Ingen ska behöva dö för att de bor för långt bort från en läkare
-
0:01 - 0:04Jag vill dela med mig
av något som min far lärde mig: -
0:05 - 0:08Inget tillstånd är permanent.
-
0:09 - 0:11Det är en lärdom som han delade med mig,
-
0:11 - 0:12om och om igen,
-
0:12 - 0:16och jag förstod sanningen i den
först långt senare. -
0:17 - 0:20Här är jag i årskurs fyra.
-
0:20 - 0:23Klasskortet är taget
till årsboken i min skola -
0:23 - 0:25i Monrovia, Liberia.
-
0:26 - 0:30Mina föräldrar emigrerade från Indien
till Västafrika på 1970-talet -
0:30 - 0:32och jag hade privilegiet
att växa upp där. -
0:34 - 0:35Jag var nio år gammal,
-
0:35 - 0:37jag älskade att spela fotboll
-
0:37 - 0:39och var en riktig nörd i matte och fysik.
-
0:39 - 0:44Jag levde ett liv som många barn
bara kan drömma om. -
0:45 - 0:48Men inget tillstånd är permanent.
-
0:48 - 0:51På julafton år 1989
-
0:51 - 0:54bröt inbördeskriget ut i Liberia.
-
0:55 - 0:57Kriget började på landsbygden
-
0:57 - 1:01och inom några månader hade rebellarméer
marscherat mot vår hemstad. -
1:01 - 1:02Min skola stängdes
-
1:02 - 1:06och när rebellarméerna övertagit
landets enda internationella flygplats -
1:06 - 1:08fick folk panik och började fly.
-
1:10 - 1:13Min mor knackade på min dörr en morgon
och sade: "Raj, packa din väska. -
1:13 - 1:14Vi måste åka."
-
1:15 - 1:17Vi togs till stadens centrum
-
1:17 - 1:21och där, på en landningsbana,
delades vi upp i två köer. -
1:23 - 1:25Jag stod med min familj i den ena kön
-
1:25 - 1:28och vi lastades in i lastutrymmet
-
1:28 - 1:29på ett räddningsflyg.
-
1:29 - 1:32Där inne på en bänk
satt jag med ett bultande hjärta. -
1:32 - 1:35När jag tittade ut genom den öppna luckan
-
1:35 - 1:38såg jag hundratals liberianer
i den andra kön, -
1:38 - 1:40med barn fastspända på sina ryggar.
-
1:41 - 1:43När de försökte hoppa in med oss
-
1:43 - 1:46såg jag soldaterna hålla dem tillbaka.
-
1:47 - 1:48De tilläts inte fly.
-
1:49 - 1:51Vi var de lyckligt lottade.
-
1:51 - 1:53Vi förlorade allt vi ägde
-
1:53 - 1:56men vi fick ett nytt hem i Amerika.
-
1:56 - 1:59Som immigranter fick vi stöd
av det omkringliggande samhället -
1:59 - 2:00som samlades omkring oss.
-
2:02 - 2:04De välkomnade min familj i sina hem
-
2:04 - 2:05och de handledde mig.
-
2:06 - 2:08De hjälpte min far
öppna sin egen klädaffär. -
2:08 - 2:11Som tonåring besökte jag
min far på veckosluten -
2:11 - 2:13för att hjälpa honom
sälja gympaskor och jeans. -
2:13 - 2:15Och varje gång affärerna gick dåligt
-
2:15 - 2:18påminde han mig om mantrat:
-
2:18 - 2:20Inget tillstånd är permanent.
-
2:21 - 2:25Mantrat och mina föräldrars uthållighet
och samhällets stöd -
2:25 - 2:28gjorde det möjligt för mig
att gå i högskola -
2:28 - 2:29och senare utbilda mig till läkare.
-
2:30 - 2:32Mina drömmar hade en gång krossats
-
2:32 - 2:34i ett krig,
-
2:34 - 2:35men tack vare dem
-
2:35 - 2:38fick jag chansen att förverkliga
drömmen om att bli läkare. -
2:39 - 2:41Mitt tillstånd hade förändrats.
-
2:43 - 2:45Femton år efter
att jag flytt flygplatsen -
2:45 - 2:48hade minnet av de två köerna
fortfarande inte suddats ut. -
2:48 - 2:51Jag var runt 25 år gammal,
studerade medicin, -
2:51 - 2:52och jag ville återvända
-
2:52 - 2:55för att se om jag kunde
hjälpa dem som hade lämnats kvar. -
2:56 - 2:57Men när jag kom tillbaka
-
2:57 - 2:59såg jag total förstörelse.
-
2:59 - 3:01På grund av kriget
fanns bara 51 läkare kvar -
3:01 - 3:03för att hjälpa ett land på fyra miljoner.
-
3:03 - 3:07Tänk er San Francisco
med endast 10 läkare. -
3:07 - 3:10Så om du insjuknade i staden
där de få läkarna fanns -
3:11 - 3:12hade du kanske en chans.
-
3:12 - 3:16Men om du insjuknade i någon
av de avlägsna samhällena i regnskogen, -
3:16 - 3:18på flera dagars avstånd
till närmaste klinik - -
3:18 - 3:22jag såg mina patienter dö
av sjukdomar ingen borde dö av, -
3:22 - 3:24bara för att de kom till mig för sent.
-
3:24 - 3:28Tänk om din tvååring vaknade
en morgon med feber -
3:28 - 3:30och du inser att hon kanske har malaria.
-
3:30 - 3:33Du vet att det enda sättet
för henne att få medicinen -
3:33 - 3:35är att ta henne till floden,
-
3:35 - 3:37stiga in i kanoten
och paddla över floden -
3:37 - 3:40för att sedan gå
upp till två dagar genom skogen -
3:40 - 3:42bara för att nå närmaste läkare.
-
3:42 - 3:45En miljard människor bor
i världens mest avlägsna samhällen -
3:45 - 3:49och trots alla teknologiska framsteg
i modern medicin och teknik -
3:49 - 3:52når våra uppfinningar inte fram.
-
3:52 - 3:54Dessa samhällen har halkat efter
-
3:54 - 3:56eftersom de anses vara för svåra att nå
-
3:56 - 3:57och för svåra att bistå.
-
3:58 - 4:00Sjukdom är universellt;
-
4:00 - 4:02tillgång till sjukvård är inte det.
-
4:02 - 4:05När jag insåg detta
tändes en gnista inom mig. -
4:05 - 4:09Ingen ska behöva dö bara för att de bor
för långt borta från en läkare. -
4:09 - 4:12Inget tillstånd borde vara permanent.
-
4:13 - 4:16Hjälpen i detta fall
kom inte utifrån, -
4:16 - 4:18utan faktiskt inifrån.
-
4:18 - 4:20Den kom från samhällena.
-
4:20 - 4:22Här är Musu.
-
4:22 - 4:23Ute på Liberias landsbygd,
-
4:23 - 4:27där de flesta flickor
inte har möjlighet att gå ut grundskolan, -
4:27 - 4:29hade Musu varit ihärdig.
-
4:30 - 4:32Vid 18 års ålder
hade hon gått ut gymnasiet -
4:32 - 4:34och hon återvände till sitt samhälle.
-
4:35 - 4:37Hon såg att inget av barnen
fick behandling -
4:37 - 4:40för sjukdomar de behövde behandling för -
-
4:40 - 4:42t ex malaria och lunginflammation.
-
4:42 - 4:44Hon anmälde sig som frivillig.
-
4:46 - 4:49Det finns miljontals frivilliga likt Musu
på landsbygderna runtom i världen, -
4:50 - 4:51och vi började fundera;
-
4:51 - 4:55Personer som Musu kunde faktiskt
hjälpa oss att lösa problemet. -
4:56 - 4:59Vårt sjukvårdssystem
är byggt på så vis -
4:59 - 5:03att diagnostiseringen
och utskrivandet av mediciner -
5:03 - 5:06begränsas till en grupp sjukskötare
och läkare likt mig själv. -
5:06 - 5:09Men skötarna och läkarna
finns ofta i städerna -
5:09 - 5:12och då hamnar samhällen där folk
som Musu bor på efterkälken. -
5:13 - 5:15Så vi började ställa några frågor:
-
5:15 - 5:17Kunde vi omstrukturera sjukvårdssystemet?
-
5:17 - 5:20Kunde vi låta ortsbor, likt Musu,
-
5:20 - 5:23vara en del av eller till och med kärnan
i vårt medicinska team? -
5:23 - 5:27Tänk om Musu kunde hjälpa oss
föra sjukvården från klinikerna i stan -
5:27 - 5:30till sina grannar ute på landsbygden?
-
5:31 - 5:33Musu var 48 år när jag träffade henne.
-
5:34 - 5:37Och trots hennes talang och ihärdighet
-
5:37 - 5:40hade hon inte haft
ett betalt jobb på 30 år. -
5:41 - 5:44Tänk om tekniken kunde stödja henne?
-
5:44 - 5:48Tänk om vi kunde investera i henne
med riktig utbildning, -
5:49 - 5:51utrusta henne med riktiga mediciner
-
5:52 - 5:55och ge henne ett riktigt arbete?
-
5:56 - 6:01År 2007 försökte jag
besvara dessa frågor -
6:01 - 6:03och min fru och jag
skulle gifta oss samma år. -
6:04 - 6:09Vi bad vår släkt att istället för
att ge oss bröllopsgåvor, -
6:09 - 6:10donera pengar
-
6:10 - 6:13så att vi kunde få en startsumma
att grunda vår ideella verksamhet. -
6:14 - 6:17Tro mig, jag är mer romantisk än så.
-
6:17 - 6:18(Skratt)
-
6:18 - 6:21Vi fick ihop 6 000 dollar
-
6:21 - 6:23och med några liberianer och amerikaner
-
6:23 - 6:25grundade vi en organisation
som heter Last Mile Health. -
6:25 - 6:27Vårt mål är att placera vårdpersonal
-
6:27 - 6:30så att alla har tillgång
till dem, överallt. -
6:30 - 6:32Vi tog fram en process med tre steg:
-
6:32 - 6:34utbilda, utrusta och betala -
-
6:34 - 6:37för att satsa mera
på att frivilliga likt Musu -
6:37 - 6:39kunde bli assisterande sköterskor,
-
6:39 - 6:41kunde bli lokala sjukvårdare.
-
6:41 - 6:46Först utbildade vi Musu
att förebygga, diagnostisera och vårda -
6:46 - 6:49de 10 vanligaste sjukdomarna
som påverkade hennes by. -
6:50 - 6:53En handledande sjuksköterska
besökte henne varje månad. -
6:54 - 6:56Vi utrustade henne
med modern medicinsk teknik, -
6:56 - 7:00till exempel snabbtestet för malaria
som kostar 1 dollar, -
7:00 - 7:04som finns i en ryggsäck
full med mediciner som den här -
7:04 - 7:06för att behandla lunginflammation,
-
7:07 - 7:08men framförallt
-
7:08 - 7:12en smarttelefon med vilken hon följer
och rapporterar epidemier. -
7:13 - 7:16Slutligen uppmärksammade vi
värdigheten i Musus arbete. -
7:16 - 7:19Vi tog fram ett kontrakt
med Liberias regering, -
7:19 - 7:20betalade henne lön
-
7:20 - 7:22och gav henne en chans
till ett riktigt jobb. -
7:22 - 7:24Och hon är fantastisk.
-
7:24 - 7:27Musu har lärt sig
över 30 medicinska procedurer, -
7:27 - 7:30allt från att upptäcka
undernäring hos barn, -
7:30 - 7:33bedöma orsaken till ett barns hosta
med hjälp av en smarttelefon, -
7:33 - 7:36stödja människor med HIV
-
7:36 - 7:40till att ge uppföljande vård
till patienter med amputationer. -
7:42 - 7:44Som medlemmar i vårt team,
-
7:44 - 7:46som assisterande sköterska,
-
7:46 - 7:48kan lokala sjukvårdare hjälpa till med
-
7:48 - 7:50att det mesta som din husläkare
skulle ta hand om -
7:50 - 7:54kommer fram till ställen
dit de flesta husläkarna aldrig kan åka. -
7:54 - 7:57En av mina favoritsysslor
är att vårda patienter -
7:57 - 7:58tillsammans med lokala sjukvårdare.
-
7:58 - 8:01Förra året besökte jag A.B.,
-
8:01 - 8:04och precis som Musu hade han också
haft möjlighet att gå i skola. -
8:04 - 8:08Han gick i högstadiet i åttonde klass
-
8:08 - 8:09när hans föräldrar dog.
-
8:09 - 8:12Han blev föräldralös
och måste avbryta skolan. -
8:13 - 8:17Förra året anställde och utbildade vi A.B.
som lokal sjukvårdare. -
8:18 - 8:21Medan han gjorde hembesök
-
8:21 - 8:23träffade han den här pojken
som heter Prince, -
8:23 - 8:27vars mamma hade haft problem
med att amma honom, -
8:27 - 8:30och vid 6 månaders ålder
höll han på att tyna bort. -
8:30 - 8:33A.B. hade just lärt sig att använda
detta färgkodade måttband -
8:34 - 8:37som man mäter ett barns överarm med
för att diagnostisera undernäring. -
8:37 - 8:39A.B. märkte att Princes mått
låg i den röda zonen, -
8:40 - 8:41ett tecken på att han behövde sjukvård.
-
8:41 - 8:44Så A.B. tog Prince
och mamman ner till floden, -
8:44 - 8:45steg ner i kanoten
-
8:45 - 8:48och paddlade i fyra timmar
för att komma till sjukhuset. -
8:48 - 8:50När Prince senare blev utskriven
-
8:51 - 8:52lärde A.B. mamman
-
8:52 - 8:55hur man matar babyn med tilläggsnäring.
-
8:56 - 8:58För ett par månader sedan
-
8:58 - 9:01fick jag besöka Prince med A.B.
och han är en liten knubbig kille. -
9:01 - 9:02(Skratt)
-
9:02 - 9:05Han uppnår sina utvecklingsmål,
han kan dra sig upp till stående -
9:06 - 9:07och kan till och med säga några ord.
-
9:07 - 9:10Jag är så inspirerad
av dessa lokala sjukvårdare. -
9:10 - 9:12Jag frågar dem ofta
varför de valt detta arbete, -
9:12 - 9:16och när jag ställde frågan
till A.B. sade han: -
9:16 - 9:19"Sedan jag hoppade av skolan
är det här första gången -
9:19 - 9:22som jag har möjligheten att skriva.
-
9:22 - 9:24Min hjärna piggnar till."
-
9:26 - 9:30A.B:s och Musus berättelser
har lärt mig något grundläggande -
9:30 - 9:31om att vara människa.
-
9:32 - 9:34Vår vilja att hjälpa andra
-
9:35 - 9:39kan faktiskt hjälpa oss själva
att förändra våra egna förhållanden. -
9:40 - 9:44Jag blev väldigt rörd av hur stark
vår vilja att hjälpa våra grannar kan vara -
9:44 - 9:45när vi, för ett par år sedan,
-
9:46 - 9:48möttes av en global katastrof.
-
9:49 - 9:50I december 2013
-
9:50 - 9:54hände något i Guineas regnskogar
på andra sidan gränsen från oss. -
9:54 - 9:59Ett barn som hette Emile började spy,
fick feber och diarré. -
9:59 - 10:01Han bodde i ett område med få vägar
-
10:01 - 10:04där det rådde
en stor brist på sjukvårdare. -
10:05 - 10:06Emile dog,
-
10:06 - 10:08och några veckor senare dog hans syster,
-
10:08 - 10:10och några veckor senare dog hans mamma.
-
10:10 - 10:13Den här sjukdomen spred sig
från samhälle till samhälle. -
10:13 - 10:15Och först tre månader senare
-
10:15 - 10:18insåg världen att det var ebola.
-
10:18 - 10:21Det var fråga om minuter
och vi hade förlorat månader -
10:21 - 10:24och då hade viruset redan spritt sig
som en löpeld genom Västafrika -
10:25 - 10:27och senare till andra delar av världen.
-
10:27 - 10:30Företag stängde sina dörrar,
flygbolag ställde in rutter. -
10:30 - 10:32När krisen var som värst,
när vi fick veta -
10:32 - 10:35att 1,4 miljoner
människor kanske var smittade, -
10:36 - 10:39när vi fick veta att de flesta skulle dö,
-
10:39 - 10:42när vi förlorat nästan allt hopp,
-
10:44 - 10:47då stod jag tillsammans
med en grupp vårdpersonal -
10:47 - 10:49i regnskogen där epidemin
just hade brutit ut. -
10:49 - 10:51Vi höll på att utbilda och utrusta dem
-
10:51 - 10:54för att kunna sätta på maskerna,
handskarna och dräkterna de behövde -
10:54 - 10:56för att skydda sig mot viruset
-
10:56 - 10:59medan de vårdade sina patienter.
-
10:59 - 11:01Jag minns rädslan i deras ögon.
-
11:02 - 11:07Och jag minns att jag vakade hela natten,
rädd för att jag kanske fattat fel beslut -
11:09 - 11:10om att låta dem fortsätta.
-
11:11 - 11:15När ebola hotade att kuva mänskligheten
-
11:15 - 11:19trotsade Liberias
lokala vårdpersonal rädslan. -
11:20 - 11:22De gjorde vad de alltid gjort:
-
11:22 - 11:25De följde sitt kall att hjälpa grannarna.
-
11:26 - 11:29Ortsbor överallt i Liberia
lärde sig symtomen på ebola, -
11:29 - 11:33följde med sjuksköterskor och läkare
på hembesök för att hitta de sjuka -
11:33 - 11:35och föra dem till sjukhus.
-
11:35 - 11:38De spårade tusentals människor
som hade utsatts för viruset -
11:38 - 11:40och lyckades på så sätt hindra
virusets spridning. -
11:40 - 11:44Kring 10 000 lokala sjukvårdare
riskerade sina egna liv -
11:44 - 11:47för att hitta viruset
och hindra dess framfart. -
11:48 - 11:51(Applåder)
-
11:55 - 11:58Idag har vi kontroll
över ebolan i Västafrika -
11:58 - 12:00och vi har lärt oss några saker.
-
12:00 - 12:03Att områden utan sjukvård på landsbygden
-
12:03 - 12:05kan gynna sjukdomar
-
12:05 - 12:07och det är farligt för oss alla.
-
12:08 - 12:09Vi har lärt oss
-
12:09 - 12:12att det mest effektiva nödsystemet
är ett enkelt system -
12:12 - 12:15som måste nå ut till alla samhällen,
-
12:15 - 12:17också på landsbygden där Emile bodde.
-
12:19 - 12:23Och framförallt: Vi har lärt oss
av de modiga vårdarbetarna i Liberia -
12:23 - 12:27att vi som människor inte definieras
av de tillstånd vi möter -
12:27 - 12:29hur hopplösa de än må verka.
-
12:30 - 12:33Vi definieras av hur vi reagerar på dem.
-
12:34 - 12:36Under de senaste 15 åren
-
12:37 - 12:39har jag sett styrkan i den här idén
-
12:39 - 12:43att omvandla vanliga medborgare
till lokala sjukvårdare - -
12:43 - 12:45till vardagshjältar.
-
12:46 - 12:48Och jag har sett det överallt,
-
12:48 - 12:50från Västafrikas skogssamhällen
-
12:50 - 12:52till Alaskas avlägsna fiskebyar.
-
12:53 - 12:54Det stämmer,
-
12:54 - 12:57de här vårdarbetarna
utför inte neurokirurgi -
12:57 - 12:59men de gör det möjligt
-
12:59 - 13:02att göra sjukvården tillgänglig
för alla, oberoende av var man bor. -
13:03 - 13:05Och nu då?
-
13:06 - 13:10Vi vet att det fortfarande finns
miljontals människor som dör -
13:10 - 13:11av sjukdomar som kan förebyggas
-
13:11 - 13:13på landsbygden överallt i världen.
-
13:13 - 13:17Och vi vet att de flesta
av dödsfallen inträffar -
13:17 - 13:19i dessa 75 blåfärgade länder.
-
13:20 - 13:21Vi vet också
-
13:21 - 13:24att om vi utbildade en armé
av lokala sjukvårdare -
13:24 - 13:28i endast 30 livräddande färdigheter,
-
13:29 - 13:33då kunde vi rädda nästan
30 miljoner människor före år 2030. -
13:34 - 13:3830 färdigheter kunde rädda
30 miljoner liv före år 2030. -
13:38 - 13:40Det är inte bara en teori -
-
13:40 - 13:42vi bevisar att det fungerar.
-
13:42 - 13:47I Liberia utbildar regeringen
tusentals arbetare likt A.B. och Musu -
13:47 - 13:48efter ebola,
-
13:48 - 13:52för att kunna erbjuda sjukvård
till varje barn och familj i landet. -
13:52 - 13:54Och vi har äran
att arbeta med dem -
13:54 - 13:57och samarbetar nu
med ett antal organisationer -
13:57 - 13:59som arbetar internationellt
-
13:59 - 14:01för att hjälpa andra länder göra detsamma.
-
14:02 - 14:05Om vi kan hjälpa dem bygga ut detta
-
14:06 - 14:07kan vi rädda miljontals liv
-
14:07 - 14:09och samtidigt
-
14:09 - 14:10skapa miljontals jobb.
-
14:12 - 14:15Vi kan bara inte göra det utan tekniken.
-
14:15 - 14:18Människor är rädda för att tekniken
ska stjäla våra arbeten, -
14:18 - 14:21men när det gäller lokal vårdpersonal
-
14:21 - 14:24har tekniken varit central
för att skapa arbeten. -
14:24 - 14:26Utan tekniken -
utan denna smarttelefon, -
14:26 - 14:29utan detta snabbtest -
-
14:30 - 14:34hade det varit omöjligt för oss
att anställa A.B. och Musu. -
14:35 - 14:39Och det är dags för tekniken
att hjälpa oss utbilda människor -
14:39 - 14:42fortare och bättre
än någonsin tidigare. -
14:43 - 14:44Som läkare
-
14:44 - 14:47använder jag mig av teknik
för att hålla mig uppdaterad. -
14:47 - 14:50Jag använder smarttelefoner,
appar och webbkurser. -
14:50 - 14:52Men när A.B. vill lära sig något nytt,
-
14:52 - 14:54då måste han hoppa i sin kanot
-
14:55 - 14:57och paddla till skolningscentret.
-
14:57 - 14:59Och när Musu kommer till kursen
-
15:00 - 15:03använder hennes instruktörer
blädderblock och filtpennor. -
15:04 - 15:09Varför skulle inte de ha
samma tillgång till information som jag? -
15:10 - 15:11Om vi verkligen vill
-
15:11 - 15:14att lokal vårdpersonal
ska kunna rädda liv -
15:14 - 15:15och mera därutöver,
-
15:16 - 15:19då måste vi ändra på den här
gammalmodiga undervisningen. -
15:20 - 15:22Tekniken kan göra stor skillnad här.
-
15:22 - 15:26Jag har stor respekt
för den digitala utbildningsrevolutionen -
15:26 - 15:29som till exempel Khan Academy
och edX gått i spetsen för. -
15:30 - 15:33Och jag tycker det är dags;
-
15:33 - 15:34Det är dags att slå samman
-
15:34 - 15:36den digitala utbildningsrevolutionen
-
15:36 - 15:38och den lokala sjukvårdsrevolutionen.
-
15:39 - 15:43Detta för mig till
mitt TED Prize-önskemål: -
15:44 - 15:46"Jag önskar -
-
15:46 - 15:49Jag önskar att ni hjälper oss
att rekrytera den största armén -
15:49 - 15:52av lokal vårdpersonal världen nånsin sett
-
15:52 - 15:55genom att skapa Community Health Academy,
-
15:55 - 15:58en global plattform att utbilda,
koppla samman och bemyndiga." -
15:59 - 16:00(Applåder)
-
16:00 - 16:01Tack.
-
16:01 - 16:04(Applåder)
-
16:05 - 16:06Tack.
-
16:08 - 16:09Tanken är denna:
-
16:09 - 16:11Vi skapar och upprätthåller
-
16:12 - 16:16de bästa digitala utbildningsresurserna.
-
16:17 - 16:20Vi för dem till lokala sjukvårdare
-
16:20 - 16:23runtom i världen,
bland annat A.B. och Musu. -
16:23 - 16:26De tar videolektioner
i hur man vaccinerar barn -
16:26 - 16:29och går webbkurser
i hur man upptäcker virusutbrott -
16:29 - 16:31så de inte är beroende av blädderblock.
-
16:31 - 16:35Vi hjälper länderna
att auktorisera dessa arbetare -
16:35 - 16:39så att de inte förblir
en ouppmärksammad, underskattad grupp -
16:39 - 16:42utan blir en känd,
bemyndigad yrkesgrupp, -
16:42 - 16:44precis som sjukskötare och läkare.
-
16:45 - 16:49Vi skapar ett nätverk
av företag och entreprenörer -
16:49 - 16:51som tagit fram innovationer
som kan rädda liv -
16:51 - 16:53och hjälper dem att kontakta
arbetare som Musu -
16:53 - 16:56så att hon kan serva sitt samhälle bättre.
-
16:57 - 17:00Och vi jobbar ihärdigt med
att övertala regeringar -
17:00 - 17:04att göra lokal vårdpersonal
till grundstenen i sin vårdstrategi. -
17:06 - 17:10Vår plan är att testa och bygga upp
prototypen av utbildningen i Liberia -
17:10 - 17:11och några andra samarbetsländer,
-
17:11 - 17:13och efter det sprider vi det globalt,
-
17:13 - 17:15inklusive landsbygden i Nordamerika.
-
17:16 - 17:18Med styrkan i denna plattform
-
17:18 - 17:20kan vi lättare övertyga länderna om
-
17:20 - 17:24att en revolution inom sjukvården
verkligen är möjlig. -
17:24 - 17:29Min dröm är att den här akademin
bidrar till utbildningen -
17:29 - 17:31av hundratusentals lokala sjukvårdare
-
17:31 - 17:34så att de kan föra sjukvården
till sina grannar - -
17:34 - 17:35till de hundratals miljoner
-
17:35 - 17:38som bor på världens mest avlägsna orter,
-
17:39 - 17:41allt från Västafrikas skogssamhällen
-
17:41 - 17:43till de avlägsna fiskebyarna i Alaska;
-
17:43 - 17:47från Appalachernas bergstoppar
till Afghanistans berg. -
17:47 - 17:50Om ni delar denna vision,
-
17:50 - 17:53gå in på communityhealthacademy.org
-
17:54 - 17:56och bli en del av revolutionen.
-
17:57 - 18:01Låt oss veta om din organisation
eller någon du känner kan hjälpa oss -
18:01 - 18:04i vårt försök att bygga upp akademin
under det kommande året. -
18:06 - 18:08När jag nu ser ut över det här rummet
-
18:08 - 18:11inser jag att vår resa i livet
ständigt påverkas -
18:11 - 18:13av människorna runtom oss.
-
18:13 - 18:16Så många här idag har deltagit
i det här arbetet. -
18:16 - 18:20Vi är ärade att få vara en del
av denna gemenskap -
18:20 - 18:22och att den här gemenskapen
är villig att axla -
18:22 - 18:24en så djärv plan som denna.
-
18:24 - 18:26Därför vill jag till sist dela med mig
-
18:26 - 18:27en reflektion.
-
18:28 - 18:31Jag tänker allt mer på
vad min far lärde mig. -
18:32 - 18:34Nuförtiden är jag också far;
-
18:34 - 18:36Jag har två söner
-
18:36 - 18:40och min fru och jag fick nyligen veta
att hon väntar vårt tredje barn. -
18:40 - 18:41(Applåder)
-
18:41 - 18:42Tack.
-
18:42 - 18:44(Applåder)
-
18:44 - 18:47Jag vårdade nyss en kvinna i Liberia
-
18:47 - 18:50som, likt min fru,
genomgick sin tredje graviditet. -
18:50 - 18:52Men till skillnad från min fru
-
18:53 - 18:56hade hon aldrig fått prenatal vård
med sina två första barn. -
18:58 - 19:02Hon bodde i ett isolerat samhälle
i skogen där de i hundra år -
19:02 - 19:03levt utan sjukvård
-
19:05 - 19:06tills ...
-
19:06 - 19:10tills förra året då en sjuksköterska
utbildade hennes grannar -
19:10 - 19:11till lokala sjukvårdare.
-
19:11 - 19:13Så där stod jag
-
19:13 - 19:17och tog emot patienten
som var 2/3 in i sin graviditet. -
19:17 - 19:20Jag tog fram ultraljudet
för att kolla på fostret -
19:20 - 19:25och hon började berätta om
sina första två barn -
19:25 - 19:27och när jag förde ultraljudssonden
över hennes mage -
19:27 - 19:30avbröt hon sig själv mitt i meningen.
-
19:31 - 19:33Hon vände sig till mig och sade:
-
19:33 - 19:35"Doktorn, vad är det för ljud?"
-
19:37 - 19:41Det var första gången
som hon hörde sitt barns hjärtslag. -
19:42 - 19:47Och hennes ögon lyste upp på samma sätt
som min frus och mina egna ögon lyste upp -
19:47 - 19:49när vi fick höra vår babys hjärtslag.
-
19:52 - 19:54Genom mänsklighetens historia
-
19:54 - 19:58har sjukdom varit universellt
medan sjukvård inte varit det. -
19:58 - 20:00Men som en vis man en gång sa till mig:
-
20:02 - 20:05Inget tillstånd är permanent.
-
20:05 - 20:07Tiden är inne.
-
20:07 - 20:09Tiden är inne för oss att gå
så långt det krävs -
20:09 - 20:11för att förändra tillståndet tillsammans.
-
20:12 - 20:13Tack.
-
20:13 - 20:16(Applåder)
- Title:
- Ingen ska behöva dö för att de bor för långt bort från en läkare
- Speaker:
- Raj Panjabi
- Description:
-
Sjukdom är universellt - tillgång till sjukvård är inte det. Läkaren Raj Panjabi har en djärv vision om att göra sjukvården tillgänglig för alla, oberoende av plats. Tack vare 2017 TED Prize som han fick, håller Panjabi på att skapa Community Health Academy, en global plattform som strävar efter att modernisera den livsviktiga utbildningen av lokala sjukvårdare och samtidigt skapa nya jobb.
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 20:18
Annika Bidner approved Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor | ||
Annika Bidner edited Swedish subtitles for No one should die because they live too far from a doctor |