Människor känner till det förvånande sticket från en nål, den brännande smärtan när man slagit i tån, och den bultande tandvärken. Vi kan identifiera många sorters smärta och har många sätt att behandla den. Men hur är det med andra arter? Hur upplever djuren omkring oss smärta? Det är viktigt att vi tar reda på det. Vi har djur som husdjur, de berikar vår livsmiljö, vi föder upp många arter för livsmedel, och vi använder dem i experiment för att förbättra vetenskap och människors hälsa. Djur är helt klart viktiga för oss, så det är lika viktigt att vi undviker att orsaka dem onödig smärta. För djur som liknar oss, som däggdjur, är det ofta uppenbart när de lider. Men det finns mycket som inte är uppenbart, som till exempel om smärtlindring som funkar på oss, hjälper dem också. Och ju mer olikt oss ett djur är, desto svårare är det att förstå deras upplevelse. Hur avgör du om en räka har ont? En orm? En snigel? Hos ryggradsdjur, som människan, kan smärta delas upp i två olika processer. I den första uppfattar nerver och hud något skadligt och kommunicerar informationen till ryggmärgen. Där aktiverar motorneuroner rörelser som får oss att snabbt dra oss undan från hotet. Det är den fysiska reaktion som kallas nociception, och nästan alla djur, även de med väldigt enkla nervsystem, upplever den. Utan denna förmåga skulle djur inte kunna undvika skada och deras överlevnad skulle hotas. Den andra delen är det medvetna igenkännandet av smärta. Hos människor inträffar detta när känselnerverna i vår hud gör en andra kopplingsrunda via ryggmärgen till hjärnan. Där skapar miljoner neuroner, i olika områden, en smärtkänsla. För oss är det en komplex upplevelse kopplad till känslor som rädsla, panik och stress, vilket vi kan kommunicera till andra. Men det är svårare att veta exakt hur djur upplever denna del av processen eftersom de flesta inte kan visa oss vad de känner. Men vi får ledtrådar genom att observera hur djur beter sig. Vilda, skadade djur tar hand om sina skador, utstöter ljud för att visa sin nödställdhet och drar sig undan. I labbet har forskare upptäckt att djur som kycklingar och råttor självmedicinerar med smärtlindrande läkemedel om de har ont. Djur undviker också situationer där de blivit skadade förut, vilket indikerar medvetenhet om hot. Vi har kommit dithän att forskningen gjort oss så säkra på att ryggradsdjur känner smärta, att det i många länder är olagligt att i onödan skada dessa djur. Men andra djur då, som ryggradslösa djur? Dessa djur skyddas inte av lagen, delvis för att deras beteenden är svårare att tolka. Vi kan göra goda gissningar om några av dem, som ostron, maskar och maneter. Dessa är exempel på djur som antingen saknar hjärna eller har en väldigt enkel sådan. Så ett ostron kan dra ihop sig när den får citronjuice på sig, på grund av nociception. Men med ett så enkelt nervsystem, är det osannolikt att den upplever den medvetna delen av smärtan. Andra ryggradslösa djur är däremot mer komplicerade, som bläckfisken som har en sofistikerad hjärna och tros vara ett av de mest intelligenta ryggradslösa djuren. Trots detta fortsätter man i många länder att äta levande bläckfisk. Vi kokar också levande kräftor, räkor och krabbor trots att vi egentligen inte vet hur det påverkar dem heller. Detta innebär ett etiskt dilemma eftersom vi kanske orsakar onödigt lidande hos dessa djur. Vetenskapliga experiment, om än kontroversiella, ger vissa ledtrådar. Tester på eremitkräftor visar att de lämnar ett icke önskvärt skal om de får en elektrisk stöt men stannar om det är ett bra skal. Och bläckfiskar som normalt rullar upp en skadad arm för att skydda den, riskerar att använda den för att fånga byten. Detta antyder att dessa djur gör värderingar utifrån känslointryck istället för att bara reagera reflexmässigt på skada. Samtidigt har man sett krabbor som upprepat gnuggar en punkt på kroppen där de har fått en elstöt. Till och med nakensnäckor rycker till när de vet att de ska få en skadlig stimulering. Det innebär att de har någon form av minne av fysiska förnimmelser. Vi har fortfarande mycket att lära om djurs smärta. I takt med att vår kunskap ökar kanske det en dag låter oss leva i en värld där vi inte orsakar onödig smärta.