WEBVTT
00:00:31.800 --> 00:00:35.400
Surr från filmprojektor
00:02:15.200 --> 00:02:18.000
Kyrkklockor
00:02:42.000 --> 00:02:45.600
Droppande ljud
00:02:51.200 --> 00:02:54.200
Fotsteg
00:03:02.600 --> 00:03:06.600
En dörr öppnas
00:03:12.600 --> 00:03:16.400
En telefon ringer
00:03:59.400 --> 00:04:02.400
Fotsteg
00:06:30.200 --> 00:06:36.200
-Doktorn ville tala med mig.
-Har ni varit hos fru Vogler? Inte?
00:06:36.400 --> 00:06:42.800
Jag ska förklara varför ni
har blivit anställd att vårda henne.
00:06:43.000 --> 00:06:48.800
Fru Vogler är skådespelerska,
och spelade "Elektra".
00:06:49.000 --> 00:06:53.200
Mitt under spelet tystnade hon
och såg sig omkring överraskad.
00:06:53.400 --> 00:06:58.000
Hon teg gott och väl en minut.
00:07:08.000 --> 00:07:13.200
Efteråt ursäktade hon sig med att
säga att hon blivit så full i skratt.
00:07:13.400 --> 00:07:18.400
Nästa dag ringde man från teatern och
frågade om hon glömt repetitionen.
00:07:18.600 --> 00:07:26.200
Då hushållerskan gick in till henne låg
hon till sängs. Hon var vaken men teg.
00:07:26.400 --> 00:07:31.800
Det här tillståndet
har nu varat i tre månader.
00:07:32.000 --> 00:07:37.400
Så vitt vi förstår är hon helt frisk,
både andligen och kroppsligen.
00:07:37.600 --> 00:07:43.800
Det är inte ens nån hysterisk reaktion.
Vill syster Alma fråga om nåt?
00:07:44.000 --> 00:07:47.600
Inte? Då kan ni gå in till fru Vogler.
00:07:55.000 --> 00:08:00.800
God dag, fru Vogler.
Jag heter syster Alma.
00:08:01.000 --> 00:08:06.200
Jag ska ta hand om er
under den närmsta tiden.
00:08:06.400 --> 00:08:12.000
Jag kanske ska berätta lite
om mig själv. Jag är 25 år, förlovad.
00:08:12.200 --> 00:08:19.000
Jag fick min examen för två år sen.
Mina föräldrar har en gård på landet.
00:08:19.200 --> 00:08:24.000
Min mor var också sjuksköterska
innan hon gifte sig.
00:08:24.200 --> 00:08:30.400
Jag kanske ska hämta middagsbrickan.
Det var helstekt lever med fruktsallad.
00:08:30.600 --> 00:08:37.000
Ska jag inte höja under huvudet?
Är det bra så?
00:08:40.799 --> 00:08:47.600
-Syster Alma. Ert första intryck?
-Jag vet inte riktigt, doktorn.
00:08:47.800 --> 00:08:54.200
Först ser ansiktet så mjukt ut, men
så ser man på hennes ögon, och då...
00:08:54.400 --> 00:09:01.400
Hon har så sträng blick. Jag vet inte,
förresten. Jag borde kanske...
00:09:01.600 --> 00:09:06.600
Ett ögonblick tänkte jag att jag borde
avsäga mig det här uppdraget.
00:09:06.800 --> 00:09:14.400
Fru Vogler kanske behöver en sköterska
som är äldre och mer livserfaren.
00:09:14.600 --> 00:09:20.400
Jag kanske inte
klarar henne - själsligt.
00:09:20.600 --> 00:09:28.000
Om fru Voglers stumhet och orörlighet
är resultatet av ett beslut...
00:09:28.200 --> 00:09:33.800
...vittnar det om stor själslig kraft.
Jag kanske inte räcker till.
00:09:35.600 --> 00:09:42.000
Fru Vogler kanske ville titta på
skymningen, så drar jag för senare.
00:09:43.000 --> 00:09:49.000
Ska jag sätta på radion?
Det är nån pjäs, tror jag.
00:09:49.200 --> 00:09:55.200
Radioröst
Förlåt mig, min älskade.
Du måste ändå förlåta mig.
00:09:55.400 --> 00:09:58.800
Fru Vogler skrattar
00:10:00.000 --> 00:10:06.600
Vad skrattar fru Vogler åt? Är det
skådespelerskan som är så rolig?
00:10:06.800 --> 00:10:10.600
Syster Alma skrattar
00:10:17.200 --> 00:10:20.800
Jag förstår mig nog inte på sånt där.
00:10:21.000 --> 00:10:25.600
Det blir så sällan film och teater.
00:10:25.800 --> 00:10:33.200
Men jag beundrar konstnärer. Jag tror
konsten har kolossal betydelse i livet.
00:10:33.400 --> 00:10:38.600
Särskilt för människor
som har det svårt.
00:10:38.800 --> 00:10:46.600
Jag borde inte tala med er om sånt.
Jag ska se om jag får in nån musik.
00:10:46.800 --> 00:10:53.600
Klassisk musik
Är det bra så? God natt. Sov gott.
00:12:12.000 --> 00:12:14.800
Suckar
00:12:40.000 --> 00:12:43.000
Jäklar.
00:12:49.400 --> 00:12:55.000
Det är konstigt. Man kan gå omkring
nästan hur som helst.
00:12:55.200 --> 00:12:59.800
Ta sig för nästan vad som helst.
00:13:00.000 --> 00:13:06.400
Jag gifter mig med Karl-Henrik och vi
får ett par barn som jag ska uppfostra.
00:13:06.600 --> 00:13:13.600
Det är bestämt, det finns inne i mig.
Det är ingenting att grubbla över det.
00:13:13.800 --> 00:13:21.400
Det är en väldig trygghet. Så har jag
ett arbete som jag tycker om.
00:13:21.600 --> 00:13:26.400
Det är bra det med.
Fast på ett annat sätt.
00:13:26.600 --> 00:13:30.200
Men det är bra.
00:13:40.600 --> 00:13:46.200
Jag undrar vad det är för fel
på henne egentligen.
00:13:46.400 --> 00:13:51.000
Elisabet Vogler.
00:13:51.200 --> 00:13:54.200
Elisabet.
00:13:54.400 --> 00:13:57.400
Tv-ljud
00:14:18.400 --> 00:14:22.000
Skottlossning
00:15:16.400 --> 00:15:19.400
Flämtar
00:15:25.200 --> 00:15:31.000
Vill fru Vogler
att jag ska öppna brevet?
00:15:35.000 --> 00:15:38.800
Ska jag läsa det?
00:15:42.400 --> 00:15:46.800
Ska jag läsa upp det för er?
00:15:52.600 --> 00:15:58.000
"Käraste Elisabet, eftersom jag inte
får träffa dig skriver jag till dig."
00:15:58.200 --> 00:16:03.600
"Om du inte vill läsa mitt brev
kan du låta det vara."
00:16:03.800 --> 00:16:11.800
"Jag måste ändå kontakta dig eftersom
jag plågas av en ständig fråga:"
00:16:12.000 --> 00:16:18.200
"Har jag gjort dig illa på nåt sätt?
Har jag sårat dig utan vetskap?"
00:16:18.400 --> 00:16:24.600
"Har det uppstått något fruktansvärt
missförstånd mellan oss?"
00:16:28.000 --> 00:16:32.200
Ska jag verkligen läsa mer?
00:16:38.200 --> 00:16:44.200
"Så vitt jag förstår var vi lyckliga
just nu. Vi har väl aldrig varit..."
00:16:44.400 --> 00:16:50.000
"...varandra så nära.
Minns du att du sa:"
00:16:50.200 --> 00:16:57.200
"Först nu börjar jag förstå vad ett
äktenskap innebär. Du har lärt mig..."
00:16:57.400 --> 00:17:03.000
Jag ser inte vad det står.
"Du har lärt..." Jo, nu ser jag.
00:17:03.200 --> 00:17:09.599
"Du har lärt mig att vi måste se på
varandra som två ängsliga barn"-
00:17:09.800 --> 00:17:16.599
-"uppfyllda av god vilja och de bästa
föresatser...men rea..."
00:17:16.800 --> 00:17:22.599
Nej, nu ser jag. "...regerade av
krafter som vi bara delvis behärskar."
00:17:22.800 --> 00:17:26.599
"Minns du att du sa allt det där?"
00:17:26.800 --> 00:17:32.000
"Vi var ute på promenad. Du stannade
och höll fast i mitt rockskärp..."
00:17:32.200 --> 00:17:36.400
Knycklar ihop brevet
00:17:39.600 --> 00:17:45.400
Det var ett foto med i brevet också.
Det är ett foto av sonen.
00:17:45.600 --> 00:17:51.400
Jag vet inte om...
Vill fru Vogler ha det?
00:17:51.600 --> 00:17:56.200
Han ser förfärligt söt ut.
00:18:13.200 --> 00:18:16.400
En dörr öppnas
00:18:24.800 --> 00:18:32.400
Du Elisabet, det är ingen idé
att du är kvar på sjukhuset längre.
00:18:32.600 --> 00:18:39.600
Du och syster Alma kan flytta ut
på mitt sommarställe vid havet.
00:18:39.800 --> 00:18:46.200
Tror du inte jag förstår?
Den hopplösa drömmen om att vara.
00:18:46.400 --> 00:18:50.400
Inte verka, utan vara.
00:18:50.600 --> 00:18:55.400
l varje ögonblick medveten, vaksam...
00:18:55.600 --> 00:19:00.800
Avgrunden mellan vad du är inför
andra och vad du är inför dig själv.
00:19:01.000 --> 00:19:07.200
Svindelkänslan och den ständiga
hungern att äntligen få bli avslöjad.
00:19:07.400 --> 00:19:13.400
Att få bli genomskådad, reducerad,
kanske till och med utplånad.
00:19:14.800 --> 00:19:21.200
Varje tonfall en lögn, varje gest en
förfalskning, varje leende en grimas.
00:19:21.400 --> 00:19:27.400
Ta livet av sig?
Nej då, det är för otäckt.
00:19:27.600 --> 00:19:33.000
Det gör man inte.
Men man kan bli orörlig och tyst.
00:19:33.200 --> 00:19:38.800
Då ljuger man inte. Man kan
stänga in sig och skärma av.
00:19:39.000 --> 00:19:46.400
Då behöver man inte spela några roller,
visa några ansikten - tror man.
00:19:46.600 --> 00:19:52.000
Men verkligheten jävlas.
Ditt gömställe är inte tätt nog.
00:19:52.200 --> 00:19:56.600
Överallt sipprar det in livsyttringar.
00:19:57.800 --> 00:20:04.000
Du tvingas reagera. Ingen frågar
efter om det är äkta eller oäkta.
00:20:04.200 --> 00:20:09.800
Om du är sann eller förljugen.
Det är bara på teatern sånt är viktigt.
00:20:10.000 --> 00:20:13.200
Knappt där heller.
00:20:13.400 --> 00:20:18.800
Jag förstår
att du tiger och är orörlig.
00:20:19.000 --> 00:20:23.400
Att du satt viljelösheten i system.
00:20:23.600 --> 00:20:27.000
Jag förstår och beundrar.
00:20:27.200 --> 00:20:33.800
Spela rollen tills den är färdigspelad
- tills den inte längre är intressant.
00:20:34.000 --> 00:20:41.200
Då kan du ju lämna den. Precis
som du lämnar alla dina andra roller.
00:20:44.000 --> 00:20:50.000
Vid sommarens slut flyttar fru Vogler
och Alma ut till doktorns sommarhus.
00:20:50.200 --> 00:20:54.600
Vistelsen nära havet
gör skådespelerskan gott.
00:20:54.800 --> 00:21:00.400
Apatin som förlamat henne
börjar ge vika för långa promenader-
00:21:00.600 --> 00:21:06.200
-och andra förströelser. Syster Alma
trivs med sin lantliga avskildhet-
00:21:06.400 --> 00:21:11.200
-och vårdar sin patient med omsorg.
00:21:11.400 --> 00:21:14.400
Gnolar
00:21:49.800 --> 00:21:54.200
Det betyder otur att jämföra händer.
00:22:10.600 --> 00:22:18.800
Elisabet, får jag läsa en bit
ur min bok för dig? Så här står det:
00:22:19.000 --> 00:22:25.800
"All denna ängslan som vi bär
med oss, våra svikna drömmar"-
00:22:26.000 --> 00:22:31.000
-"den smärtsamma insikten
om vårt jordiska villkor"-
00:22:31.200 --> 00:22:37.000
-"har kristalliserat ut vår förhoppning
om en utomvärldslig frälsning."
00:22:37.200 --> 00:22:42.200
"Vår tros och vårt tvivels oerhörda rop
mot mörkret och tystnaden"-
00:22:42.400 --> 00:22:50.200
-"är ett av bevisen för vår övergiven-
het och vår outtalade vetskap."
00:22:51.200 --> 00:22:55.200
Tror du att det är så?
00:22:55.400 --> 00:22:59.400
Jag tror inte på det här.
00:22:59.600 --> 00:23:06.200
Ändra sig, ja. Det värsta
med mig är att jag är så lat.
00:23:06.400 --> 00:23:12.800
Karl-Henrik anklagar mig för att inte
ha några ambitioner. Det är orättvist.
00:23:13.000 --> 00:23:20.200
I min examen hade jag bästa betygen.
Fast antagligen menar han nåt annat.
00:23:20.400 --> 00:23:25.800
Du... Förlåt.
Vet du vad jag brukar tänka på?
00:23:26.000 --> 00:23:32.400
På sjukhuset där jag tog min examen
finns ett hem för gamla sjuksköterskor.
00:23:32.600 --> 00:23:38.400
Det är såna som bara levt för
sitt arbete. De bor där i sina små rum.
00:23:38.600 --> 00:23:43.200
Tänk att tro på nåt så starkt
att man ägnar hela sitt liv åt det.
00:23:43.400 --> 00:23:49.200
Tro på nåt, uträtta nåt,
tycka att ens liv har nån mening.
00:23:49.400 --> 00:23:54.400
Sånt tycker jag om.
Hålla fast vid nåt, orubbligt.
00:23:54.600 --> 00:23:59.400
Det tycker jag man ska.
Betyda nåt för andra människor.
00:23:59.600 --> 00:24:03.600
Tycker inte du det också?
00:24:05.000 --> 00:24:13.600
Det låter barnsligt, men jag tror
på det där. Enormt vad det regnar!
00:24:13.800 --> 00:24:22.000
Han var gift. Vi hade ett förhållande
i fem år. Sen tröttnade han, förstås.
00:24:22.200 --> 00:24:25.800
Jag var hemskt kär. Han var den förste.
00:24:26.000 --> 00:24:30.400
Jag minns allt som en lång pina.
00:24:30.600 --> 00:24:35.000
Långa plågor
och korta stunder som skulle...
00:24:35.200 --> 00:24:40.600
Jag tänkte på det nu när du har lärt
mig röka. Han rökte enormt.
00:24:40.800 --> 00:24:47.200
När man tänker på det är det
naturligtvis banalt - en riktig novell.
00:24:47.400 --> 00:24:54.000
På nåt sätt var det aldrig verkligt.
Jag vet inte hur jag ska säga.
00:24:54.200 --> 00:24:58.200
Jag var aldrig verklig för honom.
00:24:58.400 --> 00:25:02.400
Mina plågor var nog verkliga.
00:25:02.600 --> 00:25:11.000
Det var som om det hörde till på
nåt vis. Som att det så skulle vara.
00:25:11.200 --> 00:25:15.400
Till och med sånt vi sa till varann.
00:25:20.200 --> 00:25:25.600
Många har sagt
att jag är en bra lyssnerska.
00:25:25.800 --> 00:25:31.400
Ingen har brytt sig om
att lyssna på mig. Som du gör nu.
00:25:31.600 --> 00:25:35.000
Du är den första som lyssnat på mig.
00:25:35.200 --> 00:25:42.600
Det kan ju inte vara intressant. Vad
jag pratar! Du blir inte irriterad, va?
00:25:42.800 --> 00:25:46.400
Det är så skönt att prata.
00:25:46.600 --> 00:25:52.000
Jag är i en stämning som jag aldrig
har varit i hela mitt liv.
00:25:52.200 --> 00:25:58.600
Jag har alltid önskat mig en syster.
Jag har sju stycken bröder.
00:25:58.800 --> 00:26:02.800
Jag har alltid varit omgiven av pojkar.
00:26:03.000 --> 00:26:10.400
Jag tycker om pojkar. Det där vet väl
du som har så mycket erfarenhet.
00:26:10.600 --> 00:26:16.400
Jag är hemskt fäst vid Karl-Henrik.
Men älskar gör man nog bara en gång.
00:26:16.600 --> 00:26:23.400
Men jag är trogen. Annars finns
det vissa möjligheter i mitt yrke.
00:26:25.600 --> 00:26:33.800
Karl-Henrik och jag hade hyrt
en stuga vid havet. Det var i juni.
00:26:34.000 --> 00:26:38.800
En dag när Karl-Henrik hade åkt in
till stan gick jag ner till stranden.
00:26:39.000 --> 00:26:45.600
Det var så där varmt och skönt.
Då låg det en annan flicka där nere.
00:26:45.800 --> 00:26:51.800
Hon hade paddlat över till vår strand
för att den var mera ogenerad.
00:26:52.000 --> 00:26:57.400
Vi låg där bredvid varann,
nakna, och solade oss.
00:26:57.600 --> 00:27:02.400
Så somnade vi lite,
och vaknade, och smorde in oss.
00:27:02.600 --> 00:27:07.400
Så hade vi
såna där basthattar på huvudet.
00:27:07.600 --> 00:27:12.600
Jag hade ett blått band
omkring min hatt.
00:27:12.800 --> 00:27:20.000
Så låg jag där och tittade fram under
hatten. Kikade ut på landskapet.
00:27:20.200 --> 00:27:25.000
Det var så lustigt, liksom.
00:27:27.400 --> 00:27:33.400
Plötsligt såg jag två figurer hoppa
omkring på klipporna ovanför oss.
00:27:33.600 --> 00:27:37.200
De gömde sig och kikade fram ibland.
00:27:37.400 --> 00:27:43.000
"Två pojkar tittar på oss", sa jag
till flickan. Hon hette Katarina.
00:27:43.200 --> 00:27:48.200
"Låt dem titta, då",
sa hon och vände sig om på rygg!
00:27:48.400 --> 00:27:56.000
Det var en underlig känsla. Jag ville
ta på mig badkappan, men jag låg kvar.
00:27:56.200 --> 00:28:02.400
På magen med stjärten i vädret -
alldeles ogenerad, alldeles lugn.
00:28:04.600 --> 00:28:10.800
Hela tiden hade jag Katarina bredvid
mig, med sina bröst och tjocka lår.
00:28:11.000 --> 00:28:17.200
Hon bara låg där
och fnissade lite för sig själv.
00:28:17.400 --> 00:28:23.800
Plötsligt hade pojkarna kommit närmare.
De bara stod där och tittade på oss.
00:28:24.000 --> 00:28:27.400
Då såg jag att de var hemskt unga.
00:28:27.600 --> 00:28:36.000
Den ene av dem kom fram till oss
och satte sig på huk bredvid Katarina.
00:28:36.200 --> 00:28:43.200
Han låtsades vara upptagen av sin
ena fot och petade sig mellan tårna.
00:28:43.400 --> 00:28:47.600
Jag kände mig alldeles konstig.
00:28:47.800 --> 00:28:54.800
Plötsligt hörde jag hur Katarina sa:
"Du, ska du inte komma ett tag?"
00:28:55.000 --> 00:28:59.400
Hon hjälpte honom av
med jeansen och skjortan.
00:28:59.600 --> 00:29:07.000
Plötsligt var han ovanpå henne.
Hon hjälpte honom tillrätta.
00:29:07.200 --> 00:29:11.400
Den andra pojken
satt uppe i backen och tittade.
00:29:11.600 --> 00:29:16.000
Katarina viskade
i örat på honom och skrattade.
00:29:16.200 --> 00:29:23.600
Jag hade hans ansikte alldeles intill
mig. Det var alldeles rött och svullet.
00:29:25.200 --> 00:29:30.600
Plötsligt vände jag på mig och sa:
"Ska du inte komma till mig också?"
00:29:30.800 --> 00:29:36.000
Katarina sa: "Gå till henne nu."
Så drog han sig ur henne-
00:29:36.200 --> 00:29:44.000
-och föll över mig hårt. Han tog tag i
mitt ena bröst. Det gjorde så ont!
00:29:45.000 --> 00:29:50.000
Jag var alldeles färdig,
jag kom nästan med en gång.
00:29:50.200 --> 00:29:56.000
Jag skulle just säga åt honom att vara
försiktig. Då kom det för honom.
00:29:56.200 --> 00:30:03.800
Jag kände det som jag aldrig känt
hur han sprutade säd in i mig.
00:30:04.000 --> 00:30:11.000
Han höll mig om axlarna och böjde
sig bakåt. Bara kom gång på gång.
00:30:12.400 --> 00:30:19.400
Katarina låg där på sidan och tittade
på - höll om honom bakifrån.
00:30:19.600 --> 00:30:26.000
När han var klar tog hon honom i famn
och gjorde färdigt med hans hand.
00:30:26.200 --> 00:30:32.400
När det gick för henne
skrek hon till alldeles gällt.
00:30:35.600 --> 00:30:38.800
Så började vi skratta alla tre.
00:30:39.000 --> 00:30:45.600
Så ropade vi på den andra pojken
uppe i backen. Han hette Peter.
00:30:48.000 --> 00:30:55.000
Han kom ner helt förvirrad och såg ut
som om han frös i solskenet.
00:30:55.200 --> 00:30:59.800
Katarina knäppte upp hans byxor
och började leka med honom.
00:31:00.000 --> 00:31:04.400
När det gick för honom
tog hon emot honom i munnen.
00:31:04.600 --> 00:31:12.000
Han kysste henne på ryggen. Då vände
hon sig om och gav honom sitt bröst.
00:31:12.200 --> 00:31:17.400
Den andra pojken blev så upphetsad
att han och jag började om igen.
00:31:17.600 --> 00:31:24.400
Det var lika skönt som förra gången.
Så badade vi och skildes åt.
00:31:24.600 --> 00:31:30.800
När jag kom tillbaka hade Karl-Henrik
redan kommit hem från stan.
00:31:31.000 --> 00:31:36.800
Vi åt middag och drack rödvin
som han hade haft med sig.
00:31:37.000 --> 00:31:40.000
Och så låg vi med varann.
00:31:40.200 --> 00:31:45.200
Vi har aldrig haft det så skönt,
varken förr eller senare.
00:31:45.400 --> 00:31:49.600
Så blev jag med barn, förstås.
00:31:49.800 --> 00:31:56.000
Karl-Henrik som läser till läkare
hade en vän som gjorde abort på mig.
00:31:56.200 --> 00:32:03.000
Vi ville inte ha några barn.
Inte just då i alla fall.
00:32:03.200 --> 00:32:06.000
Gråter
00:32:08.400 --> 00:32:14.800
Det stämmer ju inte,
det hänger inte ihop nånting!
00:32:15.000 --> 00:32:20.000
Så får man
dåligt samvete för småsaker.
00:32:20.200 --> 00:32:27.600
Hur blir det med allt man föresätter
sig? Behöver man inte göra det?
00:32:27.800 --> 00:32:32.400
Kan man vara en
och samma människa på samma gång?
00:32:32.600 --> 00:32:37.000
Jag menar vara två människor.
00:32:37.200 --> 00:32:41.200
Jag har ingen anledning att tjuta.
00:32:41.400 --> 00:32:45.400
Jag ska hämta en näsduk.
00:32:50.800 --> 00:32:53.800
Gråter
00:33:04.000 --> 00:33:10.400
Nu är det nästan morgon.
Och det regnar fortfarande.
00:33:15.600 --> 00:33:22.400
Jag har pratat hela tiden och du har
lyssnat på mig. Vad tråkigt för dig.
00:33:22.600 --> 00:33:29.400
Vad har du för intresse av mitt liv?
Man skulle vara som du.
00:33:29.600 --> 00:33:34.400
Vet du vad jag tänkte
när jag hade sett din film?
00:33:34.600 --> 00:33:40.200
När jag såg mig i spegeln
tänkte jag: "Vi är ju lika."
00:33:40.400 --> 00:33:44.200
Du är vackrare, men vi ärlika.
00:33:44.400 --> 00:33:51.800
Jag tror att jag skulle kunna
förvandla mig till du - inuti mig.
00:33:52.800 --> 00:33:57.200
Du skulle kunna
förvandla dig till mig så här, bara.
00:33:57.400 --> 00:34:05.000
Men du skulle ha alldeles för stor
själ. Den skulle tränga ut överallt.
00:34:05.200 --> 00:34:12.600
Elisabet viskar
Nu ska du gå till sängs.
Annars somnar du här vid bordet.
00:34:22.800 --> 00:34:27.800
Nu måste jag gå och lägga mig.
Annars somnar jag vid bordet.
00:34:28.000 --> 00:34:32.400
Det vore allt lite obekvämt.
00:34:33.800 --> 00:34:37.000
God natt.
00:34:38.000 --> 00:34:40.800
Nej.
00:37:28.200 --> 00:37:32.400
Du, Elisabet...
00:37:32.600 --> 00:37:37.000
Talade du till mig igår kväll?
00:38:05.000 --> 00:38:09.600
Var du inne hos mig i natt?
00:38:48.400 --> 00:38:54.600
Ska jag ta din post också?
Får jag smaka lite?
00:38:55.600 --> 00:38:58.600
Hej.
00:39:42.200 --> 00:39:45.600
Droppande ljud
00:44:12.000 --> 00:44:14.000
Aj!
00:44:35.800 --> 00:44:39.000
Surr från filmprojektor
00:44:44.400 --> 00:44:47.400
Baklängestal
00:44:52.000 --> 00:44:55.800
Jämranden
00:46:23.200 --> 00:46:29.200
Jag ser att du läser en pjäs.
Det är ett friskhetstecken.
00:46:31.800 --> 00:46:36.600
Tror du inte vi får resa härifrån
snart? Man börjar längta till stan.
00:46:36.800 --> 00:46:40.400
Gör inte du det?
00:46:53.200 --> 00:46:57.400
Skulle du vilja glädja mig riktigt?
00:46:57.600 --> 00:47:03.000
Jag vet att det är en uppoffring,
men jag behöver din hjälp.
00:47:03.200 --> 00:47:08.000
Jag vill att du talar med mig.
Det behöver inte vara nåt märkvärdigt.
00:47:08.200 --> 00:47:16.800
Vi kan prata om vad vi ska äta till
middag eller om det är kallt i vattnet.
00:47:17.000 --> 00:47:23.600
Du behöver bara prata några minuter.
En minut. Du kan läsa ur boken.
00:47:25.400 --> 00:47:30.800
Äh. Jag får inte bli arg.
Du tiger, och det är väl din sak.
00:47:31.000 --> 00:47:36.200
Men nu behöver jag
att du talar med mig.
00:47:36.400 --> 00:47:42.000
Kära, söta,
kan du inte säga bara ett enda ord?
00:47:42.200 --> 00:47:48.800
Jag visste att du skulle neka.
Du kan ju inte veta hur jag känner det.
00:47:49.000 --> 00:47:54.600
Jag trodde att stora konstnärer
upplevde andra med en stor medkänsla.
00:47:54.800 --> 00:48:01.600
Att de skapade ur ett stort medlidande,
att de ville hjälpa. Det var dumt.
00:48:05.000 --> 00:48:11.400
Du har använt mig. Nu behöver du mig
inte längre, så då kastar du bort mig.
00:48:11.600 --> 00:48:17.200
Ja då, jag hör hur falskt det låter!
"Du har använt mig..."
00:48:17.400 --> 00:48:22.400
Det är så det har blivit. Vartenda ord.
Och så de här glasögonen!
00:48:29.200 --> 00:48:36.000
Du har gjort mig så ont.
Du har skrattat åt mig bakom ryggen.
00:48:36.200 --> 00:48:44.400
Jag har läst brevet som du skrev till
doktorn. Det var inte igenklistrat.
00:48:44.600 --> 00:48:49.200
Du fick mig att berätta sånt
jag aldrig har sagt till nån.
00:48:49.400 --> 00:48:54.000
Och så lämnar du vidare.
Vilket studium, va?
00:48:54.200 --> 00:48:59.400
Nu ska du prata! Om du har nåt att säga
så ska du jävlar i mig...
00:49:02.400 --> 00:49:05.400
Spottar
00:49:12.000 --> 00:49:15.600
Nej, låt bli!
00:49:25.000 --> 00:49:33.400
Nu blev du allt rädd, va? En sekund
blev du alldeles äkta rädd.
00:49:33.600 --> 00:49:38.800
En äkta dödsångest.
Alma har blivit galen, tänker du.
00:49:39.000 --> 00:49:44.000
Vad är du för en människa egentligen?
Eller tänker du kanske så här:
00:49:44.200 --> 00:49:48.600
"Det där ansiktet ska jag komma ihåg,
det där tonfallet."
00:49:48.800 --> 00:49:53.200
Jag ska ge dig så du inte glömmer!
00:50:11.800 --> 00:50:18.200
Du skrattar, du.
För mig är det inte så enkelt.
00:50:18.400 --> 00:50:24.400
Inte så roligt heller.
Men du har ju alltid ditt skratt.
00:50:31.800 --> 00:50:34.800
Snyftar
00:51:45.200 --> 00:51:50.000
Måste det vara så här?
00:51:50.200 --> 00:51:57.200
Är det verkligen viktigt att man
inte ljuger? Att man talar sanning?
00:51:57.400 --> 00:52:05.600
Kan man leva utan att ljuga
och komma med undanflykter?
00:52:05.800 --> 00:52:12.600
Ska man inte ge sig själv lov
att vara slö och slapp, lögnaktig?
00:52:12.800 --> 00:52:18.800
Man kanske blir lite bättre om man
låter sig själv vara som man är.
00:52:20.600 --> 00:52:27.200
Nähä, du förstår inte.
En sån som du är oåtkomlig.
00:52:27.400 --> 00:52:33.000
Doktorn sa att du var frisk, men din
galenskap är nog värre än de värsta.
00:52:33.200 --> 00:52:40.000
Du spelar frisk så bra att alla tror
dig utom jag som vet hur rutten du är.
00:52:43.800 --> 00:52:46.800
Så jag beter mig.
00:52:48.000 --> 00:52:52.200
Elisabet! Förlåt mig!
00:52:52.400 --> 00:52:57.800
Jag bär mig åt som en idiot.
Jag är ju här för att hjälpa dig.
00:52:58.000 --> 00:53:02.600
Så var det det där hemska brevet.
Jag blev så besviken.
00:53:02.800 --> 00:53:08.800
Du bad ju att jag skulle berätta om mig
själv. Du såg så förstående ut.
00:53:09.000 --> 00:53:13.600
Jag hade ju druckit en massa.
00:53:13.800 --> 00:53:19.400
Så var jag smickrad över
att en sån som du ville lyssna.
00:53:19.600 --> 00:53:24.600
Nånstans tänkte jag att det vore roligt
om du hade nån glädje av vad jag sa.
00:53:24.800 --> 00:53:28.200
Det är rena exhibitionismen.
00:53:28.400 --> 00:53:34.400
Nu vill jag att du förlåter mig.
Jag tycker så mycket om dig.
00:53:34.600 --> 00:53:40.600
Jag har lärt mig så mycket på dig.
Vi får inte skiljas som ovänner.
00:54:00.400 --> 00:54:07.600
Du vill inte förlåta, för du är
högfärdig! Du vill inte nedlåta dig!
00:54:07.800 --> 00:54:12.200
Jag ska inte! Jag ska inte.
00:54:12.400 --> 00:54:15.800
Gråter
00:57:18.800 --> 00:57:21.800
Åskmuller
00:57:38.000 --> 00:57:42.200
Andas häftigt
00:58:07.000 --> 00:58:13.000
Radioröst
Vi talar...inte...lyssnar inte...
00:58:14.800 --> 00:58:18.600
Mansröst
Elisabet.
00:59:02.400 --> 00:59:07.000
När du sover är ditt ansikte slappt.
00:59:08.000 --> 00:59:12.400
Din mun är svullen och ful.
00:59:13.400 --> 00:59:18.000
Du har en elak rynka i pannan.
00:59:23.800 --> 00:59:28.400
Du luktar sömn och gråt.
00:59:30.200 --> 00:59:34.000
Jag kan se pulsen på din hals.
00:59:34.200 --> 00:59:39.800
Där du har ett ärr
som du brukar sminka över.
00:59:40.000 --> 00:59:42.800
Elisabet!
00:59:43.000 --> 00:59:49.600
Nu ropar han igen.
Jag ska ta reda på vad han vill oss.
00:59:49.800 --> 00:59:54.200
Här långt borta i vår ensamhet.
01:00:14.400 --> 01:00:18.600
Elisabet.
01:00:18.800 --> 01:00:24.000
-Förlåt om jag skrämde dig.
-Jag är inte Elisabet.
01:00:24.200 --> 01:00:31.000
Inte har jag några krav.
Jag har inte velat störa dig.
01:00:31.200 --> 01:00:35.200
Doktorn har förklarat det mesta.
01:00:35.400 --> 01:00:42.000
Det svåraste är att förklara för din
lilla pojke. Jag gör så gott jag kan.
01:00:42.200 --> 01:00:47.400
Det finns nåt som ligger djupare,
som är svårt att få syn på.
01:00:47.600 --> 01:00:51.800
Man säger att man älskar nån...
01:00:52.000 --> 01:00:56.800
Det är fattbart, påtagligt som ord.
01:00:57.000 --> 01:01:00.400
Herr Vogler, jag är inte er hustru.
01:01:00.600 --> 01:01:07.200
Man blir också älskad.
Man bildar en liten gemenskap.
01:01:07.400 --> 01:01:11.800
Man ser en möjlighet att uthärda.
01:01:13.000 --> 01:01:19.400
Hur ska jag säga allt det jag har tänkt
utan att villa bort mig?
01:01:26.800 --> 01:01:31.200
Jag älskar dig lika mycket som förr.
01:01:37.000 --> 01:01:42.000
Var inte så ängslig, min älskade.
Vi har ju varann.
01:01:42.200 --> 01:01:48.800
Vi har förtroende för varann,
vi älskar varann. Inte sant?
01:01:49.000 --> 01:01:55.800
Det viktiga är själva ansträngningen,
inte vad vi åstadkommer. Eller hur?
01:01:56.000 --> 01:02:02.200
Att uppfatta varann som barn -
plågade, hjälplösa, ensamma barn.
01:02:02.400 --> 01:02:09.800
Hälsa min lilla pojke att mamma snart
kommer tillbaka. Mamma har varit sjuk.
01:02:10.000 --> 01:02:15.200
Köp en leksak åt honom.
Det ska vara en present från mamma.
01:02:15.400 --> 01:02:19.800
Jag har en sån stor ömhet för dig.
01:02:21.400 --> 01:02:24.800
Den är nästan svår att uthärda.
01:02:25.000 --> 01:02:29.400
Jag vet inte vad jag ska ta mig till
med min ömhet.
01:02:29.600 --> 01:02:33.400
Jag lever av din ömhet.
01:02:33.600 --> 01:02:40.200
Elisabet, har du det bra hos mig?
Har du det skönt?
01:02:41.200 --> 01:02:47.600
-Du är en underbar älskare.
-Min lilla kära.
01:02:47.800 --> 01:02:54.200
Ge mig ett bedövningsmedel,
kasta bort mig! Nej, jag kan inte mer!
01:02:54.400 --> 01:02:58.400
Låt mig vara! Det är en skam alltihop!
01:02:58.600 --> 01:03:03.600
Låt mig vara!
Jag är kall och rutten och likgiltig!
01:03:03.800 --> 01:03:08.600
Allt är bara lögn och förfalskning!
01:03:13.600 --> 01:03:18.000
Elisabet, vad har du där?
01:03:18.200 --> 01:03:24.000
Vad är det du gömmer
under handen? Får jag se?
01:03:25.000 --> 01:03:32.000
Det är kortet på din lilla pojke som du
rev sönder. Det måste vi prata om.
01:03:39.000 --> 01:03:42.200
Berätta nu.
01:03:42.400 --> 01:03:45.400
Då gör jag det.
01:03:45.600 --> 01:03:52.200
Det var en kväll på en fest.
Det blev sent och ganska bråkigt.
01:03:52.400 --> 01:03:56.000
Fram på morgontimmarna sa nån:
01:03:56.200 --> 01:04:00.600
"Elisabet, du äger nästan allt,
som kvinna och som konstnär"-
01:04:00.800 --> 01:04:08.000
-"men du saknar moderlighet." Du
skrattade. Du tyckte det lät löjligt.
01:04:08.200 --> 01:04:13.600
Men efter en tid märkte du att du gick
och tänkte på vad han hade sagt.
01:04:13.800 --> 01:04:19.400
Du blev allt oroligare.
Så lät du din man göra dig med barn.
01:04:19.600 --> 01:04:23.000
Du ville bli mor.
01:04:23.200 --> 01:04:29.200
När du märkte att det var definitivt
blev du rädd. Rädd för ansvar-
01:04:29.400 --> 01:04:35.000
-rädd för att komma bort från teatern.
Rädd för smärta, rädd för att dö.
01:04:35.200 --> 01:04:39.000
Rädd för kroppen som svullnar.
01:04:39.200 --> 01:04:45.400
Men hela tiden spelade du rollen
av en lycklig, ung väntande mor.
01:04:45.600 --> 01:04:52.000
Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.
Så vacker har hon aldrig varit."
01:04:53.000 --> 01:05:00.200
Under tiden försökte du flera gånger
ta bort fostret. Men det misslyckades.
01:05:00.400 --> 01:05:07.800
När du förstod att det var
oåterkalleligt började du hata barnet.
01:05:10.400 --> 01:05:15.600
Du önskade att barnet skulle vara dött.
01:05:15.800 --> 01:05:20.200
Du önskade dig ett dött barn.
01:05:22.800 --> 01:05:29.200
Det blev en svår och långvarig
förlossning. Du plågades i flera dygn.
01:05:29.400 --> 01:05:36.000
Till slut togs barnet fram med tång. Du
såg med äckel på ditt barn och viskade:
01:05:36.200 --> 01:05:40.800
"Kan du inte dö snart?"
01:05:41.000 --> 01:05:44.400
Men han överlevde.
01:05:44.600 --> 01:05:48.800
Pojken skrek dag och natt.
01:05:49.800 --> 01:05:57.000
Och du hatade honom.
Du var rädd, du hade dåligt samvete.
01:05:58.200 --> 01:06:02.200
Till slut togs pojken om hand
av släktingar och barnsköterska.
01:06:02.400 --> 01:06:08.600
Du kunde stiga upp från din sjukbädd
och gå tillbaka till teatern.
01:06:08.800 --> 01:06:12.400
Men lidandet var inte slut.
01:06:12.600 --> 01:06:17.600
Pojken greps
av en häftig kärlek till sin mor.
01:06:17.800 --> 01:06:22.200
Du värjer dig förtvivlat.
01:06:22.400 --> 01:06:28.400
Du känner att du inte kan återgälda.
Och så försöker du och försöker-
01:06:28.600 --> 01:06:33.600
-men det blir bara grymma och tafatta
möten mellan dig och pojken.
01:06:33.800 --> 01:06:42.000
Du är kall och likgiltig. Han ser på
dig. Han älskar dig, han är så mjuk.
01:06:42.200 --> 01:06:46.400
Du vill slå honom
för att han inte lämnar dig i fred.
01:06:46.600 --> 01:06:52.800
Du tycker han är äcklig med sin tjocka
mun och sina vädjande ögon.
01:06:53.000 --> 01:06:56.600
Du tycker han är äcklig. Du är rädd.
01:06:56.800 --> 01:07:03.800
Vad har du där? Vad är det
du gömmer under handen? Får jag se?
01:07:07.200 --> 01:07:14.200
Det är kortet på din lilla pojke som du
rev sönder. Det måste vi prata om.
01:07:21.800 --> 01:07:25.800
Berätta nu.
01:07:26.800 --> 01:07:31.000
Då gör jag det.
01:07:31.200 --> 01:07:38.600
Det var en kväll på en fest.
Det blev sent och ganska bråkigt.
01:07:38.800 --> 01:07:42.400
Fram på morgontimmarna sa nån:
01:07:42.600 --> 01:07:47.200
"Elisabet, du äger nästan allt,
som kvinna och som konstnär"-
01:07:47.400 --> 01:07:55.400
-"men du saknar moderlighet." Du
skrattade. Du tyckte det lät löjligt.
01:07:55.600 --> 01:08:02.600
Men efter en tid märkte du att du gick
och tänkte på vad han hade sagt.
01:08:02.800 --> 01:08:07.000
Så lät du din man göra dig med barn.
01:08:07.200 --> 01:08:11.400
Du ville bli mor.
01:08:11.600 --> 01:08:19.200
När du märkte att det var definitivt
blev du rädd. Rädd för ansvar-
01:08:19.399 --> 01:08:25.000
-för att komma bort från teatern.
Rädd för smärta, rädd för att dö.
01:08:25.200 --> 01:08:29.800
Rädd för kroppen som svullnar.
01:08:30.000 --> 01:08:36.800
Men hela tiden spelade du rollen
av en lycklig, ung, väntande mor.
01:08:37.000 --> 01:08:42.399
Och alla sa: "Vad hon är vacker nu.
Så vacker har hon aldrig varit."
01:08:42.600 --> 01:08:50.200
Under tiden försökte du flera gånger
ta bort fostret. Men det misslyckades.
01:08:50.399 --> 01:08:58.200
När du förstod att det var
oåterkalleligt började du hata barnet-
01:08:58.399 --> 01:09:04.000
-och önska
att det skulle vara dött vid födseln.
01:09:04.200 --> 01:09:08.600
Du önskade att barnet skulle vara dött.
01:09:11.200 --> 01:09:15.399
Du önskade dig ett dött barn.
01:09:17.800 --> 01:09:24.600
Det blev en svår och långvarig
förlossning. Du plågades i flera dygn.
01:09:24.800 --> 01:09:32.000
Till slut togs barnet fram med tång. Du
såg med äckel på ditt barn och viskade:
01:09:32.200 --> 01:09:36.399
"Kan du inte dö snart?"
01:09:36.600 --> 01:09:43.200
Pojken skrek dag och natt
och du hatade honom. Du var rädd.
01:09:43.399 --> 01:09:47.399
Du hade dåligt samvete.
01:09:47.600 --> 01:09:51.600
Till slut togs pojken om hand
av släktingar och barnsköterska.
01:09:51.800 --> 01:09:57.400
Du kunde stiga upp från din sjukbädd
och gå tillbaka till teatern.
01:09:57.600 --> 01:10:01.600
Men lidandet var inte slut.
01:10:01.800 --> 01:10:07.000
Pojken greps
av en häftig kärlek till sin mor.
01:10:07.200 --> 01:10:12.600
Du värjer dig förtvivlat.
Du känner att du inte kan återgälda.
01:10:12.800 --> 01:10:16.000
Så försöker du, och försöker.
01:10:16.200 --> 01:10:22.200
Men det blir bara grymma och tafatta
möten mellan dig och pojken.
01:10:22.400 --> 01:10:30.600
Du är kall och likgiltig. Han ser på
dig. Han älskar dig, han är så mjuk.
01:10:30.800 --> 01:10:34.800
Du vill slå honom
för att han inte lämnar dig i fred.
01:10:35.000 --> 01:10:41.200
Du tycker han är äcklig med
sin tjocka mun och vädjande ögon.
01:10:41.400 --> 01:10:46.000
Du tycker han är äcklig. Du är rädd.
01:10:51.800 --> 01:10:59.600
Nej! Jag är inte som du.
Jag känner inte som du.
01:10:59.800 --> 01:11:05.200
Jag är syster Alma.
Jag är inte Elisabet Vogler.
01:11:05.400 --> 01:11:11.000
Du är Elisabet Vogler.
Jag vill gärna ha...
01:11:11.200 --> 01:11:15.000
Jag älskar...
01:11:15.200 --> 01:11:19.000
Jag har inte...
01:11:36.000 --> 01:11:39.400
En dörr öppnas
01:11:49.600 --> 01:11:54.000
Jag har lärt mig ganska mycket.
01:12:05.800 --> 01:12:10.200
Vi får se hur länge jag klarar det.
01:12:14.000 --> 01:12:21.200
Jag blir aldrig som du. Gör med mig
vad du vill, du når mig ändå inte.
01:12:53.200 --> 01:12:58.000
Säg värja inget. Skär ett ljus.
01:12:58.200 --> 01:13:03.600
Ett sorts annat.
Inte nu, nej. Nej, nej.
01:13:03.800 --> 01:13:11.800
Varning och utan tider. När ske skulle
så skedde inte som misslyckandet.
01:13:12.000 --> 01:13:17.800
Själv där ju står.
Men jag borde göra det. lnåt, inte nej.
01:13:18.000 --> 01:13:23.800
Säg samla råder andra det!
Ett förtvivlad, ett kanske!
01:13:27.400 --> 01:13:35.600
Tar, ja...men var är närmast...
det heter vad. Nej, nej, nej...
01:13:35.800 --> 01:13:41.200
Oss, vi, mig, jag!
Orden många och så äckel...
01:13:41.400 --> 01:13:45.800
...obegripliga smärtan, kastet...
01:14:50.000 --> 01:14:53.000
Kyrkklockor
01:15:12.800 --> 01:15:19.800
Försök nu att lyssna på mig.
Säg efter vad jag säger.
01:15:22.000 --> 01:15:25.000
Ingenting.
01:15:27.000 --> 01:15:32.200
Ingenting. Nej, ingenting.
01:15:38.200 --> 01:15:41.000
Ingenting.
01:15:41.200 --> 01:15:46.600
Så ja. Så är det bra. Så ska det vara.