0:00:31.800,0:00:35.400
Surr från filmprojektor

0:02:15.200,0:02:18.000
Kyrkklockor

0:02:42.000,0:02:45.600
Droppande ljud

0:02:51.200,0:02:54.200
Fotsteg

0:03:02.600,0:03:06.600
En dörr öppnas

0:03:12.600,0:03:16.400
En telefon ringer

0:03:59.400,0:04:02.400
Fotsteg

0:06:30.200,0:06:36.200
-Doktorn ville tala med mig.[br]-Har ni varit hos fru Vogler? Inte?

0:06:36.400,0:06:42.800
Jag ska förklara varför ni[br]har blivit anställd att vårda henne.

0:06:43.000,0:06:48.800
Fru Vogler är skådespelerska,[br]och spelade "Elektra".

0:06:49.000,0:06:53.200
<i>Mitt under spelet tystnade hon</i>[br]<i>och såg sig omkring överraskad.</i>

0:06:53.400,0:06:58.000
<i>Hon teg gott och väl en minut.</i>

0:07:08.000,0:07:13.200
<i>Efteråt ursäktade hon sig med att</i>[br]<i>säga att hon blivit så full i skratt.</i>

0:07:13.400,0:07:18.400
Nästa dag ringde man från teatern och[br]frågade om hon glömt repetitionen.

0:07:18.600,0:07:26.200
Då hushållerskan gick in till henne låg[br]hon till sängs. Hon var vaken men teg.

0:07:26.400,0:07:31.800
Det här tillståndet[br]har nu varat i tre månader.

0:07:32.000,0:07:37.400
Så vitt vi förstår är hon helt frisk,[br]både andligen och kroppsligen.

0:07:37.600,0:07:43.800
Det är inte ens nån hysterisk reaktion.[br]Vill syster Alma fråga om nåt?

0:07:44.000,0:07:47.600
Inte? Då kan ni gå in till fru Vogler.

0:07:55.000,0:08:00.800
God dag, fru Vogler.[br]Jag heter syster Alma.

0:08:01.000,0:08:06.200
Jag ska ta hand om er[br]under den närmsta tiden.

0:08:06.400,0:08:12.000
Jag kanske ska berätta lite[br]om mig själv. Jag är 25 år, förlovad.

0:08:12.200,0:08:19.000
Jag fick min examen för två år sen.[br]Mina föräldrar har en gård på landet.

0:08:19.200,0:08:24.000
Min mor var också sjuksköterska[br]innan hon gifte sig.

0:08:24.200,0:08:30.400
Jag kanske ska hämta middagsbrickan.[br]Det var helstekt lever med fruktsallad.

0:08:30.600,0:08:37.000
Ska jag inte höja under huvudet?[br]Är det bra så?

0:08:40.799,0:08:47.600
-Syster Alma. Ert första intryck?[br]-Jag vet inte riktigt, doktorn.

0:08:47.800,0:08:54.200
Först ser ansiktet så mjukt ut, men[br]så ser man på hennes ögon, och då...

0:08:54.400,0:09:01.400
Hon har så sträng blick. Jag vet inte,[br]förresten. Jag borde kanske...

0:09:01.600,0:09:06.600
Ett ögonblick tänkte jag att jag borde[br]avsäga mig det här uppdraget.

0:09:06.800,0:09:14.400
Fru Vogler kanske behöver en sköterska[br]som är äldre och mer livserfaren.

0:09:14.600,0:09:20.400
Jag kanske inte[br]klarar henne - själsligt.

0:09:20.600,0:09:28.000
Om fru Voglers stumhet och orörlighet[br]är resultatet av ett beslut...

0:09:28.200,0:09:33.800
...vittnar det om stor själslig kraft.[br]Jag kanske inte räcker till.

0:09:35.600,0:09:42.000
Fru Vogler kanske ville titta på[br]skymningen, så drar jag för senare.

0:09:43.000,0:09:49.000
Ska jag sätta på radion?[br]Det är nån pjäs, tror jag.

0:09:49.200,0:09:55.200
Radioröst[br]<i>Förlåt mig, min älskade.</i>[br]<i>Du måste ändå förlåta mig.</i>

0:09:55.400,0:09:58.800
Fru Vogler skrattar

0:10:00.000,0:10:06.600
Vad skrattar fru Vogler åt? Är det[br]skådespelerskan som är så rolig?

0:10:06.800,0:10:10.600
Syster Alma skrattar

0:10:17.200,0:10:20.800
Jag förstår mig nog inte på sånt där.

0:10:21.000,0:10:25.600
Det blir så sällan film och teater.

0:10:25.800,0:10:33.200
Men jag beundrar konstnärer. Jag tror[br]konsten har kolossal betydelse i livet.

0:10:33.400,0:10:38.600
Särskilt för människor[br]som har det svårt.

0:10:38.800,0:10:46.600
Jag borde inte tala med er om sånt.[br]Jag ska se om jag får in nån musik.

0:10:46.800,0:10:53.600
Klassisk musik[br]Är det bra så? God natt. Sov gott.

0:12:12.000,0:12:14.800
Suckar

0:12:40.000,0:12:43.000
Jäklar.

0:12:49.400,0:12:55.000
Det är konstigt. Man kan gå omkring[br]nästan hur som helst.

0:12:55.200,0:12:59.800
Ta sig för nästan vad som helst.

0:13:00.000,0:13:06.400
Jag gifter mig med Karl-Henrik och vi[br]får ett par barn som jag ska uppfostra.

0:13:06.600,0:13:13.600
Det är bestämt, det finns inne i mig.[br]Det är ingenting att grubbla över det.

0:13:13.800,0:13:21.400
Det är en väldig trygghet. Så har jag[br]ett arbete som jag tycker om.

0:13:21.600,0:13:26.400
Det är bra det med.[br]Fast på ett annat sätt.

0:13:26.600,0:13:30.200
Men det är bra.

0:13:40.600,0:13:46.200
Jag undrar vad det är för fel[br]på henne egentligen.

0:13:46.400,0:13:51.000
Elisabet Vogler.

0:13:51.200,0:13:54.200
<i>Elisabet.</i>

0:13:54.400,0:13:57.400
Tv-ljud

0:14:18.400,0:14:22.000
Skottlossning

0:15:16.400,0:15:19.400
Flämtar

0:15:25.200,0:15:31.000
Vill fru Vogler[br]att jag ska öppna brevet?

0:15:35.000,0:15:38.800
Ska jag läsa det?

0:15:42.400,0:15:46.800
Ska jag läsa upp det för er?

0:15:52.600,0:15:58.000
"Käraste Elisabet, eftersom jag inte[br]får träffa dig skriver jag till dig."

0:15:58.200,0:16:03.600
"Om du inte vill läsa mitt brev[br]kan du låta det vara."

0:16:03.800,0:16:11.800
"Jag måste ändå kontakta dig eftersom[br]jag plågas av en ständig fråga:"

0:16:12.000,0:16:18.200
"Har jag gjort dig illa på nåt sätt?[br]Har jag sårat dig utan vetskap?"

0:16:18.400,0:16:24.600
"Har det uppstått något fruktansvärt[br]missförstånd mellan oss?"

0:16:28.000,0:16:32.200
Ska jag verkligen läsa mer?

0:16:38.200,0:16:44.200
"Så vitt jag förstår var vi lyckliga[br]just nu. Vi har väl aldrig varit..."

0:16:44.400,0:16:50.000
"...varandra så nära.[br]Minns du att du sa:"

0:16:50.200,0:16:57.200
"Först nu börjar jag förstå vad ett[br]äktenskap innebär. Du har lärt mig..."

0:16:57.400,0:17:03.000
Jag ser inte vad det står.[br]"Du har lärt..." Jo, nu ser jag.

0:17:03.200,0:17:09.599
"Du har lärt mig att vi måste se på[br]varandra som två ängsliga barn"-

0:17:09.800,0:17:16.599
-"uppfyllda av god vilja och de bästa[br]föresatser...men rea..."

0:17:16.800,0:17:22.599
Nej, nu ser jag. "...regerade av[br]krafter som vi bara delvis behärskar."

0:17:22.800,0:17:26.599
"Minns du att du sa allt det där?"

0:17:26.800,0:17:32.000
"Vi var ute på promenad. Du stannade[br]och höll fast i mitt rockskärp..."

0:17:32.200,0:17:36.400
Knycklar ihop brevet

0:17:39.600,0:17:45.400
Det var ett foto med i brevet också.[br]Det är ett foto av sonen.

0:17:45.600,0:17:51.400
Jag vet inte om...[br]Vill fru Vogler ha det?

0:17:51.600,0:17:56.200
Han ser förfärligt söt ut.

0:18:13.200,0:18:16.400
En dörr öppnas

0:18:24.800,0:18:32.400
Du Elisabet, det är ingen idé[br]att du är kvar på sjukhuset längre.

0:18:32.600,0:18:39.600
Du och syster Alma kan flytta ut[br]på mitt sommarställe vid havet.

0:18:39.800,0:18:46.200
Tror du inte jag förstår?[br]Den hopplösa drömmen om att vara.

0:18:46.400,0:18:50.400
Inte verka, utan vara.

0:18:50.600,0:18:55.400
l varje ögonblick medveten, vaksam...

0:18:55.600,0:19:00.800
Avgrunden mellan vad du är inför[br]andra och vad du är inför dig själv.

0:19:01.000,0:19:07.200
Svindelkänslan och den ständiga[br]hungern att äntligen få bli avslöjad.

0:19:07.400,0:19:13.400
Att få bli genomskådad, reducerad,[br]kanske till och med utplånad.

0:19:14.800,0:19:21.200
Varje tonfall en lögn, varje gest en[br]förfalskning, varje leende en grimas.

0:19:21.400,0:19:27.400
Ta livet av sig?[br]Nej då, det är för otäckt.

0:19:27.600,0:19:33.000
Det gör man inte.[br]Men man kan bli orörlig och tyst.

0:19:33.200,0:19:38.800
Då ljuger man inte. Man kan[br]stänga in sig och skärma av.

0:19:39.000,0:19:46.400
Då behöver man inte spela några roller,[br]visa några ansikten - tror man.

0:19:46.600,0:19:52.000
Men verkligheten jävlas.[br]Ditt gömställe är inte tätt nog.

0:19:52.200,0:19:56.600
Överallt sipprar det in livsyttringar.

0:19:57.800,0:20:04.000
Du tvingas reagera. Ingen frågar[br]efter om det är äkta eller oäkta.

0:20:04.200,0:20:09.800
Om du är sann eller förljugen.[br]Det är bara på teatern sånt är viktigt.

0:20:10.000,0:20:13.200
Knappt där heller.

0:20:13.400,0:20:18.800
Jag förstår[br]att du tiger och är orörlig.

0:20:19.000,0:20:23.400
Att du satt viljelösheten i system.

0:20:23.600,0:20:27.000
Jag förstår och beundrar.

0:20:27.200,0:20:33.800
Spela rollen tills den är färdigspelad[br]- tills den inte längre är intressant.

0:20:34.000,0:20:41.200
Då kan du ju lämna den. Precis[br]som du lämnar alla dina andra roller.

0:20:44.000,0:20:50.000
<i>Vid sommarens slut flyttar fru Vogler</i>[br]<i>och Alma ut till doktorns sommarhus.</i>

0:20:50.200,0:20:54.600
<i>Vistelsen nära havet</i>[br]<i>gör skådespelerskan gott.</i>

0:20:54.800,0:21:00.400
<i>Apatin som förlamat henne</i>[br]<i>börjar ge vika för långa promenader-</i>

0:21:00.600,0:21:06.200
<i>-och andra förströelser. Syster Alma</i>[br]<i>trivs med sin lantliga avskildhet-</i>

0:21:06.400,0:21:11.200
<i>-och vårdar sin patient med omsorg.</i>

0:21:11.400,0:21:14.400
Gnolar

0:21:49.800,0:21:54.200
Det betyder otur att jämföra händer.

0:22:10.600,0:22:18.800
Elisabet, får jag läsa en bit[br]ur min bok för dig? Så här står det:

0:22:19.000,0:22:25.800
"All denna ängslan som vi bär[br]med oss, våra svikna drömmar"-

0:22:26.000,0:22:31.000
-"den smärtsamma insikten[br]om vårt jordiska villkor"-

0:22:31.200,0:22:37.000
-"har kristalliserat ut vår förhoppning[br]om en utomvärldslig frälsning."

0:22:37.200,0:22:42.200
"Vår tros och vårt tvivels oerhörda rop[br]mot mörkret och tystnaden"-

0:22:42.400,0:22:50.200
-"är ett av bevisen för vår övergiven-[br]het och vår outtalade vetskap."

0:22:51.200,0:22:55.200
Tror du att det är så?

0:22:55.400,0:22:59.400
Jag tror inte på det här.

0:22:59.600,0:23:06.200
Ändra sig, ja. Det värsta[br]med mig är att jag är så lat.

0:23:06.400,0:23:12.800
Karl-Henrik anklagar mig för att inte[br]ha några ambitioner. Det är orättvist.

0:23:13.000,0:23:20.200
I min examen hade jag bästa betygen.[br]Fast antagligen menar han nåt annat.

0:23:20.400,0:23:25.800
Du... Förlåt.[br]Vet du vad jag brukar tänka på?

0:23:26.000,0:23:32.400
På sjukhuset där jag tog min examen[br]finns ett hem för gamla sjuksköterskor.

0:23:32.600,0:23:38.400
Det är såna som bara levt för[br]sitt arbete. De bor där i sina små rum.

0:23:38.600,0:23:43.200
Tänk att tro på nåt så starkt[br]att man ägnar hela sitt liv åt det.

0:23:43.400,0:23:49.200
Tro på nåt, uträtta nåt,[br]tycka att ens liv har nån mening.

0:23:49.400,0:23:54.400
Sånt tycker jag om.[br]Hålla fast vid nåt, orubbligt.

0:23:54.600,0:23:59.400
Det tycker jag man ska.[br]Betyda nåt för andra människor.

0:23:59.600,0:24:03.600
Tycker inte du det också?

0:24:05.000,0:24:13.600
Det låter barnsligt, men jag tror[br]på det där. Enormt vad det regnar!

0:24:13.800,0:24:22.000
Han var gift. Vi hade ett förhållande[br]i fem år. Sen tröttnade han, förstås.

0:24:22.200,0:24:25.800
Jag var hemskt kär. Han var den förste.

0:24:26.000,0:24:30.400
Jag minns allt som en lång pina.

0:24:30.600,0:24:35.000
Långa plågor[br]och korta stunder som skulle...

0:24:35.200,0:24:40.600
Jag tänkte på det nu när du har lärt[br]mig röka. Han rökte enormt.

0:24:40.800,0:24:47.200
När man tänker på det är det[br]naturligtvis banalt - en riktig novell.

0:24:47.400,0:24:54.000
På nåt sätt var det aldrig verkligt.[br]Jag vet inte hur jag ska säga.

0:24:54.200,0:24:58.200
Jag var aldrig verklig för honom.

0:24:58.400,0:25:02.400
Mina plågor var nog verkliga.

0:25:02.600,0:25:11.000
Det var som om det hörde till på[br]nåt vis. Som att det så skulle vara.

0:25:11.200,0:25:15.400
Till och med sånt vi sa till varann.

0:25:20.200,0:25:25.600
Många har sagt[br]att jag är en bra lyssnerska.

0:25:25.800,0:25:31.400
Ingen har brytt sig om[br]att lyssna på mig. Som du gör nu.

0:25:31.600,0:25:35.000
Du är den första som lyssnat på mig.

0:25:35.200,0:25:42.600
Det kan ju inte vara intressant. Vad[br]jag pratar! Du blir inte irriterad, va?

0:25:42.800,0:25:46.400
Det är så skönt att prata.

0:25:46.600,0:25:52.000
Jag är i en stämning som jag aldrig[br]har varit i hela mitt liv.

0:25:52.200,0:25:58.600
Jag har alltid önskat mig en syster.[br]Jag har sju stycken bröder.

0:25:58.800,0:26:02.800
Jag har alltid varit omgiven av pojkar.

0:26:03.000,0:26:10.400
Jag tycker om pojkar. Det där vet väl[br]du som har så mycket erfarenhet.

0:26:10.600,0:26:16.400
Jag är hemskt fäst vid Karl-Henrik.[br]Men älskar gör man nog bara en gång.

0:26:16.600,0:26:23.400
Men jag är trogen. Annars finns[br]det vissa möjligheter i mitt yrke.

0:26:25.600,0:26:33.800
Karl-Henrik och jag hade hyrt[br]en stuga vid havet. Det var i juni.

0:26:34.000,0:26:38.800
En dag när Karl-Henrik hade åkt in[br]till stan gick jag ner till stranden.

0:26:39.000,0:26:45.600
Det var så där varmt och skönt.[br]Då låg det en annan flicka där nere.

0:26:45.800,0:26:51.800
Hon hade paddlat över till vår strand[br]för att den var mera ogenerad.

0:26:52.000,0:26:57.400
Vi låg där bredvid varann,[br]nakna, och solade oss.

0:26:57.600,0:27:02.400
Så somnade vi lite,[br]och vaknade, och smorde in oss.

0:27:02.600,0:27:07.400
Så hade vi[br]såna där basthattar på huvudet.

0:27:07.600,0:27:12.600
Jag hade ett blått band[br]omkring min hatt.

0:27:12.800,0:27:20.000
Så låg jag där och tittade fram under[br]hatten. Kikade ut på landskapet.

0:27:20.200,0:27:25.000
Det var så lustigt, liksom.

0:27:27.400,0:27:33.400
Plötsligt såg jag två figurer hoppa[br]omkring på klipporna ovanför oss.

0:27:33.600,0:27:37.200
De gömde sig och kikade fram ibland.

0:27:37.400,0:27:43.000
"Två pojkar tittar på oss", sa jag[br]till flickan. Hon hette Katarina.

0:27:43.200,0:27:48.200
"Låt dem titta, då",[br]sa hon och vände sig om på rygg!

0:27:48.400,0:27:56.000
Det var en underlig känsla. Jag ville[br]ta på mig badkappan, men jag låg kvar.

0:27:56.200,0:28:02.400
På magen med stjärten i vädret -[br]alldeles ogenerad, alldeles lugn.

0:28:04.600,0:28:10.800
Hela tiden hade jag Katarina bredvid[br]mig, med sina bröst och tjocka lår.

0:28:11.000,0:28:17.200
Hon bara låg där[br]och fnissade lite för sig själv.

0:28:17.400,0:28:23.800
Plötsligt hade pojkarna kommit närmare.[br]De bara stod där och tittade på oss.

0:28:24.000,0:28:27.400
Då såg jag att de var hemskt unga.

0:28:27.600,0:28:36.000
Den ene av dem kom fram till oss[br]och satte sig på huk bredvid Katarina.

0:28:36.200,0:28:43.200
Han låtsades vara upptagen av sin[br]ena fot och petade sig mellan tårna.

0:28:43.400,0:28:47.600
Jag kände mig alldeles konstig.

0:28:47.800,0:28:54.800
Plötsligt hörde jag hur Katarina sa:[br]"Du, ska du inte komma ett tag?"

0:28:55.000,0:28:59.400
Hon hjälpte honom av[br]med jeansen och skjortan.

0:28:59.600,0:29:07.000
Plötsligt var han ovanpå henne.[br]Hon hjälpte honom tillrätta.

0:29:07.200,0:29:11.400
Den andra pojken[br]satt uppe i backen och tittade.

0:29:11.600,0:29:16.000
Katarina viskade[br]i örat på honom och skrattade.

0:29:16.200,0:29:23.600
Jag hade hans ansikte alldeles intill[br]mig. Det var alldeles rött och svullet.

0:29:25.200,0:29:30.600
Plötsligt vände jag på mig och sa:[br]"Ska du inte komma till mig också?"

0:29:30.800,0:29:36.000
Katarina sa: "Gå till henne nu."[br]Så drog han sig ur henne-

0:29:36.200,0:29:44.000
-och föll över mig hårt. Han tog tag i[br]mitt ena bröst. Det gjorde så ont!

0:29:45.000,0:29:50.000
Jag var alldeles färdig,[br]jag kom nästan med en gång.

0:29:50.200,0:29:56.000
Jag skulle just säga åt honom att vara[br]försiktig. Då kom det för honom.

0:29:56.200,0:30:03.800
Jag kände det som jag aldrig känt[br]hur han sprutade säd in i mig.

0:30:04.000,0:30:11.000
Han höll mig om axlarna och böjde[br]sig bakåt. Bara kom gång på gång.

0:30:12.400,0:30:19.400
Katarina låg där på sidan och tittade[br]på - höll om honom bakifrån.

0:30:19.600,0:30:26.000
När han var klar tog hon honom i famn[br]och gjorde färdigt med hans hand.

0:30:26.200,0:30:32.400
När det gick för henne[br]skrek hon till alldeles gällt.

0:30:35.600,0:30:38.800
Så började vi skratta alla tre.

0:30:39.000,0:30:45.600
Så ropade vi på den andra pojken[br]uppe i backen. Han hette Peter.

0:30:48.000,0:30:55.000
Han kom ner helt förvirrad och såg ut[br]som om han frös i solskenet.

0:30:55.200,0:30:59.800
Katarina knäppte upp hans byxor[br]och började leka med honom.

0:31:00.000,0:31:04.400
När det gick för honom[br]tog hon emot honom i munnen.

0:31:04.600,0:31:12.000
Han kysste henne på ryggen. Då vände[br]hon sig om och gav honom sitt bröst.

0:31:12.200,0:31:17.400
Den andra pojken blev så upphetsad[br]att han och jag började om igen.

0:31:17.600,0:31:24.400
Det var lika skönt som förra gången.[br]Så badade vi och skildes åt.

0:31:24.600,0:31:30.800
När jag kom tillbaka hade Karl-Henrik[br]redan kommit hem från stan.

0:31:31.000,0:31:36.800
Vi åt middag och drack rödvin[br]som han hade haft med sig.

0:31:37.000,0:31:40.000
Och så låg vi med varann.

0:31:40.200,0:31:45.200
Vi har aldrig haft det så skönt,[br]varken förr eller senare.

0:31:45.400,0:31:49.600
Så blev jag med barn, förstås.

0:31:49.800,0:31:56.000
Karl-Henrik som läser till läkare[br]hade en vän som gjorde abort på mig.

0:31:56.200,0:32:03.000
Vi ville inte ha några barn.[br]Inte just då i alla fall.

0:32:03.200,0:32:06.000
Gråter

0:32:08.400,0:32:14.800
Det stämmer ju inte,[br]det hänger inte ihop nånting!

0:32:15.000,0:32:20.000
Så får man[br]dåligt samvete för småsaker.

0:32:20.200,0:32:27.600
Hur blir det med allt man föresätter[br]sig? Behöver man inte göra det?

0:32:27.800,0:32:32.400
Kan man vara en[br]och samma människa på samma gång?

0:32:32.600,0:32:37.000
Jag menar vara två människor.

0:32:37.200,0:32:41.200
Jag har ingen anledning att tjuta.

0:32:41.400,0:32:45.400
Jag ska hämta en näsduk.

0:32:50.800,0:32:53.800
Gråter

0:33:04.000,0:33:10.400
Nu är det nästan morgon.[br]Och det regnar fortfarande.

0:33:15.600,0:33:22.400
Jag har pratat hela tiden och du har[br]lyssnat på mig. Vad tråkigt för dig.

0:33:22.600,0:33:29.400
Vad har du för intresse av mitt liv?[br]Man skulle vara som du.

0:33:29.600,0:33:34.400
Vet du vad jag tänkte[br]när jag hade sett din film?

0:33:34.600,0:33:40.200
När jag såg mig i spegeln[br]tänkte jag: "Vi är ju lika."

0:33:40.400,0:33:44.200
Du är vackrare, men vi <i>är</i>lika.

0:33:44.400,0:33:51.800
Jag tror att jag skulle kunna[br]förvandla mig till du - inuti mig.

0:33:52.800,0:33:57.200
Du skulle kunna[br]förvandla dig till mig så här, bara.

0:33:57.400,0:34:05.000
Men du skulle ha alldeles för stor[br]själ. Den skulle tränga ut överallt.

0:34:05.200,0:34:12.600
Elisabet viskar[br]Nu ska du gå till sängs.[br]Annars somnar du här vid bordet.

0:34:22.800,0:34:27.800
Nu måste jag gå och lägga mig.[br]Annars somnar jag vid bordet.

0:34:28.000,0:34:32.400
Det vore allt lite obekvämt.

0:34:33.800,0:34:37.000
God natt.

0:34:38.000,0:34:40.800
Nej.

0:37:28.200,0:37:32.400
Du, Elisabet...

0:37:32.600,0:37:37.000
Talade du till mig igår kväll?

0:38:05.000,0:38:09.600
Var du inne hos mig i natt?

0:38:48.400,0:38:54.600
Ska jag ta din post också?[br]Får jag smaka lite?

0:38:55.600,0:38:58.600
Hej.

0:39:42.200,0:39:45.600
Droppande ljud

0:44:12.000,0:44:14.000
Aj!

0:44:35.800,0:44:39.000
Surr från filmprojektor

0:44:44.400,0:44:47.400
Baklängestal

0:44:52.000,0:44:55.800
Jämranden

0:46:23.200,0:46:29.200
Jag ser att du läser en pjäs.[br]Det är ett friskhetstecken.

0:46:31.800,0:46:36.600
Tror du inte vi får resa härifrån[br]snart? Man börjar längta till stan.

0:46:36.800,0:46:40.400
Gör inte du det?

0:46:53.200,0:46:57.400
Skulle du vilja glädja mig riktigt?

0:46:57.600,0:47:03.000
Jag vet att det är en uppoffring,[br]men jag behöver din hjälp.

0:47:03.200,0:47:08.000
Jag vill att du talar med mig.[br]Det behöver inte vara nåt märkvärdigt.

0:47:08.200,0:47:16.800
Vi kan prata om vad vi ska äta till[br]middag eller om det är kallt i vattnet.

0:47:17.000,0:47:23.600
Du behöver bara prata några minuter.[br]En minut. Du kan läsa ur boken.

0:47:25.400,0:47:30.800
Äh. Jag får inte bli arg.[br]Du tiger, och det är väl din sak.

0:47:31.000,0:47:36.200
Men nu behöver jag[br]att du talar med mig.

0:47:36.400,0:47:42.000
Kära, söta,[br]kan du inte säga bara ett enda ord?

0:47:42.200,0:47:48.800
Jag visste att du skulle neka.[br]Du kan ju inte veta hur jag känner det.

0:47:49.000,0:47:54.600
Jag trodde att stora konstnärer[br]upplevde andra med en stor medkänsla.

0:47:54.800,0:48:01.600
Att de skapade ur ett stort medlidande,[br]att de ville hjälpa. Det var dumt.

0:48:05.000,0:48:11.400
Du har använt mig. Nu behöver du mig[br]inte längre, så då kastar du bort mig.

0:48:11.600,0:48:17.200
Ja då, jag hör hur falskt det låter![br]"Du har använt mig..."

0:48:17.400,0:48:22.400
Det är så det har blivit. Vartenda ord.[br]Och så de här glasögonen!

0:48:29.200,0:48:36.000
Du har gjort mig så ont.[br]Du har skrattat åt mig bakom ryggen.

0:48:36.200,0:48:44.400
Jag har läst brevet som du skrev till[br]doktorn. Det var inte igenklistrat.

0:48:44.600,0:48:49.200
Du fick mig att berätta sånt[br]jag aldrig har sagt till nån.

0:48:49.400,0:48:54.000
Och så lämnar du vidare.[br]Vilket studium, va?

0:48:54.200,0:48:59.400
Nu ska du prata! Om du har nåt att säga[br]så ska du jävlar i mig...

0:49:02.400,0:49:05.400
Spottar

0:49:12.000,0:49:15.600
Nej, låt bli!

0:49:25.000,0:49:33.400
Nu blev du allt rädd, va? En sekund[br]blev du alldeles äkta rädd.

0:49:33.600,0:49:38.800
En äkta dödsångest.[br]Alma har blivit galen, tänker du.

0:49:39.000,0:49:44.000
Vad är du för en människa egentligen?[br]Eller tänker du kanske så här:

0:49:44.200,0:49:48.600
"Det där ansiktet ska jag komma ihåg,[br]det där tonfallet."

0:49:48.800,0:49:53.200
Jag ska ge dig så du inte glömmer!

0:50:11.800,0:50:18.200
Du skrattar, du.[br]För mig är det inte så enkelt.

0:50:18.400,0:50:24.400
Inte så roligt heller.[br]Men du har ju alltid ditt skratt.

0:50:31.800,0:50:34.800
Snyftar

0:51:45.200,0:51:50.000
Måste det vara så här?

0:51:50.200,0:51:57.200
Är det verkligen viktigt att man[br]inte ljuger? Att man talar sanning?

0:51:57.400,0:52:05.600
Kan man leva utan att ljuga[br]och komma med undanflykter?

0:52:05.800,0:52:12.600
Ska man inte ge sig själv lov[br]att vara slö och slapp, lögnaktig?

0:52:12.800,0:52:18.800
Man kanske blir lite bättre om man[br]låter sig själv vara som man är.

0:52:20.600,0:52:27.200
Nähä, du förstår inte.[br]En sån som du är oåtkomlig.

0:52:27.400,0:52:33.000
Doktorn sa att du var frisk, men din[br]galenskap är nog värre än de värsta.

0:52:33.200,0:52:40.000
Du spelar frisk så bra att alla tror[br]dig utom jag som vet hur rutten du är.

0:52:43.800,0:52:46.800
Så jag beter mig.

0:52:48.000,0:52:52.200
Elisabet! Förlåt mig!

0:52:52.400,0:52:57.800
Jag bär mig åt som en idiot.[br]Jag är ju här för att hjälpa dig.

0:52:58.000,0:53:02.600
Så var det det där hemska brevet.[br]Jag blev så besviken.

0:53:02.800,0:53:08.800
Du bad ju att jag skulle berätta om mig[br]själv. Du såg så förstående ut.

0:53:09.000,0:53:13.600
Jag hade ju druckit en massa.

0:53:13.800,0:53:19.400
Så var jag smickrad över[br]att en sån som du ville lyssna.

0:53:19.600,0:53:24.600
Nånstans tänkte jag att det vore roligt[br]om du hade nån glädje av vad jag sa.

0:53:24.800,0:53:28.200
Det är rena exhibitionismen.

0:53:28.400,0:53:34.400
Nu vill jag att du förlåter mig.[br]Jag tycker så mycket om dig.

0:53:34.600,0:53:40.600
Jag har lärt mig så mycket på dig.[br]Vi får inte skiljas som ovänner.

0:54:00.400,0:54:07.600
Du vill inte förlåta, för du är[br]högfärdig! Du vill inte nedlåta dig!

0:54:07.800,0:54:12.200
Jag ska inte! Jag ska inte.

0:54:12.400,0:54:15.800
Gråter

0:57:18.800,0:57:21.800
Åskmuller

0:57:38.000,0:57:42.200
Andas häftigt

0:58:07.000,0:58:13.000
Radioröst[br]<i>Vi talar...inte...lyssnar inte...</i>

0:58:14.800,0:58:18.600
Mansröst[br]<i>Elisabet.</i>

0:59:02.400,0:59:07.000
När du sover är ditt ansikte slappt.

0:59:08.000,0:59:12.400
Din mun är svullen och ful.

0:59:13.400,0:59:18.000
Du har en elak rynka i pannan.

0:59:23.800,0:59:28.400
Du luktar sömn och gråt.

0:59:30.200,0:59:34.000
Jag kan se pulsen på din hals.

0:59:34.200,0:59:39.800
Där du har ett ärr[br]som du brukar sminka över.

0:59:40.000,0:59:42.800
<i>Elisabet!</i>

0:59:43.000,0:59:49.600
Nu ropar han igen.[br]Jag ska ta reda på vad han vill oss.

0:59:49.800,0:59:54.200
Här långt borta i vår ensamhet.

1:00:14.400,1:00:18.600
Elisabet.

1:00:18.800,1:00:24.000
-Förlåt om jag skrämde dig.[br]-Jag är inte Elisabet.

1:00:24.200,1:00:31.000
Inte har jag några krav.[br]Jag har inte velat störa dig.

1:00:31.200,1:00:35.200
Doktorn har förklarat det mesta.

1:00:35.400,1:00:42.000
Det svåraste är att förklara för din[br]lilla pojke. Jag gör så gott jag kan.

1:00:42.200,1:00:47.400
Det finns nåt som ligger djupare,[br]som är svårt att få syn på.

1:00:47.600,1:00:51.800
Man säger att man älskar nån...

1:00:52.000,1:00:56.800
Det är fattbart, påtagligt som ord.

1:00:57.000,1:01:00.400
Herr Vogler, jag är inte er hustru.

1:01:00.600,1:01:07.200
Man blir också älskad.[br]Man bildar en liten gemenskap.

1:01:07.400,1:01:11.800
Man ser en möjlighet att uthärda.

1:01:13.000,1:01:19.400
Hur ska jag säga allt det jag har tänkt[br]utan att villa bort mig?

1:01:26.800,1:01:31.200
Jag älskar dig lika mycket som förr.

1:01:37.000,1:01:42.000
Var inte så ängslig, min älskade.[br]Vi har ju varann.

1:01:42.200,1:01:48.800
Vi har förtroende för varann,[br]vi älskar varann. Inte sant?

1:01:49.000,1:01:55.800
Det viktiga är själva ansträngningen,[br]inte vad vi åstadkommer. Eller hur?

1:01:56.000,1:02:02.200
Att uppfatta varann som barn -[br]plågade, hjälplösa, ensamma barn.

1:02:02.400,1:02:09.800
Hälsa min lilla pojke att mamma snart[br]kommer tillbaka. Mamma har varit sjuk.

1:02:10.000,1:02:15.200
Köp en leksak åt honom.[br]Det ska vara en present från mamma.

1:02:15.400,1:02:19.800
Jag har en sån stor ömhet för dig.

1:02:21.400,1:02:24.800
Den är nästan svår att uthärda.

1:02:25.000,1:02:29.400
Jag vet inte vad jag ska ta mig till[br]med min ömhet.

1:02:29.600,1:02:33.400
Jag lever av din ömhet.

1:02:33.600,1:02:40.200
Elisabet, har du det bra hos mig?[br]Har du det skönt?

1:02:41.200,1:02:47.600
-Du är en underbar älskare.[br]-Min lilla kära.

1:02:47.800,1:02:54.200
Ge mig ett bedövningsmedel,[br]kasta bort mig! Nej, jag kan inte mer!

1:02:54.400,1:02:58.400
Låt mig vara! Det är en skam alltihop!

1:02:58.600,1:03:03.600
Låt mig vara![br]Jag är kall och rutten och likgiltig!

1:03:03.800,1:03:08.600
Allt är bara lögn och förfalskning!

1:03:13.600,1:03:18.000
Elisabet, vad har du där?

1:03:18.200,1:03:24.000
Vad är det du gömmer[br]under handen? Får jag se?

1:03:25.000,1:03:32.000
Det är kortet på din lilla pojke som du[br]rev sönder. Det måste vi prata om.

1:03:39.000,1:03:42.200
Berätta nu.

1:03:42.400,1:03:45.400
Då gör jag det.

1:03:45.600,1:03:52.200
Det var en kväll på en fest.[br]Det blev sent och ganska bråkigt.

1:03:52.400,1:03:56.000
Fram på morgontimmarna sa nån:

1:03:56.200,1:04:00.600
"Elisabet, du äger nästan allt,[br]som kvinna och som konstnär"-

1:04:00.800,1:04:08.000
-"men du saknar moderlighet." Du[br]skrattade. Du tyckte det lät löjligt.

1:04:08.200,1:04:13.600
Men efter en tid märkte du att du gick[br]och tänkte på vad han hade sagt.

1:04:13.800,1:04:19.400
Du blev allt oroligare.[br]Så lät du din man göra dig med barn.

1:04:19.600,1:04:23.000
Du ville bli mor.

1:04:23.200,1:04:29.200
När du märkte att det var definitivt[br]blev du rädd. Rädd för ansvar-

1:04:29.400,1:04:35.000
-rädd för att komma bort från teatern.[br]Rädd för smärta, rädd för att dö.

1:04:35.200,1:04:39.000
Rädd för kroppen som svullnar.

1:04:39.200,1:04:45.400
Men hela tiden spelade du rollen[br]av en lycklig, ung väntande mor.

1:04:45.600,1:04:52.000
Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.[br]Så vacker har hon aldrig varit."

1:04:53.000,1:05:00.200
Under tiden försökte du flera gånger[br]ta bort fostret. Men det misslyckades.

1:05:00.400,1:05:07.800
När du förstod att det var[br]oåterkalleligt började du hata barnet.

1:05:10.400,1:05:15.600
Du önskade att barnet skulle vara dött.

1:05:15.800,1:05:20.200
Du önskade dig ett dött barn.

1:05:22.800,1:05:29.200
Det blev en svår och långvarig[br]förlossning. Du plågades i flera dygn.

1:05:29.400,1:05:36.000
Till slut togs barnet fram med tång. Du[br]såg med äckel på ditt barn och viskade:

1:05:36.200,1:05:40.800
"Kan du inte dö snart?"

1:05:41.000,1:05:44.400
Men han överlevde.

1:05:44.600,1:05:48.800
Pojken skrek dag och natt.

1:05:49.800,1:05:57.000
Och du hatade honom.[br]Du var rädd, du hade dåligt samvete.

1:05:58.200,1:06:02.200
Till slut togs pojken om hand[br]av släktingar och barnsköterska.

1:06:02.400,1:06:08.600
Du kunde stiga upp från din sjukbädd[br]och gå tillbaka till teatern.

1:06:08.800,1:06:12.400
Men lidandet var inte slut.

1:06:12.600,1:06:17.600
Pojken greps[br]av en häftig kärlek till sin mor.

1:06:17.800,1:06:22.200
Du värjer dig förtvivlat.

1:06:22.400,1:06:28.400
Du känner att du inte kan återgälda.[br]Och så försöker du och försöker-

1:06:28.600,1:06:33.600
-men det blir bara grymma och tafatta[br]möten mellan dig och pojken.

1:06:33.800,1:06:42.000
Du är kall och likgiltig. Han ser på[br]dig. Han älskar dig, han är så mjuk.

1:06:42.200,1:06:46.400
Du vill slå honom[br]för att han inte lämnar dig i fred.

1:06:46.600,1:06:52.800
Du tycker han är äcklig med sin tjocka[br]mun och sina vädjande ögon.

1:06:53.000,1:06:56.600
Du tycker han är äcklig. Du är rädd.

1:06:56.800,1:07:03.800
Vad har du där? Vad är det[br]du gömmer under handen? Får jag se?

1:07:07.200,1:07:14.200
Det är kortet på din lilla pojke som du[br]rev sönder. Det måste vi prata om.

1:07:21.800,1:07:25.800
Berätta nu.

1:07:26.800,1:07:31.000
Då gör jag det.

1:07:31.200,1:07:38.600
Det var en kväll på en fest.[br]Det blev sent och ganska bråkigt.

1:07:38.800,1:07:42.400
Fram på morgontimmarna sa nån:

1:07:42.600,1:07:47.200
"Elisabet, du äger nästan allt,[br]som kvinna och som konstnär"-

1:07:47.400,1:07:55.400
-"men du saknar moderlighet." Du[br]skrattade. Du tyckte det lät löjligt.

1:07:55.600,1:08:02.600
Men efter en tid märkte du att du gick[br]och tänkte på vad han hade sagt.

1:08:02.800,1:08:07.000
Så lät du din man göra dig med barn.

1:08:07.200,1:08:11.400
Du ville bli mor.

1:08:11.600,1:08:19.200
När du märkte att det var definitivt[br]blev du rädd. Rädd för ansvar-

1:08:19.399,1:08:25.000
-för att komma bort från teatern.[br]Rädd för smärta, rädd för att dö.

1:08:25.200,1:08:29.800
Rädd för kroppen som svullnar.

1:08:30.000,1:08:36.800
Men hela tiden spelade du rollen[br]av en lycklig, ung, väntande mor.

1:08:37.000,1:08:42.399
Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.[br]Så vacker har hon aldrig varit."

1:08:42.600,1:08:50.200
Under tiden försökte du flera gånger[br]ta bort fostret. Men det misslyckades.

1:08:50.399,1:08:58.200
När du förstod att det var[br]oåterkalleligt började du hata barnet-

1:08:58.399,1:09:04.000
-och önska[br]att det skulle vara dött vid födseln.

1:09:04.200,1:09:08.600
Du önskade att barnet skulle vara dött.

1:09:11.200,1:09:15.399
Du önskade dig ett dött barn.

1:09:17.800,1:09:24.600
Det blev en svår och långvarig[br]förlossning. Du plågades i flera dygn.

1:09:24.800,1:09:32.000
Till slut togs barnet fram med tång. Du[br]såg med äckel på ditt barn och viskade:

1:09:32.200,1:09:36.399
"Kan du inte dö snart?"

1:09:36.600,1:09:43.200
Pojken skrek dag och natt[br]och du hatade honom. Du var rädd.

1:09:43.399,1:09:47.399
Du hade dåligt samvete.

1:09:47.600,1:09:51.600
Till slut togs pojken om hand[br]av släktingar och barnsköterska.

1:09:51.800,1:09:57.400
Du kunde stiga upp från din sjukbädd[br]och gå tillbaka till teatern.

1:09:57.600,1:10:01.600
Men lidandet var inte slut.

1:10:01.800,1:10:07.000
Pojken greps[br]av en häftig kärlek till sin mor.

1:10:07.200,1:10:12.600
Du värjer dig förtvivlat.[br]Du känner att du inte kan återgälda.

1:10:12.800,1:10:16.000
Så försöker du, och försöker.

1:10:16.200,1:10:22.200
Men det blir bara grymma och tafatta[br]möten mellan dig och pojken.

1:10:22.400,1:10:30.600
Du är kall och likgiltig. Han ser på[br]dig. Han älskar dig, han är så mjuk.

1:10:30.800,1:10:34.800
Du vill slå honom[br]för att han inte lämnar dig i fred.

1:10:35.000,1:10:41.200
Du tycker han är äcklig med[br]sin tjocka mun och vädjande ögon.

1:10:41.400,1:10:46.000
Du tycker han är äcklig. Du är rädd.

1:10:51.800,1:10:59.600
Nej! Jag är inte som du.[br]Jag känner inte som du.

1:10:59.800,1:11:05.200
Jag är syster Alma.[br]Jag är inte Elisabet Vogler.

1:11:05.400,1:11:11.000
<i>Du</i> är Elisabet Vogler.[br]Jag vill gärna ha...

1:11:11.200,1:11:15.000
Jag älskar...

1:11:15.200,1:11:19.000
Jag har inte...

1:11:36.000,1:11:39.400
En dörr öppnas

1:11:49.600,1:11:54.000
Jag har lärt mig ganska mycket.

1:12:05.800,1:12:10.200
Vi får se hur länge jag klarar det.

1:12:14.000,1:12:21.200
Jag blir aldrig som du. Gör med mig[br]vad du vill, du når mig ändå inte.

1:12:53.200,1:12:58.000
Säg värja inget. Skär ett ljus.

1:12:58.200,1:13:03.600
Ett sorts annat.[br]Inte nu, nej. Nej, nej.

1:13:03.800,1:13:11.800
Varning och utan tider. När ske skulle[br]så skedde inte som misslyckandet.

1:13:12.000,1:13:17.800
Själv där ju står.[br]Men jag borde göra det. lnåt, inte nej.

1:13:18.000,1:13:23.800
Säg samla råder andra det![br]Ett förtvivlad, ett kanske!

1:13:27.400,1:13:35.600
Tar, ja...men var är närmast...[br]det heter vad. Nej, nej, nej...

1:13:35.800,1:13:41.200
Oss, vi, mig, jag![br]Orden många och så äckel...

1:13:41.400,1:13:45.800
...obegripliga smärtan, kastet...

1:14:50.000,1:14:53.000
Kyrkklockor

1:15:12.800,1:15:19.800
Försök nu att lyssna på mig.[br]Säg efter vad jag säger.

1:15:22.000,1:15:25.000
Ingenting.

1:15:27.000,1:15:32.200
Ingenting. Nej, ingenting.

1:15:38.200,1:15:41.000
Ingenting.

1:15:41.200,1:15:46.600
Så ja. Så är det bra. Så ska det vara.