Varför du bör bry dig om valbajs

Valar har en förvånande och viktigt uppgift, säger marinbiologen Asha de Vos; dessa enorma varelser är ekosystemens tekniker, som håller haven friska och stabila genom... ja, först och främst genom att bajsa. Lär från de Vos, TED Fellow, om den undervärderade uppgiften valar har som upprätthåller stabilitet och hälsa i våra hav, och på vår planet.

På 1600-talet fanns det så många
rätvalar i Cape Cod Bay

på USA:s östkust,

att man tydligen kunde gå
tvärs över deras ryggar,

från ena sidan av bukten till den andra.

Idag räknar vi dem i hundratal
och de är utrotningshotade.

Likt dem, har flera andra arter av valar
fått sitt antal drastiskt reducerat

av 200 år av valjakt,

där de jagades och dödades
för valköttet, oljan och valbenen.

Vi har valar i våra vatten idag, tack vare

"Rädda valarna"-rörelsen på 70-talet.

Det var avgörande för stoppandet
av kommersiell valjakt,

och byggde på idén att
om vi inte kan rädda valarna,

vad kan vi då rädda?

Det var helt enkelt ett test
på vår politiska förmåga

att stoppa miljöförstöring.

Så på tidigt 80-tal blev det ett förbud
mot kommersiell valjakt,

som trädde i kraft som ett resultat
av den här kampanjen.

Antalet valar i våra vatten
är fortfarande lågt,

på grund av att de står inför en rad
av mänskligt framkallade hot.

Tyvärr så tror många att de som arbetar

för att bevara valar, som jag själv,

endast gör det för att dessa varelser
är karismatiska och vackra.

Detta är faktiskt orättvist,

eftersom valar är ekosystemens tekniker.

De hjälper till att upprätthålla
stabilitet och hälsa i haven

och tillhandahåller tjänster
till det mänskliga samhället.

Så låt oss prata om varför
räddandet av valar är avgörande

för havens motståndskraft.

Det handlar i huvudsak om två saker:

valbajs och ruttnande kadaver.

Då valar dyker ner på djupen efter mat,
för att sedan komma upp och andas,

släpper de ut enorma kaskader av avföring.

Den här valpumpen, som det kallas,

för med sig livsviktiga, begränsande
näringsämnen från djupen

till ytvattnet, där de stimulerar
tillväxten av växtplankton,

vilket är basen
i alla marina näringskedjor.

Så att ha fler valar som bajsar i havet ,

är faktiskt väldigt gynnsamt
för hela ekosystemet.

Valar är också kända för att genomföra
de längsta vandringarna av alla däggdjur.

Gråvalar utanför Amerika,
flyttar 16 000 km

mellan produktiva födoområden
och mindre produktiva kalvningsområden

och tillbaka varje år.

När de gör detta, transporterar de gödning

i form av sitt bajs

från platser som har det,
till platser som behöver det.

Helt klart är att valar är viktiga
för cirkulationen av näringsämnen,

både horisontellt och vertikalt i haven.

Men det som verkligen är häftigt är
att de är viktiga även efter sin död.

Valkadaver är ett
av det största slags detritus

som faller från havsytan,
och det kallas "whale fall".

När dessa kadaver sjunker,

innebär det en fest för de ca 400 arterna,

inklusive den slemproducerande pirålen.

Så under 200 år av valjakt,

när vi var upptagna med att döda
och förflytta dessa kadaver från haven,

förändrade vi antalet och spridningen
av dessa "whale falls"

som skulle sjunka ner i havsdjupen,

och ett resultat av detta är troligtvis
ett antal fall av utrotning.

av arter som var specialiserade på

och beroende av dessa kadaver
för sin överlevnad.

Vi vet också att valkadaver
transporterar ca 190 000 ton kol,

vilket är jämförbart med
mängden som produceras

av 80 000 bilar per år,

från atmosfären till havsdjupen,

och djuphaven är vad vi kallar "kolsänkor"

eftersom de fångar och håller överskottet
av koldioxid borta från atmosfären,

och på så sätt fördröjer de
den globala uppvärmningen.

Ibland spolas dessa kadaver
upp på stränder

och förser mängder
av rovdjursarter med mat.

200 år av valjakt har
helt klart varit skadligt

och orsakat en minskning
av valpopulationen

med 60 till 90 procent.

Helt klart har Rädda valarna-rörelsen

varit avgörande för att förhindra
en fortsatt kommersiell valjakt

men vi behöver revidera detta.

Vi måste ta tag i de nya,
angelägna problem

som dessa valar står inför
i våra vatten just nu.

Bland annat behöver vi hindra dem

från att köras över av stora fartyg

när de befinner sig
i sina utfodringsområden,

och hindra dem från
att trassla in sig i fiskenät

som flyter runt i haven.

Vi behöver också lära oss att vara tydliga
i vårt budskap om bevarande,

så att människor förstår värdet
av de ekosystemtjänster

som valarna tillför.

Så låt oss rädda valarna igen,

men den här gången ska vi inte bara
göra det för deras skull.

Låt oss göra det för vår egen.

Tack så mycket.

(Applåder)