1
00:00:31,800 --> 00:00:35,400
Surr från filmprojektor
2
00:02:15,200 --> 00:02:18,000
Kyrkklockor
3
00:02:42,000 --> 00:02:45,600
Droppande ljud
4
00:02:51,200 --> 00:02:54,200
Fotsteg
5
00:03:02,600 --> 00:03:06,600
En dörr öppnas
6
00:03:12,600 --> 00:03:16,400
En telefon ringer
7
00:03:59,400 --> 00:04:02,400
Fotsteg
8
00:06:30,200 --> 00:06:36,200
-Doktorn ville tala med mig.
-Har ni varit hos fru Vogler? Inte?
9
00:06:36,400 --> 00:06:42,800
Jag ska förklara varför ni
har blivit anställd att vårda henne.
10
00:06:43,000 --> 00:06:48,800
Fru Vogler är skådespelerska,
och spelade "Elektra".
11
00:06:49,000 --> 00:06:53,200
Mitt under spelet tystnade hon
och såg sig omkring överraskad.
12
00:06:53,400 --> 00:06:58,000
Hon teg gott och väl en minut.
13
00:07:08,000 --> 00:07:13,200
Efteråt ursäktade hon sig med att
säga att hon blivit så full i skratt.
14
00:07:13,400 --> 00:07:18,400
Nästa dag ringde man från teatern och
frågade om hon glömt repetitionen.
15
00:07:18,600 --> 00:07:26,200
Då hushållerskan gick in till henne låg
hon till sängs. Hon var vaken men teg.
16
00:07:26,400 --> 00:07:31,800
Det här tillståndet
har nu varat i tre månader.
17
00:07:32,000 --> 00:07:37,400
Så vitt vi förstår är hon helt frisk,
både andligen och kroppsligen.
18
00:07:37,600 --> 00:07:43,800
Det är inte ens nån hysterisk reaktion.
Vill syster Alma fråga om nåt?
19
00:07:44,000 --> 00:07:47,600
Inte? Då kan ni gå in till fru Vogler.
20
00:07:55,000 --> 00:08:00,800
God dag, fru Vogler.
Jag heter syster Alma.
21
00:08:01,000 --> 00:08:06,200
Jag ska ta hand om er
under den närmsta tiden.
22
00:08:06,400 --> 00:08:12,000
Jag kanske ska berätta lite
om mig själv. Jag är 25 år, förlovad.
23
00:08:12,200 --> 00:08:19,000
Jag fick min examen för två år sen.
Mina föräldrar har en gård på landet.
24
00:08:19,200 --> 00:08:24,000
Min mor var också sjuksköterska
innan hon gifte sig.
25
00:08:24,200 --> 00:08:30,400
Jag kanske ska hämta middagsbrickan.
Det var helstekt lever med fruktsallad.
26
00:08:30,600 --> 00:08:37,000
Ska jag inte höja under huvudet?
Är det bra så?
27
00:08:40,799 --> 00:08:47,600
-Syster Alma. Ert första intryck?
-Jag vet inte riktigt, doktorn.
28
00:08:47,800 --> 00:08:54,200
Först ser ansiktet så mjukt ut, men
så ser man på hennes ögon, och då...
29
00:08:54,400 --> 00:09:01,400
Hon har så sträng blick. Jag vet inte,
förresten. Jag borde kanske...
30
00:09:01,600 --> 00:09:06,600
Ett ögonblick tänkte jag att jag borde
avsäga mig det här uppdraget.
31
00:09:06,800 --> 00:09:14,400
Fru Vogler kanske behöver en sköterska
som är äldre och mer livserfaren.
32
00:09:14,600 --> 00:09:20,400
Jag kanske inte
klarar henne - själsligt.
33
00:09:20,600 --> 00:09:28,000
Om fru Voglers stumhet och orörlighet
är resultatet av ett beslut...
34
00:09:28,200 --> 00:09:33,800
...vittnar det om stor själslig kraft.
Jag kanske inte räcker till.
35
00:09:35,600 --> 00:09:42,000
Fru Vogler kanske ville titta på
skymningen, så drar jag för senare.
36
00:09:43,000 --> 00:09:49,000
Ska jag sätta på radion?
Det är nån pjäs, tror jag.
37
00:09:49,200 --> 00:09:55,200
Radioröst
Förlåt mig, min älskade.
Du måste ändå förlåta mig.
38
00:09:55,400 --> 00:09:58,800
Fru Vogler skrattar
39
00:10:00,000 --> 00:10:06,600
Vad skrattar fru Vogler åt? Är det
skådespelerskan som är så rolig?
40
00:10:06,800 --> 00:10:10,600
Syster Alma skrattar
41
00:10:17,200 --> 00:10:20,800
Jag förstår mig nog inte på sånt där.
42
00:10:21,000 --> 00:10:25,600
Det blir så sällan film och teater.
43
00:10:25,800 --> 00:10:33,200
Men jag beundrar konstnärer. Jag tror
konsten har kolossal betydelse i livet.
44
00:10:33,400 --> 00:10:38,600
Särskilt för människor
som har det svårt.
45
00:10:38,800 --> 00:10:46,600
Jag borde inte tala med er om sånt.
Jag ska se om jag får in nån musik.
46
00:10:46,800 --> 00:10:53,600
Klassisk musik
Är det bra så? God natt. Sov gott.
47
00:12:12,000 --> 00:12:14,800
Suckar
48
00:12:40,000 --> 00:12:43,000
Jäklar.
49
00:12:49,400 --> 00:12:55,000
Det är konstigt. Man kan gå omkring
nästan hur som helst.
50
00:12:55,200 --> 00:12:59,800
Ta sig för nästan vad som helst.
51
00:13:00,000 --> 00:13:06,400
Jag gifter mig med Karl-Henrik och vi
får ett par barn som jag ska uppfostra.
52
00:13:06,600 --> 00:13:13,600
Det är bestämt, det finns inne i mig.
Det är ingenting att grubbla över det.
53
00:13:13,800 --> 00:13:21,400
Det är en väldig trygghet. Så har jag
ett arbete som jag tycker om.
54
00:13:21,600 --> 00:13:26,400
Det är bra det med.
Fast på ett annat sätt.
55
00:13:26,600 --> 00:13:30,200
Men det är bra.
56
00:13:40,600 --> 00:13:46,200
Jag undrar vad det är för fel
på henne egentligen.
57
00:13:46,400 --> 00:13:51,000
Elisabet Vogler.
58
00:13:51,200 --> 00:13:54,200
Elisabet.
59
00:13:54,400 --> 00:13:57,400
Tv-ljud
60
00:14:18,400 --> 00:14:22,000
Skottlossning
61
00:15:16,400 --> 00:15:19,400
Flämtar
62
00:15:25,200 --> 00:15:31,000
Vill fru Vogler
att jag ska öppna brevet?
63
00:15:35,000 --> 00:15:38,800
Ska jag läsa det?
64
00:15:42,400 --> 00:15:46,800
Ska jag läsa upp det för er?
65
00:15:52,600 --> 00:15:58,000
"Käraste Elisabet, eftersom jag inte
får träffa dig skriver jag till dig."
66
00:15:58,200 --> 00:16:03,600
"Om du inte vill läsa mitt brev
kan du låta det vara."
67
00:16:03,800 --> 00:16:11,800
"Jag måste ändå kontakta dig eftersom
jag plågas av en ständig fråga:"
68
00:16:12,000 --> 00:16:18,200
"Har jag gjort dig illa på nåt sätt?
Har jag sårat dig utan vetskap?"
69
00:16:18,400 --> 00:16:24,600
"Har det uppstått något fruktansvärt
missförstånd mellan oss?"
70
00:16:28,000 --> 00:16:32,200
Ska jag verkligen läsa mer?
71
00:16:38,200 --> 00:16:44,200
"Så vitt jag förstår var vi lyckliga
just nu. Vi har väl aldrig varit..."
72
00:16:44,400 --> 00:16:50,000
"...varandra så nära.
Minns du att du sa:"
73
00:16:50,200 --> 00:16:57,200
"Först nu börjar jag förstå vad ett
äktenskap innebär. Du har lärt mig..."
74
00:16:57,400 --> 00:17:03,000
Jag ser inte vad det står.
"Du har lärt..." Jo, nu ser jag.
75
00:17:03,200 --> 00:17:09,599
"Du har lärt mig att vi måste se på
varandra som två ängsliga barn"-
76
00:17:09,800 --> 00:17:16,599
-"uppfyllda av god vilja och de bästa
föresatser...men rea..."
77
00:17:16,800 --> 00:17:22,599
Nej, nu ser jag. "...regerade av
krafter som vi bara delvis behärskar."
78
00:17:22,800 --> 00:17:26,599
"Minns du att du sa allt det där?"
79
00:17:26,800 --> 00:17:32,000
"Vi var ute på promenad. Du stannade
och höll fast i mitt rockskärp..."
80
00:17:32,200 --> 00:17:36,400
Knycklar ihop brevet
81
00:17:39,600 --> 00:17:45,400
Det var ett foto med i brevet också.
Det är ett foto av sonen.
82
00:17:45,600 --> 00:17:51,400
Jag vet inte om...
Vill fru Vogler ha det?
83
00:17:51,600 --> 00:17:56,200
Han ser förfärligt söt ut.
84
00:18:13,200 --> 00:18:16,400
En dörr öppnas
85
00:18:24,800 --> 00:18:32,400
Du Elisabet, det är ingen idé
att du är kvar på sjukhuset längre.
86
00:18:32,600 --> 00:18:39,600
Du och syster Alma kan flytta ut
på mitt sommarställe vid havet.
87
00:18:39,800 --> 00:18:46,200
Tror du inte jag förstår?
Den hopplösa drömmen om att vara.
88
00:18:46,400 --> 00:18:50,400
Inte verka, utan vara.
89
00:18:50,600 --> 00:18:55,400
l varje ögonblick medveten, vaksam...
90
00:18:55,600 --> 00:19:00,800
Avgrunden mellan vad du är inför
andra och vad du är inför dig själv.
91
00:19:01,000 --> 00:19:07,200
Svindelkänslan och den ständiga
hungern att äntligen få bli avslöjad.
92
00:19:07,400 --> 00:19:13,400
Att få bli genomskådad, reducerad,
kanske till och med utplånad.
93
00:19:14,800 --> 00:19:21,200
Varje tonfall en lögn, varje gest en
förfalskning, varje leende en grimas.
94
00:19:21,400 --> 00:19:27,400
Ta livet av sig?
Nej då, det är för otäckt.
95
00:19:27,600 --> 00:19:33,000
Det gör man inte.
Men man kan bli orörlig och tyst.
96
00:19:33,200 --> 00:19:38,800
Då ljuger man inte. Man kan
stänga in sig och skärma av.
97
00:19:39,000 --> 00:19:46,400
Då behöver man inte spela några roller,
visa några ansikten - tror man.
98
00:19:46,600 --> 00:19:52,000
Men verkligheten jävlas.
Ditt gömställe är inte tätt nog.
99
00:19:52,200 --> 00:19:56,600
Överallt sipprar det in livsyttringar.
100
00:19:57,800 --> 00:20:04,000
Du tvingas reagera. Ingen frågar
efter om det är äkta eller oäkta.
101
00:20:04,200 --> 00:20:09,800
Om du är sann eller förljugen.
Det är bara på teatern sånt är viktigt.
102
00:20:10,000 --> 00:20:13,200
Knappt där heller.
103
00:20:13,400 --> 00:20:18,800
Jag förstår
att du tiger och är orörlig.
104
00:20:19,000 --> 00:20:23,400
Att du satt viljelösheten i system.
105
00:20:23,600 --> 00:20:27,000
Jag förstår och beundrar.
106
00:20:27,200 --> 00:20:33,800
Spela rollen tills den är färdigspelad
- tills den inte längre är intressant.
107
00:20:34,000 --> 00:20:41,200
Då kan du ju lämna den. Precis
som du lämnar alla dina andra roller.
108
00:20:44,000 --> 00:20:50,000
Vid sommarens slut flyttar fru Vogler
och Alma ut till doktorns sommarhus.
109
00:20:50,200 --> 00:20:54,600
Vistelsen nära havet
gör skådespelerskan gott.
110
00:20:54,800 --> 00:21:00,400
Apatin som förlamat henne
börjar ge vika för långa promenader-
111
00:21:00,600 --> 00:21:06,200
-och andra förströelser. Syster Alma
trivs med sin lantliga avskildhet-
112
00:21:06,400 --> 00:21:11,200
-och vårdar sin patient med omsorg.
113
00:21:11,400 --> 00:21:14,400
Gnolar
114
00:21:49,800 --> 00:21:54,200
Det betyder otur att jämföra händer.
115
00:22:10,600 --> 00:22:18,800
Elisabet, får jag läsa en bit
ur min bok för dig? Så här står det:
116
00:22:19,000 --> 00:22:25,800
"All denna ängslan som vi bär
med oss, våra svikna drömmar"-
117
00:22:26,000 --> 00:22:31,000
-"den smärtsamma insikten
om vårt jordiska villkor"-
118
00:22:31,200 --> 00:22:37,000
-"har kristalliserat ut vår förhoppning
om en utomvärldslig frälsning."
119
00:22:37,200 --> 00:22:42,200
"Vår tros och vårt tvivels oerhörda rop
mot mörkret och tystnaden"-
120
00:22:42,400 --> 00:22:50,200
-"är ett av bevisen för vår övergiven-
het och vår outtalade vetskap."
121
00:22:51,200 --> 00:22:55,200
Tror du att det är så?
122
00:22:55,400 --> 00:22:59,400
Jag tror inte på det här.
123
00:22:59,600 --> 00:23:06,200
Ändra sig, ja. Det värsta
med mig är att jag är så lat.
124
00:23:06,400 --> 00:23:12,800
Karl-Henrik anklagar mig för att inte
ha några ambitioner. Det är orättvist.
125
00:23:13,000 --> 00:23:20,200
I min examen hade jag bästa betygen.
Fast antagligen menar han nåt annat.
126
00:23:20,400 --> 00:23:25,800
Du... Förlåt.
Vet du vad jag brukar tänka på?
127
00:23:26,000 --> 00:23:32,400
På sjukhuset där jag tog min examen
finns ett hem för gamla sjuksköterskor.
128
00:23:32,600 --> 00:23:38,400
Det är såna som bara levt för
sitt arbete. De bor där i sina små rum.
129
00:23:38,600 --> 00:23:43,200
Tänk att tro på nåt så starkt
att man ägnar hela sitt liv åt det.
130
00:23:43,400 --> 00:23:49,200
Tro på nåt, uträtta nåt,
tycka att ens liv har nån mening.
131
00:23:49,400 --> 00:23:54,400
Sånt tycker jag om.
Hålla fast vid nåt, orubbligt.
132
00:23:54,600 --> 00:23:59,400
Det tycker jag man ska.
Betyda nåt för andra människor.
133
00:23:59,600 --> 00:24:03,600
Tycker inte du det också?
134
00:24:05,000 --> 00:24:13,600
Det låter barnsligt, men jag tror
på det där. Enormt vad det regnar!
135
00:24:13,800 --> 00:24:22,000
Han var gift. Vi hade ett förhållande
i fem år. Sen tröttnade han, förstås.
136
00:24:22,200 --> 00:24:25,800
Jag var hemskt kär. Han var den förste.
137
00:24:26,000 --> 00:24:30,400
Jag minns allt som en lång pina.
138
00:24:30,600 --> 00:24:35,000
Långa plågor
och korta stunder som skulle...
139
00:24:35,200 --> 00:24:40,600
Jag tänkte på det nu när du har lärt
mig röka. Han rökte enormt.
140
00:24:40,800 --> 00:24:47,200
När man tänker på det är det
naturligtvis banalt - en riktig novell.
141
00:24:47,400 --> 00:24:54,000
På nåt sätt var det aldrig verkligt.
Jag vet inte hur jag ska säga.
142
00:24:54,200 --> 00:24:58,200
Jag var aldrig verklig för honom.
143
00:24:58,400 --> 00:25:02,400
Mina plågor var nog verkliga.
144
00:25:02,600 --> 00:25:11,000
Det var som om det hörde till på
nåt vis. Som att det så skulle vara.
145
00:25:11,200 --> 00:25:15,400
Till och med sånt vi sa till varann.
146
00:25:20,200 --> 00:25:25,600
Många har sagt
att jag är en bra lyssnerska.
147
00:25:25,800 --> 00:25:31,400
Ingen har brytt sig om
att lyssna på mig. Som du gör nu.
148
00:25:31,600 --> 00:25:35,000
Du är den första som lyssnat på mig.
149
00:25:35,200 --> 00:25:42,600
Det kan ju inte vara intressant. Vad
jag pratar! Du blir inte irriterad, va?
150
00:25:42,800 --> 00:25:46,400
Det är så skönt att prata.
151
00:25:46,600 --> 00:25:52,000
Jag är i en stämning som jag aldrig
har varit i hela mitt liv.
152
00:25:52,200 --> 00:25:58,600
Jag har alltid önskat mig en syster.
Jag har sju stycken bröder.
153
00:25:58,800 --> 00:26:02,800
Jag har alltid varit omgiven av pojkar.
154
00:26:03,000 --> 00:26:10,400
Jag tycker om pojkar. Det där vet väl
du som har så mycket erfarenhet.
155
00:26:10,600 --> 00:26:16,400
Jag är hemskt fäst vid Karl-Henrik.
Men älskar gör man nog bara en gång.
156
00:26:16,600 --> 00:26:23,400
Men jag är trogen. Annars finns
det vissa möjligheter i mitt yrke.
157
00:26:25,600 --> 00:26:33,800
Karl-Henrik och jag hade hyrt
en stuga vid havet. Det var i juni.
158
00:26:34,000 --> 00:26:38,800
En dag när Karl-Henrik hade åkt in
till stan gick jag ner till stranden.
159
00:26:39,000 --> 00:26:45,600
Det var så där varmt och skönt.
Då låg det en annan flicka där nere.
160
00:26:45,800 --> 00:26:51,800
Hon hade paddlat över till vår strand
för att den var mera ogenerad.
161
00:26:52,000 --> 00:26:57,400
Vi låg där bredvid varann,
nakna, och solade oss.
162
00:26:57,600 --> 00:27:02,400
Så somnade vi lite,
och vaknade, och smorde in oss.
163
00:27:02,600 --> 00:27:07,400
Så hade vi
såna där basthattar på huvudet.
164
00:27:07,600 --> 00:27:12,600
Jag hade ett blått band
omkring min hatt.
165
00:27:12,800 --> 00:27:20,000
Så låg jag där och tittade fram under
hatten. Kikade ut på landskapet.
166
00:27:20,200 --> 00:27:25,000
Det var så lustigt, liksom.
167
00:27:27,400 --> 00:27:33,400
Plötsligt såg jag två figurer hoppa
omkring på klipporna ovanför oss.
168
00:27:33,600 --> 00:27:37,200
De gömde sig och kikade fram ibland.
169
00:27:37,400 --> 00:27:43,000
"Två pojkar tittar på oss", sa jag
till flickan. Hon hette Katarina.
170
00:27:43,200 --> 00:27:48,200
"Låt dem titta, då",
sa hon och vände sig om på rygg!
171
00:27:48,400 --> 00:27:56,000
Det var en underlig känsla. Jag ville
ta på mig badkappan, men jag låg kvar.
172
00:27:56,200 --> 00:28:02,400
På magen med stjärten i vädret -
alldeles ogenerad, alldeles lugn.
173
00:28:04,600 --> 00:28:10,800
Hela tiden hade jag Katarina bredvid
mig, med sina bröst och tjocka lår.
174
00:28:11,000 --> 00:28:17,200
Hon bara låg där
och fnissade lite för sig själv.
175
00:28:17,400 --> 00:28:23,800
Plötsligt hade pojkarna kommit närmare.
De bara stod där och tittade på oss.
176
00:28:24,000 --> 00:28:27,400
Då såg jag att de var hemskt unga.
177
00:28:27,600 --> 00:28:36,000
Den ene av dem kom fram till oss
och satte sig på huk bredvid Katarina.
178
00:28:36,200 --> 00:28:43,200
Han låtsades vara upptagen av sin
ena fot och petade sig mellan tårna.
179
00:28:43,400 --> 00:28:47,600
Jag kände mig alldeles konstig.
180
00:28:47,800 --> 00:28:54,800
Plötsligt hörde jag hur Katarina sa:
"Du, ska du inte komma ett tag?"
181
00:28:55,000 --> 00:28:59,400
Hon hjälpte honom av
med jeansen och skjortan.
182
00:28:59,600 --> 00:29:07,000
Plötsligt var han ovanpå henne.
Hon hjälpte honom tillrätta.
183
00:29:07,200 --> 00:29:11,400
Den andra pojken
satt uppe i backen och tittade.
184
00:29:11,600 --> 00:29:16,000
Katarina viskade
i örat på honom och skrattade.
185
00:29:16,200 --> 00:29:23,600
Jag hade hans ansikte alldeles intill
mig. Det var alldeles rött och svullet.
186
00:29:25,200 --> 00:29:30,600
Plötsligt vände jag på mig och sa:
"Ska du inte komma till mig också?"
187
00:29:30,800 --> 00:29:36,000
Katarina sa: "Gå till henne nu."
Så drog han sig ur henne-
188
00:29:36,200 --> 00:29:44,000
-och föll över mig hårt. Han tog tag i
mitt ena bröst. Det gjorde så ont!
189
00:29:45,000 --> 00:29:50,000
Jag var alldeles färdig,
jag kom nästan med en gång.
190
00:29:50,200 --> 00:29:56,000
Jag skulle just säga åt honom att vara
försiktig. Då kom det för honom.
191
00:29:56,200 --> 00:30:03,800
Jag kände det som jag aldrig känt
hur han sprutade säd in i mig.
192
00:30:04,000 --> 00:30:11,000
Han höll mig om axlarna och böjde
sig bakåt. Bara kom gång på gång.
193
00:30:12,400 --> 00:30:19,400
Katarina låg där på sidan och tittade
på - höll om honom bakifrån.
194
00:30:19,600 --> 00:30:26,000
När han var klar tog hon honom i famn
och gjorde färdigt med hans hand.
195
00:30:26,200 --> 00:30:32,400
När det gick för henne
skrek hon till alldeles gällt.
196
00:30:35,600 --> 00:30:38,800
Så började vi skratta alla tre.
197
00:30:39,000 --> 00:30:45,600
Så ropade vi på den andra pojken
uppe i backen. Han hette Peter.
198
00:30:48,000 --> 00:30:55,000
Han kom ner helt förvirrad och såg ut
som om han frös i solskenet.
199
00:30:55,200 --> 00:30:59,800
Katarina knäppte upp hans byxor
och började leka med honom.
200
00:31:00,000 --> 00:31:04,400
När det gick för honom
tog hon emot honom i munnen.
201
00:31:04,600 --> 00:31:12,000
Han kysste henne på ryggen. Då vände
hon sig om och gav honom sitt bröst.
202
00:31:12,200 --> 00:31:17,400
Den andra pojken blev så upphetsad
att han och jag började om igen.
203
00:31:17,600 --> 00:31:24,400
Det var lika skönt som förra gången.
Så badade vi och skildes åt.
204
00:31:24,600 --> 00:31:30,800
När jag kom tillbaka hade Karl-Henrik
redan kommit hem från stan.
205
00:31:31,000 --> 00:31:36,800
Vi åt middag och drack rödvin
som han hade haft med sig.
206
00:31:37,000 --> 00:31:40,000
Och så låg vi med varann.
207
00:31:40,200 --> 00:31:45,200
Vi har aldrig haft det så skönt,
varken förr eller senare.
208
00:31:45,400 --> 00:31:49,600
Så blev jag med barn, förstås.
209
00:31:49,800 --> 00:31:56,000
Karl-Henrik som läser till läkare
hade en vän som gjorde abort på mig.
210
00:31:56,200 --> 00:32:03,000
Vi ville inte ha några barn.
Inte just då i alla fall.
211
00:32:03,200 --> 00:32:06,000
Gråter
212
00:32:08,400 --> 00:32:14,800
Det stämmer ju inte,
det hänger inte ihop nånting!
213
00:32:15,000 --> 00:32:20,000
Så får man
dåligt samvete för småsaker.
214
00:32:20,200 --> 00:32:27,600
Hur blir det med allt man föresätter
sig? Behöver man inte göra det?
215
00:32:27,800 --> 00:32:32,400
Kan man vara en
och samma människa på samma gång?
216
00:32:32,600 --> 00:32:37,000
Jag menar vara två människor.
217
00:32:37,200 --> 00:32:41,200
Jag har ingen anledning att tjuta.
218
00:32:41,400 --> 00:32:45,400
Jag ska hämta en näsduk.
219
00:32:50,800 --> 00:32:53,800
Gråter
220
00:33:04,000 --> 00:33:10,400
Nu är det nästan morgon.
Och det regnar fortfarande.
221
00:33:15,600 --> 00:33:22,400
Jag har pratat hela tiden och du har
lyssnat på mig. Vad tråkigt för dig.
222
00:33:22,600 --> 00:33:29,400
Vad har du för intresse av mitt liv?
Man skulle vara som du.
223
00:33:29,600 --> 00:33:34,400
Vet du vad jag tänkte
när jag hade sett din film?
224
00:33:34,600 --> 00:33:40,200
När jag såg mig i spegeln
tänkte jag: "Vi är ju lika."
225
00:33:40,400 --> 00:33:44,200
Du är vackrare, men vi ärlika.
226
00:33:44,400 --> 00:33:51,800
Jag tror att jag skulle kunna
förvandla mig till du - inuti mig.
227
00:33:52,800 --> 00:33:57,200
Du skulle kunna
förvandla dig till mig så här, bara.
228
00:33:57,400 --> 00:34:05,000
Men du skulle ha alldeles för stor
själ. Den skulle tränga ut överallt.
229
00:34:05,200 --> 00:34:12,600
Elisabet viskar
Nu ska du gå till sängs.
Annars somnar du här vid bordet.
230
00:34:22,800 --> 00:34:27,800
Nu måste jag gå och lägga mig.
Annars somnar jag vid bordet.
231
00:34:28,000 --> 00:34:32,400
Det vore allt lite obekvämt.
232
00:34:33,800 --> 00:34:37,000
God natt.
233
00:34:38,000 --> 00:34:40,800
Nej.
234
00:37:28,200 --> 00:37:32,400
Du, Elisabet...
235
00:37:32,600 --> 00:37:37,000
Talade du till mig igår kväll?
236
00:38:05,000 --> 00:38:09,600
Var du inne hos mig i natt?
237
00:38:48,400 --> 00:38:54,600
Ska jag ta din post också?
Får jag smaka lite?
238
00:38:55,600 --> 00:38:58,600
Hej.
239
00:39:42,200 --> 00:39:45,600
Droppande ljud
240
00:44:12,000 --> 00:44:14,000
Aj!
241
00:44:35,800 --> 00:44:39,000
Surr från filmprojektor
242
00:44:44,400 --> 00:44:47,400
Baklängestal
243
00:44:52,000 --> 00:44:55,800
Jämranden
244
00:46:23,200 --> 00:46:29,200
Jag ser att du läser en pjäs.
Det är ett friskhetstecken.
245
00:46:31,800 --> 00:46:36,600
Tror du inte vi får resa härifrån
snart? Man börjar längta till stan.
246
00:46:36,800 --> 00:46:40,400
Gör inte du det?
247
00:46:53,200 --> 00:46:57,400
Skulle du vilja glädja mig riktigt?
248
00:46:57,600 --> 00:47:03,000
Jag vet att det är en uppoffring,
men jag behöver din hjälp.
249
00:47:03,200 --> 00:47:08,000
Jag vill att du talar med mig.
Det behöver inte vara nåt märkvärdigt.
250
00:47:08,200 --> 00:47:16,800
Vi kan prata om vad vi ska äta till
middag eller om det är kallt i vattnet.
251
00:47:17,000 --> 00:47:23,600
Du behöver bara prata några minuter.
En minut. Du kan läsa ur boken.
252
00:47:25,400 --> 00:47:30,800
Äh. Jag får inte bli arg.
Du tiger, och det är väl din sak.
253
00:47:31,000 --> 00:47:36,200
Men nu behöver jag
att du talar med mig.
254
00:47:36,400 --> 00:47:42,000
Kära, söta,
kan du inte säga bara ett enda ord?
255
00:47:42,200 --> 00:47:48,800
Jag visste att du skulle neka.
Du kan ju inte veta hur jag känner det.
256
00:47:49,000 --> 00:47:54,600
Jag trodde att stora konstnärer
upplevde andra med en stor medkänsla.
257
00:47:54,800 --> 00:48:01,600
Att de skapade ur ett stort medlidande,
att de ville hjälpa. Det var dumt.
258
00:48:05,000 --> 00:48:11,400
Du har använt mig. Nu behöver du mig
inte längre, så då kastar du bort mig.
259
00:48:11,600 --> 00:48:17,200
Ja då, jag hör hur falskt det låter!
"Du har använt mig..."
260
00:48:17,400 --> 00:48:22,400
Det är så det har blivit. Vartenda ord.
Och så de här glasögonen!
261
00:48:29,200 --> 00:48:36,000
Du har gjort mig så ont.
Du har skrattat åt mig bakom ryggen.
262
00:48:36,200 --> 00:48:44,400
Jag har läst brevet som du skrev till
doktorn. Det var inte igenklistrat.
263
00:48:44,600 --> 00:48:49,200
Du fick mig att berätta sånt
jag aldrig har sagt till nån.
264
00:48:49,400 --> 00:48:54,000
Och så lämnar du vidare.
Vilket studium, va?
265
00:48:54,200 --> 00:48:59,400
Nu ska du prata! Om du har nåt att säga
så ska du jävlar i mig...
266
00:49:02,400 --> 00:49:05,400
Spottar
267
00:49:12,000 --> 00:49:15,600
Nej, låt bli!
268
00:49:25,000 --> 00:49:33,400
Nu blev du allt rädd, va? En sekund
blev du alldeles äkta rädd.
269
00:49:33,600 --> 00:49:38,800
En äkta dödsångest.
Alma har blivit galen, tänker du.
270
00:49:39,000 --> 00:49:44,000
Vad är du för en människa egentligen?
Eller tänker du kanske så här:
271
00:49:44,200 --> 00:49:48,600
"Det där ansiktet ska jag komma ihåg,
det där tonfallet."
272
00:49:48,800 --> 00:49:53,200
Jag ska ge dig så du inte glömmer!
273
00:50:11,800 --> 00:50:18,200
Du skrattar, du.
För mig är det inte så enkelt.
274
00:50:18,400 --> 00:50:24,400
Inte så roligt heller.
Men du har ju alltid ditt skratt.
275
00:50:31,800 --> 00:50:34,800
Snyftar
276
00:51:45,200 --> 00:51:50,000
Måste det vara så här?
277
00:51:50,200 --> 00:51:57,200
Är det verkligen viktigt att man
inte ljuger? Att man talar sanning?
278
00:51:57,400 --> 00:52:05,600
Kan man leva utan att ljuga
och komma med undanflykter?
279
00:52:05,800 --> 00:52:12,600
Ska man inte ge sig själv lov
att vara slö och slapp, lögnaktig?
280
00:52:12,800 --> 00:52:18,800
Man kanske blir lite bättre om man
låter sig själv vara som man är.
281
00:52:20,600 --> 00:52:27,200
Nähä, du förstår inte.
En sån som du är oåtkomlig.
282
00:52:27,400 --> 00:52:33,000
Doktorn sa att du var frisk, men din
galenskap är nog värre än de värsta.
283
00:52:33,200 --> 00:52:40,000
Du spelar frisk så bra att alla tror
dig utom jag som vet hur rutten du är.
284
00:52:43,800 --> 00:52:46,800
Så jag beter mig.
285
00:52:48,000 --> 00:52:52,200
Elisabet! Förlåt mig!
286
00:52:52,400 --> 00:52:57,800
Jag bär mig åt som en idiot.
Jag är ju här för att hjälpa dig.
287
00:52:58,000 --> 00:53:02,600
Så var det det där hemska brevet.
Jag blev så besviken.
288
00:53:02,800 --> 00:53:08,800
Du bad ju att jag skulle berätta om mig
själv. Du såg så förstående ut.
289
00:53:09,000 --> 00:53:13,600
Jag hade ju druckit en massa.
290
00:53:13,800 --> 00:53:19,400
Så var jag smickrad över
att en sån som du ville lyssna.
291
00:53:19,600 --> 00:53:24,600
Nånstans tänkte jag att det vore roligt
om du hade nån glädje av vad jag sa.
292
00:53:24,800 --> 00:53:28,200
Det är rena exhibitionismen.
293
00:53:28,400 --> 00:53:34,400
Nu vill jag att du förlåter mig.
Jag tycker så mycket om dig.
294
00:53:34,600 --> 00:53:40,600
Jag har lärt mig så mycket på dig.
Vi får inte skiljas som ovänner.
295
00:54:00,400 --> 00:54:07,600
Du vill inte förlåta, för du är
högfärdig! Du vill inte nedlåta dig!
296
00:54:07,800 --> 00:54:12,200
Jag ska inte! Jag ska inte.
297
00:54:12,400 --> 00:54:15,800
Gråter
298
00:57:18,800 --> 00:57:21,800
Åskmuller
299
00:57:38,000 --> 00:57:42,200
Andas häftigt
300
00:58:07,000 --> 00:58:13,000
Radioröst
Vi talar...inte...lyssnar inte...
301
00:58:14,800 --> 00:58:18,600
Mansröst
Elisabet.
302
00:59:02,400 --> 00:59:07,000
När du sover är ditt ansikte slappt.
303
00:59:08,000 --> 00:59:12,400
Din mun är svullen och ful.
304
00:59:13,400 --> 00:59:18,000
Du har en elak rynka i pannan.
305
00:59:23,800 --> 00:59:28,400
Du luktar sömn och gråt.
306
00:59:30,200 --> 00:59:34,000
Jag kan se pulsen på din hals.
307
00:59:34,200 --> 00:59:39,800
Där du har ett ärr
som du brukar sminka över.
308
00:59:40,000 --> 00:59:42,800
Elisabet!
309
00:59:43,000 --> 00:59:49,600
Nu ropar han igen.
Jag ska ta reda på vad han vill oss.
310
00:59:49,800 --> 00:59:54,200
Här långt borta i vår ensamhet.
311
01:00:14,400 --> 01:00:18,600
Elisabet.
312
01:00:18,800 --> 01:00:24,000
-Förlåt om jag skrämde dig.
-Jag är inte Elisabet.
313
01:00:24,200 --> 01:00:31,000
Inte har jag några krav.
Jag har inte velat störa dig.
314
01:00:31,200 --> 01:00:35,200
Doktorn har förklarat det mesta.
315
01:00:35,400 --> 01:00:42,000
Det svåraste är att förklara för din
lilla pojke. Jag gör så gott jag kan.
316
01:00:42,200 --> 01:00:47,400
Det finns nåt som ligger djupare,
som är svårt att få syn på.
317
01:00:47,600 --> 01:00:51,800
Man säger att man älskar nån...
318
01:00:52,000 --> 01:00:56,800
Det är fattbart, påtagligt som ord.
319
01:00:57,000 --> 01:01:00,400
Herr Vogler, jag är inte er hustru.
320
01:01:00,600 --> 01:01:07,200
Man blir också älskad.
Man bildar en liten gemenskap.
321
01:01:07,400 --> 01:01:11,800
Man ser en möjlighet att uthärda.
322
01:01:13,000 --> 01:01:19,400
Hur ska jag säga allt det jag har tänkt
utan att villa bort mig?
323
01:01:26,800 --> 01:01:31,200
Jag älskar dig lika mycket som förr.
324
01:01:37,000 --> 01:01:42,000
Var inte så ängslig, min älskade.
Vi har ju varann.
325
01:01:42,200 --> 01:01:48,800
Vi har förtroende för varann,
vi älskar varann. Inte sant?
326
01:01:49,000 --> 01:01:55,800
Det viktiga är själva ansträngningen,
inte vad vi åstadkommer. Eller hur?
327
01:01:56,000 --> 01:02:02,200
Att uppfatta varann som barn -
plågade, hjälplösa, ensamma barn.
328
01:02:02,400 --> 01:02:09,800
Hälsa min lilla pojke att mamma snart
kommer tillbaka. Mamma har varit sjuk.
329
01:02:10,000 --> 01:02:15,200
Köp en leksak åt honom.
Det ska vara en present från mamma.
330
01:02:15,400 --> 01:02:19,800
Jag har en sån stor ömhet för dig.
331
01:02:21,400 --> 01:02:24,800
Den är nästan svår att uthärda.
332
01:02:25,000 --> 01:02:29,400
Jag vet inte vad jag ska ta mig till
med min ömhet.
333
01:02:29,600 --> 01:02:33,400
Jag lever av din ömhet.
334
01:02:33,600 --> 01:02:40,200
Elisabet, har du det bra hos mig?
Har du det skönt?
335
01:02:41,200 --> 01:02:47,600
-Du är en underbar älskare.
-Min lilla kära.
336
01:02:47,800 --> 01:02:54,200
Ge mig ett bedövningsmedel,
kasta bort mig! Nej, jag kan inte mer!
337
01:02:54,400 --> 01:02:58,400
Låt mig vara! Det är en skam alltihop!
338
01:02:58,600 --> 01:03:03,600
Låt mig vara!
Jag är kall och rutten och likgiltig!
339
01:03:03,800 --> 01:03:08,600
Allt är bara lögn och förfalskning!
340
01:03:13,600 --> 01:03:18,000
Elisabet, vad har du där?
341
01:03:18,200 --> 01:03:24,000
Vad är det du gömmer
under handen? Får jag se?
342
01:03:25,000 --> 01:03:32,000
Det är kortet på din lilla pojke som du
rev sönder. Det måste vi prata om.
343
01:03:39,000 --> 01:03:42,200
Berätta nu.
344
01:03:42,400 --> 01:03:45,400
Då gör jag det.
345
01:03:45,600 --> 01:03:52,200
Det var en kväll på en fest.
Det blev sent och ganska bråkigt.
346
01:03:52,400 --> 01:03:56,000
Fram på morgontimmarna sa nån:
347
01:03:56,200 --> 01:04:00,600
"Elisabet, du äger nästan allt,
som kvinna och som konstnär"-
348
01:04:00,800 --> 01:04:08,000
-"men du saknar moderlighet." Du
skrattade. Du tyckte det lät löjligt.
349
01:04:08,200 --> 01:04:13,600
Men efter en tid märkte du att du gick
och tänkte på vad han hade sagt.
350
01:04:13,800 --> 01:04:19,400
Du blev allt oroligare.
Så lät du din man göra dig med barn.
351
01:04:19,600 --> 01:04:23,000
Du ville bli mor.
352
01:04:23,200 --> 01:04:29,200
När du märkte att det var definitivt
blev du rädd. Rädd för ansvar-
353
01:04:29,400 --> 01:04:35,000
-rädd för att komma bort från teatern.
Rädd för smärta, rädd för att dö.
354
01:04:35,200 --> 01:04:39,000
Rädd för kroppen som svullnar.
355
01:04:39,200 --> 01:04:45,400
Men hela tiden spelade du rollen
av en lycklig, ung väntande mor.
356
01:04:45,600 --> 01:04:52,000
Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.
Så vacker har hon aldrig varit."
357
01:04:53,000 --> 01:05:00,200
Under tiden försökte du flera gånger
ta bort fostret. Men det misslyckades.
358
01:05:00,400 --> 01:05:07,800
När du förstod att det var
oåterkalleligt började du hata barnet.
359
01:05:10,400 --> 01:05:15,600
Du önskade att barnet skulle vara dött.
360
01:05:15,800 --> 01:05:20,200
Du önskade dig ett dött barn.
361
01:05:22,800 --> 01:05:29,200
Det blev en svår och långvarig
förlossning. Du plågades i flera dygn.
362
01:05:29,400 --> 01:05:36,000
Till slut togs barnet fram med tång. Du
såg med äckel på ditt barn och viskade:
363
01:05:36,200 --> 01:05:40,800
"Kan du inte dö snart?"
364
01:05:41,000 --> 01:05:44,400
Men han överlevde.
365
01:05:44,600 --> 01:05:48,800
Pojken skrek dag och natt.
366
01:05:49,800 --> 01:05:57,000
Och du hatade honom.
Du var rädd, du hade dåligt samvete.
367
01:05:58,200 --> 01:06:02,200
Till slut togs pojken om hand
av släktingar och barnsköterska.
368
01:06:02,400 --> 01:06:08,600
Du kunde stiga upp från din sjukbädd
och gå tillbaka till teatern.
369
01:06:08,800 --> 01:06:12,400
Men lidandet var inte slut.
370
01:06:12,600 --> 01:06:17,600
Pojken greps
av en häftig kärlek till sin mor.
371
01:06:17,800 --> 01:06:22,200
Du värjer dig förtvivlat.
372
01:06:22,400 --> 01:06:28,400
Du känner att du inte kan återgälda.
Och så försöker du och försöker-
373
01:06:28,600 --> 01:06:33,600
-men det blir bara grymma och tafatta
möten mellan dig och pojken.
374
01:06:33,800 --> 01:06:42,000
Du är kall och likgiltig. Han ser på
dig. Han älskar dig, han är så mjuk.
375
01:06:42,200 --> 01:06:46,400
Du vill slå honom
för att han inte lämnar dig i fred.
376
01:06:46,600 --> 01:06:52,800
Du tycker han är äcklig med sin tjocka
mun och sina vädjande ögon.
377
01:06:53,000 --> 01:06:56,600
Du tycker han är äcklig. Du är rädd.
378
01:06:56,800 --> 01:07:03,800
Vad har du där? Vad är det
du gömmer under handen? Får jag se?
379
01:07:07,200 --> 01:07:14,200
Det är kortet på din lilla pojke som du
rev sönder. Det måste vi prata om.
380
01:07:21,800 --> 01:07:25,800
Berätta nu.
381
01:07:26,800 --> 01:07:31,000
Då gör jag det.
382
01:07:31,200 --> 01:07:38,600
Det var en kväll på en fest.
Det blev sent och ganska bråkigt.
383
01:07:38,800 --> 01:07:42,400
Fram på morgontimmarna sa nån:
384
01:07:42,600 --> 01:07:47,200
"Elisabet, du äger nästan allt,
som kvinna och som konstnär"-
385
01:07:47,400 --> 01:07:55,400
-"men du saknar moderlighet." Du
skrattade. Du tyckte det lät löjligt.
386
01:07:55,600 --> 01:08:02,600
Men efter en tid märkte du att du gick
och tänkte på vad han hade sagt.
387
01:08:02,800 --> 01:08:07,000
Så lät du din man göra dig med barn.
388
01:08:07,200 --> 01:08:11,400
Du ville bli mor.
389
01:08:11,600 --> 01:08:19,200
När du märkte att det var definitivt
blev du rädd. Rädd för ansvar-
390
01:08:19,399 --> 01:08:25,000
-för att komma bort från teatern.
Rädd för smärta, rädd för att dö.
391
01:08:25,200 --> 01:08:29,800
Rädd för kroppen som svullnar.
392
01:08:30,000 --> 01:08:36,800
Men hela tiden spelade du rollen
av en lycklig, ung, väntande mor.
393
01:08:37,000 --> 01:08:42,399
Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.
Så vacker har hon aldrig varit."
394
01:08:42,600 --> 01:08:50,200
Under tiden försökte du flera gånger
ta bort fostret. Men det misslyckades.
395
01:08:50,399 --> 01:08:58,200
När du förstod att det var
oåterkalleligt började du hata barnet-
396
01:08:58,399 --> 01:09:04,000
-och önska
att det skulle vara dött vid födseln.
397
01:09:04,200 --> 01:09:08,600
Du önskade att barnet skulle vara dött.
398
01:09:11,200 --> 01:09:15,399
Du önskade dig ett dött barn.
399
01:09:17,800 --> 01:09:24,600
Det blev en svår och långvarig
förlossning. Du plågades i flera dygn.
400
01:09:24,800 --> 01:09:32,000
Till slut togs barnet fram med tång. Du
såg med äckel på ditt barn och viskade:
401
01:09:32,200 --> 01:09:36,399
"Kan du inte dö snart?"
402
01:09:36,600 --> 01:09:43,200
Pojken skrek dag och natt
och du hatade honom. Du var rädd.
403
01:09:43,399 --> 01:09:47,399
Du hade dåligt samvete.
404
01:09:47,600 --> 01:09:51,600
Till slut togs pojken om hand
av släktingar och barnsköterska.
405
01:09:51,800 --> 01:09:57,400
Du kunde stiga upp från din sjukbädd
och gå tillbaka till teatern.
406
01:09:57,600 --> 01:10:01,600
Men lidandet var inte slut.
407
01:10:01,800 --> 01:10:07,000
Pojken greps
av en häftig kärlek till sin mor.
408
01:10:07,200 --> 01:10:12,600
Du värjer dig förtvivlat.
Du känner att du inte kan återgälda.
409
01:10:12,800 --> 01:10:16,000
Så försöker du, och försöker.
410
01:10:16,200 --> 01:10:22,200
Men det blir bara grymma och tafatta
möten mellan dig och pojken.
411
01:10:22,400 --> 01:10:30,600
Du är kall och likgiltig. Han ser på
dig. Han älskar dig, han är så mjuk.
412
01:10:30,800 --> 01:10:34,800
Du vill slå honom
för att han inte lämnar dig i fred.
413
01:10:35,000 --> 01:10:41,200
Du tycker han är äcklig med
sin tjocka mun och vädjande ögon.
414
01:10:41,400 --> 01:10:46,000
Du tycker han är äcklig. Du är rädd.
415
01:10:51,800 --> 01:10:59,600
Nej! Jag är inte som du.
Jag känner inte som du.
416
01:10:59,800 --> 01:11:05,200
Jag är syster Alma.
Jag är inte Elisabet Vogler.
417
01:11:05,400 --> 01:11:11,000
Du är Elisabet Vogler.
Jag vill gärna ha...
418
01:11:11,200 --> 01:11:15,000
Jag älskar...
419
01:11:15,200 --> 01:11:19,000
Jag har inte...
420
01:11:36,000 --> 01:11:39,400
En dörr öppnas
421
01:11:49,600 --> 01:11:54,000
Jag har lärt mig ganska mycket.
422
01:12:05,800 --> 01:12:10,200
Vi får se hur länge jag klarar det.
423
01:12:14,000 --> 01:12:21,200
Jag blir aldrig som du. Gör med mig
vad du vill, du når mig ändå inte.
424
01:12:53,200 --> 01:12:58,000
Säg värja inget. Skär ett ljus.
425
01:12:58,200 --> 01:13:03,600
Ett sorts annat.
Inte nu, nej. Nej, nej.
426
01:13:03,800 --> 01:13:11,800
Varning och utan tider. När ske skulle
så skedde inte som misslyckandet.
427
01:13:12,000 --> 01:13:17,800
Själv där ju står.
Men jag borde göra det. lnåt, inte nej.
428
01:13:18,000 --> 01:13:23,800
Säg samla råder andra det!
Ett förtvivlad, ett kanske!
429
01:13:27,400 --> 01:13:35,600
Tar, ja...men var är närmast...
det heter vad. Nej, nej, nej...
430
01:13:35,800 --> 01:13:41,200
Oss, vi, mig, jag!
Orden många och så äckel...
431
01:13:41,400 --> 01:13:45,800
...obegripliga smärtan, kastet...
432
01:14:50,000 --> 01:14:53,000
Kyrkklockor
433
01:15:12,800 --> 01:15:19,800
Försök nu att lyssna på mig.
Säg efter vad jag säger.
434
01:15:22,000 --> 01:15:25,000
Ingenting.
435
01:15:27,000 --> 01:15:32,200
Ingenting. Nej, ingenting.
436
01:15:38,200 --> 01:15:41,000
Ingenting.
437
01:15:41,200 --> 01:15:46,600
Så ja. Så är det bra. Så ska det vara.