What it Autonomy

Autonomi är en av de viktigaste
anarkistiska principerna,

och en byggsten för att förstå
anarkistisk filosofi på ett bredare plan.

Så vad är det, egentligen?

Kort sagt så är det frihet.

Men utöver det, är det en särskild
anarkistisk typ av frihet...

friheten att ta beslut,
och sedan agera utifrån de besluten

utan att be om lov från en högre makt.

På vissa sätt liknar autonomi
det koncept av frihet

som uppstod i Europa under den
så kallade "Upplysningstiden"

under 1700-talet.

Under den tiden var frihet
en radikal ny ide

vars mål var att begränsa den absoluta
makten hos kungar och drottningar.

Dess tidiga förespråkare
hävade att människor

innehade vissa omistliga rättigheter,
tilldelade dem av Gud,

som ledare var tvugna att respektera.

Denna ide var uppenbarligen ganska
populär, och snart blev den

stridsropet för de franska och
amerikanska revolutionerna,

vilket bidrog till att störta feudalismen

och inleda eran av liberal demokrati.

Under århundradena

har oräkneliga klipska, och
inte så klipska, politiska tänkare

från Voltaire och Thomas Jefferson,
till Alex Jones och Glenn Beck

yrkat frihet som en universiell
mänsklig rättighet.

Men att säga att denna princip inte
blivit universiellt applicerad

vore en grov underdrift.

Detta eftersom, från sin början

har konceptet av frihet existerat

inom ett ramverk av europeisk
global erövring,

en process underlättad av kolonialism,
slaveri och folkmord.

Även idag

används frihetligt språk

för att mobilisera stöd
för imperialistiska krig.

Minns när USAs regering påstod

att de bringade frihet till Irak?

Rötterna till denna motsägelse
ligger i det faktum

att frihet alltid knutits
till staters existens

och den associerade legala
kategorin av medborgare.

Detta beskrivs ofta som
ett socialt kontrakt.

I utbyte mot underkastelse
mot statens auktoritet

får medborgare rättigheter och friheter,

som yttrandefrihet, organisationsfrihet,

och rätten att sträva efter lycka
eller bära vapen.

Icke-medborgare
eller medborgare av andra stater

inkluderas inte i detta kontrakt.

Och även om vi lägger problemet med
vem som får vara medborgare åt sidan,

precis som allt annat som tilldelats dig,
så kan rättigheter tas ifrån dig.

I slutändan

är det politiker och domstolar som väljer

vilka rättigheter du får lov
att utöva, och när.

Autonomi, å andra sidan,

förlitar sig inte på ett statbaserat
ramverk för rättigheter.

Istället för att koncenterera
makt och beslutstagande

i toppen på de sociala och
politiska hierarkierna

börjar autonomi på individnivå
och skalar upp.

Om du är en visuell tänkare

kan det hjälpa att tänka dig en
sorts inverterad pyramid.

Medan autonomins räkvidd breddas
till att inkludera fler

går vi från att prata
om individuell autonomi

till kollektiv autonomi:

makten hos grupper
att göra kollektiva beslut

om problem som påverkar dem direkt.

Individuell och kollektiv autonomi
är odelbara inom anarkismen.

Du kan inte ha den ena utan den andra.

Autonoma kollektiv består av
autonoma individer

som alla har beslutat om att arbeta ihop

för att sträva mot
sina delade intressen

Om du inte lever i en stuga i skogen

är det svårt att utöva individuell
autonomi utanför ett kollektiv,

först och främst eftersom de
vid makten gör det svårt

och eftersom människor
i grunden är sociala varelser.

Att bygga kollektiv autonomi är
vad anarkism handlar om.

Oavsett om det ter sig som
ett autonomt feministiskt kollektiv

som samlas för att besluta om
hur de ska bekämpa patriarkatet

eller grannskapsföreningar som samlas
för att kämpa mot gentrifiering

eller till och med
de milljontals kurder i Rojava

som bygger sociala strukturer
som är autonoma från den syriska staten.

Dessa är bara ett fåtal exempel

och det som kopplar dem samman är deras
strävan mot större kollektiv autonomi.

Och det är något som
vi alla borde sträva mot...

För i slutändan, behöver
du verkligen en auktoritet

som säger åt dig vad du får
och inte får göra?

Detta var ett public service-meddelande
från dina vänner på submedia.tv