Hur upplever djur smärta? - Robyn J. Crook

Se hela lektionen: http://ed.ted.com/lessons/how-do-animals-experience-pain-robyn-j-crook

Människor känner till det förvånande sticket från en nål, den brännande smärtan när man slagit i tån och den bultande tandvärken. Vi kan identifiera många sorters smärta och vi har många sätt att behandla den - men hur är det med andra arter? Hur upplever djuren omkring oss smärta?
Robyn J. Crook undersöker smärta hos både ryggrads- och ryggradslösa djur.

Lektion av Robyn J. Crook, animation av Anton Bogaty.

Människor känner till
det förvånande sticket från en nål,

den brännande smärtan
när man slagit i tån,

och den bultande tandvärken.

Vi kan identifiera många sorters smärta
och har många sätt att behandla den.

Men hur är det med andra arter?

Hur upplever djuren omkring oss smärta?

Det är viktigt att vi tar reda på det.

Vi har djur som husdjur,

de berikar vår livsmiljö,

vi föder upp många arter för livsmedel,

och vi använder dem i experiment

för att förbättra vetenskap
och människors hälsa.

Djur är helt klart viktiga för oss,

så det är lika viktigt att vi undviker
att orsaka dem onödig smärta.

För djur som liknar oss, som däggdjur,

är det ofta uppenbart när de lider.

Men det finns mycket
som inte är uppenbart,

som till exempel om smärtlindring
som funkar på oss, hjälper dem också.

Och ju mer olikt oss ett djur är,

desto svårare är det
att förstå deras upplevelse.

Hur avgör du om en räka har ont?

En orm?

En snigel?

Hos ryggradsdjur, som människan,

kan smärta delas upp
i två olika processer.

I den första uppfattar nerver och hud
något skadligt

och kommunicerar informationen
till ryggmärgen.

Där aktiverar motorneuroner rörelser

som får oss att snabbt
dra oss undan från hotet.

Det är den fysiska reaktion
som kallas nociception,

och nästan alla djur,

även de med väldigt enkla nervsystem,

upplever den.

Utan denna förmåga
skulle djur inte kunna undvika skada

och deras överlevnad skulle hotas.

Den andra delen

är det medvetna igenkännandet av smärta.

Hos människor inträffar detta
när känselnerverna i vår hud

gör en andra kopplingsrunda
via ryggmärgen till hjärnan.

Där skapar miljoner neuroner,
i olika områden, en smärtkänsla.

För oss är det en komplex upplevelse
kopplad till känslor som rädsla,

panik

och stress,

vilket vi kan kommunicera till andra.

Men det är svårare att veta
exakt hur djur upplever

denna del av processen

eftersom de flesta
inte kan visa oss vad de känner.

Men vi får ledtrådar genom att observera
hur djur beter sig.

Vilda, skadade djur
tar hand om sina skador,

utstöter ljud för att visa
sin nödställdhet

och drar sig undan.

I labbet har forskare upptäckt
att djur som kycklingar och råttor

självmedicinerar med smärtlindrande
läkemedel om de har ont.

Djur undviker också situationer
där de blivit skadade förut,

vilket indikerar medvetenhet om hot.

Vi har kommit dithän
att forskningen gjort oss så säkra

på att ryggradsdjur känner smärta,

att det i många länder är olagligt
att i onödan skada dessa djur.

Men andra djur då, som ryggradslösa djur?

Dessa djur skyddas inte av lagen,

delvis för att deras beteenden
är svårare att tolka.

Vi kan göra goda gissningar
om några av dem,

som ostron,

maskar

och maneter.

Dessa är exempel på djur
som antingen saknar hjärna

eller har en väldigt enkel sådan.

Så ett ostron kan dra ihop sig
när den får citronjuice på sig,

på grund av nociception.

Men med ett så enkelt nervsystem,

är det osannolikt att den upplever
den medvetna delen av smärtan.

Andra ryggradslösa djur
är däremot mer komplicerade,

som bläckfisken

som har en sofistikerad hjärna

och tros vara ett av de mest intelligenta
ryggradslösa djuren.

Trots detta fortsätter man i många länder
att äta levande bläckfisk.

Vi kokar också levande kräftor,
räkor och krabbor

trots att vi egentligen inte vet
hur det påverkar dem heller.

Detta innebär ett etiskt dilemma

eftersom vi kanske orsakar
onödigt lidande hos dessa djur.

Vetenskapliga experiment, om än
kontroversiella, ger vissa ledtrådar.

Tester på eremitkräftor visar
att de lämnar ett icke önskvärt skal

om de får en elektrisk stöt

men stannar om det är ett bra skal.

Och bläckfiskar som normalt rullar upp
en skadad arm för att skydda den,

riskerar att använda den
för att fånga byten.

Detta antyder att dessa djur
gör värderingar utifrån känslointryck

istället för att bara reagera
reflexmässigt på skada.

Samtidigt har man sett krabbor
som upprepat gnuggar en punkt på kroppen

där de har fått en elstöt.

Till och med nakensnäckor rycker till

när de vet att de ska få
en skadlig stimulering.

Det innebär att de har någon form
av minne av fysiska förnimmelser.

Vi har fortfarande mycket att lära
om djurs smärta.

I takt med att vår kunskap ökar

kanske det en dag
låter oss leva i en värld

där vi inte orsakar onödig smärta.