1 00:00:31,800 --> 00:00:35,400 Surr från filmprojektor 2 00:02:15,200 --> 00:02:18,000 Kyrkklockor 3 00:02:42,000 --> 00:02:45,600 Droppande ljud 4 00:02:51,200 --> 00:02:54,200 Fotsteg 5 00:03:02,600 --> 00:03:06,600 En dörr öppnas 6 00:03:12,600 --> 00:03:16,400 En telefon ringer 7 00:03:59,400 --> 00:04:02,400 Fotsteg 8 00:06:30,200 --> 00:06:36,200 -Doktorn ville tala med mig. -Har ni varit hos fru Vogler? Inte? 9 00:06:36,400 --> 00:06:42,800 Jag ska förklara varför ni har blivit anställd att vårda henne. 10 00:06:43,000 --> 00:06:48,800 Fru Vogler är skådespelerska, och spelade "Elektra". 11 00:06:49,000 --> 00:06:53,200 Mitt under spelet tystnade hon och såg sig omkring överraskad. 12 00:06:53,400 --> 00:06:58,000 Hon teg gott och väl en minut. 13 00:07:08,000 --> 00:07:13,200 Efteråt ursäktade hon sig med att säga att hon blivit så full i skratt. 14 00:07:13,400 --> 00:07:18,400 Nästa dag ringde man från teatern och frågade om hon glömt repetitionen. 15 00:07:18,600 --> 00:07:26,200 Då hushållerskan gick in till henne låg hon till sängs. Hon var vaken men teg. 16 00:07:26,400 --> 00:07:31,800 Det här tillståndet har nu varat i tre månader. 17 00:07:32,000 --> 00:07:37,400 Så vitt vi förstår är hon helt frisk, både andligen och kroppsligen. 18 00:07:37,600 --> 00:07:43,800 Det är inte ens nån hysterisk reaktion. Vill syster Alma fråga om nåt? 19 00:07:44,000 --> 00:07:47,600 Inte? Då kan ni gå in till fru Vogler. 20 00:07:55,000 --> 00:08:00,800 God dag, fru Vogler. Jag heter syster Alma. 21 00:08:01,000 --> 00:08:06,200 Jag ska ta hand om er under den närmsta tiden. 22 00:08:06,400 --> 00:08:12,000 Jag kanske ska berätta lite om mig själv. Jag är 25 år, förlovad. 23 00:08:12,200 --> 00:08:19,000 Jag fick min examen för två år sen. Mina föräldrar har en gård på landet. 24 00:08:19,200 --> 00:08:24,000 Min mor var också sjuksköterska innan hon gifte sig. 25 00:08:24,200 --> 00:08:30,400 Jag kanske ska hämta middagsbrickan. Det var helstekt lever med fruktsallad. 26 00:08:30,600 --> 00:08:37,000 Ska jag inte höja under huvudet? Är det bra så? 27 00:08:40,799 --> 00:08:47,600 -Syster Alma. Ert första intryck? -Jag vet inte riktigt, doktorn. 28 00:08:47,800 --> 00:08:54,200 Först ser ansiktet så mjukt ut, men så ser man på hennes ögon, och då... 29 00:08:54,400 --> 00:09:01,400 Hon har så sträng blick. Jag vet inte, förresten. Jag borde kanske... 30 00:09:01,600 --> 00:09:06,600 Ett ögonblick tänkte jag att jag borde avsäga mig det här uppdraget. 31 00:09:06,800 --> 00:09:14,400 Fru Vogler kanske behöver en sköterska som är äldre och mer livserfaren. 32 00:09:14,600 --> 00:09:20,400 Jag kanske inte klarar henne - själsligt. 33 00:09:20,600 --> 00:09:28,000 Om fru Voglers stumhet och orörlighet är resultatet av ett beslut... 34 00:09:28,200 --> 00:09:33,800 ...vittnar det om stor själslig kraft. Jag kanske inte räcker till. 35 00:09:35,600 --> 00:09:42,000 Fru Vogler kanske ville titta på skymningen, så drar jag för senare. 36 00:09:43,000 --> 00:09:49,000 Ska jag sätta på radion? Det är nån pjäs, tror jag. 37 00:09:49,200 --> 00:09:55,200 Radioröst Förlåt mig, min älskade. Du måste ändå förlåta mig. 38 00:09:55,400 --> 00:09:58,800 Fru Vogler skrattar 39 00:10:00,000 --> 00:10:06,600 Vad skrattar fru Vogler åt? Är det skådespelerskan som är så rolig? 40 00:10:06,800 --> 00:10:10,600 Syster Alma skrattar 41 00:10:17,200 --> 00:10:20,800 Jag förstår mig nog inte på sånt där. 42 00:10:21,000 --> 00:10:25,600 Det blir så sällan film och teater. 43 00:10:25,800 --> 00:10:33,200 Men jag beundrar konstnärer. Jag tror konsten har kolossal betydelse i livet. 44 00:10:33,400 --> 00:10:38,600 Särskilt för människor som har det svårt. 45 00:10:38,800 --> 00:10:46,600 Jag borde inte tala med er om sånt. Jag ska se om jag får in nån musik. 46 00:10:46,800 --> 00:10:53,600 Klassisk musik Är det bra så? God natt. Sov gott. 47 00:12:12,000 --> 00:12:14,800 Suckar 48 00:12:40,000 --> 00:12:43,000 Jäklar. 49 00:12:49,400 --> 00:12:55,000 Det är konstigt. Man kan gå omkring nästan hur som helst. 50 00:12:55,200 --> 00:12:59,800 Ta sig för nästan vad som helst. 51 00:13:00,000 --> 00:13:06,400 Jag gifter mig med Karl-Henrik och vi får ett par barn som jag ska uppfostra. 52 00:13:06,600 --> 00:13:13,600 Det är bestämt, det finns inne i mig. Det är ingenting att grubbla över det. 53 00:13:13,800 --> 00:13:21,400 Det är en väldig trygghet. Så har jag ett arbete som jag tycker om. 54 00:13:21,600 --> 00:13:26,400 Det är bra det med. Fast på ett annat sätt. 55 00:13:26,600 --> 00:13:30,200 Men det är bra. 56 00:13:40,600 --> 00:13:46,200 Jag undrar vad det är för fel på henne egentligen. 57 00:13:46,400 --> 00:13:51,000 Elisabet Vogler. 58 00:13:51,200 --> 00:13:54,200 Elisabet. 59 00:13:54,400 --> 00:13:57,400 Tv-ljud 60 00:14:18,400 --> 00:14:22,000 Skottlossning 61 00:15:16,400 --> 00:15:19,400 Flämtar 62 00:15:25,200 --> 00:15:31,000 Vill fru Vogler att jag ska öppna brevet? 63 00:15:35,000 --> 00:15:38,800 Ska jag läsa det? 64 00:15:42,400 --> 00:15:46,800 Ska jag läsa upp det för er? 65 00:15:52,600 --> 00:15:58,000 "Käraste Elisabet, eftersom jag inte får träffa dig skriver jag till dig." 66 00:15:58,200 --> 00:16:03,600 "Om du inte vill läsa mitt brev kan du låta det vara." 67 00:16:03,800 --> 00:16:11,800 "Jag måste ändå kontakta dig eftersom jag plågas av en ständig fråga:" 68 00:16:12,000 --> 00:16:18,200 "Har jag gjort dig illa på nåt sätt? Har jag sårat dig utan vetskap?" 69 00:16:18,400 --> 00:16:24,600 "Har det uppstått något fruktansvärt missförstånd mellan oss?" 70 00:16:28,000 --> 00:16:32,200 Ska jag verkligen läsa mer? 71 00:16:38,200 --> 00:16:44,200 "Så vitt jag förstår var vi lyckliga just nu. Vi har väl aldrig varit..." 72 00:16:44,400 --> 00:16:50,000 "...varandra så nära. Minns du att du sa:" 73 00:16:50,200 --> 00:16:57,200 "Först nu börjar jag förstå vad ett äktenskap innebär. Du har lärt mig..." 74 00:16:57,400 --> 00:17:03,000 Jag ser inte vad det står. "Du har lärt..." Jo, nu ser jag. 75 00:17:03,200 --> 00:17:09,599 "Du har lärt mig att vi måste se på varandra som två ängsliga barn"- 76 00:17:09,800 --> 00:17:16,599 -"uppfyllda av god vilja och de bästa föresatser...men rea..." 77 00:17:16,800 --> 00:17:22,599 Nej, nu ser jag. "...regerade av krafter som vi bara delvis behärskar." 78 00:17:22,800 --> 00:17:26,599 "Minns du att du sa allt det där?" 79 00:17:26,800 --> 00:17:32,000 "Vi var ute på promenad. Du stannade och höll fast i mitt rockskärp..." 80 00:17:32,200 --> 00:17:36,400 Knycklar ihop brevet 81 00:17:39,600 --> 00:17:45,400 Det var ett foto med i brevet också. Det är ett foto av sonen. 82 00:17:45,600 --> 00:17:51,400 Jag vet inte om... Vill fru Vogler ha det? 83 00:17:51,600 --> 00:17:56,200 Han ser förfärligt söt ut. 84 00:18:13,200 --> 00:18:16,400 En dörr öppnas 85 00:18:24,800 --> 00:18:32,400 Du Elisabet, det är ingen idé att du är kvar på sjukhuset längre. 86 00:18:32,600 --> 00:18:39,600 Du och syster Alma kan flytta ut på mitt sommarställe vid havet. 87 00:18:39,800 --> 00:18:46,200 Tror du inte jag förstår? Den hopplösa drömmen om att vara. 88 00:18:46,400 --> 00:18:50,400 Inte verka, utan vara. 89 00:18:50,600 --> 00:18:55,400 l varje ögonblick medveten, vaksam... 90 00:18:55,600 --> 00:19:00,800 Avgrunden mellan vad du är inför andra och vad du är inför dig själv. 91 00:19:01,000 --> 00:19:07,200 Svindelkänslan och den ständiga hungern att äntligen få bli avslöjad. 92 00:19:07,400 --> 00:19:13,400 Att få bli genomskådad, reducerad, kanske till och med utplånad. 93 00:19:14,800 --> 00:19:21,200 Varje tonfall en lögn, varje gest en förfalskning, varje leende en grimas. 94 00:19:21,400 --> 00:19:27,400 Ta livet av sig? Nej då, det är för otäckt. 95 00:19:27,600 --> 00:19:33,000 Det gör man inte. Men man kan bli orörlig och tyst. 96 00:19:33,200 --> 00:19:38,800 Då ljuger man inte. Man kan stänga in sig och skärma av. 97 00:19:39,000 --> 00:19:46,400 Då behöver man inte spela några roller, visa några ansikten - tror man. 98 00:19:46,600 --> 00:19:52,000 Men verkligheten jävlas. Ditt gömställe är inte tätt nog. 99 00:19:52,200 --> 00:19:56,600 Överallt sipprar det in livsyttringar. 100 00:19:57,800 --> 00:20:04,000 Du tvingas reagera. Ingen frågar efter om det är äkta eller oäkta. 101 00:20:04,200 --> 00:20:09,800 Om du är sann eller förljugen. Det är bara på teatern sånt är viktigt. 102 00:20:10,000 --> 00:20:13,200 Knappt där heller. 103 00:20:13,400 --> 00:20:18,800 Jag förstår att du tiger och är orörlig. 104 00:20:19,000 --> 00:20:23,400 Att du satt viljelösheten i system. 105 00:20:23,600 --> 00:20:27,000 Jag förstår och beundrar. 106 00:20:27,200 --> 00:20:33,800 Spela rollen tills den är färdigspelad - tills den inte längre är intressant. 107 00:20:34,000 --> 00:20:41,200 Då kan du ju lämna den. Precis som du lämnar alla dina andra roller. 108 00:20:44,000 --> 00:20:50,000 Vid sommarens slut flyttar fru Vogler och Alma ut till doktorns sommarhus. 109 00:20:50,200 --> 00:20:54,600 Vistelsen nära havet gör skådespelerskan gott. 110 00:20:54,800 --> 00:21:00,400 Apatin som förlamat henne börjar ge vika för långa promenader- 111 00:21:00,600 --> 00:21:06,200 -och andra förströelser. Syster Alma trivs med sin lantliga avskildhet- 112 00:21:06,400 --> 00:21:11,200 -och vårdar sin patient med omsorg. 113 00:21:11,400 --> 00:21:14,400 Gnolar 114 00:21:49,800 --> 00:21:54,200 Det betyder otur att jämföra händer. 115 00:22:10,600 --> 00:22:18,800 Elisabet, får jag läsa en bit ur min bok för dig? Så här står det: 116 00:22:19,000 --> 00:22:25,800 "All denna ängslan som vi bär med oss, våra svikna drömmar"- 117 00:22:26,000 --> 00:22:31,000 -"den smärtsamma insikten om vårt jordiska villkor"- 118 00:22:31,200 --> 00:22:37,000 -"har kristalliserat ut vår förhoppning om en utomvärldslig frälsning." 119 00:22:37,200 --> 00:22:42,200 "Vår tros och vårt tvivels oerhörda rop mot mörkret och tystnaden"- 120 00:22:42,400 --> 00:22:50,200 -"är ett av bevisen för vår övergiven- het och vår outtalade vetskap." 121 00:22:51,200 --> 00:22:55,200 Tror du att det är så? 122 00:22:55,400 --> 00:22:59,400 Jag tror inte på det här. 123 00:22:59,600 --> 00:23:06,200 Ändra sig, ja. Det värsta med mig är att jag är så lat. 124 00:23:06,400 --> 00:23:12,800 Karl-Henrik anklagar mig för att inte ha några ambitioner. Det är orättvist. 125 00:23:13,000 --> 00:23:20,200 I min examen hade jag bästa betygen. Fast antagligen menar han nåt annat. 126 00:23:20,400 --> 00:23:25,800 Du... Förlåt. Vet du vad jag brukar tänka på? 127 00:23:26,000 --> 00:23:32,400 På sjukhuset där jag tog min examen finns ett hem för gamla sjuksköterskor. 128 00:23:32,600 --> 00:23:38,400 Det är såna som bara levt för sitt arbete. De bor där i sina små rum. 129 00:23:38,600 --> 00:23:43,200 Tänk att tro på nåt så starkt att man ägnar hela sitt liv åt det. 130 00:23:43,400 --> 00:23:49,200 Tro på nåt, uträtta nåt, tycka att ens liv har nån mening. 131 00:23:49,400 --> 00:23:54,400 Sånt tycker jag om. Hålla fast vid nåt, orubbligt. 132 00:23:54,600 --> 00:23:59,400 Det tycker jag man ska. Betyda nåt för andra människor. 133 00:23:59,600 --> 00:24:03,600 Tycker inte du det också? 134 00:24:05,000 --> 00:24:13,600 Det låter barnsligt, men jag tror på det där. Enormt vad det regnar! 135 00:24:13,800 --> 00:24:22,000 Han var gift. Vi hade ett förhållande i fem år. Sen tröttnade han, förstås. 136 00:24:22,200 --> 00:24:25,800 Jag var hemskt kär. Han var den förste. 137 00:24:26,000 --> 00:24:30,400 Jag minns allt som en lång pina. 138 00:24:30,600 --> 00:24:35,000 Långa plågor och korta stunder som skulle... 139 00:24:35,200 --> 00:24:40,600 Jag tänkte på det nu när du har lärt mig röka. Han rökte enormt. 140 00:24:40,800 --> 00:24:47,200 När man tänker på det är det naturligtvis banalt - en riktig novell. 141 00:24:47,400 --> 00:24:54,000 På nåt sätt var det aldrig verkligt. Jag vet inte hur jag ska säga. 142 00:24:54,200 --> 00:24:58,200 Jag var aldrig verklig för honom. 143 00:24:58,400 --> 00:25:02,400 Mina plågor var nog verkliga. 144 00:25:02,600 --> 00:25:11,000 Det var som om det hörde till på nåt vis. Som att det så skulle vara. 145 00:25:11,200 --> 00:25:15,400 Till och med sånt vi sa till varann. 146 00:25:20,200 --> 00:25:25,600 Många har sagt att jag är en bra lyssnerska. 147 00:25:25,800 --> 00:25:31,400 Ingen har brytt sig om att lyssna på mig. Som du gör nu. 148 00:25:31,600 --> 00:25:35,000 Du är den första som lyssnat på mig. 149 00:25:35,200 --> 00:25:42,600 Det kan ju inte vara intressant. Vad jag pratar! Du blir inte irriterad, va? 150 00:25:42,800 --> 00:25:46,400 Det är så skönt att prata. 151 00:25:46,600 --> 00:25:52,000 Jag är i en stämning som jag aldrig har varit i hela mitt liv. 152 00:25:52,200 --> 00:25:58,600 Jag har alltid önskat mig en syster. Jag har sju stycken bröder. 153 00:25:58,800 --> 00:26:02,800 Jag har alltid varit omgiven av pojkar. 154 00:26:03,000 --> 00:26:10,400 Jag tycker om pojkar. Det där vet väl du som har så mycket erfarenhet. 155 00:26:10,600 --> 00:26:16,400 Jag är hemskt fäst vid Karl-Henrik. Men älskar gör man nog bara en gång. 156 00:26:16,600 --> 00:26:23,400 Men jag är trogen. Annars finns det vissa möjligheter i mitt yrke. 157 00:26:25,600 --> 00:26:33,800 Karl-Henrik och jag hade hyrt en stuga vid havet. Det var i juni. 158 00:26:34,000 --> 00:26:38,800 En dag när Karl-Henrik hade åkt in till stan gick jag ner till stranden. 159 00:26:39,000 --> 00:26:45,600 Det var så där varmt och skönt. Då låg det en annan flicka där nere. 160 00:26:45,800 --> 00:26:51,800 Hon hade paddlat över till vår strand för att den var mera ogenerad. 161 00:26:52,000 --> 00:26:57,400 Vi låg där bredvid varann, nakna, och solade oss. 162 00:26:57,600 --> 00:27:02,400 Så somnade vi lite, och vaknade, och smorde in oss. 163 00:27:02,600 --> 00:27:07,400 Så hade vi såna där basthattar på huvudet. 164 00:27:07,600 --> 00:27:12,600 Jag hade ett blått band omkring min hatt. 165 00:27:12,800 --> 00:27:20,000 Så låg jag där och tittade fram under hatten. Kikade ut på landskapet. 166 00:27:20,200 --> 00:27:25,000 Det var så lustigt, liksom. 167 00:27:27,400 --> 00:27:33,400 Plötsligt såg jag två figurer hoppa omkring på klipporna ovanför oss. 168 00:27:33,600 --> 00:27:37,200 De gömde sig och kikade fram ibland. 169 00:27:37,400 --> 00:27:43,000 "Två pojkar tittar på oss", sa jag till flickan. Hon hette Katarina. 170 00:27:43,200 --> 00:27:48,200 "Låt dem titta, då", sa hon och vände sig om på rygg! 171 00:27:48,400 --> 00:27:56,000 Det var en underlig känsla. Jag ville ta på mig badkappan, men jag låg kvar. 172 00:27:56,200 --> 00:28:02,400 På magen med stjärten i vädret - alldeles ogenerad, alldeles lugn. 173 00:28:04,600 --> 00:28:10,800 Hela tiden hade jag Katarina bredvid mig, med sina bröst och tjocka lår. 174 00:28:11,000 --> 00:28:17,200 Hon bara låg där och fnissade lite för sig själv. 175 00:28:17,400 --> 00:28:23,800 Plötsligt hade pojkarna kommit närmare. De bara stod där och tittade på oss. 176 00:28:24,000 --> 00:28:27,400 Då såg jag att de var hemskt unga. 177 00:28:27,600 --> 00:28:36,000 Den ene av dem kom fram till oss och satte sig på huk bredvid Katarina. 178 00:28:36,200 --> 00:28:43,200 Han låtsades vara upptagen av sin ena fot och petade sig mellan tårna. 179 00:28:43,400 --> 00:28:47,600 Jag kände mig alldeles konstig. 180 00:28:47,800 --> 00:28:54,800 Plötsligt hörde jag hur Katarina sa: "Du, ska du inte komma ett tag?" 181 00:28:55,000 --> 00:28:59,400 Hon hjälpte honom av med jeansen och skjortan. 182 00:28:59,600 --> 00:29:07,000 Plötsligt var han ovanpå henne. Hon hjälpte honom tillrätta. 183 00:29:07,200 --> 00:29:11,400 Den andra pojken satt uppe i backen och tittade. 184 00:29:11,600 --> 00:29:16,000 Katarina viskade i örat på honom och skrattade. 185 00:29:16,200 --> 00:29:23,600 Jag hade hans ansikte alldeles intill mig. Det var alldeles rött och svullet. 186 00:29:25,200 --> 00:29:30,600 Plötsligt vände jag på mig och sa: "Ska du inte komma till mig också?" 187 00:29:30,800 --> 00:29:36,000 Katarina sa: "Gå till henne nu." Så drog han sig ur henne- 188 00:29:36,200 --> 00:29:44,000 -och föll över mig hårt. Han tog tag i mitt ena bröst. Det gjorde så ont! 189 00:29:45,000 --> 00:29:50,000 Jag var alldeles färdig, jag kom nästan med en gång. 190 00:29:50,200 --> 00:29:56,000 Jag skulle just säga åt honom att vara försiktig. Då kom det för honom. 191 00:29:56,200 --> 00:30:03,800 Jag kände det som jag aldrig känt hur han sprutade säd in i mig. 192 00:30:04,000 --> 00:30:11,000 Han höll mig om axlarna och böjde sig bakåt. Bara kom gång på gång. 193 00:30:12,400 --> 00:30:19,400 Katarina låg där på sidan och tittade på - höll om honom bakifrån. 194 00:30:19,600 --> 00:30:26,000 När han var klar tog hon honom i famn och gjorde färdigt med hans hand. 195 00:30:26,200 --> 00:30:32,400 När det gick för henne skrek hon till alldeles gällt. 196 00:30:35,600 --> 00:30:38,800 Så började vi skratta alla tre. 197 00:30:39,000 --> 00:30:45,600 Så ropade vi på den andra pojken uppe i backen. Han hette Peter. 198 00:30:48,000 --> 00:30:55,000 Han kom ner helt förvirrad och såg ut som om han frös i solskenet. 199 00:30:55,200 --> 00:30:59,800 Katarina knäppte upp hans byxor och började leka med honom. 200 00:31:00,000 --> 00:31:04,400 När det gick för honom tog hon emot honom i munnen. 201 00:31:04,600 --> 00:31:12,000 Han kysste henne på ryggen. Då vände hon sig om och gav honom sitt bröst. 202 00:31:12,200 --> 00:31:17,400 Den andra pojken blev så upphetsad att han och jag började om igen. 203 00:31:17,600 --> 00:31:24,400 Det var lika skönt som förra gången. Så badade vi och skildes åt. 204 00:31:24,600 --> 00:31:30,800 När jag kom tillbaka hade Karl-Henrik redan kommit hem från stan. 205 00:31:31,000 --> 00:31:36,800 Vi åt middag och drack rödvin som han hade haft med sig. 206 00:31:37,000 --> 00:31:40,000 Och så låg vi med varann. 207 00:31:40,200 --> 00:31:45,200 Vi har aldrig haft det så skönt, varken förr eller senare. 208 00:31:45,400 --> 00:31:49,600 Så blev jag med barn, förstås. 209 00:31:49,800 --> 00:31:56,000 Karl-Henrik som läser till läkare hade en vän som gjorde abort på mig. 210 00:31:56,200 --> 00:32:03,000 Vi ville inte ha några barn. Inte just då i alla fall. 211 00:32:03,200 --> 00:32:06,000 Gråter 212 00:32:08,400 --> 00:32:14,800 Det stämmer ju inte, det hänger inte ihop nånting! 213 00:32:15,000 --> 00:32:20,000 Så får man dåligt samvete för småsaker. 214 00:32:20,200 --> 00:32:27,600 Hur blir det med allt man föresätter sig? Behöver man inte göra det? 215 00:32:27,800 --> 00:32:32,400 Kan man vara en och samma människa på samma gång? 216 00:32:32,600 --> 00:32:37,000 Jag menar vara två människor. 217 00:32:37,200 --> 00:32:41,200 Jag har ingen anledning att tjuta. 218 00:32:41,400 --> 00:32:45,400 Jag ska hämta en näsduk. 219 00:32:50,800 --> 00:32:53,800 Gråter 220 00:33:04,000 --> 00:33:10,400 Nu är det nästan morgon. Och det regnar fortfarande. 221 00:33:15,600 --> 00:33:22,400 Jag har pratat hela tiden och du har lyssnat på mig. Vad tråkigt för dig. 222 00:33:22,600 --> 00:33:29,400 Vad har du för intresse av mitt liv? Man skulle vara som du. 223 00:33:29,600 --> 00:33:34,400 Vet du vad jag tänkte när jag hade sett din film? 224 00:33:34,600 --> 00:33:40,200 När jag såg mig i spegeln tänkte jag: "Vi är ju lika." 225 00:33:40,400 --> 00:33:44,200 Du är vackrare, men vi ärlika. 226 00:33:44,400 --> 00:33:51,800 Jag tror att jag skulle kunna förvandla mig till du - inuti mig. 227 00:33:52,800 --> 00:33:57,200 Du skulle kunna förvandla dig till mig så här, bara. 228 00:33:57,400 --> 00:34:05,000 Men du skulle ha alldeles för stor själ. Den skulle tränga ut överallt. 229 00:34:05,200 --> 00:34:12,600 Elisabet viskar Nu ska du gå till sängs. Annars somnar du här vid bordet. 230 00:34:22,800 --> 00:34:27,800 Nu måste jag gå och lägga mig. Annars somnar jag vid bordet. 231 00:34:28,000 --> 00:34:32,400 Det vore allt lite obekvämt. 232 00:34:33,800 --> 00:34:37,000 God natt. 233 00:34:38,000 --> 00:34:40,800 Nej. 234 00:37:28,200 --> 00:37:32,400 Du, Elisabet... 235 00:37:32,600 --> 00:37:37,000 Talade du till mig igår kväll? 236 00:38:05,000 --> 00:38:09,600 Var du inne hos mig i natt? 237 00:38:48,400 --> 00:38:54,600 Ska jag ta din post också? Får jag smaka lite? 238 00:38:55,600 --> 00:38:58,600 Hej. 239 00:39:42,200 --> 00:39:45,600 Droppande ljud 240 00:44:12,000 --> 00:44:14,000 Aj! 241 00:44:35,800 --> 00:44:39,000 Surr från filmprojektor 242 00:44:44,400 --> 00:44:47,400 Baklängestal 243 00:44:52,000 --> 00:44:55,800 Jämranden 244 00:46:23,200 --> 00:46:29,200 Jag ser att du läser en pjäs. Det är ett friskhetstecken. 245 00:46:31,800 --> 00:46:36,600 Tror du inte vi får resa härifrån snart? Man börjar längta till stan. 246 00:46:36,800 --> 00:46:40,400 Gör inte du det? 247 00:46:53,200 --> 00:46:57,400 Skulle du vilja glädja mig riktigt? 248 00:46:57,600 --> 00:47:03,000 Jag vet att det är en uppoffring, men jag behöver din hjälp. 249 00:47:03,200 --> 00:47:08,000 Jag vill att du talar med mig. Det behöver inte vara nåt märkvärdigt. 250 00:47:08,200 --> 00:47:16,800 Vi kan prata om vad vi ska äta till middag eller om det är kallt i vattnet. 251 00:47:17,000 --> 00:47:23,600 Du behöver bara prata några minuter. En minut. Du kan läsa ur boken. 252 00:47:25,400 --> 00:47:30,800 Äh. Jag får inte bli arg. Du tiger, och det är väl din sak. 253 00:47:31,000 --> 00:47:36,200 Men nu behöver jag att du talar med mig. 254 00:47:36,400 --> 00:47:42,000 Kära, söta, kan du inte säga bara ett enda ord? 255 00:47:42,200 --> 00:47:48,800 Jag visste att du skulle neka. Du kan ju inte veta hur jag känner det. 256 00:47:49,000 --> 00:47:54,600 Jag trodde att stora konstnärer upplevde andra med en stor medkänsla. 257 00:47:54,800 --> 00:48:01,600 Att de skapade ur ett stort medlidande, att de ville hjälpa. Det var dumt. 258 00:48:05,000 --> 00:48:11,400 Du har använt mig. Nu behöver du mig inte längre, så då kastar du bort mig. 259 00:48:11,600 --> 00:48:17,200 Ja då, jag hör hur falskt det låter! "Du har använt mig..." 260 00:48:17,400 --> 00:48:22,400 Det är så det har blivit. Vartenda ord. Och så de här glasögonen! 261 00:48:29,200 --> 00:48:36,000 Du har gjort mig så ont. Du har skrattat åt mig bakom ryggen. 262 00:48:36,200 --> 00:48:44,400 Jag har läst brevet som du skrev till doktorn. Det var inte igenklistrat. 263 00:48:44,600 --> 00:48:49,200 Du fick mig att berätta sånt jag aldrig har sagt till nån. 264 00:48:49,400 --> 00:48:54,000 Och så lämnar du vidare. Vilket studium, va? 265 00:48:54,200 --> 00:48:59,400 Nu ska du prata! Om du har nåt att säga så ska du jävlar i mig... 266 00:49:02,400 --> 00:49:05,400 Spottar 267 00:49:12,000 --> 00:49:15,600 Nej, låt bli! 268 00:49:25,000 --> 00:49:33,400 Nu blev du allt rädd, va? En sekund blev du alldeles äkta rädd. 269 00:49:33,600 --> 00:49:38,800 En äkta dödsångest. Alma har blivit galen, tänker du. 270 00:49:39,000 --> 00:49:44,000 Vad är du för en människa egentligen? Eller tänker du kanske så här: 271 00:49:44,200 --> 00:49:48,600 "Det där ansiktet ska jag komma ihåg, det där tonfallet." 272 00:49:48,800 --> 00:49:53,200 Jag ska ge dig så du inte glömmer! 273 00:50:11,800 --> 00:50:18,200 Du skrattar, du. För mig är det inte så enkelt. 274 00:50:18,400 --> 00:50:24,400 Inte så roligt heller. Men du har ju alltid ditt skratt. 275 00:50:31,800 --> 00:50:34,800 Snyftar 276 00:51:45,200 --> 00:51:50,000 Måste det vara så här? 277 00:51:50,200 --> 00:51:57,200 Är det verkligen viktigt att man inte ljuger? Att man talar sanning? 278 00:51:57,400 --> 00:52:05,600 Kan man leva utan att ljuga och komma med undanflykter? 279 00:52:05,800 --> 00:52:12,600 Ska man inte ge sig själv lov att vara slö och slapp, lögnaktig? 280 00:52:12,800 --> 00:52:18,800 Man kanske blir lite bättre om man låter sig själv vara som man är. 281 00:52:20,600 --> 00:52:27,200 Nähä, du förstår inte. En sån som du är oåtkomlig. 282 00:52:27,400 --> 00:52:33,000 Doktorn sa att du var frisk, men din galenskap är nog värre än de värsta. 283 00:52:33,200 --> 00:52:40,000 Du spelar frisk så bra att alla tror dig utom jag som vet hur rutten du är. 284 00:52:43,800 --> 00:52:46,800 Så jag beter mig. 285 00:52:48,000 --> 00:52:52,200 Elisabet! Förlåt mig! 286 00:52:52,400 --> 00:52:57,800 Jag bär mig åt som en idiot. Jag är ju här för att hjälpa dig. 287 00:52:58,000 --> 00:53:02,600 Så var det det där hemska brevet. Jag blev så besviken. 288 00:53:02,800 --> 00:53:08,800 Du bad ju att jag skulle berätta om mig själv. Du såg så förstående ut. 289 00:53:09,000 --> 00:53:13,600 Jag hade ju druckit en massa. 290 00:53:13,800 --> 00:53:19,400 Så var jag smickrad över att en sån som du ville lyssna. 291 00:53:19,600 --> 00:53:24,600 Nånstans tänkte jag att det vore roligt om du hade nån glädje av vad jag sa. 292 00:53:24,800 --> 00:53:28,200 Det är rena exhibitionismen. 293 00:53:28,400 --> 00:53:34,400 Nu vill jag att du förlåter mig. Jag tycker så mycket om dig. 294 00:53:34,600 --> 00:53:40,600 Jag har lärt mig så mycket på dig. Vi får inte skiljas som ovänner. 295 00:54:00,400 --> 00:54:07,600 Du vill inte förlåta, för du är högfärdig! Du vill inte nedlåta dig! 296 00:54:07,800 --> 00:54:12,200 Jag ska inte! Jag ska inte. 297 00:54:12,400 --> 00:54:15,800 Gråter 298 00:57:18,800 --> 00:57:21,800 Åskmuller 299 00:57:38,000 --> 00:57:42,200 Andas häftigt 300 00:58:07,000 --> 00:58:13,000 Radioröst Vi talar...inte...lyssnar inte... 301 00:58:14,800 --> 00:58:18,600 Mansröst Elisabet. 302 00:59:02,400 --> 00:59:07,000 När du sover är ditt ansikte slappt. 303 00:59:08,000 --> 00:59:12,400 Din mun är svullen och ful. 304 00:59:13,400 --> 00:59:18,000 Du har en elak rynka i pannan. 305 00:59:23,800 --> 00:59:28,400 Du luktar sömn och gråt. 306 00:59:30,200 --> 00:59:34,000 Jag kan se pulsen på din hals. 307 00:59:34,200 --> 00:59:39,800 Där du har ett ärr som du brukar sminka över. 308 00:59:40,000 --> 00:59:42,800 Elisabet! 309 00:59:43,000 --> 00:59:49,600 Nu ropar han igen. Jag ska ta reda på vad han vill oss. 310 00:59:49,800 --> 00:59:54,200 Här långt borta i vår ensamhet. 311 01:00:14,400 --> 01:00:18,600 Elisabet. 312 01:00:18,800 --> 01:00:24,000 -Förlåt om jag skrämde dig. -Jag är inte Elisabet. 313 01:00:24,200 --> 01:00:31,000 Inte har jag några krav. Jag har inte velat störa dig. 314 01:00:31,200 --> 01:00:35,200 Doktorn har förklarat det mesta. 315 01:00:35,400 --> 01:00:42,000 Det svåraste är att förklara för din lilla pojke. Jag gör så gott jag kan. 316 01:00:42,200 --> 01:00:47,400 Det finns nåt som ligger djupare, som är svårt att få syn på. 317 01:00:47,600 --> 01:00:51,800 Man säger att man älskar nån... 318 01:00:52,000 --> 01:00:56,800 Det är fattbart, påtagligt som ord. 319 01:00:57,000 --> 01:01:00,400 Herr Vogler, jag är inte er hustru. 320 01:01:00,600 --> 01:01:07,200 Man blir också älskad. Man bildar en liten gemenskap. 321 01:01:07,400 --> 01:01:11,800 Man ser en möjlighet att uthärda. 322 01:01:13,000 --> 01:01:19,400 Hur ska jag säga allt det jag har tänkt utan att villa bort mig? 323 01:01:26,800 --> 01:01:31,200 Jag älskar dig lika mycket som förr. 324 01:01:37,000 --> 01:01:42,000 Var inte så ängslig, min älskade. Vi har ju varann. 325 01:01:42,200 --> 01:01:48,800 Vi har förtroende för varann, vi älskar varann. Inte sant? 326 01:01:49,000 --> 01:01:55,800 Det viktiga är själva ansträngningen, inte vad vi åstadkommer. Eller hur? 327 01:01:56,000 --> 01:02:02,200 Att uppfatta varann som barn - plågade, hjälplösa, ensamma barn. 328 01:02:02,400 --> 01:02:09,800 Hälsa min lilla pojke att mamma snart kommer tillbaka. Mamma har varit sjuk. 329 01:02:10,000 --> 01:02:15,200 Köp en leksak åt honom. Det ska vara en present från mamma. 330 01:02:15,400 --> 01:02:19,800 Jag har en sån stor ömhet för dig. 331 01:02:21,400 --> 01:02:24,800 Den är nästan svår att uthärda. 332 01:02:25,000 --> 01:02:29,400 Jag vet inte vad jag ska ta mig till med min ömhet. 333 01:02:29,600 --> 01:02:33,400 Jag lever av din ömhet. 334 01:02:33,600 --> 01:02:40,200 Elisabet, har du det bra hos mig? Har du det skönt? 335 01:02:41,200 --> 01:02:47,600 -Du är en underbar älskare. -Min lilla kära. 336 01:02:47,800 --> 01:02:54,200 Ge mig ett bedövningsmedel, kasta bort mig! Nej, jag kan inte mer! 337 01:02:54,400 --> 01:02:58,400 Låt mig vara! Det är en skam alltihop! 338 01:02:58,600 --> 01:03:03,600 Låt mig vara! Jag är kall och rutten och likgiltig! 339 01:03:03,800 --> 01:03:08,600 Allt är bara lögn och förfalskning! 340 01:03:13,600 --> 01:03:18,000 Elisabet, vad har du där? 341 01:03:18,200 --> 01:03:24,000 Vad är det du gömmer under handen? Får jag se? 342 01:03:25,000 --> 01:03:32,000 Det är kortet på din lilla pojke som du rev sönder. Det måste vi prata om. 343 01:03:39,000 --> 01:03:42,200 Berätta nu. 344 01:03:42,400 --> 01:03:45,400 Då gör jag det. 345 01:03:45,600 --> 01:03:52,200 Det var en kväll på en fest. Det blev sent och ganska bråkigt. 346 01:03:52,400 --> 01:03:56,000 Fram på morgontimmarna sa nån: 347 01:03:56,200 --> 01:04:00,600 "Elisabet, du äger nästan allt, som kvinna och som konstnär"- 348 01:04:00,800 --> 01:04:08,000 -"men du saknar moderlighet." Du skrattade. Du tyckte det lät löjligt. 349 01:04:08,200 --> 01:04:13,600 Men efter en tid märkte du att du gick och tänkte på vad han hade sagt. 350 01:04:13,800 --> 01:04:19,400 Du blev allt oroligare. Så lät du din man göra dig med barn. 351 01:04:19,600 --> 01:04:23,000 Du ville bli mor. 352 01:04:23,200 --> 01:04:29,200 När du märkte att det var definitivt blev du rädd. Rädd för ansvar- 353 01:04:29,400 --> 01:04:35,000 -rädd för att komma bort från teatern. Rädd för smärta, rädd för att dö. 354 01:04:35,200 --> 01:04:39,000 Rädd för kroppen som svullnar. 355 01:04:39,200 --> 01:04:45,400 Men hela tiden spelade du rollen av en lycklig, ung väntande mor. 356 01:04:45,600 --> 01:04:52,000 Och alla sa: "Vad hon är vacker nu. Så vacker har hon aldrig varit." 357 01:04:53,000 --> 01:05:00,200 Under tiden försökte du flera gånger ta bort fostret. Men det misslyckades. 358 01:05:00,400 --> 01:05:07,800 När du förstod att det var oåterkalleligt började du hata barnet. 359 01:05:10,400 --> 01:05:15,600 Du önskade att barnet skulle vara dött. 360 01:05:15,800 --> 01:05:20,200 Du önskade dig ett dött barn. 361 01:05:22,800 --> 01:05:29,200 Det blev en svår och långvarig förlossning. Du plågades i flera dygn. 362 01:05:29,400 --> 01:05:36,000 Till slut togs barnet fram med tång. Du såg med äckel på ditt barn och viskade: 363 01:05:36,200 --> 01:05:40,800 "Kan du inte dö snart?" 364 01:05:41,000 --> 01:05:44,400 Men han överlevde. 365 01:05:44,600 --> 01:05:48,800 Pojken skrek dag och natt. 366 01:05:49,800 --> 01:05:57,000 Och du hatade honom. Du var rädd, du hade dåligt samvete. 367 01:05:58,200 --> 01:06:02,200 Till slut togs pojken om hand av släktingar och barnsköterska. 368 01:06:02,400 --> 01:06:08,600 Du kunde stiga upp från din sjukbädd och gå tillbaka till teatern. 369 01:06:08,800 --> 01:06:12,400 Men lidandet var inte slut. 370 01:06:12,600 --> 01:06:17,600 Pojken greps av en häftig kärlek till sin mor. 371 01:06:17,800 --> 01:06:22,200 Du värjer dig förtvivlat. 372 01:06:22,400 --> 01:06:28,400 Du känner att du inte kan återgälda. Och så försöker du och försöker- 373 01:06:28,600 --> 01:06:33,600 -men det blir bara grymma och tafatta möten mellan dig och pojken. 374 01:06:33,800 --> 01:06:42,000 Du är kall och likgiltig. Han ser på dig. Han älskar dig, han är så mjuk. 375 01:06:42,200 --> 01:06:46,400 Du vill slå honom för att han inte lämnar dig i fred. 376 01:06:46,600 --> 01:06:52,800 Du tycker han är äcklig med sin tjocka mun och sina vädjande ögon. 377 01:06:53,000 --> 01:06:56,600 Du tycker han är äcklig. Du är rädd. 378 01:06:56,800 --> 01:07:03,800 Vad har du där? Vad är det du gömmer under handen? Får jag se? 379 01:07:07,200 --> 01:07:14,200 Det är kortet på din lilla pojke som du rev sönder. Det måste vi prata om. 380 01:07:21,800 --> 01:07:25,800 Berätta nu. 381 01:07:26,800 --> 01:07:31,000 Då gör jag det. 382 01:07:31,200 --> 01:07:38,600 Det var en kväll på en fest. Det blev sent och ganska bråkigt. 383 01:07:38,800 --> 01:07:42,400 Fram på morgontimmarna sa nån: 384 01:07:42,600 --> 01:07:47,200 "Elisabet, du äger nästan allt, som kvinna och som konstnär"- 385 01:07:47,400 --> 01:07:55,400 -"men du saknar moderlighet." Du skrattade. Du tyckte det lät löjligt. 386 01:07:55,600 --> 01:08:02,600 Men efter en tid märkte du att du gick och tänkte på vad han hade sagt. 387 01:08:02,800 --> 01:08:07,000 Så lät du din man göra dig med barn. 388 01:08:07,200 --> 01:08:11,400 Du ville bli mor. 389 01:08:11,600 --> 01:08:19,200 När du märkte att det var definitivt blev du rädd. Rädd för ansvar- 390 01:08:19,399 --> 01:08:25,000 -för att komma bort från teatern. Rädd för smärta, rädd för att dö. 391 01:08:25,200 --> 01:08:29,800 Rädd för kroppen som svullnar. 392 01:08:30,000 --> 01:08:36,800 Men hela tiden spelade du rollen av en lycklig, ung, väntande mor. 393 01:08:37,000 --> 01:08:42,399 Och alla sa: "Vad hon är vacker nu. Så vacker har hon aldrig varit." 394 01:08:42,600 --> 01:08:50,200 Under tiden försökte du flera gånger ta bort fostret. Men det misslyckades. 395 01:08:50,399 --> 01:08:58,200 När du förstod att det var oåterkalleligt började du hata barnet- 396 01:08:58,399 --> 01:09:04,000 -och önska att det skulle vara dött vid födseln. 397 01:09:04,200 --> 01:09:08,600 Du önskade att barnet skulle vara dött. 398 01:09:11,200 --> 01:09:15,399 Du önskade dig ett dött barn. 399 01:09:17,800 --> 01:09:24,600 Det blev en svår och långvarig förlossning. Du plågades i flera dygn. 400 01:09:24,800 --> 01:09:32,000 Till slut togs barnet fram med tång. Du såg med äckel på ditt barn och viskade: 401 01:09:32,200 --> 01:09:36,399 "Kan du inte dö snart?" 402 01:09:36,600 --> 01:09:43,200 Pojken skrek dag och natt och du hatade honom. Du var rädd. 403 01:09:43,399 --> 01:09:47,399 Du hade dåligt samvete. 404 01:09:47,600 --> 01:09:51,600 Till slut togs pojken om hand av släktingar och barnsköterska. 405 01:09:51,800 --> 01:09:57,400 Du kunde stiga upp från din sjukbädd och gå tillbaka till teatern. 406 01:09:57,600 --> 01:10:01,600 Men lidandet var inte slut. 407 01:10:01,800 --> 01:10:07,000 Pojken greps av en häftig kärlek till sin mor. 408 01:10:07,200 --> 01:10:12,600 Du värjer dig förtvivlat. Du känner att du inte kan återgälda. 409 01:10:12,800 --> 01:10:16,000 Så försöker du, och försöker. 410 01:10:16,200 --> 01:10:22,200 Men det blir bara grymma och tafatta möten mellan dig och pojken. 411 01:10:22,400 --> 01:10:30,600 Du är kall och likgiltig. Han ser på dig. Han älskar dig, han är så mjuk. 412 01:10:30,800 --> 01:10:34,800 Du vill slå honom för att han inte lämnar dig i fred. 413 01:10:35,000 --> 01:10:41,200 Du tycker han är äcklig med sin tjocka mun och vädjande ögon. 414 01:10:41,400 --> 01:10:46,000 Du tycker han är äcklig. Du är rädd. 415 01:10:51,800 --> 01:10:59,600 Nej! Jag är inte som du. Jag känner inte som du. 416 01:10:59,800 --> 01:11:05,200 Jag är syster Alma. Jag är inte Elisabet Vogler. 417 01:11:05,400 --> 01:11:11,000 Du är Elisabet Vogler. Jag vill gärna ha... 418 01:11:11,200 --> 01:11:15,000 Jag älskar... 419 01:11:15,200 --> 01:11:19,000 Jag har inte... 420 01:11:36,000 --> 01:11:39,400 En dörr öppnas 421 01:11:49,600 --> 01:11:54,000 Jag har lärt mig ganska mycket. 422 01:12:05,800 --> 01:12:10,200 Vi får se hur länge jag klarar det. 423 01:12:14,000 --> 01:12:21,200 Jag blir aldrig som du. Gör med mig vad du vill, du når mig ändå inte. 424 01:12:53,200 --> 01:12:58,000 Säg värja inget. Skär ett ljus. 425 01:12:58,200 --> 01:13:03,600 Ett sorts annat. Inte nu, nej. Nej, nej. 426 01:13:03,800 --> 01:13:11,800 Varning och utan tider. När ske skulle så skedde inte som misslyckandet. 427 01:13:12,000 --> 01:13:17,800 Själv där ju står. Men jag borde göra det. lnåt, inte nej. 428 01:13:18,000 --> 01:13:23,800 Säg samla råder andra det! Ett förtvivlad, ett kanske! 429 01:13:27,400 --> 01:13:35,600 Tar, ja...men var är närmast... det heter vad. Nej, nej, nej... 430 01:13:35,800 --> 01:13:41,200 Oss, vi, mig, jag! Orden många och så äckel... 431 01:13:41,400 --> 01:13:45,800 ...obegripliga smärtan, kastet... 432 01:14:50,000 --> 01:14:53,000 Kyrkklockor 433 01:15:12,800 --> 01:15:19,800 Försök nu att lyssna på mig. Säg efter vad jag säger. 434 01:15:22,000 --> 01:15:25,000 Ingenting. 435 01:15:27,000 --> 01:15:32,200 Ingenting. Nej, ingenting. 436 01:15:38,200 --> 01:15:41,000 Ingenting. 437 01:15:41,200 --> 01:15:46,600 Så ja. Så är det bra. Så ska det vara.