hade sagt, "Ärligt talat..."

eller Richard Nixons favorit, "I all uppriktighet..."

hade det varit ett säkert tecken

för alla lögnletare vet

att kvalificerande språk, som det kallas, kvalificerande språk som det,

gör det ännu mindre trovärdigt.

Om han nu hade upprepat frågan i sin helhet,

eller om han hade kryddat redogörelsen med lite för många detaljer --

och vi är alla glada att han inte gjorde det --

hade han gjort sig själv ännu mindre trovärdig.

Freud hade rätt.

Freud sa att det är mer än språket som ligger bakom:

"Ingen dödlig kan behålla en hemlighet.

Om hans läppar är tysta, pladdrar han med sina fingertoppar."

Och vi gör det alla, oavsett hur mycket makt vi har.

Vi pladdrar alla med våra fingertoppar.

Jag ska visa er Dominique Strauss-Kahn med Obama

som pladdrar med sina fingertoppar.

(Skratt)

Det här för oss fram till nästa mönster

som är kroppsspråk.

Det här är vad du måste göra med kroppsspråk.

Du måste verkligen kasta ut dina förutfattade meningar genom dörren.

Låt vetenskapen dämpa din kunskap lite.

För vi tror alla att lögnare skruvar nervöst på sig hela tiden.

Men vet ni vad, de förvandlar sina överkroppar till is när de ljuger.

Vi tror att lögnare inte ser dig i ögonen.

Men vet ni vad, de ser dig i ögonen lite för mycket

bara för att väga upp för den myten.

Vi tror att värme och leenden

förmedlar ärlighet, uppriktighet.

Men en vältränad lögnletare

ser ett låtsasleende på långt håll.

Ser ni alla det här falska leendet?

Du kan medvetet dra samman

musklerna i dina kinder.

Men det riktiga leendet sitter i ögonen, kråkfötterna vid ögonen.

De kan inte medvetet dras ihop.

speciellt om du använt för mycket botox.

Använd inte för mycket Botox; ingen kommer att tro att du är ärlig.

Nu ska vi titta på de viktiga områdena.

Kan du tala om för mig vad som händer i ett samtal?

Kan du börja hitta de viktigaste områdena

för att se avvikelserna

mellan någons ord och någons handlingar?

Jag vet att det verkar uppenbart,

men när du har en konversation

men någon du misstänker för svek,

är attityd den avlägset mest förbisedda men talande indikatorn.

En ärlig person kommer att vara samarbetsvillig.

De kommer att visa att de är på din sida.

De kommer att vara entusiastiska.

De kommer att vara villiga och hjälpfulla för att hjälpa dig att hitta sanningen.

De kommer att vara villiga att komma med idéer, föreslå misstänkta,

ge dig detaljer.

De kommer att säga, "Du,

kanske var det där killarna på lönekontoret som förfalskade checkarna."

De kommer att bli som galna om de känner att de har blivit orättvist anklagade

alltigenom hela intervjun, inte bara stundtals;

de kommer att vara som galna alltigenom hela intervjun.

Och om du frågar någon som är ärlig

vad som borde hända med vem det nu var som förfalskade de där checkarna

är det mycket större chans att en ärlig person

rekommenderar ett strängt straff hellre än ett skonsamt.

Låt oss nu säga att du har exakt samma konversation

med någon som är oärlig.

Den personen kanske är tillbakadragen,

tittar ner, sänker rösten,

pausar, hoppar lite fram och tillbaka.

Be en oärlig person att berätta sin historia,

och de kommer att krydda den med alldeles för många detaljer

på alla möjliga ovidkommande ställen.

Och så kommer de att berätta sin historia i strikt kronologisk ordning.

Och vad en erfaren förhörsledare gör

är att på ett väldigt raffinerat sätt

under flera timmars tid,

be den personen att berätta sin berättelse baklänges,

och kommer sedan att få se dem våndas,

och hålla uppskt över vilka frågor som producerar mest bedrägligt beteende.

Varför gör de det? Vi gör alla samma sak.

Vi tränar in vad vi ska säga,

men vi tränar sällan in våra gester.

Vi säger "ja", men skakar huvudet "nej".

Vi berättar väldigt övertygande historier, men rycker lite på axlarna.

Vi begår fruktansvärda brott,

och ler lite åt förtjusningen över att komma undan.

Det leendet är känt i branschen som "bedragar-behag"

Och vi kommer att få se det i flera filmer nu,

Men innan vi börjar -- för er som inte känner till honom,

det här är presidentkandidaten John Edwards

som chockerade Amerika genom att bli far till ett utomäktenskapligt barn.

Vi kommer att få se honom prata om att ta ett faderskapstest.

Se nu om ni kan lägga märke till hur han

säger "ja" medan han skakar huvudet "nej,"

och rycker lätt på axlarna.

(Video) John Edwards: Jag ska gladeligen ta ett test.

Jag vet att det inte är möjligt att det här barnet skulle kunna vara mitt,

på grund av händelsernas tidpunkt.

Så jag vet att det inte är möjligt.

Jag tar gladeligen ett faderskapstest,

och skulle vara glad att se det hända.

Intervjuare: Ska du göra det snart? Finns det någon --

JE: Vet du, jag är bara ena sidan. Jag är bara ena sidan av testet.

Men jag skulle gladeligen ta ett.

PM: Okej, de där skakningarna på huvudet är mycket enklare att lägga märke till.

när du väl letar efter dem.

Det kommer att finnas tillfällen

när någon gör ett ansiktsuttryck

medan han döljer ett annat som snabbt liksom läcker igenom.

Mördare är kända för att läcka sorg.

Om ditt företag slås samman med ett annat kanske din nya kollega skakar din hand,

firar, äter middag med dig

och sedan läcker ett ilkset uttryck.

Och vi kommer inte alla att bli experter på ansiktsuttryck över en natt här,

men det finns ett som jag kan lära er som är väldigt farligt, och det är lätt att lära sig,

och det är uttrycket för förakt.

Med ilska har du två människor på en rättvis spelplan.

Det finns fortfarande ett ganska hälsosamt förhållande.

Men när ilska förvandlas till förakt,

har du blivit avfärdad.

Det är förknippat med moralisk överlägsenhet.

Och av den anledningen är det väldigt, väldigt svårt att återhämta sig från.

Så här ser det ut.

Det utmärkande draget är att läppens ände

dras upp och in.

Det är det enda asymmetriska uttrycket.

Och i närvaron av förakt,

vare sig det åtföljs av bedrägeri eller inte --

och det gör det inte alltid --

se åt ett annat håll, gå i en annan riktning,

tänk över överenskommelsen,

säg, "Nej tack, jag kommer inte in för en sängfösare. Tack."

Vetenskapen har lagt märke till

många, många fler indikatorer.

Vi vet, till exempel,

vi vet att lögnare ändrar sin blinkningshastighet,

pekar med fötterna mot en utgång.

De kommer att använda saker som barriärer

och hålla dem mellan sig själva och intervjuaren.

De kommer att ändra ton på sin röst

ofta pratar de i ett lägre tonläge.

Så här är det.

De här beteendena är bara beteenden.

De är inte bevis på bedrägeri.

De är röda flaggor.

Vi är mänskliga varelser.

Vi gör yviga bedrägliga gester dagarna i ända.

De betyder ingenting i sig själva.

Men när du ser dem i grupp, är det din signal.

Titta, lyssna, undersök, ställ lite svåra frågor,

ta dig ur det bekväma kunskapsläget,

gå in i nyfikenhetsläge, ställ fler frågor,

ha lite värdighet, behandla personen du talar till med samförstånd.

Försök inte att vara som de där människorna i TV-serierna,

som pucklar på sin undersåtar till underkastelse.

Var inte för aggresiv, det fungerar inte.

Vi har pratat lite

om hur man talar med någon som ljuger

och hur man lägger märke till en lögn.

Och som jag lovade ska vi nu titta på hur sanningen ser ut.

Men jag ska visa er två filmer,

två mammor -- en ljuger, en talar sanning.

Och de här hittades

av forskaren David Matsumoto i Kalifornie.n

Och jag tycker att de är ett utmärkt exempel på

hur sanningen ser ut.

Den här mamman, Diane Downs,

sköt sina barn på nära håll,

körde dem till sjukhuset

medan de blödde ner hela bilen,

hävdade att en tunnhårig främling gjorde det.

Och du kommer att få se i filmen,

att hon inte ens kan låtsas vara en våndande mor.

Vad du vill leta efter här

är en otrolig avvikelse

mellan de fruktansvärda händelserna hon beskriver

och hennes väldigt, väldigt lugna uppförande.

Och om du tittar noga, kan du se hennes "bedragar-behag"

Diane Downs: På kvällen när jag sluter mina ögon,

kan jag se hur Christie sträckte ut handen mot mig när jag körde,

och blodet bara rann från hennes mun.

Och det --kanske kommer det också att blekna med tiden --

men jag tror inte det.

Det är det jobbigaste.

PM: Nu kommer jag att visa er en film

av en mor som sörjer på riktigt, Erin Runnion,

när hon i rätten konfronerar mannen som torterade och mördade hennes dotter.

Här kommer du inte att få se någon falsk känsla,

bara det äkta uttrycket av en mors vånda.

(Video) Erin Runnion: Jag skrev det här uttalandet på den tredje årsdagen

av kvällen då du tog min älskling,

och du skadade henne,

och du krossade henne,

du skrämde henne tills hennes hjärtade slutade att slå.

Och hon kämpade, och jag vet att hon kämpade.

Men jag vet att hon tittade på dig

med sina fantastiska bruna ögon

och du ville ändå döda henne.

Och jag förstår det inte,

och jag kommer aldrig att förstå det.

PM: Det finns inget tvivel om äktheten i de känslorna.

Teknologin kring hur sanningen ser ut

gör framsteg.

Vi vet till exempel

att vi nu har specialiserade mätare av ögonrörelser och infraröda hjärnscanners,

MRIs som kan avkoda signaler som våra kroppar sänder ut

när vi försöker använda bedrägligt beteende.

Och de här teknikerna kommer att marknadsföras till oss alla

som patentlösningar för att upptäcka bedrägeri,

och någon dag kommer de att vara otroligt hjälpsamma.

Men under tiden måste du fråga dig själv:

Vem vill du ha på din sida under mötet,

någon som står på din sida i att försöka få fram sanningen

eller någon kille som kommer att dra en 200-kilos EEG

genom dörren.

Lögnletare förlitar sig på mänskliga verktyg.

De vet, som någon sa,

"Karaktär är den du är i mörkret."

Och vad som är ganska intressant

är att idag har vi så lite mörker.

Vår värld är upplyst 24 timmar om dygnet.

Den är transparent

med bloggar och sociala nätverk

som sprider sorlet av en helt ny generation av människor

som har gjort valet att leva sina liv offentligt.

Det är en mycket mer högljudd värld.

Så en utmaning vi har

är att minnas,

att dela med sig för mycket, det är inte ärligt.

Vårt maniska tweetande och sms:ande

kan göra oss blinda för det faktum

att nyanserna i mänsklig anständighet - karaktärsdraget integritet -

är fortfarande det som spelar roll, kommer alltid att vara det som spelar roll.

Så i den här mycket bullrigare världen,

kanske det är vettigt för oss

att vara bara lite mer tydliga

med vår moralkodex.

När du kombinerar vetenskapen bakom att känna igen bedrägeri

men konsten att titta, lyssna,

befriar du dig dig från att samarbeta i en lögn.

Du påbörjar resan

mot att bli bara lite mer tydlig,

eftersom du signalerar till alla omkring dig,

du säger., "Hallå, min värld, vår värld,

ska vara en ärlig värld.

Min värld ska vara en värld där sanning förstärks

och falskhet erkänns och marginaliseras."

Och när du gör det,

börjar grunden runt dig att förändras bara lite.

Och det är sanningen. Tack.

(Applåder)