Denna galna vetenskapsman gör öron av äpplen

Andrew Pelling, TED Fellow, är en biohackare och naturen är hans hårdvara. Hans favoritmaterial är de enklaste (och ofta finner han dem i soporna). Andrew bygger på cellulosastrukturer som ger äpplen dess form, och "odlar" levande, mänskliga öron, en banbrytande process som kanske en dag kan användas för att reparera kroppsdelar på ett säkert och billigt sätt. Och han har vissa, till och med vildare idéer att dela med sig av ... "Vad jag verkligen är nyfiken på är om det en dag kommer vara möjligt att reparera, återbygga och utöka våra egna kroppar med saker vi skapar i köket", säger han.

Jag har något att bekänna.

Jag älskar att leta genom folks skräp.

Men det är inte nån sån där läskig grej.

Jag letar vanligtvis bara efter
gammal elektronik,

grejer jag kan ta med till
min verkstad för att hacka.

Jag har dock en fetisch
för CD-ROM enheter.

Varenda enhet har tre olika motorer,

så nu kan man bygga saker som rör sig.

Det finns brytare så att man kan
sätta på och stänga av saker.

Det finns till och med en jäkla laser,

så man kan göra en cool robot
till en grym robot.

Jag har byggt mycket av skräp,

och några av dessa saker har
till och med varit nästan användbara.

Men nu kommer grejen,

för mig är skräp bara
en möjlighet att leka,

att vara kreativ och bygga saker
för att roa mig själv.

Det här är vad jag älskar att göra, så
jag gjorde det till en del av min vardag.

Jag leder ett universitetsbaserat
biologiskt forskningslabb,

där vi uppskattar nyfikenhet
och utforskande över allt annat.

Vi fokuserar inte
på något speciellt problem,

och vi försöker inte lösa någon sjukdom.

Det här är bara en plats
dit folk kan komma

och fråga fascinerande frågor
och hitta svar.

Och jag insåg för länge sedan

att om jag utmanar folk
att bygga den utrustning de behöver

av det skräp jag hittar,

är det ett jättebra sätt
att främja kreativitet.

Och vad som hände

var att konstnärer och vetenskapsmän
från hela världen

började komma till mitt labb.

Och det är inte bara för att
vi värderar okonventionella idéer,

det är för att vi testar och validerar dem

med vetenskaplig stringens.

Så en dag hackade jag något,
jag tog sönder det,

och fick den här idén:

Kunde jag behandla biologi som hårdvara?

Kunde jag demontera ett biologiskt system,

blanda och matcha delarna

och sedan sätta ihop det igen
på något nytt och kreativt sätt?

Mitt labb började arbeta på detta,

och jag vill visa er resultaten.

Kan någon av er
berätta vilken frukt detta är?

Publik: Äpple!

Andrew Pelling:
Just det - det är ett äpple.

Nu vill jag faktiskt att ni även märker

att detta är mycket rödare
än de flesta äpplen.

Och det beror på att
vi odlar mänskliga celler i den.

Vi tog ett helt oskyldigt
Macintosh-äpple,

avlägsnade alla äppelceller och DNA

och implanterade sedan mänskliga celler.

Och vad som kvarstår
efter att ha tagit bort alla äppelcellerna

är denna ställning av cellulosa.

Detta är de saker som ger växter
sin form och textur.

Och dessa små hål som du kan se,

det är där alla äppelceller brukade vara.

Sedan gick vi vidare,

vi implanterade några däggdjursceller
som man kan se i blått.

Vad som händer är
att dessa börjar föröka sig

och de fyller upp hela denna ställning.

Hur konstigt det än är,

så påminner det faktiskt väldigt mycket
om hur våra egna vävnader organiseras.

Och i vårt förkliniska arbete hittade vi

att man kan implantera
dessa byggnadsställningar i kroppen,

och kroppen kommer att skicka in
celler och blodtillförsel

och faktiskt hålla liv i dessa saker.

Det var vid denna tidpunkten
folk började fråga mig,

"Andrew, kan du göra
kroppsdelar av äpplen?"

Och jag liksom bara,
"Du har kommit till rätt ställe."

(Skratt)

Jag tog faktiskt upp detta med min fru.

Hon skapar musikinstrument,

och hon gör mycket träsnideri i sitt yrke.

Så jag frågade henne,

"Skulle du kunna, typ, bokstavligen
tälja några öron av ett äpple till oss?"

Och hon gjorde det.

Så jag tog hennes öron till labbet.

Och började sedan förbereda dem.

Ja, jag vet.

(Skratt)

Det är ett bra labb.

(Skratt)

Och sedan odlade vi celler på dem.

Och detta är resultatet.

Hör upp, mitt labb är inte i
örontillverkningsbranschen.

Man har faktiskt arbetat med detta
i flera årtionden.

Här är problemet:

kommersiella ställningar kan vara
riktigt dyra och problematiska,

eftersom de anskaffas
från märkesprodukter,

djur eller kadaver.

Vi använde ett äpple
och det kostade väldigt lite.

Vad som också är häftigt är

att det inte är så svårt
att göra dessa saker.

Utrustningen du behöver
kan byggas av skräp,

och det viktigaste processteget
kräver endast tvål och vatten.

Så vad vi gjorde var att lägga upp
alla instruktioner offentligt online.

Och sedan grundade vi
ett uppdragsdrivet företag,

och vi utvecklar byggsatser
för att göra det lättare

för vem som helst med ett handfat
och en lödkolv

att skapa dessa saker hemma.

Vad jag är riktigt nyfiken på är,
om det en dag

kommer vara möjligt att reparera, återbygga
och förstärka våra egna kroppar

med grejer vi skapar i köket.

På tal om kök,

här är lite sparris.

De är goda, och de gör att
ditt kiss luktar konstigt.

(Skratt)

Jag var i köket, och la märke till

att när man tittar ner
på stjälkarna på dessa sparrisarna,

kan man se en massa pyttesmå kärl.

Och när vi avbildade dem i labbet,

kan man se hur cellulosan
bildar dessa strukturer.

Denna bild påminner mig om två saker:

våra blodkärl

och strukturen och organisationen
av våra nerver och ryggrad.

Så här är frågan:

Kan vi odla axoner och neuroner
längs med dessa kanaler?

För om vi kan det,

så kan vi kanske använda sparris
för att forma nya kopplingar

mellan ändarna av skadade
och avhuggna nerver.

Eller kanske till och med ryggmärgen.

Missförstå mig inte -

detta är utomordentligt utmanande

och riktigt hårt jobb att utföra

och vi är inte de enda
som arbetar på detta.

Men vi är de enda som använder sparris.

(Skratt)

Just nu har vi väldigt lovande pilotdata.

Och vi arbetar med vävnadsingenjörer
och neurokirurger

för att ta reda på
vad som faktiskt är möjligt.

Så lyssna nu, allt arbete jag visat er,

grejerna jag byggt
som finns överallt runt mig på denna scen

och de andra projekten som
mitt labb är involverade i

är alla ett direkt resultat
av att jag leker med ditt skräp.

Lek - lek är en viktig del
av min vetenskapliga praxis.

Det är så jag tränar mina tankar till att
vara okonventionella och att vara kreativa

och att besluta mig för att skapa
mänskliga äppelöron.

Så nästa gång någon av er
tittar på någon gammal,

söndrig, felaktig skräpteknologi,

vill jag att ni tänker på mig.

För jag vill ha den.

(Skratt)

Ärligt talat, vänligen hitta något sätt
att komma i kontakt med mig,

och låt oss se vad vi kan bygga.

Tack.

(Applåder)