97% Owned - Positive Money Directors Cut

För att delta i kampanjen för att demokratisera pengar se http://www.positivemoney.org.uk/97percent När pengar driver nästan all aktivitet på planeten är det viktigt att vi förstår dem. Ändå förblir enkla frågor obesvarade - frågor som: Var kommer pengarna ifrån? Vem skapar dem? Vem bestämmer hur de får användas? Och vad betyder det för de miljontals vanliga människor som drabbas när ekonomin kraschar? 97% Owned är en dokumentär som avslöjar hur pengar är roten till våra nuvarande sociala och ekonomiska kriser. Genom att presentera uppriktiga intervjuer och kommentarer från ekonomer, aktivister och tidigare bankirer, exponerar den det privatiserade, skuld-baserade monetära system som ger bankerna möjlighet att skapa pengar, forma ekonomin, orsaka kriser och pressa bostadspriserna utom räckhåll. Faktabaserad och tydligt förklarad vsar den på bara 60 minuter hur makten att skapa pengar är den pusselbit som ekonomerna saknade när de misslyckades med att förutspå krisen. Producerad av Queuepolitely, medverkande: Ben Dyson (Positive Money), Josh Ryan-Collins (The New Economics Foundation), Ann Pettifor, "HBOS Whistleblower" Paul Moore, Simon Dixon (Bank to the Future) och Nick Dearden (Jubliee Debt Campaign) Detta är den första dokumentären som tar itu med denna fråga ur ett brittiskt perspektiv, du kan se den på nätet nu.

Hur skapas pengar, var kommer de ifrån? Vem tjänar på dem?

Och vilket syfte tjänar de?

"Backa din f * ing nazist!"

Vad är pengasystemet? Vilka är pengarna bakom pengasystemet?

I århundraden har mekanismerna bakom pengasystemet förblivit dolda från

allmänhetens nyfikna ögon. Men deras inverkan, både på nationell och internationell nivå

kanske är oöverträffad, för det är det monetära systemet som lägger grunden för internationell

dominans och kontroll över landet.

"Vems gator? Våra gator!"

Idag, när dessa grundvalar skakas av kriser, har behovet av en öppen

och ärlig dialog om det monetära systemets framtid aldrig varit större.

Den ekonomiska krisen är som en cancer. Om vi bara väntar och väntar och tänker att det kommer

försvinna, så kommer det precis som en cancersvulst att växa, och det kommer att vara för sent. Vad

jag vill säga till alla är, förbered dig. Detta är inte en tid för önsketänkande

att regeringen kommer kunna reda ut saker. Det är inte regeringarna som regerar över världen

Goldman Sachs regerar över världen.

"Vi är på gränsen till en perfekt storm".

I motståndet ligger korrupta och inrotade intressen som lurar i maktens korridorer

för dem som inte har anledning att ge upp privilegier som de känner är rättvist förtjänade.

"Har han en plan för hälso- och sjukvårdsreform?" [Nej!] "Har han en reformplan för

polisväsendet?" [Nej!] "Har han en plan för att minska budgetunderskottet?" [Nej!]

Ordning i salen! Ordning! Försök att lugna ner dig och bete dig som en vuxen

och om du inte kan det, om det är för svårt för dig, lämna salen. Försvinn. Vi klarar oss utan

dig!

"Detta är zombiebankernas skyddade utfodringsstation."

Det är ingen tillfällighet att ekonomisk instabilitet blev ett verkligt återkommande problem under

1600-talet när William Paterson grundade Bank of England.

"Ät henne! Ät henne nu!"

"Detta är ett oacceptabelt beteende som allmänheten... Nej, det är inte roligt!

Endast i ditt huvud är det roligt. Det är inte roligt alls, det är skamligt."

"Revolution! Revolution!"

Systemet är till sin natur instabilt som en följd av den internationella makt

det ger till de dominerande aktörerna, för i dess centrum ligger uppfattningen

"Hur kan jag få någonting för ingenting".

Statistisk analys har visat att varje gång ett imperium börjar närma sig sin egen undergång

ser vi att dess valuta tappar i värde.

Det finns inga riktlinjer för hur hela systemet fungerar. För att ge ett exempel, en forskare

på BBC som arbetar med en dokumentärfilm av Robert Peston gick till Bank of England och sa, "kan

ni ge mig en beskrivning av hur pengar skapas?" Och de sa bara, "nej".

Denna dokumentär kommer att undersöka och förklara detta ständigt föränderliga system, och

den inverkan det har både på nationell och internationell nivå.

2010 var den totala penningmängden i Storbrittanien 2.15 biljoner pund.

2,6% av denna summa var fysiska kontanter, 53,5 miljarder pund.

De resterande, 2.1 biljoner pund, eller 97.4% av den totala penningmängden, var affärsbankspengar.

3% av pengarna skapas via centralbanken och de pengarna, om du har skapat

en 10-punds sedel, då kan du sälja den till en bank för dem att använda i sina bankomater och banken skulle behöva

betala tillbaka de 10 punden eller köpa sedeln för 10 pund. Det skulle inte utgå någon ränta på pengarna

men pengarna överförs sedan i huvudsak till statskassan och det är en form av finansiering

för staten. Det kallas seigniorage.

När Bank Of England skapar en 10-pundssedel kostar det dem cirka 3 eller 4 pence att faktiskt

trycka den sedeln och de säljer den till en affärsbanke till dess nominella värde, alltså 10 pund

och vinsten, skillnaden mellan att trycka sedeln och att sälja den för 10 pund

går direkt till statskassan. Så, i realiteten går all den vinst som vi får på att skapa fysiska

pengar, sedlar, till statskassan och det minskar hur mycket skatter som vi måste betala.

Under de senaste 10 åren har detta dragit in ca 18 miljarder pund.

År 1948 utgjorde sedlar och mynt 17% av den totala penningmängden. Detta var en

bidragande faktor för statens förmåga att finansiera återuppbyggnaden efter kriget. Det inkluderar

etableringen av nationell hälso- och sjukvård.

På bara 60 år har sedlar och mynt minskat till mindre än 3 %

Före 1844 skapades sedlar av privata banker och staten tog inte del i vinsterna av

deras uppkomst.

På 1840-talet fanns det ingen lag som stoppade banker från att trycka egna sedlar. Så de

brukade utfärda papperslappar som en sorts ställföreträdare för vad du hade på bankkontot. I stället

för att du ska ta ut dina tunga metallmynt från banken och sedan gå och betala någon

med dem, så kan du få ett papper där det stof hur mycket pengar du hade på banken och du

kunde ge det till någon, och de kunde använda den för att gå och hämta ut de tunga metallmynten

från banken. Med tiden blev dessa papperslappar lika bra som pengar. Folk började använda

papperslappar istället för att gå och hämta riktiga pengar från banken och så snart

bankerna insåg att detta som de hade skapat hade blivit den dominerande typen av pengar

i ekonomin, så insåg de att genom att skapa mer av dem kunde de generera vinster. De

kan bara skriva ut upp några nya anteckningar, låna den och få ränta på dem. Och de

gjorde detta fram till 1840-talet. På 1840-talet gick de bara lite för långt

vilket orsakade inflation, destabiliserade ekonomin.
Så 1844, antog den konservativa regeringen

ledd av Robert Peel en lag som tog makten att skapa pengar från de kommersiella

bankerna och återbördade den till staten. Så sedan dess har Bank of England varit den

enda organisation som haft rätt att skapa sedlar. Sedan dess har allt blivit digitaliserat

och det som vi nu använder som pengar är digitala siffror som affärsbanker kan skapa ur ingenting.

Problemet var att de i denna lagstiftning inte inkluderade kontoinsättningar, de konton som

privatpersoner har hos banker, eller elektroniska former av pengar som i huvudsak är

vad dessa bankmedel är. Idag är merparten av pengarna i omlopp elektroniska

pengar, det är de tillgångar vi har på våra konton. Så på ett sätt behöver lagstiftningen

komma ikapp utvecklingen av elektroniska pengar och det sätt som banker faktiskt fungerar.

Pengar på bankkonton kallas avistainlåning. Detta är en redovisningsterm

som bankerna använder när de skapar kredit. Banker följer samma process när de skapar lån.

Alla pengar på bankkonton är redovisningsposter.

Verkligheten är nu att merparten pengar är inte sedlar och de är inte mynt, de är digitala.

Det är bara siffror i ett datorsystem. Det är ditt Visa-kort, det är ditt elektroniska

bankomatkort. Det är detta, det är plast. Det är siffror i ett datorsystem, du flyttar pengar från

ett datorsystem till ett annat, allt är en stor databas och de här digitala pengarna är det som

vi nu använder för att göra betalningar med, det är vad vi faktiskt använder som drivmedel i ekonomin.

Jag tror att många människor i Storbritannien förmodligen tror att staten eller centralbanken

har kontroll över pengarna i omlopp och tillför nya pengar i omlopp, men

så är inte fallet. Det är privata banker som skapar de flesta nya pengarna i omlopp

och också de som beslutar hur de ska fördelas.

Den officiella terminologin för dessa redovisningsposter är affärsbankspengar.

När banker utfärdar lån till allmänheten, skapar de nya affärsbankspengar. När en kund

betalar ett lån, då förstörs affärsbankspengar. Bankerna behåller räntan, som vinst.

Det finns många missuppfattningar om hur bankerna fungerar. Det gjordes en undersökning av

Cobden Centre, där de frågade människor hur de trodde att banker faktiskt fungerar. Cirka

30% av allmänheten tror att när du sätter in dina pengar på banken så bara stannar de där och det är tryggt

och det är lätt att förstå varför, eftersom alla som barn har haft en spargris som du sätter in pengar i och när du behöver pengarna, krossar du den och tar ut pengarna.

Så många människor har kvar denna idé om banker, att det är en trygg förvaringsplats för dina pengar så att

de finns där när du behöver dem. Övriga 60% av befolkningen antar att när du sätter in pengar

flyttas de pengarna över till någon som vill låna

dem. Så vi har en pensionär som sparar pengar hela sitt liv och sedan lånas hennes livsbesparingar

ut till några unga människor som vill köpa ett hus. Men i verkligheten fungerar banker inte på det viset.

"Det är ett bokföringstrick... Banker skapar pengar. De lånar inte ut dem... när banker ger ut vad som kallas ett lån, låtsas de i princip att du har lånat in pengarna... de uppfinner betalningsskyldigheten... det är så penningmängden skapas.
(Professor Richard Werner)

Idag i Storbritannien är skapandet och kontrollen över pengar i stor utsträckning i händerna på privata

banker. Ca 97 till 98% av de pengar som skapas är skapade som bankers "skuldpengar", kan vi kalla

det, när bankerna i realiteten utfärdar pengar i omlopp som lån. Det här är fakta

som alltför få förstår.

Det är inte en konspirationsteori, det är inte en galen teori, det är det sätt på vilket Bank of England

beskriver processen. När banker utfärdar lån skapar de nya pengar. (Paul Tucker - Bank of England)

Några få ekonomer kommer att inse hur pengasystemet fungerar men om du inte inser

hur pengar fungerar och du tror att om alla sparar så kommer det att fungera bra för

ekonomin. Vad som verkligen händer när du förstår hur pengasystemet fungerar

är att om alla börjar spara, då minskar mängden pengar i ekonomin och vi får

en lågkonjunktur. Så de flesta ekonomer ser inte hela bilden. De förstår inte alla

delar av systemet. De förlitar sig på antaganden, på andrahandskunskap utan att faktiskt gå

in i detaljerna, och pengar är i centrum av ekonomin. Om du inte förstår var

de kommer från, vem som skapar dem och när de skapas, hur kan du då förstå ekonomin

som helhet?

När majoriteten av de pengar vi använder nu inte är kontanter utan elektroniska pengar

då får den som skapar de elektroniska pengarna förtjänsten av att pengarna skapas

och självklart är det mycket mer lönsamt att skapa elektroniska pengar än att skapa kontanter eftersom

du inte har någon produktionskostnad alls. Samtidigt som vinsten av att skapa kontanter under det

senaste årtiondet var 18 miljarder pund, så har bankerna faktiskt skapat 1,2 biljoner pund.

Mellan 1998 och 2007 har Storbritanniens penningmängd tredubblats. 1,2 biljoner pund skapades

av banker, medan 18 miljarder pund skapades av statskassan.

Många tror, när de hör mig säga det här, eller när du säger det eller när Positive Money säger det

att vi bara är ett gäng galningar. Men den 9 mars 2009, gav centralbankschefen för Federal Reserve

Ben Bernanke den allra första direktsända intervju som en chef

för USAs centralbank någonsin har givit och dagen innan detta

hade han räddat AIG, ett försäkringsbolag, faktiskt inte ens en bank, till ett belopp på

omkring 160 miljarder dollar. Så journalisten säger till honom: "Så, Mr Bernanke

varifrån fick du 160 miljarder dollar för att rädda AIG?"

"Är det skattepengar som centralbanken spenderar?"

"Det är inte skattepengar. Bankerna har konton hos centralbanken, på samma sätt som

du har ett konto i en affärsbank. Så för att låna ut till en bank använder vi helt enkelt datorn

för att utöka kontot de håller hos centralbanken. Så det är mycket mer likt, även om det inte är

exakt samma sak, att trycka pengar, än det är att låna ut dem."

Jag märkte när jag försökt prata med människor inför parlamentsvalet

under 8-9 månader av dörrknackning, att när vi försökt förklara

hur pengasystemet fungerar, finns det en nästan inbyggd vägran hos människor att acceptera att

en sådan bisarr situation faktiskt kan existera.
"Nej, det kan verkligen inte stämma... Vad menar du?

Det går inte... banker kan inte... banker skapar inte pengar ur tomma luften. Det är löjligt.

De kan inte göra det. De lånar ut insatta pengar." De flesta människor har en idé om hur pengar är.

De är vana vid hur de själva hanterar pengar och de försöker överföra sin egen

uppfattning om hur deras hushållsekonomi fungerar på den nationella ekonomin. Och naturligtvis

så fungerar det inte, det bara fungerar inte alls.

2008 var den utestående låneportföljen av bankskapade krediter, även kallade

affärsbankspengar, på över 2 biljoner pund.

Så sent som 1982 var förhållandet mellan sedlar och mynt till bankdepositioner 1:12. Vid år 2010

hade förhållandet stigit till 1:37. Det innebär att för varje kilo av pengar skapade av statskassan

så fanns det 37 pund bankskapade pengar.

Under de 10 åren före krisen 2007 expanderade mängden affärsbankspengar i Storbritannien

med mellan 7-10% varje år.

En tillväxt på 7% är likvärdigt med en fördubbling av penningmängden vart tionde år.

Mängden pengar som de skapar ur ingenting är bara otrolig, 1,2 biljoner pund

under de senaste 10 åren. De pengarna fördelas i enlighet med banksektorns prioriteringar

inte samhällets prioriteringar.

Banksektorn själv växte från 1980, från 2.5 biljoner dollar till 40 biljoner dollar, mätt i tillgångar.

1980 var globala banktillgångar värda 20 gånger så mycket som den dåvarande världsekonomin. 2006

var de värda 75 gånger så mycket enligt FN.

Som följande diagram visar låg de sammanlagda banktillgångarna i Storbritannien, i procent av

BNP relativt stabilt på 50-60%, till slutet av 1960-talet. Efter det

sköt de upp dramatiskt.

Att tjäna riktigt mycket pengar i världen idag görs inte genom att producera någonting alls.

Det görs helt genom olika former av spekulation. Att göra pengar på pengar. Det är den mest lönsamma

och i särklass största formen av ekonomisk verksamhet som existerar i världen idag.

Idag begränsas bankerna inte längre av hur mycket de kan låna ut, och alltså inte heller av

hur mycket ny kredit de kan skapa ur ingenting. De begränsas enbart av sin egen vilja

att låna ut.

Problemet med att låta banker skapa pengar, det är två huvudsakliga problem. För det första,

det faktum att de skapar dessa pengar när de utfärdar lån. Detta garanterar att vi måste

låna alla de pengar vi behöver i ekonomin från bankerna.

Därför, för att ha en sund, växande ekonomi, måste regeringen tillämpa

strategier för att möjliggöra en ständigt ökande skuldsättning.

Det enda sättet som staten kan skapa ytterligare köpkraft är genom att försätta sig själv och

oss, ännu djupare i skuld.

Det andra stora problemet med att låta bankerna skapa pengar är att de har

incitament att alltid skapa mer. De skapar mer pengar om de utfärdar ett lån.

De får bonusar, provisioner och har incitament för att låna ut så mycket som möjligt.

Du måste utveckla en säljkultur.  Vad

gjorde dom?  De rekryterade en fantastisk kille – en härlig kille-Andy Hornby, som kom

från Asda, för att förvandla banken till en stormarknad.

Om vi anförtror kontrollen över penningmängden åt bankmän

kommer mängden pengar bara växa och växa och växa, och samma sak händer med skuldsättningen

fram till den punkt där det kraschar, när vissa människor inte kan betala tillbaka skulden, då

kommer de stoppa utlåningen.

Politiker och journalister säger ofta att vi har levt över våra tillgångar, vi har

blivit beroende av skuld.  Vi behöver dra ner på våra utgifter och leva inom de tillgångar vi har.

Det är inte möjligt i det nuvarande systemet. Anledningen till att alla nu är skuldsatta är

inte att de har lånat vårdslöst mycket. Vi har inte lånat alla dessa pengar från en

armé av pensionärer som har sparat hela sitt liv. Pengar i det nuvarande systemet

är skuld. De skapas när bankerna utfärdar lån. Så det enda sättet, i det nuvarande systemet,

att tillföra några pengar i ekonomin – det enda sättet vi kan tillhandahålla företag med pengar

för handel – är om vi lånar dem från bankerna.

Och det är den raka motsatsen till vad Tory-partiet

argumenterar för idag, vilket är att vi måste skapa besparingar innan vi kan hjälpa

hälso- och sjukvården. Och eftersom ekonomer helt har blandat ihop de här

sakerna, både i penningpolitiska termer, men även i ekonomiskt tänk, och eftersom de flesta

människor fortfarande hyser en gammaldags uppfattning att du behöver besparingar innan du kan investera

så har vi den röra som vi har i dag. En av anledningarna att vi har svårt att

förstå banksystemet och hur kredit skapas är att vi lämnar skolan utan några

pengar och vi skaffar ett jobb som lärling hos en rörmokare. Vi jobbar verkligen hårt

hela månaden och i slutet av månaden är det någon som för in pengar på vårt bankkonto, så för oss är

logiken: du arbetar och sedan får du pengar – du får besparingar. I verkligheten skulle du

aldrig ha fått det där jobbet om kredit inte hade skapats till att brja med.  Det är ett mycket

viktigt konceptuellt missförstånd och det är inte något som bara allmänheten är

skyldig till.  Ekonomer förstår inte heller det här.

Pengar uppstår inte bara ur

ekonomisk verksamhet.  Många människor har stött på - och mer eller mindre antar - att om du

har ett företag, och du har människor som gör saker, så uppstår pengar på något sätt

ur processen att människor gör saker, tillverkar saker och odlar saker, säljer

saker och producerar saker, på något sätt dyker pengar bara upp. Det gör dom inte. Det är som

att tanka en bil. Du måste tillföra dem.

När jag ser David Cameron tala om hur vi behöver en ekonomi som inte bygger på skulder, att

vi behöver en ekonomi baserad på besparingar, han vet helt enkelt inte vad han säger. Det är löjligt.

Det är helt absurt och det visar hans totala brist på förståelse för hur våra pengasystem

faktiskt fungerar.

Du vet, det är en paradox i det nuvarande systemet.  Om vi, allmänheten, försätter oss ytterligare

i skuld, då kommer det tillföra mer pengar i ekonomin och vi kommer att få en högkonjunktur.

När det är högkonjunktur är det lättare att få låna, så människor skuldsätter sig ännu mer.

Och denna cykel fortsätter. Det blir lättare och lättare att försätta sig i skuld, ända tills några

människor blir överskuldsatta och inte kan betala. De kan inte betala för sina bostadslån. Det är vad som

hände i USA, med subprime-lånekrisen. Och det leder till en flod av inställda betalningar

som påverkar hela ekonomin. Bankerna blir insolventa. Då har vi hamnat i

en finansiell kris och då slutar bankerna låna ut. De lånade ut för mycket under

högkonjunkturen för att sedan sluta låna ut, vilket förvärrar lågkonjunkturen. Människor förlorar

sina jobb, och då de blir ännu mer beroende av skulder bara för att överleva.

Vi har ett system där vi är tvungna att låna för att överhuvudtaget ha en ekonomi.  Vi måste

stå i skuld till bankerna. Det här garanterar enorma vinster för bankerna.

Detta är den finansiella berg- och dalbanan.

"Och som jag har sagt tidigare, herr vice talman, ingen återgång till finansiell instabilitet."

Bankernas netto-utlåning måste alltid öka.

Vi betalar ränta på vartenda pund.

Även om du tror att dina pengar tillhör dig, så är det någon någonstans som betalar ränta

på de pengarna.

Banksystemet har en så stor inverkan på världen, men bara på grund av att de levererar

de pengar landet behöver  Vi måste skydda dem. Vi måste förse dem med understöd.  Vi måste

låta dem fortsätta, eftersom katastrofen av en bankkollaps påverkar oss alla enormt mycket.

Den som säger att vi inte skulle ha räddat bankerna förstår inte

hur vårt monetära system fungerar.  Det vore att eliminera en stor andel av våra pengar.

Å andra sidan, att rädda bankerna innebär att hålla ett system vid liv som aldrig kommer att fungera.

Så vad vi än gör kommer vi alltid ha dessa cykliska upp- och nedgångar tills vi skiljer mellan hur

pengar skapas och banksektorns verksamhet. Då kan bankerna gör som de vill.  De skulle

vara normala företag som alla andra.

Det här är även en viktig demokratisk frågeställning. Vi har dessa privata, vinstdrivande banker

som skapar upp till 200 miljarder pund om året och pumpar in dem i ekonomin var de

vill, i grund och botten var det passar dem, genom att pumpa in dem i "giftiga" derivat

eller använda pengarna för att blåsa upp bolånebubblor, vilket bara gör bostäder dyrare. 200 miljarder

pund nya pengar kom in i ekonomin under 2007, skapade ur ingenting; och var

de pengarna spenderas formar vår ekonomi. Så om vi kommer att

tillåta någon att skapa nya pengar ur ingenting, då bör vi åtminstone ha någon

demokratisk kontroll över hur de pengarna används. Jag menar, vill vi hellre att de pengarna

används till hälso-och sjukvård, eller för att ta itu med några av miljöfrågorna, eller för att minska

fattigdom, eller vill vi snarare att de gör bostäder dyrare så att ingen av oss längre har råd

att bo i hus.

Det kan likställas med en subvention, en speciell supersubvention för bankerna, för rätten att skapa

pengar, vilket borde ske till gagn för allmänheten och fördelas genom en demokratisk

process.

Bankerna är de mest subventionerade företagen i världen, särskilt skyddade av regeringar.

Medan pengarna sinar för de flesta av oss, frodas de största privata bankerna fortfarande.

Det beror på att de har fått den största subventionen av dem alla: licensen att trycka pengar.

Svårt att tro?  Martin Wolf, chefredaktör

i ekonomifrågor på Financial Times, sa nyligen: "Kärnan i dagens

monetära system är skapandet av pengar ur ingenting genom privata bankers ofta dumdristiga

utlåning..."

Du hörde rätt. Privata banker skapar pengar ur ingenting.  Sedan lånar de dem

till oss och kräver dessutom ränta. Om du någonsin undrat varför bankbyggnader runt om i

världen sträcker sig högre än några palats och torn, så har du nu svaret.

Men bankerna trycker inte pengar med hjälp av

hemliga tryckpressar i sina källare. Det behöver dom inte. Som så många andra saker

dessa dagar, tryckningen av pengar har blivit digitaliserad.

Med den populära användningen av betalkort, elektroniska banköverföringar och internetbanker

utgörs bara 3% av pengarna i Storbritannien av sedlar och metallmynt. Övriga 97% finns bara

i datorer. Elektroniska pengar är praktiskt för alla, men det är särskilt praktiskt

för de privata bankerna, eftersom de äger, sköter och kontrollerar hela det digitala pengasystemet.

Och hur använder de sig av detta särskilda privilegium?

Kanaliserar de nya pengar, landets blodtillförsel, till de saker som vi behöver

som sjukhus, skolor, universitet och kollektivtrafik?

Inte om det inte innebär vinster för dem.

Istället använder de sin licens att trycka pengar till att spela på finansmarknaderna och blåsa upp

huspriserna utom räckhåll för vanliga människor genom att pumpa in hundratals miljarder pund

i riskfyllda bolån. Detta är exakt hur bankerna orsakade den finansiella krisen och

nu ombeds resten av oss att betala för det.

Om vi inte har råd att driva sjukhus och bygga

skolor, har vi verkligen råd att subventionera den finansiella sektorn?  Ska vi behöva

leva med mindre så bankdirektörerna kan ha mer?

Detta är skrattretande och det är dags att sätta stopp för det. Privata banker kan inte anförtros

att hålla i tyglarna för hela vår ekonomi.

Vi måste frånta bankerna deras makt att skapa pengar ur ingenting. Det skulle hindra dem

från att orsaka ännu en finansiell härdsmälta och möjliggöra för oss att betala för de grundläggande

tjänster vi behöver i samhället.

Om vi vill att ekonomin ska växa måste vi med nuvarande arrangemang ha växande skulder.  Detta

är något som mycket, mycket få människor verkligen förstår, speciellt bland de politiker som

styr ekonomin, vilket är en skrämmande tanke.

Alltsom penningmängden växer, blir mer

pengar tillgängliga, och kan investeras i producerande verksamheter. Men, de kan också

användas för att spekulera och driva upp priser på tillgångar.

Inflationen innebär en ökning av de allmänna

prisnivåerna på varor och tjänster i en ekonomi under en viss tidsperiod. När

den allmänna prisnivån stiger kan varje enhet av valuta köpa färre varor och tjänster.

När penningmängden växer finns det mer valuta att tillgå, det finns mer pengar

för att göra investeringar, vilket kan leda till tillväxt, men mer pengar är också tillgängliga för inköp

av varor och för spekulation, vilket leder till inflation.

Inflationen är huvudsakligen vad som händer när för mycket pengar jagar alltför få varor och

tjänster, så det finns för mycket pengar för den faktiska produktionen i ekonomin.

Under de sju åren mellan åren 2000

och 2007 fördubblades penningmängden och centralbanken, Bank of England hade uppfattningen

vid denna tidpunkt att de hade det hela under kontroll, eftersom de sa

att priserna inte steg så mycket. Naturligtvis tittade de bara på priserna

hos den lokala mataffären. De tittade inte på bostadspriserna, och en bostad

är den största utgift som de flesta människor har.

Ökande bostadspriser kan få dig att känna dig

rikare, men allteftersom din rikedom ökar blir effekten att dina

barns rikedom faktiskt minskar. Så i själva verket finns det ingen nettovinst i rikedom

eftersom dina barn kommer att få betala ännu mer när de vill köpa ett hus.

Så i praktiken finns det ingen nettoökning. De kommer att behöva tjäna ännu mer.

De kommer att behöva försätta sig ännu mer i skuld. Så stigande huspriser skapar inte

något ytterligare BNP-nettovärde till ekonomin.

Vad det faktiskt gör är att omfördela välståndet till förmån för de människor som redan har hus

dvs rikare människor och till förfång för fattigare människor som inte har råd att ta sig in på

"bostadsmarknaden" så det är ytterligare ett exempel på en mycket regressiv politik att låta huspriserna

helt enkelt öka. Det ger alla en känsla av att det går bra nu och människor

spenderar pengar på andra saker. De belånar sina hus. Men det skapar inga nya

jobb. Det förbättrar inte kvaliteten på ekonomin. Det gagnar inte

handelsbalansen. Det minskar inte det statliga underskottet. Det är ett nollsummespel.

I augusti 2011 var 85,5% av privatpersoners banklån

lån med en bostad som säkerhet.

Om någon skapar pengar som bara kan användas för en sak, det vill säga bostäder,

då kommer priset på den saken att gå upp. Mellan 2000 och 2010 skapade de över

en biljon pund nya pengar - 500 miljarder pund bara under de tre åren före krisen.

Det är därför huspriserna ökade så som de gjorde.  Det är inget speciellt

med hus. Det var bara det att alla dessa låtsaspengar pumpades in på den marknaden.

Om pengar tillförs i ekonomin, går en hel del

pengar till bostadsmarknaden, till exempel i bolån, det ger en ökning av summan

pengar i ekonomin, utan att motsvarande ökning av verksamhet, i produktion, i BNP.

Det är icke-BNP-baserad investering. Det är det som orsakar inflationen. I Storbritannien har vi haft

massor av det. Vi har haft en massiv bolånebubbla. Den huvudsakliga orsaken till bolånebubblan enligt min

mening är den enorma mängd spekulativ kredit som skapats av bankerna, för bostadsmarknaden.

Om bostäder var billigare skulle de vara enklare att bygga. Fler av dem skulle byggas.

Det skulle finnas färre enorma hus där knappt någon bor. London skulle inte vara

centrum för ett slags mycket rik spekulationsorgie, där alla de rikaste människorna i

världen vill få tag i en fastighet i London, eftersom det ses som en investering. Bostäder skulle

främst ses som någonstans att bo snarare än någonstans att investera. Det är viktigt

att komma ihåg att om du är en bank och du ska utfärda lån, så har du valmöjligheter.

Du kan bevilja lån till småföretagare och du vet att risken du tar att det lånet går dåligt

att låntagaren inte betalar tillbaka, är faktiskt ganska hög, eftersom företagets ägare

har begränsat ansvar, vilket innebär att om företaget går i konkurs, då får du

som bank i princip ingenting tillbaka. Så det är relativt hög risk, jämfört med att låna ut

dina pengar till någon med någon sorts säkerhet, exempelvis en bostad, vilket är fallet med bolån.

Så det finns grundläggande incitament för banker att

föredra att tillföra pengar i bostäder än i småföretag. Och det är ett verkligt problem

om vi ser på hela ekonomin eftersom det innebär att det finns incitament att tillföra

pengar i spekulativa snarare än produktiva investeringar. Så återigen, vi måste tänka över

hur vi utformar vårt pengasystem så att det bättre balanserar mellan dessa två typer, spekulativa

och produktiva investeringar  Regeringen visar enorm ovilja att reglera

bostadsmarknaden och att reglera mängden pengar som bankerna tillför i bostäder.

Vi bestämmer inte vem som skapar kredit och till vilket syfte.

Nej, det överlämnar vi åt några killar på en bank att avgöra.

Inflation kan undvikas om mängden pengar som tillförs ekonomin regleras

på ett sätt så att den inte överstiger den faktiska verksamhet som sker i ekonomin.

Det bästa sättet att göra det, enligt min mening, är att se till att pengar tillförs i

ekonomin endast för producerande investeringar, för produktiva varor och tjänster, så att pengar

tillförs för att hjälpa småföretag komma igång vilket skapar arbetstillfällen, vilket skapar ytterligare

köpkraft vilket innebär att det inte blir inflation. Vi måste ha ett system där kredit används

för producerande verksamheter, där kredit används för att bygga järnväg för höghastighetståg

där kredit används för att bygga hus i stället för att ge människor pengar som pressar upp

huspriserna. Så det är ganska enkelt, på det sättet, och det nuvarande systemet är helt enkelt

utformat så att det inte gör det.

Skapandet av pengar av privata banker för icke-producerande användning orsakar verklig inflation

och är på så sätt en beskattning på betalningsmedlens köpkraft.

Siffrorna för Storbritannien är faktiskt ganska tydliga, den genomsnittliga medianrealinkomsten, för de i

mellersta skiktet, har minskat för de flesta under de senaste 8 åren. Det sker nu en ganska stark

nedgång eftersom vi går in i lågkonjunktur, det ser ut att vara den starkaste nedgången sedan

1930-talet, så realinkomsterna minskar.

Bankskapad fiatvaluta möjliggör för privata banker att suga välstånd ur

ekonomin vilket över tiden leder till en gradvis minskning av levnadsstandarden. När människor blir

fattigare blir de ännu mer beroende av att försätta sig i skuld. Och detta i ett tidevarv när effektivisering

och automatisering har gått framåt dramatiskt.

Om vi ser tillbaka på 1960-talet då förväntade vi oss och såg fram emot en era av fritid

TV-programmen sa: "Vad ska folk göra med all sin fritid?" Och nu

är vi fler människor som arbetar hårdare än någonsin. Som spenderar mer än någonsin, vilket

verkar bra, för alla spenderar mer pengar, men om du faktiskt inte får ut någon nytta av

pengarna du spenderar, om du måste lägga pengarna på kostnader för barnomsorg eller för

att pendla till jobbet och så vidare. Kostnader som människor förr inte behövde betala, eftersom de

kunde gå till jobbet och en familjemedlem kunde stanna hemma och permanent arbeta

i hemmet, så har vi i realiteten inte fått det bättre. Alla är under sådan enorm press

nuförtiden, jag är medveten om att mina fyra brorsöner och brorsdöttrar står inför tuffa

tider. De kommer behöva finna sig i att arbeta mycket hårt bara för att bibehålla ett tak

över huvudet och för att skaffa ett tak över huvudet.

Människor blir fattigare i reella termer vilket beror på att priserna alltid går upp eftersom

alla dessa nya låtsaspengar pumpas in i systemet av bankerna och de skapar

alla dessa skulder, så samtidigt som priserna går upp och saker blir dyrare

försätts vi i djupare och djupare skuld och vårt välstånd och den avkastning som vi får

från att faktiskt arbeta blir mindre och mindre hela tiden. Vi kan inte ta itu med fattigdom

när vi har ett finansiellt system och ett pengasystem som förflyttar pengar från de fattiga

till de mycket rika. All omfördelning som vi försöker göra i motsatt riktning är i praktiken

en droppe i havet. Om vi ska hantera frågor som ökande sociala orättvisor så är ett uppenbart sätt

att ta itu med orättvisorna att ha exempelvis ett omfördelande skattesystem. Vi beskattar de rika

och ger lite pengar till de fattiga. Vi flyttar en del av pengarna neråt på skalan. Det är för all del

bra men om vi helt bortser från det faktum att det finns ett annat omfördelande system

som tar pengar från fattiga och ger till rika, då kommer vi i realiteten inte tackla dessa

orättvisor, och så som ett skuldbaserat pengasystem fungerar är att det garanterar att det för

varje peng så kommer det att finnas en peng av skuld. Den skulden hamnar vanligtvis

hos de som är fattiga, den lägre medelklassen, det är de människorna som blir skuldsatta

och det är dom som får betala ränta på pengarna vilket sedan går tillbaka till banksektorn

och distribueras till de som arbetar i bankkvarteren eller på Wall Street. Det som detta system

gör är att det fördelar pengar från fattiga till rika, förflyttar

pengar från de fattigare regionerna i landet tillbaka till huvudstaden samtidigt som det distribuerar

pengar från alla småföretag, alla de små fabrikerna runt om i landet och distribuerar

dessa pengar tillbaka in i den finansiella sektorn.

Vi har ett system där aktiviteten att faktiskt tillföra pengarna sker under samma

tak som den organisation som har till uppgift att göra vinster av att sammanföra låntagare

och långivare, dvs en bank. Så bankerna skapar vår nations penningmängd samtidigt som de

utfärdar lån för att gå med vinst.

Regeringen kan inte tillåta att banksystemet kraschar, för om det gjorde det,

skulle över 97% av alla pengar försvinna. Det är därför som, i en krissituation, risken

överförs till skattebetalarna. Men även under normala omständigheter får bankerna otaliga

garantier och fördelar utöver rätten att skapa pengar.

"Bill, förresten, jag vet att Bank of America är en mycket stor bank, jag har faktiskt

själv 32 dollar där. Bara oss emellan, vilka garantier har jag att dessa pengar är säkra?"

"Tja, alla insättningar upp till tiotusen dollar är försäkrade av den federala regeringen i Washington."

"Är det min garanti? Känner du till att den federala regeringen ligger ungefär 280 miljarder

dollar back?"

Banker erhåller stora skyddsnät från staten. Skattebetalarna garanterar

85.000 pund som insättningsgaranti. Och centralbanken erbjuder försäkringar för likviditet, ifall

en bank skulle få slut på reservvaluta.

Det är tveksamt om vi kommer att komma ur den här lågkonjunkturen eller om vi bara kommer

fortsätta längs den här vägen. Men om vi gör det, när vi väl kommer

ur lågkonjunkturen och har tillväxt igen, titta då på vad som händer med skuldsättningen, den kommer

öka och den kommer fortsätta öka, och ju snabbare ekonomin växer desto snabbare ökar skulderna

och om vi sedan ger det ytterligare 3 till 5 år så kommer vi vara tillbaka där vi är idag, att skulderna

blir för mycket, folk kan inte betala av dem. Det är det systemet som vi är mer eller mindre

inlåsta i nu, att vi kan inte ha tillväxt i ekonomin utan att skulderna växer och skuldsättningen

är precis det som får ekonomin att krascha. Det enda alternativet framöver är att

reformera det, att stoppa bankerna från att skapa pengar genom skulder. Genom att laga pengasystemet

kan vi förhindra att bankerna någonsin orsakar fler finanskriser och vi kan också göra så att

offentliga nedskärningar och skattehöjningar och ökning av statsskulden inte behövs.

Det nuvarande pengasystemet möjliggör för banksektorn att extrahera rikedom från

ekonomin, samtidigt som den inte ger någonting produktivt i gengäld.

Varför är det så att trots att vi nu har all denna teknik, alla effektiviseringar så krävs det nu

två personer för att finansiera ett hushåll när det på 50-talet räckte med att en person lönearbetade

och anledningen till det är inte för att tvättmaskiner och sådant är dyrare, utan

det beror på alla skulder vi har och på att banksektorn i praktiken mjölkar

alla på pengar. Så en växande banksektor är inte ett bra tecken. Om banksektorn

växer betydet det antingen att den blivit mindre effektiva eller att den har blivit en parasit

som lever på resten av ekonomin. Om vi säger att banksektorn utgör 4%, 5% eller 6% av

BNP, vad innebär då det för resten av ekonomin?
Den utgör då 96, 95, 94% av BNP. Vi måste

börja åtgärda det här nu. Om vi vill ha en chans att ta itu med någon av de andra

stora samhällsfrågorna så måste vi lösa problemet med pengarna.

De fattigaste i världen betalar priset för kriserna även när de inte har dragit nytta av de ofta

vårdslösa och spekulativa uppgångarna, som bolånebubblan på Irland som föregick krisen där.

Under de senaste 30 åren har vi sett att inkomstskillnaderna ökat så att de rika har blivit

mycket, mycket rikare medan vanliga människor inte har det, de ligger kvar på samma nivåer eller

de har fått det sämre och ett sätt som ekonomin hölls igång var genom tillhandahållandet av billig

kredit, genom att möjliggöra skuldsättning för de människor som inte längre hade råd att köpa

saker, så de fortsatte köpa och när det kollapsar är det samma personer som än en gång måste betala

trots att de på många sätt var de ursprungliga offren.

Som ett resultat av krisen har centralbanken köpt upp företagens skulder och paketerat om dem

till lägre räntesatser. Ändå får privatpersoner i snitt betala mer än någonsin på

lån vid övertrasseringar och på kreditkort.

Skulder mellan de mycket rika eller mellan stater kan alltid omförhandlas, så har det

alltid varit genom världshistorien, de är inte något som är hugget i sten. I allmänhet,

när skulder är något som de fattiga har till de rika, då blir skulder plötsligt

en helig plikt som är viktigare än någonting annat. Tanken på att omförhandla dem blir

otänkbar.

"Kan du beskriva exakt vad som skulle göra investerarna nöjda, få dem att känna

sig mer självsäkra?"
"Det är en svår fråga, för mig personligen

spelar det ingen roll, jag är en trader, jag bryr mig egentligen inte om såna saker."

"Betala era skatter!"

"Är du född i England?"

"Om jag ser en möjlighet att tjäna pengar, så följer jag den. Dom flesta traders

vi bryr oss faktiskt inte så mycket om hur de ska fixa ekonomin, hur de ska

lösa hela situationen. Vårt jobb är att tjäna pengar på det och personligen har jag

drömt om det här tillfället i tre år. Om du vet vad du gör så kan du tjäna en hel del

pengar på det. Jag har en bekännelse att göra, jag går till sängs varje kväll och drömmer om ytterligare

en lågkonjunktur, jag drömmer om en till sån hör chans. Jag drömmer om en till lågkonjunktur

jag drömmer om en till sån här chans. Det går att tjäna en massa pengar på det."

"Bruno, Virginia gjorde någon riktigt illa, du borde hata henne."

"inkommande!"

När vi ser ut över Europa nu ser vi att den nya premiärministern i

Grekland, inte vald, i huvudsak påtvingad, Papademous, tidigare anställd vid Goldman Sachs

den nya premiärministern och finansministern i Italien, Mario Monti, tidigare anställd vid

Goldman Sachs, den nya ordföranden för Europeiska centralbanken, tidigare anställd vid Goldman Sachs

vi ser att dessa personer poppar upp absolut överallt.

"Det är så vi ändrar på vad vi har, ta all makt och alla friheter

från folket och samla allt i händerna på en liten grupp med absolut makt."

"Från folket, utan folket, mot folket."

Vad som har varit intressant med allt detta är de demokratiska frågeställningar som har

väckts ganska abrupt i Europa, att vi har en regering i realiteten bestående av bankmän

som påtvingats oss. Det är samma bankmän som mer eller mindre drog in oss i den här röran, lite

hårddraget, men det är ganska nära sanningen, och sedan tror vi att bankmännen är de som

därför kommer ta oss ur det och som av en händelse kommer de nu att

styra landet. Det är en allvarlig demokratisk frågeställning som har öppnats upp här.

Förresten, bankkrisen drev mer än en 100 miljoner människor tillbaka in i fattigdom.

Statistiken över dödligheten bland människor i fattigdom stiger enormt för en rad olika

skäl, så bankkrisen gjorde inte bara folk fattigare, den förkortade livet på

människor också. Och gissa vad? Vi har inte riktigt nått botten än, det var aldrig någon

som ställdes till svars och vi har inte gjort de radikala reformerer som verkligen skulle behöva

göras eftersom vi felaktigt tänkte att om vi destabiliserar systemet ytterligare, kommer det bli

etter värre och gissa vilka det var som fattade det beslutet. Alla de människor som var

delaktiga i de ursprungliga problemen.

"Jag tycker du ska veta att affärsverksamheten för en av dessa affärsmän är mord."

"Deras vapen är moderna, deras sätt att tänka: tvåtusen år föråldrat."

Hur ser ett framåtskridande finanssystem ut? Jag vill höra vad ni tycker.

Vilka tycker till exempel att vi bör förbjuda banker att skapa pengar?

Kontrollen över hur pengar skapas och vad de används för, det är en demokratisk fråga.

För närvarande är det banksektorn, den vinstdrivande banksektorn, som inte kan ställas till

svars inför någon annan än sig själva, som skapar upp till 200 miljarder pund per år

av ny köpkraft och som bestämmer var i ekonomin de pengarna ska tillföras.

Penningreformister anser att att penningmängden ska vara till förmån för

allmänheten och aldrig bör skapas av privata organisationer i form av skulder.

Att demokratisera penningmängden, vad det betyder är att flytta befogenheten att utfärda och fördela

pengar tillbaka till folkets händer och ta den rätten från privata organisationer, institutioner

som faktiskt inte representerar folket, som inte kan ställas demokratiskt ansvariga inför

folket, bankerna är inte demokratiskt ansvariga inför folket. De har skyldigheter till

sina aktieägare, enbart till sina aktieägare. De agerar å våra vägnar, har ett åtagande mot

skattebetalarna men de står inte till svars inför oss. Det går inte ihop över huvudtaget. Så om

vi demokratiserar pengasystemet så tillämpar vi samma typer av regelverk som för

utbildningssystemet, som för hälso- och sjukvården och andra viktiga tjänster som allmänheten behöver.

Det finns ingen anledning att pengar ska ses som annorlunda. Det är en grundläggande viktig

tjänst som alla behöver. Jag kan inte överleva utan tillräckligt med pengar, det kan ingen. Så de kan inte

kontrolleras enbart av denna lilla elit av stora banker, så som det är i Storbritannien. Vi behöver

verkligen ett annat system.

Vi anser att aktiviteten att tillhandahålla ett land med pengar helt ska separeras

från bankernas verksamhet.

Det vi behöver göra är att uppdatera lagen från 1844 och göra digitala pengar till

riktiga pengar. Det kan vara elektroniska pengar, men de måste klassificeras som pengar.

Vi vill bara att bankerna ska vara som vilka andra privata företag som helst i

ekonomin, att de ska utsättas för samma marknadsdiscipliner.

Problemet är att vi nu har en hybridmodell där vi inte har någon kontroll över hur de

spenderar pengarna, samtidigt som vi är beroende av dem för att skapa våra pengar.

Vi är alla ständigt skuldsatta, vi kommer att vara skuldsatta i princip resten av våra liv

och de yngre generationerna får det ännu värre än de äldre generationerna.

Jag har nyligen läst en rapport från FNs miljöprogram och de säger att vi

behöver 2 biljoner amerikanska dollar per år. Två biljoner, kan du ens föreställa dig två biljoner? Det är

en massa pengar. 2 biljoner dollar per år för att finansiera miljöanpassning av ekonomin, att gå från

giftig kol som förgiftar atmosfären till andra alternativ.

När bankerna kollapsade 2007-2009, använde vi enligt Bank of England, inte enligt mig, utan

Bank of England säger att vi fick ihop 14 biljoner dollar på ett år för att rädda bankerna.

Så jämfört med det är 2 biljoner dollar per år för att rädda ekosystemet

ingen stor grej.

Den här sortens modell går inte att förstå ens från ett ortodoxt frimarknadsperspektiv

eftersom de här bankerna är monopolister, i realiteten monopoliserar de kreditskapandet så de

följer inte de regler som gäller för den fria marknaden. Och samtidigt producerar de inte

socialt eller miljömässigt gynnsamma resultat i verkliga mått mätt.

Allt pengar gör är att möjliggöra för oss att göra vad vi kan och när vi förstår det

kan vi få pengarna att arbeta för våra behov.

Makten att skapa pengar är så kraftfull, vi måste vara noga med vem vi ger den

makten. Om det är någon som kommer att tjäna på att skapa pengar, då kommer de

ha incitament att skapa mer pengar än ekonomin faktiskt behöver. Samma sak

skulle förmodligen hända om vi ger den makten till politikerna. Det går inte att anförtro en

politiker att försöka behaga väljarna och samtidigt ha makt över att skapa pengar

Det vore verkligen en intressekonflikt. Det enda vi egentligen kan göra är att överföra den makten

till någon som inte har den intressekonflikten, ett oberoende, öppet, ansvarigt organ.

Pengar skulle kunna fördelas utifrån de behov och önskemål som folket har

system skulla kunna införas som möjliggör direkt demokratisk fördelning av betalningsmedel antingen

helt eller delvis. Ett ramverk och regelverk skulle kunna etableras för att ta fram moderna

ekonomiska teorier i hur mycket pengar som bör skapas, och för vilka syften.

Regeringen skulle inte längre få tillgång till stora summor pengar för att driva

väpnade konflikter, om detta inte sanktioneras av befolkningen.

Vi skulle kunna se exakt hur de använder makten att skapa pengar. Vi skulle

kunna se hur mycket pengar de skapar och vart de pengarna går. Och det är i princip

det enda sätt som vi kan få kontroll över makten att skapa pengar och förhindra

att den missbrukas.

Partiet för Penningreform bildades 2005 strax efter valet 2005.

Tanken bakom Partiet för Penningreform var att ha en grundläggande kärnfråga som alla skulle

kunna hålla med om. Människor kanske är oeniga i andra frågor, det finns olika

sätt att hantera det men tanken var att rikta in oss på vad man kan kalla den minsta

gemensamma nämnaren, för att locka folk med olika åsikter. Att bli invalda i parlamentet

är inte det svåra, det svåra är att föra ut frågan om pengareform till allmänheten, så att folk

börjar prata om det.

Bankerna borde inte kunna spekulera med dina pengar utan ditt tillstånd, så det som de

behöver göra är att erbjuda två typer av konton: ett är ett säkert, vi kallar det "transaktionskonto".

Sätt in pengarna där, banken lånar inte ut dem, de utsätter dem inte för någon

risk överhuvudtaget. Det andra är ett "investeringskonto" där du sätter in pengar under en

viss tid och banken tar de pengarna och investerar dem. Vad som händer

när vi har dessa två typer av konton är att i händelse av att en bank kraschar, så finns

pengarna på det säkra transaktionskontot kvar, de är utom risk. Så vi flyttar bara alla säkra konton

till en bank som fortfarande fungerar, och de som satt in sina pengar på investeringskonton, de

förlorar inte allt, men de måste invänta det rutinmässiga konkursförfarandet

för att få reda på hur mycket av bankernas tillgångar som kommer att returneras till dem

vilket innebär att regeringen aldrig mer behöver rädda en bank. Banker kan

tillåtas krascha.

Systemet skulle faktiskt fungera så som de flesta tror att det fungerar, att när du sätter in dina pengar på

banken, då är de i tryggt förvar eller åtminstone trodde folk det fram till krisen 2008. Det finns

ett spektrum av möjligheter här som vi helt enkelt inte utforskar så som det är nu och det

som är upprörande är att vi inte ens experimenterar, när vi vet att systemet vi nu har är

i grunden felaktig. Vi har precis haft den största krisen sedan andra världskriget, sedan

1930-talet egentligen. Vi vet att vi har ett system där de som skapar pengarna ändå står under

vårt beskydd. Den situation vi har för tillfället är i princip det sämsta av två världar

och det är därför vi måste börja fundera över verkliga alternativ.

Så när vi pratar om hur livet kommer att vara i det reformerade systemet så betyder det

inte att du inte kommer kunna låna, det betyder inte att du måste spara i 50 år

innan du kan köpa ett hus. Det betyder kanske att du inte kommer kunna köpa ett hus som är

10 eller 12 gånger så dyrt som din inkomst, men fördelen är att det hus som du vill köpa

förmodligen inte kommer kosta 10 eller 12 gånger din inkomst. Bostäder borde vara överkomliga

liksom allt annat. Du kommer fortfarande att kunna ta bostadslån, du kommer fortfarande att kunna

få finansiering för en bil. Företag kommer fortfarande få investeringar. Det betyder bara att nivåerna av

skuldsättning inte kommer vara lika höga, de kommer inte vara en så central punkt i människors liv.

Frågan om penningreform har historiskt varit en mycket känslig fråga på grund av den

otroliga makt, rikedom och privilegier den skänker. I en tidsålder då analytiskt tänkande

och ett vetenskapligt förhållningssätt värdesätts finns det inga försvarbara argument för att

bibehålla tabun kring pengasystemets mekanik och konsekvenserna av processen att skapa pengar.

Som demokratiska medborgare har vi rätt att kräva ett pengasystem som är både stabilt

och till nytta för samhället.

Banklobbyn är mycket kraftfull. Jag misstänker att de inte kommer se med blida ögon på den här sortens

modeller även om det när det kommer till kritan går att hävda att det ger har en mycket mer stabil grund

för bankerna.

Det finns det här mysiga förhållandet mellan regeringen och bankerna. Mitt i

krisen talade jag med någon som jobbade på Finansdepartementet

och han berättade att i princip varannan person han talade med arbetade för en av

storbankerna. Så när det gäller ett beslut om huruvida vi ska låta en av dessa giftiga banker

krascha eller om vi ska rädda den, vilken sorts rekommendationer kommer vi att få från en person

som arbetar i den banken.

"Detta är zombiebankernas skyddade utfodringsstation."

Bankernas balansräkningar ligger nu på 4 gånger BNP, på 6 biljoner pund. De håller

allmänheten gisslan. Deras rikedom har blivit så stor genom att manipulera det finansiella systemet

att vi befinner oss vid en brytpunkt där en enda bank nu kan få hela ekonomin att kollapsa.

"Ät henne, ät henne nu, ät henne, hon arbetar inom offentlig sektor, ät henne, sug hennes blod, drick

hennes blod till sista droppen!"

Det är en politisk fråga, i slutändan, eftersom de reformer som krävs enbart kan uppnås

genom parlamentet. Vi behöver inte ett särskilt stor agerande från parlamentets sida. Allt de behöve

göra är att hindra bankerna från att skapa valuta baserat på deras låntagares skulder.

Det är allt. Vi får ett slut på det.

Vi kan inte låta bankerna gå tillbaka till "business as usual" för om de gör det, då är det enda vi kommer

att få är mer skuld, mer fattigdom, mer social orättvisa och ytterligare en kris om 5 eller 10 år

som vi kommer att behöva betala för återigen.