Två frågor som frigör din passion och gör den till en karriär

Vilken är din passion? Sociala entreprenören Noeline Kirabo reflekterar över sitt arbete med att hjälpa ungdomar i Uganda som har hoppat av skolan med att göra lönsamma företag av sina passioner, och delar med sig av de två frågor som du kan ställa dig för att göra detsamma.

När du har ett jobb där du tjänar
tillräckligt för dina basbehov,

dina räkningar och lite till,

förutsätts det att du är nöjd,

eller till och med lycklig.

Då känns det helt otänkbart
att du skulle

lämna det jobbet
för att följa din passion.

Och det var mitt dilemma för sex år sedan.

Jag hade ett bekvämt jobb,
levde ett bekvämt liv,

och andra förväntade sig
att jag var lycklig,

men det var jag inte.

Något i mig ville ha mer.

Det fanns en skillnad
mellan de saker jag gjorde varje dag

och de saker som jag verkligen
brydde mig om.

Så jag bestämde mig för att sluta

och utforska möjligheten att kombinera
min passion med vardagen.

Och grejen med att hitta sin passion

är att det inte är så enkelt.

Till och med de som har pengar
och utbildning

kämpar med att hitta sin passion.

Och här var jag, en trettioåring,

som pratade om att hitta min passion

och göra det till mitt jobb.

Människor sa till mig,

"Prata inte om passion förrän du har
tjänat tillräckligt med pengar -

(Skratt)

eller åtminstone inte
förrän du ska gå i pension."

För det finns en idé om
att rannsaka sig själv

och hitta det som ger oss
glädje och lycka

är en lyx som är förbehållen de rika,

eller ett nöje som bara pensionären
kan unna sig.

Det fick mig att fundera:

Är passion bara för de rika,

eller en upplevelse enbart
för den som gått i pension?

Många av oss har lärt sig att tro

att livet är en kamp för överlevnad.

Vi har betingats
att se oss själva som överlevare

som måste göra allt i vår makt
för att överleva.

I Afrika fostras vi till
att ta oss igenom skolan,

plugga och ta examen,
och hoppas att vi får ett jobb efteråt.

Och får vi det så klamrar vi oss fast
vid det, även om vi avskyr det.

(Skratt)

Tills du får ett bättre erbjudande
eller går i pension.

Och som avhoppare,

så visste jag att jag inte
hade rätt till någonting.

Varje möjlighet var en förmån.

Så när jag tänkte på att sluta,

så var det en stor risk.

Jag hade två alternativ,

som är de mest populära i Afrika.

Det första är att anmäla sig till första
bästa kurs på en yrkesskola.

Det andra är att nöja sig med
vilket jobb som helst

oavsett arbetsförhållanden,

och ta det.

Det är förmodligen en förklaring till
varför så många unga

hamnar i kriminalitet på jakt
efter bättre förhållanden.

Jag valde det första alternativet.

Jag tittade på ett par olika yrkesskolor

i förhoppningen att jag skulle hitta
en kurs som passade min personlighet,

mina drömmar och min längtan.

Besviket insåg jag
att det inte fanns plats

för förlorare som jag på yrkesskolorna.

Utbildningssystemet
i många delar av världen

har designats runt förutbestämda val

som unga personer förväntas passa in i
eller riskera att hamna utanför.

Så när jag gick i skolan
blev jag uppfostrad och betingad

att följa den utstakade vägen
och stanna på den.

Men när jag hoppade av
upptäckte jag en värld av möjligheter.

Jag kunde bli vad som helst
och studera vad som helst,

så jag gick flera gratis online-kurser.

På det sättet skaffade jag mig ett CV,
fick anställning

och jobbade i åtta år.

Och efter åtta år,

sa jag mig själv
att det måste finnas mer i livet

än de dagliga rutinerna.

Så 2014 startade jag en organisation
som heter Kyusa

som jobbar med ungdomar
som har hoppat av skolan

och uppmuntrar dem att låta
sina passioner bli

lönsamma, skalbara
och hållbara företag.

När vi pratar om passion

så är den vanligaste frågan:
"Vad är passion?

Hur hittar jag ens den?"

Och i den enklaste definitionen,

är passion de samlade livserfarenheter

som ger dig den djupaste lyckokänslan.

Och för att hitta din passion
behöver du se inåt.

Så vi använder två tänkvärda frågor.

Den första är,

"Om du hade all tid
och alla pengar i världen,

vad skulle du då ägna din tid åt?"

Det låter som en enkel fråga,

men många har svårt att besvara den

eftersom de aldrig funderat på det.

Den andra frågan är,

"Vad gör dig lycklig

eller skänker dig störst
tillfredsställelse?"

Man skulle kunna tro att alla vet
vad som gör oss lyckliga,

men det är intressant att se att
så många människor inte har en aning

om vad som gör dem lyckliga,

eftersom de är så upptagna
med vardagens rutiner,

och aldrig stannar upp för att se inåt.

Att identifiera de saker som ger oss
en stark känsla av tillfredsställelse

och de saker som gör oss lyckliga

är tankar som leder oss
i riktningen mot vår passion.

Och om du undrar

vad ditt svar på de två frågorna är,

så föreslår jag att du sätter dig
och funderar på det efteråt.

Men jag är också medveten om

att enbart passion inte kan garantera
framgång i livet.

Och jag vill påminna om

att inte varje passion kan bli en karriär.

För att en passion ska bli en karriär,

måste den paras ihop med rätt kunskaper,
förutsättningar och placering.

Så när vi får våra unga personer
att se inåt,

frågar vi också vilka kunskaper de har,

vilka talanger de har,
vilka erfarenheter har du

som du kan använda för att hitta
din nisch på marknaden.

Vi tittar också på trender på marknaden,

för det kvittar hur mycket
du älskar och uppskattar det

Om ingen vill ha det,
eller betala för det,

kan det inte vara en karriär.

Det är bara en hobby.

Den tredje biten vi tittar på är:
Hur du positionerar dig?

Vilken är din målgrupp?
Vilka vill du sälja till?

Varför ska de köpa av just dig?

Kombinationen av de tre
är det som möjliggör att gå

från en passion till ett företag.

Och många av våra ungdomar
har lyckats förvandla sina idéer

och heta önskningar
till en lönsam affärsidé

eller socialt företag,

där de inte bara skapar arbeten,

utan också löser samhällsproblem.

Jag ska dela med mig av två exempel.

Det ena är Esther.

Jag träffade Esther för två år sedan.

Hon hade hoppat av skolan
två år tidigare,

och påverkats mycket av sitt avhopp.

Som ett resultat av det
blev hon deprimerad

och det gick så långt att hon flera gånger
försökte ta sitt liv.

Hennes vänner och familj
visste inte hur de skulle hjälpa henne.

De kunde bara be för henne.

När jag träffade Esther
och började prata med henne,

ställde jag en enkel fråga.

Jag sa, "Om du hade all tid
och alla pengar i världen,

vad skulle du göra då?"

Utan att tänka eller tveka,

sken hon upp och började berätta

hur hon ville förändra
unga människors liv.

Hon ville ge hopp och värdighet
till andra tonåringar

genom att hjälpa dem att fatta
genomtänkta beslut om sina liv.

Jag var övertygad om att den
här brinnande önskan hon hade

var okuvlig.

Så vi arbetade tillsammans med Esther
på att skapa ett ramverk för denna önskan.

Idag leder hon
ett socialt företag i sin by,

som skapar medvetenhet om droger,
psykisk hälsa, samlevnad

och hjälper andra avhoppare
med att skaffa yrkeskunskaper

så att de kan försörja sig själva.

Esther fyllde 20 i år,

och de senaste två åren har hon
organiserat en årlig ungdomsfest

som samlar över 500 ungdomar.

(Applåder)

Unga människor som får möjlighet
att nätverka och samarbeta

i olika projekt,

och framförallt får träffa yrkesmän
som de annars inte fått möta.

Allt detta skapat av en flicka som inte
trodde det fanns någon plats för henne,

att hon inte skulle duga
till någonting utan utbildning.

Men genom att se inåt
och använda sin brinnande önskan,

sätta en ram runt den,

så har den blivit en modell
som inte bara förändrat hennes liv

men också förändrar livet för hundratals
unga människor varje år.

Mitt andra exempel är Musa.

Musa är en naturligt begåvad konstnär.

Han kan titta på vilken design som helst
och med lätthet göra en kopia.

Så han försöker hitta sin förmåga.

När jag träffade Musa gjorde han
allt möjligt hantverk -

väskor, skärp, plånböcker -

men det var mest ett deltidsjobb.

Ibland, om han var helt pank,
och behövde pengar fort,

hittade han på en egen design
och sålde den.

Men han hade aldrig tänkt på
det som ett företag.

Vi började arbeta med Musa,

och hjälpte honom att tänka om
från hobby till företag

och hur han skulle kunna tillverka
produkter som han kan sälja

och till och med kunna skala upp.

Musa gör de mest fantastiska väskor
jag någonsin har sett,

och under det senaste året
har Musas företag vuxit.

Han har blivit uppmärksammad
i olika sammanhang.

Just nu pratar han om
att exportera till i-länder.

Musa, som alla andra avhoppare,

trodde att utan akademiska betyg,

skulle han inte klara någonting.

Han trodde att hans talang
inte betydde något

bara för att han inte hade ett betyg
som definierade honom.

Men genom att se inåt och upptäcka att det
han själv hade var den största tillgången

och stötta honom med
att göra det till ett företag,

så inte bara överlever han -
han blomstrar.

Grejen med att se inåt är
att det kan vara otäckt,

speciellt om du gör det för första gången.

Men sanningen är
att du inte lever på riktigt

förrän du lär dig att leva inifrån och ut.

Och för att frigöra potential så behöver
vi se inåt för att kunna identifiera

det som skänker oss
en stor tillfredsställelse,

det som ger oss den största lyckan,

och sedan väva in det
i våra vardagliga rutiner.

Genom att göra det så slutar vi
att arbeta och börjar leva.

Och när du lever så behöver du
varken sluta eller gå i pension.

(Skratt)

(Applåder)

Så när du tänker på
att frigöra din potential,

för våra unga och för våra barn,

träna dem inte att se utåt

utan träna dem att se inåt

för att hitta sig själva och använda det
i vad de gör varje dag.

När du slutar arbeta och börjar leva,

när passionen blir en karriär,

så blir du inte bara framgångsrik,

du blir omöjlig att stoppa.

Tack.

(Applåder)