Persona (1966) [MultiSub] [Film] - (Ingmar Bergman)
-
0:32 - 0:35Surr från filmprojektor
-
2:15 - 2:18Kyrkklockor
-
2:42 - 2:46Droppande ljud
-
2:51 - 2:54Fotsteg
-
3:03 - 3:07En dörr öppnas
-
3:13 - 3:16En telefon ringer
-
3:59 - 4:02Fotsteg
-
6:30 - 6:36-Doktorn ville tala med mig.
-Har ni varit hos fru Vogler? Inte? -
6:36 - 6:43Jag ska förklara varför ni
har blivit anställd att vårda henne. -
6:43 - 6:49Fru Vogler är skådespelerska,
och spelade "Elektra". -
6:49 - 6:53Mitt under spelet tystnade hon
och såg sig omkring överraskad. -
6:53 - 6:58Hon teg gott och väl en minut.
-
7:08 - 7:13Efteråt ursäktade hon sig med att
säga att hon blivit så full i skratt. -
7:13 - 7:18Nästa dag ringde man från teatern och
frågade om hon glömt repetitionen. -
7:19 - 7:26Då hushållerskan gick in till henne låg
hon till sängs. Hon var vaken men teg. -
7:26 - 7:32Det här tillståndet
har nu varat i tre månader. -
7:32 - 7:37Så vitt vi förstår är hon helt frisk,
både andligen och kroppsligen. -
7:38 - 7:44Det är inte ens nån hysterisk reaktion.
Vill syster Alma fråga om nåt? -
7:44 - 7:48Inte? Då kan ni gå in till fru Vogler.
-
7:55 - 8:01God dag, fru Vogler.
Jag heter syster Alma. -
8:01 - 8:06Jag ska ta hand om er
under den närmsta tiden. -
8:06 - 8:12Jag kanske ska berätta lite
om mig själv. Jag är 25 år, förlovad. -
8:12 - 8:19Jag fick min examen för två år sen.
Mina föräldrar har en gård på landet. -
8:19 - 8:24Min mor var också sjuksköterska
innan hon gifte sig. -
8:24 - 8:30Jag kanske ska hämta middagsbrickan.
Det var helstekt lever med fruktsallad. -
8:31 - 8:37Ska jag inte höja under huvudet?
Är det bra så? -
8:41 - 8:48-Syster Alma. Ert första intryck?
-Jag vet inte riktigt, doktorn. -
8:48 - 8:54Först ser ansiktet så mjukt ut, men
så ser man på hennes ögon, och då... -
8:54 - 9:01Hon har så sträng blick. Jag vet inte,
förresten. Jag borde kanske... -
9:02 - 9:07Ett ögonblick tänkte jag att jag borde
avsäga mig det här uppdraget. -
9:07 - 9:14Fru Vogler kanske behöver en sköterska
som är äldre och mer livserfaren. -
9:15 - 9:20Jag kanske inte
klarar henne - själsligt. -
9:21 - 9:28Om fru Voglers stumhet och orörlighet
är resultatet av ett beslut... -
9:28 - 9:34...vittnar det om stor själslig kraft.
Jag kanske inte räcker till. -
9:36 - 9:42Fru Vogler kanske ville titta på
skymningen, så drar jag för senare. -
9:43 - 9:49Ska jag sätta på radion?
Det är nån pjäs, tror jag. -
9:49 - 9:55Radioröst
Förlåt mig, min älskade.
Du måste ändå förlåta mig. -
9:55 - 9:59Fru Vogler skrattar
-
10:00 - 10:07Vad skrattar fru Vogler åt? Är det
skådespelerskan som är så rolig? -
10:07 - 10:11Syster Alma skrattar
-
10:17 - 10:21Jag förstår mig nog inte på sånt där.
-
10:21 - 10:26Det blir så sällan film och teater.
-
10:26 - 10:33Men jag beundrar konstnärer. Jag tror
konsten har kolossal betydelse i livet. -
10:33 - 10:39Särskilt för människor
som har det svårt. -
10:39 - 10:47Jag borde inte tala med er om sånt.
Jag ska se om jag får in nån musik. -
10:47 - 10:54Klassisk musik
Är det bra så? God natt. Sov gott. -
12:12 - 12:15Suckar
-
12:40 - 12:43Jäklar.
-
12:49 - 12:55Det är konstigt. Man kan gå omkring
nästan hur som helst. -
12:55 - 13:00Ta sig för nästan vad som helst.
-
13:00 - 13:06Jag gifter mig med Karl-Henrik och vi
får ett par barn som jag ska uppfostra. -
13:07 - 13:14Det är bestämt, det finns inne i mig.
Det är ingenting att grubbla över det. -
13:14 - 13:21Det är en väldig trygghet. Så har jag
ett arbete som jag tycker om. -
13:22 - 13:26Det är bra det med.
Fast på ett annat sätt. -
13:27 - 13:30Men det är bra.
-
13:41 - 13:46Jag undrar vad det är för fel
på henne egentligen. -
13:46 - 13:51Elisabet Vogler.
-
13:51 - 13:54Elisabet.
-
13:54 - 13:57Tv-ljud
-
14:18 - 14:22Skottlossning
-
15:16 - 15:19Flämtar
-
15:25 - 15:31Vill fru Vogler
att jag ska öppna brevet? -
15:35 - 15:39Ska jag läsa det?
-
15:42 - 15:47Ska jag läsa upp det för er?
-
15:53 - 15:58"Käraste Elisabet, eftersom jag inte
får träffa dig skriver jag till dig." -
15:58 - 16:04"Om du inte vill läsa mitt brev
kan du låta det vara." -
16:04 - 16:12"Jag måste ändå kontakta dig eftersom
jag plågas av en ständig fråga:" -
16:12 - 16:18"Har jag gjort dig illa på nåt sätt?
Har jag sårat dig utan vetskap?" -
16:18 - 16:25"Har det uppstått något fruktansvärt
missförstånd mellan oss?" -
16:28 - 16:32Ska jag verkligen läsa mer?
-
16:38 - 16:44"Så vitt jag förstår var vi lyckliga
just nu. Vi har väl aldrig varit..." -
16:44 - 16:50"...varandra så nära.
Minns du att du sa:" -
16:50 - 16:57"Först nu börjar jag förstå vad ett
äktenskap innebär. Du har lärt mig..." -
16:57 - 17:03Jag ser inte vad det står.
"Du har lärt..." Jo, nu ser jag. -
17:03 - 17:10"Du har lärt mig att vi måste se på
varandra som två ängsliga barn"- -
17:10 - 17:17-"uppfyllda av god vilja och de bästa
föresatser...men rea..." -
17:17 - 17:23Nej, nu ser jag. "...regerade av
krafter som vi bara delvis behärskar." -
17:23 - 17:27"Minns du att du sa allt det där?"
-
17:27 - 17:32"Vi var ute på promenad. Du stannade
och höll fast i mitt rockskärp..." -
17:32 - 17:36Knycklar ihop brevet
-
17:40 - 17:45Det var ett foto med i brevet också.
Det är ett foto av sonen. -
17:46 - 17:51Jag vet inte om...
Vill fru Vogler ha det? -
17:52 - 17:56Han ser förfärligt söt ut.
-
18:13 - 18:16En dörr öppnas
-
18:25 - 18:32Du Elisabet, det är ingen idé
att du är kvar på sjukhuset längre. -
18:33 - 18:40Du och syster Alma kan flytta ut
på mitt sommarställe vid havet. -
18:40 - 18:46Tror du inte jag förstår?
Den hopplösa drömmen om att vara. -
18:46 - 18:50Inte verka, utan vara.
-
18:51 - 18:55l varje ögonblick medveten, vaksam...
-
18:56 - 19:01Avgrunden mellan vad du är inför
andra och vad du är inför dig själv. -
19:01 - 19:07Svindelkänslan och den ständiga
hungern att äntligen få bli avslöjad. -
19:07 - 19:13Att få bli genomskådad, reducerad,
kanske till och med utplånad. -
19:15 - 19:21Varje tonfall en lögn, varje gest en
förfalskning, varje leende en grimas. -
19:21 - 19:27Ta livet av sig?
Nej då, det är för otäckt. -
19:28 - 19:33Det gör man inte.
Men man kan bli orörlig och tyst. -
19:33 - 19:39Då ljuger man inte. Man kan
stänga in sig och skärma av. -
19:39 - 19:46Då behöver man inte spela några roller,
visa några ansikten - tror man. -
19:47 - 19:52Men verkligheten jävlas.
Ditt gömställe är inte tätt nog. -
19:52 - 19:57Överallt sipprar det in livsyttringar.
-
19:58 - 20:04Du tvingas reagera. Ingen frågar
efter om det är äkta eller oäkta. -
20:04 - 20:10Om du är sann eller förljugen.
Det är bara på teatern sånt är viktigt. -
20:10 - 20:13Knappt där heller.
-
20:13 - 20:19Jag förstår
att du tiger och är orörlig. -
20:19 - 20:23Att du satt viljelösheten i system.
-
20:24 - 20:27Jag förstår och beundrar.
-
20:27 - 20:34Spela rollen tills den är färdigspelad
- tills den inte längre är intressant. -
20:34 - 20:41Då kan du ju lämna den. Precis
som du lämnar alla dina andra roller. -
20:44 - 20:50Vid sommarens slut flyttar fru Vogler
och Alma ut till doktorns sommarhus. -
20:50 - 20:55Vistelsen nära havet
gör skådespelerskan gott. -
20:55 - 21:00Apatin som förlamat henne
börjar ge vika för långa promenader- -
21:01 - 21:06-och andra förströelser. Syster Alma
trivs med sin lantliga avskildhet- -
21:06 - 21:11-och vårdar sin patient med omsorg.
-
21:11 - 21:14Gnolar
-
21:50 - 21:54Det betyder otur att jämföra händer.
-
22:11 - 22:19Elisabet, får jag läsa en bit
ur min bok för dig? Så här står det: -
22:19 - 22:26"All denna ängslan som vi bär
med oss, våra svikna drömmar"- -
22:26 - 22:31-"den smärtsamma insikten
om vårt jordiska villkor"- -
22:31 - 22:37-"har kristalliserat ut vår förhoppning
om en utomvärldslig frälsning." -
22:37 - 22:42"Vår tros och vårt tvivels oerhörda rop
mot mörkret och tystnaden"- -
22:42 - 22:50-"är ett av bevisen för vår övergiven-
het och vår outtalade vetskap." -
22:51 - 22:55Tror du att det är så?
-
22:55 - 22:59Jag tror inte på det här.
-
23:00 - 23:06Ändra sig, ja. Det värsta
med mig är att jag är så lat. -
23:06 - 23:13Karl-Henrik anklagar mig för att inte
ha några ambitioner. Det är orättvist. -
23:13 - 23:20I min examen hade jag bästa betygen.
Fast antagligen menar han nåt annat. -
23:20 - 23:26Du... Förlåt.
Vet du vad jag brukar tänka på? -
23:26 - 23:32På sjukhuset där jag tog min examen
finns ett hem för gamla sjuksköterskor. -
23:33 - 23:38Det är såna som bara levt för
sitt arbete. De bor där i sina små rum. -
23:39 - 23:43Tänk att tro på nåt så starkt
att man ägnar hela sitt liv åt det. -
23:43 - 23:49Tro på nåt, uträtta nåt,
tycka att ens liv har nån mening. -
23:49 - 23:54Sånt tycker jag om.
Hålla fast vid nåt, orubbligt. -
23:55 - 23:59Det tycker jag man ska.
Betyda nåt för andra människor. -
24:00 - 24:04Tycker inte du det också?
-
24:05 - 24:14Det låter barnsligt, men jag tror
på det där. Enormt vad det regnar! -
24:14 - 24:22Han var gift. Vi hade ett förhållande
i fem år. Sen tröttnade han, förstås. -
24:22 - 24:26Jag var hemskt kär. Han var den förste.
-
24:26 - 24:30Jag minns allt som en lång pina.
-
24:31 - 24:35Långa plågor
och korta stunder som skulle... -
24:35 - 24:41Jag tänkte på det nu när du har lärt
mig röka. Han rökte enormt. -
24:41 - 24:47När man tänker på det är det
naturligtvis banalt - en riktig novell. -
24:47 - 24:54På nåt sätt var det aldrig verkligt.
Jag vet inte hur jag ska säga. -
24:54 - 24:58Jag var aldrig verklig för honom.
-
24:58 - 25:02Mina plågor var nog verkliga.
-
25:03 - 25:11Det var som om det hörde till på
nåt vis. Som att det så skulle vara. -
25:11 - 25:15Till och med sånt vi sa till varann.
-
25:20 - 25:26Många har sagt
att jag är en bra lyssnerska. -
25:26 - 25:31Ingen har brytt sig om
att lyssna på mig. Som du gör nu. -
25:32 - 25:35Du är den första som lyssnat på mig.
-
25:35 - 25:43Det kan ju inte vara intressant. Vad
jag pratar! Du blir inte irriterad, va? -
25:43 - 25:46Det är så skönt att prata.
-
25:47 - 25:52Jag är i en stämning som jag aldrig
har varit i hela mitt liv. -
25:52 - 25:59Jag har alltid önskat mig en syster.
Jag har sju stycken bröder. -
25:59 - 26:03Jag har alltid varit omgiven av pojkar.
-
26:03 - 26:10Jag tycker om pojkar. Det där vet väl
du som har så mycket erfarenhet. -
26:11 - 26:16Jag är hemskt fäst vid Karl-Henrik.
Men älskar gör man nog bara en gång. -
26:17 - 26:23Men jag är trogen. Annars finns
det vissa möjligheter i mitt yrke. -
26:26 - 26:34Karl-Henrik och jag hade hyrt
en stuga vid havet. Det var i juni. -
26:34 - 26:39En dag när Karl-Henrik hade åkt in
till stan gick jag ner till stranden. -
26:39 - 26:46Det var så där varmt och skönt.
Då låg det en annan flicka där nere. -
26:46 - 26:52Hon hade paddlat över till vår strand
för att den var mera ogenerad. -
26:52 - 26:57Vi låg där bredvid varann,
nakna, och solade oss. -
26:58 - 27:02Så somnade vi lite,
och vaknade, och smorde in oss. -
27:03 - 27:07Så hade vi
såna där basthattar på huvudet. -
27:08 - 27:13Jag hade ett blått band
omkring min hatt. -
27:13 - 27:20Så låg jag där och tittade fram under
hatten. Kikade ut på landskapet. -
27:20 - 27:25Det var så lustigt, liksom.
-
27:27 - 27:33Plötsligt såg jag två figurer hoppa
omkring på klipporna ovanför oss. -
27:34 - 27:37De gömde sig och kikade fram ibland.
-
27:37 - 27:43"Två pojkar tittar på oss", sa jag
till flickan. Hon hette Katarina. -
27:43 - 27:48"Låt dem titta, då",
sa hon och vände sig om på rygg! -
27:48 - 27:56Det var en underlig känsla. Jag ville
ta på mig badkappan, men jag låg kvar. -
27:56 - 28:02På magen med stjärten i vädret -
alldeles ogenerad, alldeles lugn. -
28:05 - 28:11Hela tiden hade jag Katarina bredvid
mig, med sina bröst och tjocka lår. -
28:11 - 28:17Hon bara låg där
och fnissade lite för sig själv. -
28:17 - 28:24Plötsligt hade pojkarna kommit närmare.
De bara stod där och tittade på oss. -
28:24 - 28:27Då såg jag att de var hemskt unga.
-
28:28 - 28:36Den ene av dem kom fram till oss
och satte sig på huk bredvid Katarina. -
28:36 - 28:43Han låtsades vara upptagen av sin
ena fot och petade sig mellan tårna. -
28:43 - 28:48Jag kände mig alldeles konstig.
-
28:48 - 28:55Plötsligt hörde jag hur Katarina sa:
"Du, ska du inte komma ett tag?" -
28:55 - 28:59Hon hjälpte honom av
med jeansen och skjortan. -
29:00 - 29:07Plötsligt var han ovanpå henne.
Hon hjälpte honom tillrätta. -
29:07 - 29:11Den andra pojken
satt uppe i backen och tittade. -
29:12 - 29:16Katarina viskade
i örat på honom och skrattade. -
29:16 - 29:24Jag hade hans ansikte alldeles intill
mig. Det var alldeles rött och svullet. -
29:25 - 29:31Plötsligt vände jag på mig och sa:
"Ska du inte komma till mig också?" -
29:31 - 29:36Katarina sa: "Gå till henne nu."
Så drog han sig ur henne- -
29:36 - 29:44-och föll över mig hårt. Han tog tag i
mitt ena bröst. Det gjorde så ont! -
29:45 - 29:50Jag var alldeles färdig,
jag kom nästan med en gång. -
29:50 - 29:56Jag skulle just säga åt honom att vara
försiktig. Då kom det för honom. -
29:56 - 30:04Jag kände det som jag aldrig känt
hur han sprutade säd in i mig. -
30:04 - 30:11Han höll mig om axlarna och böjde
sig bakåt. Bara kom gång på gång. -
30:12 - 30:19Katarina låg där på sidan och tittade
på - höll om honom bakifrån. -
30:20 - 30:26När han var klar tog hon honom i famn
och gjorde färdigt med hans hand. -
30:26 - 30:32När det gick för henne
skrek hon till alldeles gällt. -
30:36 - 30:39Så började vi skratta alla tre.
-
30:39 - 30:46Så ropade vi på den andra pojken
uppe i backen. Han hette Peter. -
30:48 - 30:55Han kom ner helt förvirrad och såg ut
som om han frös i solskenet. -
30:55 - 31:00Katarina knäppte upp hans byxor
och började leka med honom. -
31:00 - 31:04När det gick för honom
tog hon emot honom i munnen. -
31:05 - 31:12Han kysste henne på ryggen. Då vände
hon sig om och gav honom sitt bröst. -
31:12 - 31:17Den andra pojken blev så upphetsad
att han och jag började om igen. -
31:18 - 31:24Det var lika skönt som förra gången.
Så badade vi och skildes åt. -
31:25 - 31:31När jag kom tillbaka hade Karl-Henrik
redan kommit hem från stan. -
31:31 - 31:37Vi åt middag och drack rödvin
som han hade haft med sig. -
31:37 - 31:40Och så låg vi med varann.
-
31:40 - 31:45Vi har aldrig haft det så skönt,
varken förr eller senare. -
31:45 - 31:50Så blev jag med barn, förstås.
-
31:50 - 31:56Karl-Henrik som läser till läkare
hade en vän som gjorde abort på mig. -
31:56 - 32:03Vi ville inte ha några barn.
Inte just då i alla fall. -
32:03 - 32:06Gråter
-
32:08 - 32:15Det stämmer ju inte,
det hänger inte ihop nånting! -
32:15 - 32:20Så får man
dåligt samvete för småsaker. -
32:20 - 32:28Hur blir det med allt man föresätter
sig? Behöver man inte göra det? -
32:28 - 32:32Kan man vara en
och samma människa på samma gång? -
32:33 - 32:37Jag menar vara två människor.
-
32:37 - 32:41Jag har ingen anledning att tjuta.
-
32:41 - 32:45Jag ska hämta en näsduk.
-
32:51 - 32:54Gråter
-
33:04 - 33:10Nu är det nästan morgon.
Och det regnar fortfarande. -
33:16 - 33:22Jag har pratat hela tiden och du har
lyssnat på mig. Vad tråkigt för dig. -
33:23 - 33:29Vad har du för intresse av mitt liv?
Man skulle vara som du. -
33:30 - 33:34Vet du vad jag tänkte
när jag hade sett din film? -
33:35 - 33:40När jag såg mig i spegeln
tänkte jag: "Vi är ju lika." -
33:40 - 33:44Du är vackrare, men vi ärlika.
-
33:44 - 33:52Jag tror att jag skulle kunna
förvandla mig till du - inuti mig. -
33:53 - 33:57Du skulle kunna
förvandla dig till mig så här, bara. -
33:57 - 34:05Men du skulle ha alldeles för stor
själ. Den skulle tränga ut överallt. -
34:05 - 34:13Elisabet viskar
Nu ska du gå till sängs.
Annars somnar du här vid bordet. -
34:23 - 34:28Nu måste jag gå och lägga mig.
Annars somnar jag vid bordet. -
34:28 - 34:32Det vore allt lite obekvämt.
-
34:34 - 34:37God natt.
-
34:38 - 34:41Nej.
-
37:28 - 37:32Du, Elisabet...
-
37:33 - 37:37Talade du till mig igår kväll?
-
38:05 - 38:10Var du inne hos mig i natt?
-
38:48 - 38:55Ska jag ta din post också?
Får jag smaka lite? -
38:56 - 38:59Hej.
-
39:42 - 39:46Droppande ljud
-
44:12 - 44:14Aj!
-
44:36 - 44:39Surr från filmprojektor
-
44:44 - 44:47Baklängestal
-
44:52 - 44:56Jämranden
-
46:23 - 46:29Jag ser att du läser en pjäs.
Det är ett friskhetstecken. -
46:32 - 46:37Tror du inte vi får resa härifrån
snart? Man börjar längta till stan. -
46:37 - 46:40Gör inte du det?
-
46:53 - 46:57Skulle du vilja glädja mig riktigt?
-
46:58 - 47:03Jag vet att det är en uppoffring,
men jag behöver din hjälp. -
47:03 - 47:08Jag vill att du talar med mig.
Det behöver inte vara nåt märkvärdigt. -
47:08 - 47:17Vi kan prata om vad vi ska äta till
middag eller om det är kallt i vattnet. -
47:17 - 47:24Du behöver bara prata några minuter.
En minut. Du kan läsa ur boken. -
47:25 - 47:31Äh. Jag får inte bli arg.
Du tiger, och det är väl din sak. -
47:31 - 47:36Men nu behöver jag
att du talar med mig. -
47:36 - 47:42Kära, söta,
kan du inte säga bara ett enda ord? -
47:42 - 47:49Jag visste att du skulle neka.
Du kan ju inte veta hur jag känner det. -
47:49 - 47:55Jag trodde att stora konstnärer
upplevde andra med en stor medkänsla. -
47:55 - 48:02Att de skapade ur ett stort medlidande,
att de ville hjälpa. Det var dumt. -
48:05 - 48:11Du har använt mig. Nu behöver du mig
inte längre, så då kastar du bort mig. -
48:12 - 48:17Ja då, jag hör hur falskt det låter!
"Du har använt mig..." -
48:17 - 48:22Det är så det har blivit. Vartenda ord.
Och så de här glasögonen! -
48:29 - 48:36Du har gjort mig så ont.
Du har skrattat åt mig bakom ryggen. -
48:36 - 48:44Jag har läst brevet som du skrev till
doktorn. Det var inte igenklistrat. -
48:45 - 48:49Du fick mig att berätta sånt
jag aldrig har sagt till nån. -
48:49 - 48:54Och så lämnar du vidare.
Vilket studium, va? -
48:54 - 48:59Nu ska du prata! Om du har nåt att säga
så ska du jävlar i mig... -
49:02 - 49:05Spottar
-
49:12 - 49:16Nej, låt bli!
-
49:25 - 49:33Nu blev du allt rädd, va? En sekund
blev du alldeles äkta rädd. -
49:34 - 49:39En äkta dödsångest.
Alma har blivit galen, tänker du. -
49:39 - 49:44Vad är du för en människa egentligen?
Eller tänker du kanske så här: -
49:44 - 49:49"Det där ansiktet ska jag komma ihåg,
det där tonfallet." -
49:49 - 49:53Jag ska ge dig så du inte glömmer!
-
50:12 - 50:18Du skrattar, du.
För mig är det inte så enkelt. -
50:18 - 50:24Inte så roligt heller.
Men du har ju alltid ditt skratt. -
50:32 - 50:35Snyftar
-
51:45 - 51:50Måste det vara så här?
-
51:50 - 51:57Är det verkligen viktigt att man
inte ljuger? Att man talar sanning? -
51:57 - 52:06Kan man leva utan att ljuga
och komma med undanflykter? -
52:06 - 52:13Ska man inte ge sig själv lov
att vara slö och slapp, lögnaktig? -
52:13 - 52:19Man kanske blir lite bättre om man
låter sig själv vara som man är. -
52:21 - 52:27Nähä, du förstår inte.
En sån som du är oåtkomlig. -
52:27 - 52:33Doktorn sa att du var frisk, men din
galenskap är nog värre än de värsta. -
52:33 - 52:40Du spelar frisk så bra att alla tror
dig utom jag som vet hur rutten du är. -
52:44 - 52:47Så jag beter mig.
-
52:48 - 52:52Elisabet! Förlåt mig!
-
52:52 - 52:58Jag bär mig åt som en idiot.
Jag är ju här för att hjälpa dig. -
52:58 - 53:03Så var det det där hemska brevet.
Jag blev så besviken. -
53:03 - 53:09Du bad ju att jag skulle berätta om mig
själv. Du såg så förstående ut. -
53:09 - 53:14Jag hade ju druckit en massa.
-
53:14 - 53:19Så var jag smickrad över
att en sån som du ville lyssna. -
53:20 - 53:25Nånstans tänkte jag att det vore roligt
om du hade nån glädje av vad jag sa. -
53:25 - 53:28Det är rena exhibitionismen.
-
53:28 - 53:34Nu vill jag att du förlåter mig.
Jag tycker så mycket om dig. -
53:35 - 53:41Jag har lärt mig så mycket på dig.
Vi får inte skiljas som ovänner. -
54:00 - 54:08Du vill inte förlåta, för du är
högfärdig! Du vill inte nedlåta dig! -
54:08 - 54:12Jag ska inte! Jag ska inte.
-
54:12 - 54:16Gråter
-
57:19 - 57:22Åskmuller
-
57:38 - 57:42Andas häftigt
-
58:07 - 58:13Radioröst
Vi talar...inte...lyssnar inte... -
58:15 - 58:19Mansröst
Elisabet. -
59:02 - 59:07När du sover är ditt ansikte slappt.
-
59:08 - 59:12Din mun är svullen och ful.
-
59:13 - 59:18Du har en elak rynka i pannan.
-
59:24 - 59:28Du luktar sömn och gråt.
-
59:30 - 59:34Jag kan se pulsen på din hals.
-
59:34 - 59:40Där du har ett ärr
som du brukar sminka över. -
59:40 - 59:43Elisabet!
-
59:43 - 59:50Nu ropar han igen.
Jag ska ta reda på vad han vill oss. -
59:50 - 59:54Här långt borta i vår ensamhet.
-
60:14 - 60:19Elisabet.
-
60:19 - 60:24-Förlåt om jag skrämde dig.
-Jag är inte Elisabet. -
60:24 - 60:31Inte har jag några krav.
Jag har inte velat störa dig. -
60:31 - 60:35Doktorn har förklarat det mesta.
-
60:35 - 60:42Det svåraste är att förklara för din
lilla pojke. Jag gör så gott jag kan. -
60:42 - 60:47Det finns nåt som ligger djupare,
som är svårt att få syn på. -
60:48 - 60:52Man säger att man älskar nån...
-
60:52 - 60:57Det är fattbart, påtagligt som ord.
-
60:57 - 61:00Herr Vogler, jag är inte er hustru.
-
61:01 - 61:07Man blir också älskad.
Man bildar en liten gemenskap. -
61:07 - 61:12Man ser en möjlighet att uthärda.
-
61:13 - 61:19Hur ska jag säga allt det jag har tänkt
utan att villa bort mig? -
61:27 - 61:31Jag älskar dig lika mycket som förr.
-
61:37 - 61:42Var inte så ängslig, min älskade.
Vi har ju varann. -
61:42 - 61:49Vi har förtroende för varann,
vi älskar varann. Inte sant? -
61:49 - 61:56Det viktiga är själva ansträngningen,
inte vad vi åstadkommer. Eller hur? -
61:56 - 62:02Att uppfatta varann som barn -
plågade, hjälplösa, ensamma barn. -
62:02 - 62:10Hälsa min lilla pojke att mamma snart
kommer tillbaka. Mamma har varit sjuk. -
62:10 - 62:15Köp en leksak åt honom.
Det ska vara en present från mamma. -
62:15 - 62:20Jag har en sån stor ömhet för dig.
-
62:21 - 62:25Den är nästan svår att uthärda.
-
62:25 - 62:29Jag vet inte vad jag ska ta mig till
med min ömhet. -
62:30 - 62:33Jag lever av din ömhet.
-
62:34 - 62:40Elisabet, har du det bra hos mig?
Har du det skönt? -
62:41 - 62:48-Du är en underbar älskare.
-Min lilla kära. -
62:48 - 62:54Ge mig ett bedövningsmedel,
kasta bort mig! Nej, jag kan inte mer! -
62:54 - 62:58Låt mig vara! Det är en skam alltihop!
-
62:59 - 63:04Låt mig vara!
Jag är kall och rutten och likgiltig! -
63:04 - 63:09Allt är bara lögn och förfalskning!
-
63:14 - 63:18Elisabet, vad har du där?
-
63:18 - 63:24Vad är det du gömmer
under handen? Får jag se? -
63:25 - 63:32Det är kortet på din lilla pojke som du
rev sönder. Det måste vi prata om. -
63:39 - 63:42Berätta nu.
-
63:42 - 63:45Då gör jag det.
-
63:46 - 63:52Det var en kväll på en fest.
Det blev sent och ganska bråkigt. -
63:52 - 63:56Fram på morgontimmarna sa nån:
-
63:56 - 64:01"Elisabet, du äger nästan allt,
som kvinna och som konstnär"- -
64:01 - 64:08-"men du saknar moderlighet." Du
skrattade. Du tyckte det lät löjligt. -
64:08 - 64:14Men efter en tid märkte du att du gick
och tänkte på vad han hade sagt. -
64:14 - 64:19Du blev allt oroligare.
Så lät du din man göra dig med barn. -
64:20 - 64:23Du ville bli mor.
-
64:23 - 64:29När du märkte att det var definitivt
blev du rädd. Rädd för ansvar- -
64:29 - 64:35-rädd för att komma bort från teatern.
Rädd för smärta, rädd för att dö. -
64:35 - 64:39Rädd för kroppen som svullnar.
-
64:39 - 64:45Men hela tiden spelade du rollen
av en lycklig, ung väntande mor. -
64:46 - 64:52Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.
Så vacker har hon aldrig varit." -
64:53 - 65:00Under tiden försökte du flera gånger
ta bort fostret. Men det misslyckades. -
65:00 - 65:08När du förstod att det var
oåterkalleligt började du hata barnet. -
65:10 - 65:16Du önskade att barnet skulle vara dött.
-
65:16 - 65:20Du önskade dig ett dött barn.
-
65:23 - 65:29Det blev en svår och långvarig
förlossning. Du plågades i flera dygn. -
65:29 - 65:36Till slut togs barnet fram med tång. Du
såg med äckel på ditt barn och viskade: -
65:36 - 65:41"Kan du inte dö snart?"
-
65:41 - 65:44Men han överlevde.
-
65:45 - 65:49Pojken skrek dag och natt.
-
65:50 - 65:57Och du hatade honom.
Du var rädd, du hade dåligt samvete. -
65:58 - 66:02Till slut togs pojken om hand
av släktingar och barnsköterska. -
66:02 - 66:09Du kunde stiga upp från din sjukbädd
och gå tillbaka till teatern. -
66:09 - 66:12Men lidandet var inte slut.
-
66:13 - 66:18Pojken greps
av en häftig kärlek till sin mor. -
66:18 - 66:22Du värjer dig förtvivlat.
-
66:22 - 66:28Du känner att du inte kan återgälda.
Och så försöker du och försöker- -
66:29 - 66:34-men det blir bara grymma och tafatta
möten mellan dig och pojken. -
66:34 - 66:42Du är kall och likgiltig. Han ser på
dig. Han älskar dig, han är så mjuk. -
66:42 - 66:46Du vill slå honom
för att han inte lämnar dig i fred. -
66:47 - 66:53Du tycker han är äcklig med sin tjocka
mun och sina vädjande ögon. -
66:53 - 66:57Du tycker han är äcklig. Du är rädd.
-
66:57 - 67:04Vad har du där? Vad är det
du gömmer under handen? Får jag se? -
67:07 - 67:14Det är kortet på din lilla pojke som du
rev sönder. Det måste vi prata om. -
67:22 - 67:26Berätta nu.
-
67:27 - 67:31Då gör jag det.
-
67:31 - 67:39Det var en kväll på en fest.
Det blev sent och ganska bråkigt. -
67:39 - 67:42Fram på morgontimmarna sa nån:
-
67:43 - 67:47"Elisabet, du äger nästan allt,
som kvinna och som konstnär"- -
67:47 - 67:55-"men du saknar moderlighet." Du
skrattade. Du tyckte det lät löjligt. -
67:56 - 68:03Men efter en tid märkte du att du gick
och tänkte på vad han hade sagt. -
68:03 - 68:07Så lät du din man göra dig med barn.
-
68:07 - 68:11Du ville bli mor.
-
68:12 - 68:19När du märkte att det var definitivt
blev du rädd. Rädd för ansvar- -
68:19 - 68:25-för att komma bort från teatern.
Rädd för smärta, rädd för att dö. -
68:25 - 68:30Rädd för kroppen som svullnar.
-
68:30 - 68:37Men hela tiden spelade du rollen
av en lycklig, ung, väntande mor. -
68:37 - 68:42Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.
Så vacker har hon aldrig varit." -
68:43 - 68:50Under tiden försökte du flera gånger
ta bort fostret. Men det misslyckades. -
68:50 - 68:58När du förstod att det var
oåterkalleligt började du hata barnet- -
68:58 - 69:04-och önska
att det skulle vara dött vid födseln. -
69:04 - 69:09Du önskade att barnet skulle vara dött.
-
69:11 - 69:15Du önskade dig ett dött barn.
-
69:18 - 69:25Det blev en svår och långvarig
förlossning. Du plågades i flera dygn. -
69:25 - 69:32Till slut togs barnet fram med tång. Du
såg med äckel på ditt barn och viskade: -
69:32 - 69:36"Kan du inte dö snart?"
-
69:37 - 69:43Pojken skrek dag och natt
och du hatade honom. Du var rädd. -
69:43 - 69:47Du hade dåligt samvete.
-
69:48 - 69:52Till slut togs pojken om hand
av släktingar och barnsköterska. -
69:52 - 69:57Du kunde stiga upp från din sjukbädd
och gå tillbaka till teatern. -
69:58 - 70:02Men lidandet var inte slut.
-
70:02 - 70:07Pojken greps
av en häftig kärlek till sin mor. -
70:07 - 70:13Du värjer dig förtvivlat.
Du känner att du inte kan återgälda. -
70:13 - 70:16Så försöker du, och försöker.
-
70:16 - 70:22Men det blir bara grymma och tafatta
möten mellan dig och pojken. -
70:22 - 70:31Du är kall och likgiltig. Han ser på
dig. Han älskar dig, han är så mjuk. -
70:31 - 70:35Du vill slå honom
för att han inte lämnar dig i fred. -
70:35 - 70:41Du tycker han är äcklig med
sin tjocka mun och vädjande ögon. -
70:41 - 70:46Du tycker han är äcklig. Du är rädd.
-
70:52 - 71:00Nej! Jag är inte som du.
Jag känner inte som du. -
71:00 - 71:05Jag är syster Alma.
Jag är inte Elisabet Vogler. -
71:05 - 71:11Du är Elisabet Vogler.
Jag vill gärna ha... -
71:11 - 71:15Jag älskar...
-
71:15 - 71:19Jag har inte...
-
71:36 - 71:39En dörr öppnas
-
71:50 - 71:54Jag har lärt mig ganska mycket.
-
72:06 - 72:10Vi får se hur länge jag klarar det.
-
72:14 - 72:21Jag blir aldrig som du. Gör med mig
vad du vill, du når mig ändå inte. -
72:53 - 72:58Säg värja inget. Skär ett ljus.
-
72:58 - 73:04Ett sorts annat.
Inte nu, nej. Nej, nej. -
73:04 - 73:12Varning och utan tider. När ske skulle
så skedde inte som misslyckandet. -
73:12 - 73:18Själv där ju står.
Men jag borde göra det. lnåt, inte nej. -
73:18 - 73:24Säg samla råder andra det!
Ett förtvivlad, ett kanske! -
73:27 - 73:36Tar, ja...men var är närmast...
det heter vad. Nej, nej, nej... -
73:36 - 73:41Oss, vi, mig, jag!
Orden många och så äckel... -
73:41 - 73:46...obegripliga smärtan, kastet...
-
74:50 - 74:53Kyrkklockor
-
75:13 - 75:20Försök nu att lyssna på mig.
Säg efter vad jag säger. -
75:22 - 75:25Ingenting.
-
75:27 - 75:32Ingenting. Nej, ingenting.
-
75:38 - 75:41Ingenting.
-
75:41 - 75:47Så ja. Så är det bra. Så ska det vara.
- Title:
- Persona (1966) [MultiSub] [Film] - (Ingmar Bergman)
- Description:
-
Persona, A Máscara, Έρωτες Χωρίς Φραγμό, Quando Duas Mulheres Pecam (1966). - A nurse is put in charge of an actress who can't talk and finds that the actress's persona is melding with hers.
-------------------------------------------------------
Elisabeth (Liv Ullmann), una célebre actriz de teatro, es hospitalizada tras perder la voz durante una representación de "Electra". Después de ser sometida a una serie de pruebas, el diagnóstico es bueno. Sin embargo, como sigue sin hablar, debe permanecer en la clínica. Alma (Bibi Anderson), la enfermera encargada de cuidarla, intenta romper su mutismo hablándole sin parar. (FILMAFFINITY)Premios
1967: Nominada al BAFTA: Mejor actriz extranjera (Bibi Andersson).
1967: Premios Guldbagge (Suecia): Mejor película y actriz (Bibi Andersson).Críticas
"Obra maestra. Cine puro, belleza de primeros planos, película que sigue viva como la soledad, como el amor, el silencio y la palabra"
- Video Language:
- Swedish
- Duration:
- 01:19:08
khajuraho5 edited Swedish subtitles for Persona (1966) [MultiSub] [Film] - (Ingmar Bergman) |