En halv miljon hemligheter

"Hemligheter kan ha många skepnader. De kan vara chockerande, fåniga eller känslostarka." Grundaren av Postsecret.com, Frank Warren, delar med sig av några av de hundratusentals hemligheter som främlingar har skickat till honom på vykort.

Hej, jag heter Frank,

och jag samlar på hemligheter.

Allt började med en tokig idé

i november 2004.

Jag lät trycka 3 000 vykort
med min egen adress på,

som det här.

De var tomma på ena sidan,

och på den andra sidan

hade jag skrivit
några enkla instruktioner.

Jag bad människor
att anonymt dela med sig

av en hemlighet

de aldrig hade berättat för någon förut.

Jag delade ut vykorten på måfå

på Washingtons gator,

utan att veta vad jag kunde förvänta mig.

Men snart började tanken spridas
som en löpeld på nätet.

Människor började köpa

och skapa sina egna vykort.

Jag började få hemligheter
i min brevlåda hemma,

inte bara med poststämplar
från Washington D.C.

utan från Texas, Kalifornien,

Vancouver, Nya Zeeland, Irak.

Min tokiga idé
verkade snart inte så tokig.

PostSecret.com

är den mest besökta
reklamfria bloggen i världen.

Så här ser min vykortssamling ut idag.

Ni kan se min fru

sträcka sig för att stapla
en tegelsten vykort

på en halv miljon hemligheters pyramid.

Vad jag skulle vilja göra nu
är dela med mig av

en mycket speciell handfull hemligheter

från den samlingen,

med den här först.

"Jag hittade dessa frimärken som barn,

och jag har väntat hela livet

på någon att skicka dem till.

Jag hittade aldrig någon."

Hemligheter kan ha många skepnader.

De kan vara chockerande

eller fåniga eller känslostarka.

De kan länka oss
till vår djupaste mänsklighet

eller till människor
vi aldrig kommer träffa.

(Skratt)

Kanske nån av er skickade in den här?

Jag vet inte.

Den här visar på ett mycket bra sätt

den kreativitet människor har

när de skapar och postar mig ett vykort.

Det här är uppenbarligen gjort
av en halv Starbucks-mugg

med ett frimärke och min adress
skriven på andra sidan.

"Kära biologiska mamma,
jag har underbara föräldrar.

Jag har hittat kärlek. Jag är lycklig."

Hemligheter kan påminna oss
om otaliga mänskliga draman,

om skörhet och hjältedåd,

som tyst utspelar sig

i människors liv runt omkring oss

även nu.

"Alla som kände mig innan 11 september

tror att jag är död."

"Jag brukade jobba tillsammans
med stela religiösa människor,

så ibland hade jag inga trosor på mig

utan bara ett stort leende
och skrattade för mig själv."

(Skratt)

Nästa hemlighet behöver förklaras lite
innan jag visar er den.

Jag älskar att tala på universitetsområden

och dela hemligheter med studenter.

Ibland stannar jag kvar efteråt

och signerar böcker
och tar kort med studenterna.

Nästa vykort är gjort

av ett av de fotona.

Jag borde också nämna att precis som idag,

vid det PostSecret-evenemanget,

använde jag en trådlös mikrofon.

"Din mikrofon var på under ljudkollen.

Alla hörde dig kissa."

(Skratt)

Det var väldigt pinsamt när det hände,

men sen insåg jag
att det kunde varit värre.

(Skratt)

Ni förstår vad jag menar.

(Skratt)

"Inuti detta kuvert

ligger de sönderrivna bitarna

av självmordsbrevet jag inte använde.

Jag känner mig

som världens lyckligaste! (nu)"

"En av dessa män är min sons far.

Han betalar mig mycket
för att hålla det hemligt."

(Skratt)

"Den där lördagen du undrade var jag var,

jo, jag var och hämtade din ring.

Jag har den i fickan, just nu."

Det här vykortet låg uppe
på PostSecret-bloggen

på Alla hjärtans dag för 2 år sedan.

Det låg längst ner,
det sista i en lång rad.

Det hade inte legat uppe
längre än några timmar

när jag fick ett upprymt mejl

från killen som hade skickat in vykortet.

Han sa: "Frank, jag måste berätta för dig

vad som just har utspelat sig i mitt liv."

Han sa: "Mina knän skakar fortfarande."

Han sa: "I tre års tid
har jag och min flickvän

har vi haft som tradition söndag morgon

att besöka PostSecret-bloggen tillsammans

och läsa hemligheterna högt.

Jag läser några för henne,
hon läser några för mig."

Han sa: "Det har verkligen fört oss samman

genom åren.

Så när jag upptäckte

att du hade lagt upp

mitt överraskningsfrieri längst ner,

blev jag helt utom mig.

Jag försökte spela lugn,
hålla skenet uppe.

Och precis som varje söndag,

började vi läsa hemligheterna
högt för varandra."

Han sa: "Men den här gången
tog det henne evigheter

att ta sig igenom varje."

(Skratt)

Men till slut gjorde hon det.

Hon kom till hemligheten på slutet,
hans frieri till henne.

Och han sa: "Hon läste det en gång
och sen läste hon det igen."

Och hon vände sig till honom och sa,

"Är det där vår katt?"

(Skratt)

Och när hon såg på honom

stod han på knä med ringen i hand.

Han friade, hon sa ja.
Det var ett mycket lyckligt slut.

Så jag mejlade tillbaka till honom

och bad honom om en bild, vad som helst

som jag kunde dela med
hela PostSecret-gemenskapen

och berätta om deras sagoslut.

Han mejlade mig den här bilden.

(Skratt)

"Jag hittade din kamera
på Lollapalooza i somras.

Jag har äntligen framkallat bilderna

och vill jättegärna ge dem till dig."

Den här bilden återlämnades aldrig

till de som hade förlorat den,

men hemligheten har påverkat så många liv,

främst en student i Kanada

som heter Matty.

Matty inspirerades av den hemligheten

att grunda en egen webbplats

som heter IFoundYourCamera.

Matty ber människor

posta honom upphittade digitalkameror,

borttappade usb-minnen

med ägarlösa bilder.

Matty tar dessa foton

och lägger upp dem
på sin sida varje vecka.

Människor besöker sidan

för att se om de kan hitta
ett borttappat foto

eller hjälpa någon annan få tillbaka

foton de desperat har letat efter.

Det här är min favorit.

(Skratt)

Matty har kommit på
ett fantastiskt sätt att använda

främmande människors vänlighet.

Trots att det är en så enkel idé,

kan den ha en enorm påverkan
på människor liv.

Matty delade med sig av

ett känslosamt mejl han fick

från mamman i den här bilden.

"Det där är jag, min make och min son.

De andra bilderna är
av min svårt sjuka mormor.

Tack för att din sida finns.

De här bilderna betyder mer för mig
än du kan tänka dig.

Min sons födsel finns på den kameran.

Han fyller 4 år imorgon."

Alla bilder ni ser här

och tusentals andra

har skickats tillbaka till sina ägare -

ibland över hav,

ibland genom språkbarriärer.

Det här är det sista vykortet
jag tänkte dela med er idag.

"När någon jag älskar

lämnar ett röstmeddelande på min telefon

sparar jag det alltid utifall
de skulle dö imorgon

och jag inte hade något annat sätt

att höra deras röst igen."

När jag la upp den här hemligheten,

skickade dussintals människor

in röstmeddelanden från sina telefoner,

ibland några som hade bevarats i flera år,

meddelanden från familj eller vänner

som hade dött.

De sa att genom att bevara dessa röster

och genom att dela med sig av dem,

håller de sina älskade levande i tanken.

En ung tjej

la upp det sista meddelandet

hon någonsin fick från sin farmor.

Hemligheter kan ha många skepnader.

De kan vara chockerande eller fåniga

eller känslostarka.

De kan länka oss
till vårt djupaste inre

eller människor vi aldrig kommer se igen.

(Inspelning) Ett sparat meddelande.

Farmor: ♫ Det är någons födelsedag idag ♫

♫ Någons födelsedag idag ♫

♫ Ljusen är tända ♫

♫ på någons tårta ♫

♫ Och vi är alla inbjudna ♫

♫ för någons skull ♫

Du fyller 21 idag.

Ha en underbar födelsedag, jag älskar dig.

Hej så länge.

Tack så mycket.

(Applåder)

Tack så mycket.

(Applåder)

Frank, det var jättefint,

så rörande.

Har du någonsin skickat
ett vykort till dig själv?

Har du skickat in
en hemlighet till PostSecret?

En av mina egna hemligheter
finns i varje bok.

Jag tror ibland att anledningen
till att jag startade projektet,

även om jag inte visste det då,

var för att jag kämpade
med mina egna hemligheter.

Det var genom crowdsourcing,

genom främlingars vänlighet mot mig,

som jag kunde upptäcka

delar av mitt förflutna som plågade mig.

Har någon någonsin upptäckt

vilken hemlighet i boken som är din?

Har någon i ditt liv kunnat se det?

Ibland delar jag med mig av det, visst.

(Skratt)

(Applåder)