För mer tolerans, behöver vi mer ... turism?

Aziz Abu Sarah är en palestinsk aktivist med en ovanlig syn på fredsbevaring: Att vara turist. TED-talaren visar hur enkla interaktioner med människor från olika kulturer kan radera årtionden av hat. Han börjar med palestinier som besöker israeler och fortsätter vidare därifrån ...

Jag är turismentreprenör
och fredsbyggare,

men det är inte så här som jag började.

Som sjuåring minns jag
att jag brukade titta på TV

och se hur folk kastade sten

och jag tänkte att det här
måste ju vara en rolig grej.

Så jag gav mig ut på gatan
och kastade sten,

men jag insåg inte att det var meningen
att jag skulle kasta på israeliska bilar.

Istället slutade det med att jag
stenade mina grannars bilar. (Skratt)

De var inte entusiastiska
över min patriotism.

Det här är en bild av mig och min bror.

Det här är jag - den lille -
och jag vet vad ni tänker:

"Du som var så söt,
vad tusan var det som hände?"

Men min bror, som är äldre än mig,

arresterades när han var 18 år

och fängslades, anklagad för
att ha kastat sten.

Han misshandlades då han vägrade
att erkänna att han kastat sten

och som resultat av detta
fick han inre skador

som gjorde att han dog snabbt efter
att han släppts ut ur fängelset.

Jag var arg, jag var bitter,

och allt jag önskade mig var hämnd.

Men allt det ändrades när jag fyllde 18.

Jag insåg att jag behövde kunna hebreiska
för att kunna få ett jobb,

och då jag lärde mig hebreiska
i det där klassrummet

var det första gången någonsin
jag träffade judar som inte var soldater.

Vi blev bekanta genom verkligt små saker
som det att jag älskar country,

vilket är väldigt konstigt
för palestinier.

Men det var också då som jag märkte
att vi har en vägg av ilska,

av hat och av okunskap
som håller oss isär.

Jag beslöt mig för att det
som händer med mig inte är viktigt.

Det som verkligen betyder något
är hur jag hanterar det.

Och därför beslöt jag mig för
att viga mitt liv

åt att ta ner murarna
som särar människor från varandra.

Jag gör det här på många sätt.

Turism är ett av dessa sätt,
men också media och utbildning,

och du kanske funderar,
verkligen, kan turism förändra saker?

Kan den riva murar? Ja.

Turism är det bästa hållbara sättet
för att riva murarna

och för att skapa ett hållbart sätt
att förenas med varandra

och skapa vänskapsförhållanden.

År 2009 var jag med
och grundade Mejdi Tours,

en social affärsrörelse som har som mål
att knyta samman människor,

tillsammans med två judiska vänner
kan det tilläggas,

och det som vi gör, den modell
som vi utformade,

till exempel i Jerusalem,
brukar vi ha två guider,

en israel och en palestinier,
som tillsammans gör rundturerna,

och som berättar om historia och fabler
och arkeologi och konflikt

från helt olika perspektiv.

Jag minns att jag genomförde en resa
tillsammans med min vän Kobi -

den judiska församlingen i Chicago,
resan var till Jerusalem -

och vi tog dem till ett flyktingläger,
ett palestinskt läger,

och där åt vi den här fantastiska maten.

Förresten, det här är min mamma.

Hon är cool.

Och det där är en palestinsk rätt
som heter maqluba.

Det betyder "upp-och-ner".

Man lagar det med ris och kyckling
och vänder det sen upp och ner.

Det är den allra bästa måltiden.

Och vi åt tillsammans.

Sen hade vi ett band med både
israeliska och palestinska musiker,

och vi dansade lite magdans.

Om du inte vet hur man gör
kan jag lära dig senare.

Men när vi tog avsked, båda parter,

grät de för att de inte ville gå.

Tre år senare

finns de relationerna ännu kvar.

Försök föreställa dig
att den miljard människor

som varje år reser internationellt

reste så här.

De skulle inte tas med buss
från en sevärdhet till en annan,

från det ena hotellet till det andra,

och ta bilder genom bussfönstret
av människor och kulturer,

utan de skulle faktiskt
knyta an till människor.

Vet ni, jag kommer ihåg att jag hade
en muslimsk grupp från Storbritannien

som skulle på besök hem till
en judisk ortodox familj

och delta i sin första fredagsmiddag,
sabbatsmiddagen.

Tillsammans med dem åt de hamin
som är en judisk rätt, en gryta,

och efter en stund sammankopplades
de endast genom insikten

att för hundra år sedan
utvandrade deras familjer

från samma ställe i norra Afrika.

Det här är inte en profilbild
för din Facebooksida.

Det här är inte katastrofturism.

Det här är framtidens sätt att resa,

och jag inbjuder er att göra som jag,
att ändra ert sätt att resa.

Vi gör det här över hela världen nu,

från Irland till Iran till Turkiet,

och vi ser framför oss hur vi
når ut överallt för att ändra världen,

Tack.

(Applåder)