-
För några somrar sedan,
-
gjorde jag den här målningen "Himmelen"
-
Den var fritt målad
-
gestikulerande, icke-objektiv målning
-
Jag känner att det är min post-moderna
version av abstrakt expressionism
-
och jag läser de Koonings biografi
-
om hur stackars de Kooning satt i en stol
i åratal
-
och försökte få till en målning att bli
rätt
-
Och jag målar på min falskt abstrakt
expressionistiska,
-
gör exakt samma sak:
-
kollar på den.
-
Går, petar omkring på den lite grann
-
sitter ner.
-
Och jag läser boken och tänker
-
"Skaffa ett liv, de Kooning!"
-
Och då tänker jag
-
" å herregud, det här ÄR svårt att göra!"
-
och just då slutade jag
-
[skrattar]
-
När jag började måla
-
mitt målande kom ut från skulptering
-
och jag använde akryl färg nästan
som ett skulpterings-material
-
Jag målade upp och ner
-
och sedan rakt åt sidan,
-
täckandes penseldragen,
-
slipade inte bort dem,
-
men försökte bara att göra det,
inte expressionistiskt alls
-
och då
-
så satte jag upp min maskeringstejp och
färg överallt
-
så att man hade den här vassa grejen och
den här gestikulerande grejen
-
som pågick samtidigt
-
Det var ett stort genombrott.
-
Du får båda.
-
du fick dem på båda sätten
-
Du fick Albers och de Kooning
i samma målning