Tekniken har inte förändrat kärleken. Här är anledningen

I vår teknikdrivna, sammankopplade värld, har vi utvecklat nya sätt och regler att uppvakta varandra, men de grundläggande principerna för kärlek har förblivit desamma, säger antropologen Helen Fisher. I detta energiska avslöjande från kärlekens frontlinjer lär du dig hur våra snabbare anslutningar faktiskt leder till långsammare, mer intima relationer. Titta till slutet för en livlig diskussion med kärleksexperten Esther Perel.

Nyligen reste jag
i Nya Guineas högland

och jag pratade med en man
som hade tre fruar.

Jag frågade, "Hur många fruar
skulle du vilja ha?"

Det blev tyst länge,

och jag tänkte,

"Kommer han att säga fem?

Kommer han att säga tio?

Kommer han att säga 25?"

Han lutade sig mot mig

och viskade, "inga."

(Skratt)

Åttiosex procent av människosamhällen
tillåter en man att ha flera fruar:

månggifte.

Men i de allra flesta
av dessa kulturer,

har endast omkring fem eller tio procent
av män faktiskt flera fruar.

Att ha flera partners kan vara en plåga.

I själva verket kan samfruar
slåss med varandra,

ibland kan de förgifta
varandras barn.

Och du måste ha en massa kor,
många getter,

mycket pengar, mycket land,

för att kunna bygga ett harem.

Vi är en art som bildar par.

Nittiosju procent av däggdjur

parar inte ihop sig
för att uppfostra sina barn;

men människor gör det.

Jag menar inte att vi inte...

...att vi är sexuellt trogna vår partner.

Jag har tittat
på äktenskapsbrott i 42 kulturer,

jag förstår faktiskt
en del av genetiken bakom det,

och en del av hjärnkretsarna i det.

Det är väldigt vanligt runt om i världen,

men vi är byggda för att älska.

Hur förändrar tekniken kärleken?

Jag tänker säga, nästan inte alls.

Jag studerar hjärnan.

Jag och mina kolleger har lagt
över 100 människor i en hjärnscanner

människor som precis hade blivit kära,

människor som precis blivit avvisade,

och människor som är förälskade länge.

Och det är möjligt
att förbli "förälskad" länge.

Och jag har länge hävdat

att vi har utvecklat tre
distinkt olika hjärnsystem

för parning och reproduktion:

sexdrift,

känslor av intensiv romantisk kärlek

och känslor av djup kosmisk anknytning
till en långsiktig partner.

Tillsammans orkestrerar
dessa tre hjärnsystem,

med många andra delar av hjärnan,

vårt sexualliv, kärleksliv och familjeliv.

Men de ligger långt under hjärnbarken,

långt under det limbiska systemet
där vi känner våra känslor,

skapar våra känslor.

De ligger i de mest primitiva delarna
av hjärnan, kopplat till energi,

fokus, begär, motivation,
vilja och handlingskraft.

I detta fall,

driften att vinna livets största pris:

en parningspartner.

De utvecklades för mer
än 4,4 miljoner år sedan

bland våra tidigaste anfäder,

och de kommer inte att förändras

om du sveper vänster
eller höger på Tinder.

(Skratt)

(Applåder)

Det råder inga tvivel om att teknik
förändrar sättet som vi uppvaktar på:

mejlande, sms,

emoijer för att uttrycka våra känslor,

sex-sms,

"gilla" en bild, selfies ...

Vi ser nya regler
och tabun över hur man uppvaktar.

Men, ni vet,

förändrar detta dramatiskt kärlek?

Det sena 40-talet då,

när bilen blev väldigt populär

och vi plötsligt hade rullande sovrum?

(Skratt)

Och introduktionen av p-piller?

Inte längre kedjad av det stora hotet
av graviditet och socialt fördärv,

kunde kvinnor äntligen uttrycka
sin primitiva och primala sexualitet.

Inte heller dejtingsidor förändrar kärlek.

Jag är Chief Scientific Advisor
på Match.com,

det har jag varit i 11 år.

Jag fortsätter berätta för dem
och de håller med mig,

att dessa inte är dejtingsidor,

de är introduktionssidor.

När du sitter i en bar,

på ett kafé,

på en parkbänk,

vaknar din urgamla hjärna
likt en sovande katt som väcks,

och du ler

och skrattar och lyssnar

och paraderar så som våra anfäder gjorde
för 100 000 år sedan.

Vi kan ge dig olika människor,

alla dejtingsidor kan det,

men den sanna algoritmen
är din egna mänskliga hjärna.

Teknik kommer inte förändra det.

Teknik kommer inte heller förändra
vem du väljer att älska.

Jag studerar personlighetsbiologi,

och jag har kommit att tro,

att vi har utvecklat fyra breda sätt
att tänka på och bete oss,

länkat till dopamin, serotonin,

testosteron och östrogena system.

Så jag skapade ett frågeformulär
baserat på hjärnvetenskap,

för att mäta till vilken grad
du uttrycker dragen,

konstellationen av dragen,

länkade till var och en
av dessa fyra hjärnsystem.

Sedan sätter jag detta frågeformulär
på olika Match-dejtingsidor

i 40 länder.

Fjorton miljoner eller fler personer
har nu svarat på enkäten,

och jag har kunnat se
vem som naturligt dras till vem.

Och som det visar sig,

de som uttryckte dopaminsystemet

tenderar att vara nyfikna, kreativa,
spontana, energiska –

Jag skulle tro att det finns en massa
sådana människor i det här rummet –

de dras till människor
som liknar dem själva.

Nyfikna, kreativa människor
behöver människor som dem själva.

Människor som uttrycker serotoninsystemet

tenderar att vara traditionella,
konventionella, de följer regler,

de respekterar auktoriteter,

de tenderar att vara religiösa,
religiositet finns i serotoninsystemet...

och traditionella människor
söker sig till traditionella människor.

På det sättet attraheras lika till lika.

I de två andra fallen
attraheras motsatser.

Människor som uttrycker
testosteronsystemet

tenderar att vara analytiska,
logiska, direkta, beslutsamma,

och de söker sig till motsatsen:

de söker någon med mycket östrogen,

någon som har goda verbala färdigheter

och social kompetens,

som är väldigt intuitiva

och som är mycket vårdande
och känslomässigt uttrycksfulla.

Vi har naturliga mönster av partnerval.

Modern teknik kommer inte
att ändra vem vi väljer att älska.

Men tekniken producerar
en modern trend

som jag tycker är särskilt viktig.

Den associeras med begreppet
valfrihetens paradox.

I miljontals år

levde vi i små
jägare- och samlaregrupper.

Du hade inte möjligheten att välja

mellan 1 000 personer på en dejtingsajt.

I själva verket
har jag studerat detta nyligen,

och jag tror att det finns
en känslig punkt i hjärnan;

Jag vet inte vad det är, men tydligen,
efter att ha läst en del av uppgifterna,

kan vi omfamna ca fem
till nio alternativ, och efter det,

kan man hamna i vad akademiker kallar
"kognitiv överbelastning"

och man väljer inte någon.

Så jag har kommit att tro att på grund
denna kognitiv överbelastning

inleder vi en ny form av uppvaktning

som jag kallar "långsam kärlek."

Jag kom fram till detta under
mitt arbete med Match.com.

Varje år under de senaste sex åren,

har vi gjort en studie som kallas
"Singlar i Amerika."

Vi undersöker inte Match-befolkningen,

vi undersöker
den amerikanska befolkningen.

Vi använder fler än 5 000 människor,

ett representativt stickprov av amerikaner
baserat på USA:s folkräkning.

Vi har nu data
från fler än 30 000 människor,

och vartenda år

ser jag samma mönster.

Varje år när jag ställer frågan,

har mer än 50 procent
av människorna haft ett engångsligg,

inte nödvändigtvis förra året,
men under sina liv,

50 procent har haft knullkompisar

under sitt liv,

och mer än 50 procent
har levt med en person långsiktigt

innan de gift sig.

Amerikaner anser att det är vårdslöst.

Jag har tvivlat på det under en lång tid;

mönsterna är för starka.

Det måste finnas någon
darwinistisk förklaring,

för så många människor är inte galna.

Och jag snubblade då över statistik
som verkligen blev tydlig för mig.

Det var en väldigt intressant
akademisk artikel

där jag såg att 67 procent
av singlar i Amerika idag

som lever långsiktigt med någon

ännu inte har gift sig
för att de är livrädda för skilsmässa.

De är rädda för de sociala,

rättsliga, känslomässiga,

ekonomiska konsekvenserna av skilsmässa.

Så jag kom att inse att jag inte tror
detta är hänsynslöshet;

jag tror det är försiktighet.

Dagens singlar vill veta
varje enskild sak om en partner

innan de gifter sig.

Man lär sig mycket i sängen,

inte bara hur någon älskar,

utan huruvida de är snälla,

om de kan lyssna

och i min ålder,

om de har sinne för humor.

(Skratt)

Och i en tid där vi har
alltför många val,

och väldigt lite rädsla
för graviditet och sjukdom

och vi inte har någon skamkänsla
för sex före äktenskapet,

Jag tror att folk
tar sin tid att älska.

Och faktiskt, vad som händer är,

vad vi ser är en verklig utvidgning
av trolovningsstadiet

innan man gifter sig.

Förr var giftermål
starten på ett förhållande,

nu är det finalen.

Men den mänskliga hjärnan ...

(Skratt)

den mänskliga hjärnan segrar alltid,

och faktiskt, i USA idag,

kan 86 procent av amerikanerna
tänka sig att gifta sig vid 49 års ålder.

Och även i kulturer runt om i världen
där de inte gifter sig så ofta,

slår de ner sig sig så småningom
med en långsiktig partner.

Så jag började inse:

Under denna långa förlängningen
av trolovningsstadiet,

om man kan bli av med dåliga
relationer innan man gifter sig,

kommer vi kanske att se
fler lyckliga äktenskap.

Så jag gjorde en studie på 1 100
gifta människor i Amerika –

inte på Match.com, givetvis –

och frågade dem massor av frågor.

Men en av frågorna var,

"Skulle du gifta om dig
med den person du är gift med just nu?"

Och 81 procent svarade ja.

Den största förändringen
i modern romantik och familjeliv

är inte teknik.

Det är inte ens långsam kärlek.

Det är faktiskt kvinnor
som tränger sig på arbetsmarknaden

i kulturer runt världen.

I miljontals år

levde våra förfäder
i små jägar- och samlargrupper.

Kvinnor pendlade till jobbet för
att samla sina frukter och grönsaker.

De kom hem med
60 till 80 procent av kvällsmåltiden.

Dubbel-inkomst familjer var vanliga.

Och kvinnor ansågs
lika ekonomiskt, socialt

och sexuellt kraftfulla som män.

Sen förändrades miljön
för sådär 10 000 år sedan,

vi började bosätta oss på gårdar

och både män och kvinnor
blev faktiskt tvungna

att gifta sig med rätt person,

med rätt bakgrund,

med rätt religion

och från rätt ätt
och sociala och politiska kopplingar.

Mäns arbeten blev viktigare:

de behövde flytta stenarna,
fälla träden, ploga landet.

De tog sina produkter
till lokala marknader, och kom hem

med något som liknade pengar.

Tillsammans med detta

ser vi en ökning
av en mängd trosföreställningar:

tron på oskuld vid giftermål,

arrangerade giftermål,
strikt arrangerade giftermål,

tron på att mannen
var ansvarig för hushållet,

att kvinnans plats var i hemmet

och viktigast av allt,

hedra din man,
och tills döden skiljer oss åt.

Dessa är borta.

De försvinner, och på många platser,

är de borta.

Vi befinner oss i en giftermålsrevolution.

Vi kastar bort 10 000 år
av vår jordbrukstradition

och går vidare mot
jämlika relationer mellan könen

något som jag anser vara kompatibelt
med den gamla mänskliga anden.

Jag är ingen Pollyanna;

det finns mycket att gråta över.

Jag har studerat skilsmässor
i 80 kulturer,

Jag har studerat
äktenskapsbrott i många,

det finns en hel hög problem.

Som William Butler Yeats,
poeten, en gång sa,

"Kärlek är skev."

Jag skulle tillägga,
"Ingen kommer ut levande."

(Skratt)

Vi har alla problem.

Men i själva verket tror jag poeten
Randall Jarrell sammanfattar det bäst.

Han sa, "Familjelivets
mörka, oroliga värld,

där den största kan misslyckas,
och den ringaste lyckas."

Men jag lämnar er med detta:

kärlek och anknytning kommer att segra,

teknik kan inte ändra det.

Och jag kommer att avsluta med att säga

all förståelse för mänskliga relationer
måste ta hänsyn till

en av de mest kraftfulla

och avgörande faktorerna
hos mänskligt beteende:

den outsläckliga,

anpassningsbara

och ursprungliga mänskliga
strävan att älska.

Tack.

(Applåder)

Tack för det, Helen.

Som du vet finns det
en till talare bland oss

som arbetar i samma fält.

Hon har ett annat perspektiv på det.

Esther Perel är en psykoterapeut
som arbetar med par.

Du studerar data,

Esther studerar berättelserna
som par berättar för henne,

när de kommer till henne för hjälp.

Vi tar upp henne till oss på scenen.

Esther?

(Applåder)

Så, Esther,

när du såg Helens föredrag,

fanns det någon del i det

som genljöd med dig
genom linsen av ditt eget arbete

som du vill kommentera?

Det är intressant, för å ena sidan,

är behovet av kärlek
allestädes närvarande och universell.

Men sättet vi älskar på,

innebörden vi gör av det,

reglerna som styr
våra relationer, tror jag,

håller på att förändras fundamentalt.

Vi kommer från en modell
som, fram tills nu,

främst reglerades
runt plikt och skyldighet,

behoven hos den kollektiva och lojalitet.

Och vi har skiftat det

till en modell för fritt val
och individuella rättigheter,

och självförverkligande och lycka.

Och så var det
det första jag tänkte,

att behovet inte ändras,

men sammanhanget och hur
vi reglerar dessa relationer

förändras mycket.

Angående valfrihetens paradox,

ni vet, å ena sidan

uppskattar vi nyheten

att kunna ha så många alternativ.

Och på samma gång,

när du pratar om den här
kognitiva överbelastningen,

ser jag många, många människor som ...

fruktar den osäkerhet
och det tvivel på dem själva

som kommer med denna mängd av val,

som skapar ett fall av "FOMO"

och sedan leder oss -

"FOMO", rädslan för att missa
något viktigt eller roligt -

det är som typ, "Hur vet jag
att jag hittat den rätte,

den ende?"

Så vi har skapat vad jag kallar
denna sak "stabil tvetydighet."

Stabil tvetydighet är när
du är för rädd för att vara ensam

men också inte riktigt villig
att engagera dig i intimitetsbyggande.

Det är en uppsättning taktiker
som förlänger osäkerheten i en relation

men också osäkerheten i uppbrottet.

Så, här på internet
finns tre stora sådana.

En isbildning och kokande,

vilka är bra fördröjningstaktiker

som erbjuder ett slags vänteläge

som betonar den odefinierade
karaktären hos en relation

men på samma gång ger dig
tillräckligt mycket tröstande stabilitet

och tillräcklig frihet
genom de odefinierade gränserna.

(Skratt)

Ja?

Och sedan kommer ghosting.

Ghosting är, i grund och botten,

att man hux flux försvinner
från en konversation

och man behöver inte handskas med
den smärta som man tillfogar en annan,

eftersom man gör det osynligt
även för sig själv.

(Skratt)

Ja?

Så jag tänkte - dessa ord kom
till mig när jag lyssnade på dig,

hur en vokabulär
också skapar en verklighet,

och på samma gång,

det är min fråga till dig:

Tror du, när sammanhanget förändras,

att det fortfarande innebär att
kärlekens natur förblir densamma?

Du studerar hjärnan och jag studerar
människors relationer och berättelser,

så jag tror att det
är allt du säger, plus...

Men jag vet inte alltid till vilken grad
en föränderlig kontext ...

Börjar det
vid någon punkt att förändras,

om innebörden förändras,
förändras behovet,

eller är behovet oavhängigt
av hela sammanhanget?

Wow! Tja ...

(Skratt)

(Applåder)

Jag har tre poänger här, eller hur?

Först av allt, till din första:

Vi har förändrats,
att vi nu vill ha en person att älska,

och i tusentals år var vi tvungna
att gifta oss med rätt person

med rätt bakgrund med rätt kopplingar.

Och faktum är att, i mina studier
av 5 000 människor varje år,

frågar jag dem, "Vad letar du efter?"

Och varje år säger över 97 procent att ...

Listan växer ...

Tja, nej.

Den grundläggande saken är
att över 97 procent av människor

vill ha någon som respekterar dem,

någon de kan lita på och anförtro sig åt,

någon som får dem att skratta,

någon som ger tillräckligt med tid

och någon som de finner
fysiskt attraktiv.

Det förändras aldrig.

Och det är verkligen ... du vet,
Det finns två delar...

Men du vet vad jag kalla det?

Det är inte vad folk brukade säga.

Det är rätt.

De sa att de ville ha någon
med vilken de har kamratskap,

ekonomiskt stöd, barn.

Vi gick från produktionsekonomi
till tjänsteekonomi.

(Skratt)

Vi gjorde det i kulturen
och vi gör det i äktenskap.

Ja, ingen tvekan om det.

Det är intressant, millenniegenerationen
vill faktiskt vara mycket bra föräldrar,

medan generationen bakom dem
ville ha ett mycket bra äktenskap

men är inte lika fokuserad
på att vara en bra förälder.

Man ser alla dessa nyanser.

Det finns två grundläggande
delar av personlighet:

Det är din kultur, allt du
växte upp att göra och tro och säga,

och det är ditt temperament.

I grund och botten, vad jag har pratat
om är temperamentet.

Och att temperament säkert kommer
att förändras med föränderliga tider

och föränderliga övertygelser.

Och när det gäller valfrihetens paradox,

Det är ingen tvekan om
att det är en klurig situation.

Det fanns miljontals år
där du hittade den söta pojken

på andra sidan av vattenhålet,

och du körde på.

Ja, men du ...

Jag vill säga en sak till.

Summan av kardemumman är,
i jägar- och samlarsamhällen,

tenderade de att ha två
eller tre partners under sitt liv.

De var inte mossiga!

Och jag menar inte att vi gör det,

men kontentan är,
att vi alltid haft alternativ.

Mänskligheten är alltid...

hjärnan är byggd
för vad vi kallar "ekvilibrera,"

för att försöka bestämma:

Ska jag komma, ska jag stanna?
Ska jag gå, stanna?

Vilka är möjligheterna här?

Hur hanterar jag det där?

Och så jag tror att vi ser
en annan utveckling av det nu.

Tack så mycket till er båda.

Jag tror att ni kommer att ha
en miljon middagspartners ikväll!

(Applåder)

Tack, tack.