Everything We Think We Know About Addiction Is Wrong

Vad orsakar till exempel heroinmissbruk?

Det är en ganska dum fråga, eller hur?

Det är självklart, alla kan ju svaret;

heroin skapar heroinmissbruk.

Såhär fungerar det:

om du tar heroin i 20 dagar

så skulle din kropp vid den 21:a dagen
fysiskt kräva drogen

för det finns kemiska "krokar" i drogen.

Det är vad missbruk betyder.

Men det finns en hake.

Nästan allt vi tror oss veta
om missbruk är fel.

Om du till exempel bryter din höft,
så tas du till ett sjukhus

och du kommer att ges en massa diamorfin
i veckor eller till och med månader.

Diamorfin är heroin.

Det är, faktiskt, mycket starkare heroin än
vad missbrukare kan få tag på ute på gatan

för att det är inte förorenat av allt
konstigt som langare späder ut det med

Det finns folk i din närhet som ges

en massa lyx-heroin
på sjukhus just nu.

Så några blir väl missbrukare?

Men detta har studerats noggrant; det händer inte.

Din farmor blev inte en missbrukare
efter att hon fått sin höftprotes.

Hur kommer det sig?

Vår nuvarande teori om missbruk
kommer från en rad av experiment

som gjordes tidigare under 1900-talet.

Experimentet är enkelt:

Sätt en råtta i en bur med två vattenflaskor.

En innehåller rent vatten, den andra
är spetsad med heroin eller kokain.

Nästan varje gång som experimentet körs,

så kommer råttan att bli beroende
av det drogade vattnet,

och kommer att komma tillbaka
för mer och mer, till att den dör.

Men under 70-talet upptäckte Bruce
Alexander, Professor i psykologi,

att det var något konstigt med experimentet:

Råttan sätts i buren helt ensam.

Den har inget annat att göra
än att ta droger.

Han undrade vad som skulle hända
om man gjorde det annorlunda.

Så han byggde "Rat Park", vilket
helt enkelt är råttornas himmelrike;

det är en frodig bur där råttorna hade till-
gång till färgade bollar och tunnlar att leka i,

många vänner att leka med,
och de kunde ha mycket sex—

allt vad en råttkoloni kunde önska sig.

Och de hade tillgång till den drogade vattnet
och det normala vattnet.

Men kommer det fascinerande:

I "Rat Park" drack råttorna knappt
av det drogade vattnet;

Ingen drack det tvångsmässigt;
Ingen överdoserade.

Men kanske är det råttornas egendomlighet, eller?

Tja, hjälpsamt nog, så pågick det ett
liknande människoexperiment:

Vietnamkriget.

20% av de amerikanska soldaterna
i Vietnam tog mycket heroin.

Folk där hemma fick panik,

därför att de trodde att det skulle
bli hundratusentals knarkare

på gatorna i USA när
kriget tog slut.

Men en studie följde soldaterna hem
och fann någonting slående:

De gick inte till rehab; de tog
inte ens en medicinsk behandling;

95% av dem slutade när de kom hem.

Om du tror på den gamla drogteorin,
så är det helt ologiskt.

Men om du tror på Prof. Alexanders
teori så är det helt logiskt,

för om du sätts i en fruktansvärd
djungel i ett främmande land,

där du inte vill vara, och där du kan
tvingas döda eller dö närsomhelst,

så är heroin ett bra sätt
att spendera tiden på;

men om du kommer tillbaka till ditt fina hem
med dina vänner och din familj,

så är det samma sak som att
tas ut ur det första buren

och sättas i en "Rat Park" för människor;

det är inte kemikalierna, det är buren.

Vi behöver se på missbruk
på ett annat sätt.

Människor har ett medfött
behov att hålla ihop.

När vi är glada och friska så håller vi
kontakt med folk runt omkring oss.

Men när vi inte kan det,

på grund av att vi är traumatiserade,
isolerade eller nedstämda,

så kommer vi att hålla på med saker
som får oss att känna oss lättade.

Det kan vara att ändlöst
kolla på telefonen

det kan vara pornografi, datorspel,
reddit, spel, eller kanske kokain.

Men vi kommer att hålla på med något,
för det är vår mänskliga natur.

Vägen bort från ohälsosamma saker
är att hålla på med hälsosamma saker,

att hålla kontakt med folk
som du vill närvara med.

Missbruk är bara ett symptom
av utanförskapskrisen

som finns överallt runtom oss.

Vi känner den allihop.

Sedan 50-talet har medelvärdet av antalet
nära vänner varje amerikan har stadigt minskat.

Samtidigt som att golvytan
i deras hem stadigt ökar.

Att välja golvyta framför vänner,
att välja saker istället för kontakter.

Drogbekämpningen som
pågått i nästan ett sekel

har bara gjort allt mycket värre.

Istället för att hjälpa människor med
att sluta och få i ordning på sina liv,

så har vi knuffat ut dem ur samhället.

Vi har gjort det svårare för dem
att få arbete och bli stabila.

Vi tar bort förmåner och stöd från
dem om de upptäcks med droger.

Vi slänger dem i fängelse,
Bokstavliga burar.

Vi sätter människor som inte mår bra

i en situation som får dem att känna sig sämre
och hatar dem för att de inte återhämtar sig.

Allt för länge har vi bara pratat om
individuell återhämtning från missbruk.

Men vi behöver prata om
social återhämtning.

För något har gått snett
hos oss som en grupp.

Vi måste bygga ett samhälle som
till större del liknar "Rat Park"

och mycket mindre som de isolerade burarna.

Vi måste ändra på vår
onaturliga livsstil

och återupptäcka varandra.

Motsatsen till missbruk är inte nykterhet;
motsatsen till missbruk är kontakt.

Den här filmen är ett samarbete med
Johann Hari, författaren till boken

"Chasing the Scream: The First and Last
Days of the War on Drugs".

Han var snäll att arbeta med oss på
denna film för att sprida ordet.

Vi rekommenderar att
ni ger boken ett försök.

Våra filmer görs tack vare ert
stöd på Patreon.com.

Om ni vill hjälpa oss att göra fler,
så skulle vi uppskatta ert stöd.

Vi skapade en interaktiv version av den
här video med några vänner

Se länken i beskrivningen.