Vad orsakar till exempel heroinmissbruk? Det är en ganska dum fråga, eller hur? Det är självklart, alla kan ju svaret; heroin skapar heroinmissbruk. Såhär fungerar det: om du tar heroin i 20 dagar så skulle din kropp vid den 21:a dagen fysiskt kräva drogen för det finns kemiska "krokar" i drogen. Det är vad missbruk betyder. Men det finns en hake. Nästan allt vi tror oss veta om missbruk är fel. Om du till exempel bryter din höft, så tas du till ett sjukhus och du kommer att ges en massa diamorfin i veckor eller till och med månader. Diamorfin är heroin. Det är, faktiskt, mycket starkare heroin än vad missbrukare kan få tag på ute på gatan för att det är inte förorenat av allt konstigt som langare späder ut det med Det finns folk i din närhet som ges en massa lyx-heroin på sjukhus just nu. Så några blir väl missbrukare? Men detta har studerats noggrant; det händer inte. Din farmor blev inte en missbrukare efter att hon fått sin höftprotes. Hur kommer det sig? Vår nuvarande teori om missbruk kommer från en rad av experiment som gjordes tidigare under 1900-talet. Experimentet är enkelt: Sätt en råtta i en bur med två vattenflaskor. En innehåller rent vatten, den andra är spetsad med heroin eller kokain. Nästan varje gång som experimentet körs, så kommer råttan att bli beroende av det drogade vattnet, och kommer att komma tillbaka för mer och mer, till att den dör. Men under 70-talet upptäckte Bruce Alexander, Professor i psykologi, att det var något konstigt med experimentet: Råttan sätts i buren helt ensam. Den har inget annat att göra än att ta droger. Han undrade vad som skulle hända om man gjorde det annorlunda. Så han byggde "Rat Park", vilket helt enkelt är råttornas himmelrike; det är en frodig bur där råttorna hade till- gång till färgade bollar och tunnlar att leka i, många vänner att leka med, och de kunde ha mycket sex— allt vad en råttkoloni kunde önska sig. Och de hade tillgång till den drogade vattnet och det normala vattnet. Men kommer det fascinerande: I "Rat Park" drack råttorna knappt av det drogade vattnet; Ingen drack det tvångsmässigt; Ingen överdoserade. Men kanske är det råttornas egendomlighet, eller? Tja, hjälpsamt nog, så pågick det ett liknande människoexperiment: Vietnamkriget. 20% av de amerikanska soldaterna i Vietnam tog mycket heroin. Folk där hemma fick panik, därför att de trodde att det skulle bli hundratusentals knarkare på gatorna i USA när kriget tog slut. Men en studie följde soldaterna hem och fann någonting slående: De gick inte till rehab; de tog inte ens en medicinsk behandling; 95% av dem slutade när de kom hem. Om du tror på den gamla drogteorin, så är det helt ologiskt. Men om du tror på Prof. Alexanders teori så är det helt logiskt, för om du sätts i en fruktansvärd djungel i ett främmande land, där du inte vill vara, och där du kan tvingas döda eller dö närsomhelst, så är heroin ett bra sätt att spendera tiden på; men om du kommer tillbaka till ditt fina hem med dina vänner och din familj, så är det samma sak som att tas ut ur det första buren och sättas i en "Rat Park" för människor; det är inte kemikalierna, det är buren. Vi behöver se på missbruk på ett annat sätt. Människor har ett medfött behov att hålla ihop. När vi är glada och friska så håller vi kontakt med folk runt omkring oss. Men när vi inte kan det, på grund av att vi är traumatiserade, isolerade eller nedstämda, så kommer vi att hålla på med saker som får oss att känna oss lättade. Det kan vara att ändlöst kolla på telefonen det kan vara pornografi, datorspel, reddit, spel, eller kanske kokain. Men vi kommer att hålla på med något, för det är vår mänskliga natur. Vägen bort från ohälsosamma saker är att hålla på med hälsosamma saker, att hålla kontakt med folk som du vill närvara med. Missbruk är bara ett symptom av utanförskapskrisen som finns överallt runtom oss. Vi känner den allihop. Sedan 50-talet har medelvärdet av antalet nära vänner varje amerikan har stadigt minskat. Samtidigt som att golvytan i deras hem stadigt ökar. Att välja golvyta framför vänner, att välja saker istället för kontakter. Drogbekämpningen som pågått i nästan ett sekel har bara gjort allt mycket värre. Istället för att hjälpa människor med att sluta och få i ordning på sina liv, så har vi knuffat ut dem ur samhället. Vi har gjort det svårare för dem att få arbete och bli stabila. Vi tar bort förmåner och stöd från dem om de upptäcks med droger. Vi slänger dem i fängelse, Bokstavliga burar. Vi sätter människor som inte mår bra i en situation som får dem att känna sig sämre och hatar dem för att de inte återhämtar sig. Allt för länge har vi bara pratat om individuell återhämtning från missbruk. Men vi behöver prata om social återhämtning. För något har gått snett hos oss som en grupp. Vi måste bygga ett samhälle som till större del liknar "Rat Park" och mycket mindre som de isolerade burarna. Vi måste ändra på vår onaturliga livsstil och återupptäcka varandra. Motsatsen till missbruk är inte nykterhet; motsatsen till missbruk är kontakt. Den här filmen är ett samarbete med Johann Hari, författaren till boken "Chasing the Scream: The First and Last Days of the War on Drugs". Han var snäll att arbeta med oss på denna film för att sprida ordet. Vi rekommenderar att ni ger boken ett försök. Våra filmer görs tack vare ert stöd på Patreon.com. Om ni vill hjälpa oss att göra fler, så skulle vi uppskatta ert stöd. Vi skapade en interaktiv version av den här video med några vänner Se länken i beskrivningen.