Afra Raymond: Tre myter om korruption

På Trinidad och Tobago koncentrerades stora rikedomar på 1970-talet tack vare olja. Men 1982 uppdagades ett chockerande faktum – att 2 av varje 3 dollar som avsatts för utveckling hade slösats bort eller stulits. Detta har förföljt Afra Raymond i 30 år. Med en belysning av en fortsatt historia av korruption på statmakternas nivå ger Raymond oss ett nytt perspektiv på ekonomisk brottslighet. (Inspelat på TEDxPortofSpain.)

Idag ska jag tala om

ämnet korruption.

Korruption definieras som

missbruk av en förtroendeställning

till förmån för sig själv - alternativt,

för sina vänner, sin familj eller sina finansiärer.

Vänner, familj och finansiärer.

Men vi behöver förstå vad vi menar med korruption,

vi behöver förstå att

vi har lärt oss att förstå det fel, och att erkänna det.

Vi behöver vara modiga nog att erkänna det

för att börja ändra hur vi hanterar det.

För det första handlar det om den mest utbredda myten,

om att det egentligen inte är ett brott.

När vi träffar våra vänner och nära och kära,

och vi pratar om brott inom landet,

brott i Belomont, brott i Diego eller i Marabella,

är det ingen som tar upp korruption.

Så är det.

När en polischef uttalar sig om brott på TV

går han inte in på korruption.

När ministern för nationell säkerhet talar om brott,

nämner inte heller han någonting om korruption.

Vad jag menar är att det är ett brott.

Det är ett ekonomiskt brott, eftersom vi blandar in en plundring av skattebetalares pengar.

Korruption inom det offentliga och privata är verkligt.

Med min erfarenhet från den privata sektorn

kan jag berätta att det finns kolossalt mycket korruption

i den privata sektorn som inte har någonting med statsmakterna att göra.

Samma mutor och handtryckning

pågår i den privata sektorn.

Idag ska jag fokusera på korruptionen i den offentliga sektorn,

i vilken den privata sektorn också deltar.

En andra viktig myt att förstå -

vi behöver nämligen avliva dessa myter,

montera ned dem och

göra dem till ett åtlöje -

är den som säger

att korruption bara är ett litet problem.

Om det är ett problem, är det bara ett litet,

att det bara motsvarar 10 eller 15 procent,

att det alltid har pågått och förmodligen alltid kommer att pågå

och att det är meningslöst att stifta lagar om det, eftersom det inte är mycket man kan göra åt det.

Jag vill visa att även detta

är en farlig, mycket farlig, myt.

Det är ett slags folkligt självskadebeteende.

Jag vill nämna något om och

gå tillbaka 30 år i tiden

med Trinidad och Tobago som exempel,

ett litet västindiskt land, rikt på resurser.

På 1970-talet ökade landets välstånd kraftigt

och det berodde på att oljepriset i världen gick upp.

Det kallas för "oljepengar". Statskassan höll på att spricka av pengar.

Det är ironiskt med tanke på

att vi befinner oss i Central Bank idag.

Historien är fylld av ironier.

Vi befinner oss i Cental Bank idag

och Central Bank står för mycket av det som jag ska tala om.

Vi talar om ansvarslöshet i offentlig tjänst.

Ja, på andra sidan av terrassen

finns Finansdepartementet

och vi har en hel del som är kopplat till oss idag.

Vårt samtal äger rum i er helgedom idag.

(Applåder)

Det första jag vill prata om är att

när alla pengarna flödade in i vårt land för ungefär 40 år sedan,

gav vi oss in på - statsmakterna gav sig in på -

en rad olika mellanstatliga projekt

för att få landet att utvecklas snabbt.

Några av de största projekten i landet

genomfördes genom mellanstatliga uppgörelser

med några av de ledande länderna i världen

- USA, Storbritannien, Frankrike med flera.

Som sagt, även den här byggnaden vi befinner oss i, ironiskt nog,

var en del av dessa olika anläggningar,

som kallades för the Twin Towers.

Det blev någonting så upprörande det hela

att en undersökningskommission utsågs

som 1982 lade fram

den så kallade Ballahrapporten

och de mellanstatliga arrangemangen upphörde meddetsamma.

Premiärministern talade senare i parlamentet

om budgetfrågor och sade någonting som jag aldrig kommer att glömma.

Det fastnade hos mig. Jag var en ung man för tillfället.

Det gick rakt in i hjärtat.

Och han sade att - Jag ska kolla om det här fungerar.

Är det okey?

Det här var vad han berättade.

Han berättade att

två tredjedelar av de "oljepengar"

vi gör av med - skattebetalarnas pengar

- blev bortkastade eller stulna.

10 eller 15 procent är som sagt rent fördärv.

Det är en rövarhistoria. Glöm den.

Den är för små barn. Vi är vuxna

och vi försöker ta itu med vad som händer i vårt samhälle.

Det här är omfattningen av problemet.

Två tredjedelar av pengarna går till spillo eller stjäls.

Det var för 30 år sedan. 1982 var Ballah.

Så vad har ändrats?

Det tar mig emot att beröra genanta hemligheter

för en internationell publik, men jag måste.

För fyra månader sedan drabbades vi av en konstitutionell skandal i vårt land.

Vi kallar det för fiaskot "Section 34".

Det handlar om en skum lag.

En suspekt lag antogs

under skumma förhållanden

för att frige några skumma personer. (Skratt)

Dessa personer kallades för

de anklagade från Piarco-flygplatsen.

Jag ska använda min egen ordbok här idag.

De är de anklagade från Piarco-flygplatsen.

Det var en konstitutionell skandal av högsta klass

och jag kallar den för sammansvärjningen för att förleda parlamentet.

Den förnämsta institutionen i landet fördes på villovägar.

Vi har att göra med perversa individer här,

på ett ekonomiskt plan.

Förstår ni hur allvarligt det här problemet är?

Det blev väldiga protester. Flera av oss i det här rummet

deltog i protesterna på olika sätt.

Vad som är viktigast är att den amerikanska ambassaden framförde klagomål,

varför parlamentet sammankallades snabbt

och lagen avskaffades.

Lagen upphävdes, som jurister säger.

Men saken är den

att parlamentet överlistades under hela händelseförloppet.

För vad som faktiskt hände

under det misstänkta godkännandet av den här lagen,

är att lagen antogs

samma helg som vi firade 50 år av självständighet,

vårt självständighetsfirande.

Det här är vad det skandalösa handlar om.

Det var ett otäckt sätt att nå mognad, men vi nådde det

eftersom vi alla förstod det

och vad jag vet var det första gången

som det uppstod en massprotest mot korruption.

Det gav mig en hel del hopp.

Ibland känner man sig som den enda som

sysslar med den här typen av arbete.

Detta laggodkännande och upphävandet av lagen

stärkte fallet med Piarco-flygplatsens anklagade.

Det var en dubbelbluff av riktigt högt slag som ägde rum.

Men vad beskylldes de för?

Vad stod de anklagade för?

Det har jag inte klargjort för er ännu.

Vi höll på att bygga, eller delvis bygga om,

en flygplats som hade blivit omodern.

Hela projektet kostade ca 1,6 miljarder dollar,

Trinidad och Tobago-dollar,

och det förekom en hel del fusk med anbud

och annan misstänkt verksamhet.

För att få en idé om vad det bestod av

och sätta ihop det med myten om

att det inte är någonting särskilt märkvärdigt,

kan vi se på den här bilden.

Det är inte jag som säger det här.

Det är riksåklagaren i ett skriftligt uttalande.

Han säger att av projektets kostnad på 1,6 miljarder dollar

har en miljard dollar spårats till

utlandsbaserade bankkonton.

Man har funnit en miljard dollar av

skattebetalarnas pengar i utlandsbaserade bankkonton.

Med den misstänksamhet jag har

blir jag upprörd över att... Jag ska stanna upp här,

vilket jag ska göra då och då för att ta upp särskilda saker.

Jag ska stanna vid en sak som jag såg

i november förra året på Wall Street. Det var vid Zuccotti Park.

Det var höst. Det var kyligt. Det var fuktigt. Det började mörkna.

Jag gick tillsammans med demonstranter

och tittade på One Wall Street, Occupy Wall Street-rörelsen som rörde sig i området.

Det fanns en kvinna med en skylt, en väldigt enkel sådan,

och hon hade något jagat i sitt utseende.

Skylten var gjord av Bristol-papp som vi brukar kalla det för

och den hade skrivts med en märkpenna.

Det som skylten förmedlade berörde mig direkt.

Den sa: "Om du inte är upprörd har du inte lyssnat ordentligt."

Du har inte varit uppmärksam, om du inte känner dig upprörd över allt detta.

Lyssna därför noga nu, för vi kommer in på allt djupare vatten.

Min hjärna började arbeta.

Hur vore det om...

ja, jag är ju en smula misstänksam av mig, läser spionromaner och liknande.

Hur vore det om...(Skratt)

För att klara sig bland orättvisor

är det bra att läsa en massa spionromaner

och lära sig något av det, eller hur? (Skratt)

Men tänk om detta inte var första gången.

Tänk om det bara var första gången som

den eller de sattes fast.

Tänk om det har hänt innan. Hur kan man få reda på det?

De tidigare två exemplen jag nämnde

handlade om korruption i byggnadssektorn.

Jag har förmånen att leda

det rådgivande rådet, som är utan vinstintresse.

Vi finns på jcc.org.tt och vi leder kampen för

att åstadkomma ett nytt system för offentlig upphandling

om hur offentliga pengar förhandlas.

Engagera er gärna, ni som är intresserade av att veta mer om det

eller ansluta sig till oss eller skriva under våra petitioner.

Nu ska jag fortsätta med en annan sak som hör hit,

för en av mina egna kampanjer som jag har lett

i mer än tre och ett halvt år

är för insyn och ansvarighet

kring räddningsaktionen för CL Financial.

CL Financial är Västindiens största konglomerat någonsin.

Jag ska inte gå in på detaljer

men det förklaras ha kraschat - jag ska uttrycka mig försiktigt

det förklaras ha kraschat i januari 2009.

Det är snart fyra år sedan.

I ett aldrig tidigare skådat anfall av frikostighet -

och man måste vara väldigt misstänksam mot dessa männsikor -

och jag vill uttrycka mig med försiktighet,

förband sig den dåvarande regeringen

att återbetala alla fordringsägare.

Utan rädsla för motsägelse kan jag säga

att det har inte hänt någon annanstans på jorden.

Vi behöver förstå, för vi saknar kontext.

Människor säger att det är precis som Wall Street. Det är inte som Wall Street.

Trinidad och Tobago är som en plats med andra fysiska eller biologiska lagar ...

Det är inte precis som överallt. (Applåder)

Det är inte precis som överallt. Det är inte precis som överallt.

Här är det på ett sätt, där ute är det på ett annat.

Jag är allvarlig nu.

De har haft räddningsaktioner på Wall Street.

De har haft räddningsaktioner i London.

De har haft räddningsaktioner i Europa.

I Afrika har de haft räddningsaktioner. I Nigeria kollapsade

sex av de större affärsbankerna samtidigt som våra.

Det är intressant att jämföra hur man i Nigeria

har hanterat det. Det har hanterat det mycket bra

jämfört med oss.

Ingenstans på jorden

har samtliga borgenärer räddats

utöver vad deras lagstadgade rättigheter kräver.

Bara här. Så vad var anledningen till den storsinta handlingen?

Är våra statsmakter så storsinta? Kanske är de det.

Låt oss titta närmare på det.

Jag började gräva i det, skriva om det med mera.

Mitt jobb och mina insatser kan läsas på

AfraRaymond.com, som är mitt namn.

Det är en icke-vinstdrivande blogg som jag driver.

Inte lika populär som några av de andras, men så är det.

(Skratt)

Men saken är den att den bittra erfarenheten av Section 34,

sammansvärjningen för att förleda parlamentet,

som ägde rum i augusti

när vi skulle fira vår självständighet.

Och när september kom tvingades jag rannsaka mig

och på nytt fundera över mitt läge.

Jag behövde titta på en del av mitt arbete, på en del av det jag hade skrivit

och på en del av de utbyten jag hade haft med befattningshavarna

för att förstå vad som var vad.

Som vi säger i Trinidad och Tobago, vem är vem och vad är vad?

Vi behöver tänka över det igen.

Jag lämnade in en begäran om utlämning av allmän handling

i maj i år, till Finansdepartementet.

Finansdepartementet håller till i det andra tornet.

Detta är det andra sammanhanget.

Finansdepartementet lyder under bestämmelserna i

Freedom of Information Act (offentlighetsprincipen).

Jag ska presentera ett exempel på om det här verkligen stämmer.

Centralbanken där vi befinner oss idag

är befriad från bestämmelserna i Freedom of Information Act.

Man kan alltså inte ställla dem några frågor

och de behöver inte svara på några.

Sådan är lagen sedan 1999.

Så jag kastade mig in i denna kamp, och jag ställde fyra frågor.

Jag återger frågorna kort tillsammans med svaret,

så att ni ska kunna få en bild av var vi är någonstans.

Här är inte som någon annanstans.

Fråga nummer ett:

Jag bad att få se räkenskaperna för CL Financial,

och om räkenskaperna inte kan visas -

finansministern gör uttalanden,

stiftar nya lagar och ger tal och så vidare.

Vilka är de siffror som han förlitar sig på?

Det är som skämtet: Jag vill ha samma som han dricker.

De skrev tillbaka till mig och frågade

vad jag egentligen ville.

De svarade på min fråga med en fråga.

Andra punkten: Jag vill se

vem som är borgenärerna i gruppen som har återbetalats.

Jag vill stanna upp här och påpeka

att 24 miljarder dollar av våra pengar har lagts ut på detta.

Det är ungefär tre och en halv miljarder US-dollar

i ett litet land i Västindien -

vi brukade vara ett land rikt på resurser.

Jag ställde frågan:

vem tog emot tre och en halv miljard dollar?

Jag vill stanna upp här igen och ge ett sammanhang,

för med ett sammanhang blir det lättare att bli klar över det här.

Det finns en särskild person som nu sitter i regeringen.

Namnet på personen spelar ingen roll.

Och den personen skapade sig en karriär

utifrån Freedom of Information Act

i syfte att främja sin politiska sak.

Hans namn är inte viktigt.

Det är inte det saken gäller.

Det avgörande är att den personen skapade sig en karriär

utifrån Freedom of Information Act i syfte att främja sin politiska sak.

Det mest kända fallet

är vad som kom att kallas för skandalen med hemliga stipendier -

omkring 60 miljoner dollar ur den statliga kassan

hade fördelats på ett antal olika stipendier

och stipendierna hade inte annonserats, och så vidare.

Han hade lyckats få domstolen, med hjälp av

Freedom of Information Act

att lämna ut informationen.

Det var fenomenalt, tycker jag.

Helt otroligt.

Menni förstår, frågan är denna:

Om det är rätt och riktigt av oss att använda Freedom of Information Act,

och att använda domstolen

för att tvinga fram ett avslöjande om 60 miljoner dollar i offentliga medel,

måste det vara rätt och riktigt

att tvinga fram ett avslöjande om 24 miljarder dollar.

Ni förstår? Men finansdepartementet,

kanslichefen för finansdepartementet,

skrev till mig och förklarade att denna information också är undantagen.

Ni ser? Detta är vad vi har att göra med.

En tredje sak jag vill berätta

är att jag även frågade

cheferna på CL Financial

om de registrerade någonting under lagen om integritet i offentliga livet.

Vi har en lag om integritet i det offentliga livet

som en del av vårt system med tanke på att skydda nationens intresse.

Det är meningen att offentliga tjänstemän ska registrera

vad det är de har för att visa vilka tillgångar och skulder som finns.

Och så klart har jag upptäckt att de inte gör detta

och finansministern har inte ens bett dem om att göra det.

Vi har en situation där de grundläggande garantierna

för integritet och ansvarsskyldighet

och öppenhet har övergetts.

Jag har ställt frågan på lagenligt och och riktigt sätt.

Den har lämnats utan avseende.

Det har gett oss motivation

till att fortsätta att jobba på detta. Vi kan inte ge upp.

Jag har förklarat detta som det enskilt största slöseriet i landets historia.

Det är även det enskilt största exemplet

på korruption inom det offentliga enligt denna synpunkt.

Och så här kontrollerar jag det mot verkligheten.

Där det finns ett slöseri av offentliga medel

och vare sig ansvarsskyldighet krävs

eller någon insyn tillåts

är det detsamma som korruption.

Oavsett om man är i Ryssland eller Nigeria eller Alaska

är det alltid detsamma som korruption.

Jag tänker fortsätta arbetet med att

pressa på, för att få någon lösning

på dessa frågor vid finansdepartementet.

Om det blir tvunget att gå till domstol för det, tänker jag göra det.

Vi kommer att fortsätta arbeta vidare.

Vi kommer att fortsätta arbeta inom JCC.

Jag ska lämna frågan om Trinidad och Tobago

och presentera någonting annat

som ett exempel på ett internationellt fall.

Journalisten Heather Brooke kom och berättade

om hennes kamp mot korruption på regeringsnivå.

Hon gjorde mig bekant med webbplatsen Alaveteli.com.

Denna webbplats gör det möjligt för oss att ha en öppen databas

för ansökningar om utlämning av allmän handling

och att kunna kommunicera mellan varandra.

Jag kan se vad du lämnar in en ansökan för,

och du kan se vad jag har lämnat in en ansökan för och hur det har besvarats.

Vi kan arbeta på det tillsammans. Vi måste bygga en gemensam databas

och en gemensam förståelse av var vi är för att kunna gå vidare till nästa steg.

Vi måste öka medvetenheten.

Ännu en sak jag vill nämna angående detta

är en jättebra webbplats från Indien

som heter IPaidABribe.com.

Den har internationella förgreningar

och det är viktigt att vi är lyhörda för den här sidan.

IPaidABribe.com. har verkligen stor betydelse,

det är en bra sida att logga in på och titta på.

Jag tänker stanna här. Jag tänker be er om ert mod.

Förkasta den första myten, det är ett brott.

Förkasta den andra myten, det är en stor sak.

Det är ett stort problem. Det är ekonomisk brottslighet.

Och låt oss fortsätta arbeta tillsammans

för att åstadkomma förbättringar i denna situation,

för ett stabilt och hållbart samhälle. Tack.