Fyra miljarder år av evolution på sex minuter

Härstammar människorna från apor eller fiskar? I det här upplysande föredraget gör Prosanta Chakrabarty, iktyolog och TED Fellow, upp med seglivade myter om evolution. Chakrabarty påminner om att vi är en liten del av en komplex process som pågått i fyra miljarder år – och att vi inte är dess slutpunkt. “Vi är inte evolutionens mål”, förklarar han. “Tänk på oss som unga löv på livets uråldriga, gigantiska träd. Osynliga grenar förbinder oss inte bara med varandra, utan också med våra utdöda släktingar och våra evolutionära förfäder.”

Om vi härstammar från aporna,
varför finns det fortfarande apor?

(Skratt)

Jo, för att vi inte är apor,

vi är fiskar.

(Skratt)

Att veta att du är en fisk och inte en apa

är faktiskt mycket viktigt
för att förstå vårt ursprung.

Jag undervisar på en av de största
kurserna i evolutionsbiologi i USA

och när mina studenter äntligen förstår
varför jag alltid kallar dem fiskar,

då vet jag att jag har gjort mitt jobb.

Men jag måste alltid börja mina kurser
med att ta kål på några seglivade myter,

för utan att vara medvetna om det,
har vi ofta lärt oss fel om evolutionen.

Till exempel får vi lära oss
att det heter "evolutionsteorin".

Men det finns många teorier
och precis som processen i sig

är det teorierna som bäst passar data
som har överlevt till våra dagar.

Den vi känner bäst till är
Darwins naturliga urval.

Det är processen som gör att
organismer som är anpassade till sin miljö

överlever och kan fortplanta sig,

medan de som är sämre anpassade
långsamt dör ut.

Och det är det hela.

Så enkel är evolutionen
– och det är ett faktum.

Evolution är lika mycket ett faktum
som "gravitationsteorin".

Du kan bevisa den precis lika enkelt.

Titta bara på din navel

som du delar med
andra placentadäggdjur,

eller din ryggrad som du delar
med andra ryggradsdjur,

eller ditt dna som du delar
med alla andra livsformer på jorden.

De egenskaperna dök inte upp
hos människor.

De nedärvdes från olika förfäder

till alla deras ättlingar,
inte bara till oss.

Men det är inte riktigt så vi först
får lära oss biologi, eller hur?

Vi lär oss att växter och bakterier
är primitiva livsformer

och att fiskar gav upphov till groddjur,
som följdes av kräldjur och däggdjur

och sedan kommer vi till dig,

denna perfekt evolverade varelse
som avslutar linjen.

Men livet evolverar inte i en linje

och det slutar inte med oss.

Men när evolutionen ska visas för oss
blir det alltid ungefär så här,

en apa och en schimpans,

några utdöda människor,

som alla stadigt rör sig framåt
för att bli till oss.

Men de blev inte till oss
lika lite som vi blev till dem.

Vi är inte heller evolutionens mål.

Men vad spelar det för roll?

Varför behöver vi förstå
evolutionen på rätt sätt?

Jo, för att missförstånd om evolution
har lett till många problem.

Du kan inte ställa den urgamla frågan,

"Varifrån kommer vi?"

utan att förstå evolution på rätt sätt.

Missförstånd har lett till
många krångliga och felaktiga idéer

om hur vi borde behandla
andra livsformer på jorden

och hur vi borde behandla varandra

vad gäller ras och kön.

Så låt oss gå tillbaka fyra miljarder år.

Det här är den encelliga organism
som vi alla härstammar från.

Först gav den upphov
till annat encelligt liv,

men dessa former evolverar fortfarande,

och några skulle säga
att arkéer och bakterier,

som utgör största delen av gruppen,

är de mest framgångsrika
på hela planeten.

De kommer definitivt finnas kvar
långt efter att vi har försvunnit.

För ungefär tre miljarder år sedan
uppstod flercelliga organismer.

Till dem räknas svampar, växter och djur.

De första djuren som utvecklade
en ryggrad var fiskarna.

Så tekniskt sett
är alla ryggradsdjur fiskar,

så tekniskt sett är du och jag fiskar.

Kom inte och säg att jag inte varnade dig.

En grupp fiskar kom upp på land

och gav bland annat upphov till
däggdjuren och kräldjuren.

Några kräldjur blir fåglar,
några däggdjur blir primater,

några primater blir apor med svansar,

och andra blir människoapor,
inklusive flera arter av människor.

Så vi evolverade inte från aporna,

men vi delar en gemensam förfader med dem.

Livet omkring oss har hela tiden
fortsatt att evolvera:

fler bakterier, fler svampar,
och så fisk, fisk, fisk.

Om du inte märkte det
så är de min favoritgrupp.

(Skratt)

Samtidigt som livet evolverar,
dör det också ut.

De flesta arter finns bara kvar
i några få miljoner år.

Så det mesta av livet på jorden
som vi kan se idag

är ungefär lika gammalt som vår egen art.

Så det är övermodigt,
det är självupptaget att tänka:

"Äsch, växter och bakterier är primitiva,

och vi har varit här
i en evolutionär minut,

så vi är speciella på något sätt."

Tänk på livet som en bok,
defintivt en ofärdig bok.

Vi ser bara de sista sidorna
av varje kapitel.

När du betraktar de åtta miljoner arter,

som vi delar den här planeten med,

tänk på alla dem som
fyra miljarder år av evolution.

De är resultatet av det.

Tänk på oss alla som unga löv
på livets uråldriga, gigantiska träd.

Vi är alla förbundna av osynliga grenar,
inte bara med varandra,

men med våra utdöda släktingar
och evolutionära förfäder.

Jag som biolog försöker fortfarande
lära mig, tillsammans med andra,

hur vi allihop är besläktade,
vem som är släkt med vem.

Kanske är det ännu bättre

att tänka på oss själva
som fiskar på torra land.

Jo, vi lärde oss att gå och tala,

men vi har fortfarande mycket att lära

om vilka vi är och var vi kom ifrån.

Tack.

(Applåder)