En global pandemi kräver globala lösningar

Epidemiolog Larry Brilliant granskar fakta och information om coronavirusutbrottet och utvärderar motåtgärderna världen över i denna öppenhjärtiga intervju med TEDs chef Chris Anderson. Brilliant stakar ut en tydlig plan som kan stoppa pandemin - och visar varför vi måste arbeta tillsammans över politiska och geografiska gränser för att uppnå målet. "Detta är inte en zombieapokalyps. Det är inte en massutrotning", säger han. "Vi måste vara våra bästa jag." (Inspelat 22 april 2020)

Helen Walters: Vems tur är det nu, Chris?

Chris Anderson: Vi har en man här
som oroat sig för pandemier

i stort sett hela sitt liv.

Han hade en mycket viktig uppgift
för mer än 40 är sedan

i kampen för att bli av med
smittkoppornas härjningar.

År 2006

kom han till TED för att varna världen

om risken för en global pandemi

och hur vi skulle hantera den.

Låt oss välkomna doktor Larry Brilliant.

Larry, det är roligt att ses.

Larry Brilliant: Tack, trevligt att ses.

CA: Larry, den gången

visade du en liten film, en simulering,

om hur en pandemi kan se ut.

Jag skulle vilja visa den -
den ger mig kalla kårar.

LB (TED 2006):
Låt mig visa en simulering

av hur en pandemi ser ut,

så vi vet vad vi pratar om.

Låt oss till exempel anta att
det första fallet inträffar i Sydasien.

I början går det långsamt.

Vi har fall på två eller tre ställen.

Sedan ser vi sekundära utbrott.

Och sjukdomen sprider sig
mellan länder så snabbt

att vi inte fattar vad som händer.

Inom tre veckor
är den spridd över hela världen.

Om vi hade en börja-om-knapp

och kunde gå tillbaka i tiden

och kunde isolera sjukdomen
där den uppstod

om vi bara kunde hitta den tidigt

och reagerat snabbt,

då kunde vi låst in varje litet virus.

Det är det enda sättet
att hantera en pandemi.

CA: Det du nyss sade:

"hitta tidigt", "reagera snabbt",

det var huvudtemat i ditt tal,

du fick oss att upprepa det flera gånger.

Är det fortfarande kärnan
i att stoppa en pandemi?

LB: Absolut.

När vi har en pandemi

som sprider sig exponentiellt

och om vi missar de första två veckorna,

så är det inte de döda
från de första två veckorna vi förlorar,

utan de döda under de två värsta veckorna.

Det är dem vi räddar om vi agerar snabbt.

Att reagera snabbt är livsviktigt

Tidig upptäckt är då
en nödvändig förutsättning.

CA: Hur vill du betygsätta världen på

hitta tidigt, reagera snabbt av covid-19?

LB: Ja, du gav mig denna fråga i förväg,

så jag har tänkt mycket på den.

Jag tänker mig att gå igenom alla länder,

och jag har faktiskt gjort en lista.

Jag tycker att örepublikerna Taiwan,
Island och inte minst Nya Zeeland

skulle få A.

Örepubliken Storbritannien och USA -

som inte är en ö, även om vi tror det -

skulle få underkänt.

Jag skulle ge B till Sydkorea
och till Tyskland.

Och däremellan...

Tja, det ser heterogent ut helt enkelt.

Hela världen tvekar och vacklar.

Vi ska inte vara stolta över
det som händer just nu.

CA: Ja, upptäckten kom ganska tidigt.

Åtminstone var det några läkare i Kina
som nåddes av upptäckten ganska tidigt.

LB: Snabbare än för SARS år 2002.
Det tog sex månader.

Den här gången tog det sex veckor.

Upptäckt betyder inte bara att hitta,

utan även att veta vad det är.

Så jag skulle ge oss
ett ganska bra betyg på det.

Öppenhet, kommunikation -
det är andra viktiga aspekter.

CA: Vilket är det största misstag

som länderna du gav underkänt har begått?

LB: Jag tänker på rädsla,

politisk inkompetens, konflikter,

inte inse situationens allvar i tid.

Det är väldigt mänskligt.

Genom historien

har nog varje pandemi först bemötts
med förnekelse och tvivel.

Men de länder som agerade snabbt

men också de som agerade långsamt,
som Sydkorea,

kunde rätta upp situationen
och det gjorde de bra.

Vi har förlorat två månader.

Vi har gett ett virus
som rör sig exponentiellt

ett två månaders försprång.

Det är inte bra, Chris.

CA: Nej, verkligen inte.

Jag tycker att det finns
så mycket förvirrande information

om detta virus.

Vilka nivåer tror du forskare
kommer enas kring för

låt säga, två huvudparametrar:

smittsamheten och dödligheten?

LB: Jag tror att det viktigaste
att komma ihåg

är att spridningen beror på tre faktorer.

En är R0,

antalet sekundära fall
när viruset dyker upp.

I det här fallet

pratar man om att R0 är 2,2 eller 2,4.

Det kom en viktig rapport
för tre veckor sedan

i tidskriften "Emerging
Infectious Diseases".

Där menade man, genom att
studera data från Wuhan

att R0 är 5,7.

Låt oss hypotetiskt anta

att viruset rör sig exponentiellt

och att exponenten ligger någonstans
mellan 2,2 och 5,7.

De andra viktiga faktorerna

är inkubationstiden
eller generationstiden.

Ju längre den är,

desto långsammare sprider pandemin sig.

När den är kort, kanske sex dagar,
rör pandemin sig som en blixt.

Den sista faktorn,
och den viktigaste -

och den glöms ofta bort -

är hur många som är mottagliga.

Detta är ett nytt virus

och vi vill veta hur många
som kan bli smittade.

Eftersom det är ett nytt virus
blir det åtta miljarder människor.

Världen har mött ett virus

som ser oss alla som lika mottagliga.

Det kvittar vilken färg du har

och hur rik du är.

CA: Men inga av de siffror
du hittills nämnt skiljer sig

från någon annan infektion
de senaste åren.

Vilken är kombinationen
som har gjort detta så dödligt?

LB: Det är just precis kombinationen

av kort inkubationstid
och hög smittsamhet.

Men alla känner någon som fått sjukdomen.

Sorgligt nog har många mist en närstående.

Det är en hemsk sjukdom
när den blir allvarlig.

Jag blir uppringd av läkare
från akutmottagningar

och från IVA-avdelningar världen över,

och alla säger samma sak:

"Hur ska jag välja vem som ska få leva
och vem som måste dö?"

"Jag saknar verktyg att hantera detta."

Det är en förfärlig sjukdom.

Att dö ensam med en respirator i lungorna.

Det är en sjukdom
som påverkar alla dina organ.

Det är en respiratorisk sjukdom.

Det kan vara vilseledande.

Man tror att det är influensa.

Men många patienter har blod i urinen

för att njurarna drabbas.

De är magsjuka

och har ofta hjärtsvikt.

Vi vet att smak och lukt påverkas,
det är luktnerven.

Vi vet ju hur lungorna påverkas.

Min fråga är:

Finns det något organ som inte påverkas?

På det sättet

påminner det mig
alldeles för mycket om smittkoppor.

CA: Vi är alltså i knipa.

Vilken väg ska vi välja nu?

LB: Ja, vägen framåt är densamma.

Hitta tidigt.

Reagera snabbt.

Hitta varje sjukdomsfall

och sedan alla kontakter.

Vi har fin ny teknik för kontaktspårning.

Vi har fantastiska forskare
som jobbar med ljusets hastighet

för att ge oss testkit,
antivirala mediciner och vaccin.

Vi måste sakta ner,

buddhisterna säger sakta ner tiden,

och lägga ner vår själ i detta.

Vi måste sänka hastigheten
för det här viruset.

Det är därför vi har social distansering.

Jag vill förtydliga:

platta till kurvan, hålla
social distansering,

det förändrar inte
det totala antalet fall,

men det ändrar
det som kunde se ut som Fujiberget

till en puls

och så behöver vi inte förlora människor
på grund av brist på sjukhussängar.

Människor som får hjärtattack,
behöver cellgift, ska föda barn

får plats på sjukhusen.

Vi kan använda våra begränsade resurser,

särskilt i fattiga länder,

till att behandla sjuka.

Så sakta ner,

sakta ner epidemins fart,

och i vågdalarna mellan utbrottsvågorna,

slå ner viruset, trampa på det,

hitta alla smittfall,

spåra alla kontakter,

testa alla fall,

och sätt bara dem i karantän
som måste vara i karantän.

Fortsätt så tills vi har ett vaccin.

CA: Det verkar som att vi måste
ta oss förbi fasen av begränsningar,

det vill säga just nu när allt stängs ner,

till ett läge där vi kan smittspåra
enskilda fall igen

och kontaktspåra för dem

och behandla dem separat.

För att nå dit, tänker jag,

verkar det krävas mer koordination,

ambition, organisation, investeringar.

Vi ser inte mycket tecken av det
i en del länder.

Klarar vi det? Hur ska vi klara det?

LB: Ja visst klarar vi det.

Jag menar Taiwan gjorde det så bra.

Island gjorde det bra och Tyskland.

Alla med olika strategier.

Sydkorea.

Det krävs verkligen kompetent ledarskap,

en känsla av allvar

och att man lyssnar på forskarna
och inte på politiker som följer viruset.

Självklart klarar vi detta.

Låt mig påminna er alla:

Detta är inte en zombieapokalyps,

det är inte en massutrotning.

98, 99 procent av oss
kommer att överleva viruset.

Vi måste hantera det så gott vi kan.

Vi måste bli våra bästa jag.

Både genom att stanna hemma

och att satsa på forskning och ledarskap.

CA: Kan det till och med
finnas värre smittämnen

i framtiden?

Kan du beskriva

en ännu värre kombination av de variabler

som vi borde förbereda oss på?

LB: Tja, smittkoppor hade
ett reproduktionstal på 3,5 till 4,5.

Det är ungefär där jag tror
att covid-19 hamnar.

Smittkoppor dödade
en tredjedel av de smittade.

Men det fanns ett vaccin.

Det är de olika strukturer vi kan se.

Det som oroar mig mest

och är orsaken
att vi gjorde "Contagion" -

som är ett påhittat virus -

jag upprepar för er som sett den:

Det är påhittat.

Vi skapade ett virus
som dödade långt fler än detta.

CA: Du pratar om filmen "Contagion"

som är populär på Netflix

och där du var rådgivare.

LB: Just det, det stämmer.

Vi gjorde medvetet en film för att visa

hur en riktig pandemi kan se ut.

Men vi valde ett riktigt ruskigt virus.

Anledningen till att vi gjorde så,

att det gick från fladdermus till äpple,

till en gris, till en tupp,
till Gwyneth Paltrow,

är det som i naturen kallas "spillover",

när zoonotiska sjukdomar,

djursjukdomar, sprider sig till människor.

Om jag tittar trettio år tillbaka i tiden

eller trettio år framåt.

Bakåt trettio år: ebola, SARS, zika,

svininfluensa, fågelinfluensa,
West Nile-feber.

Vi kan skriva en katekes

och lyssna till rabblandet av namn.

Det fanns 30 till 50 nya virus
som hoppade över till människan.

Om vi tittar framåt är jag rädd

att vi är i en era av pandemier.

Vi måste bete oss som att vi är det.

Vi måste arbeta tvärvetenskapligt.

Vi måste förstå
att vi alla lever i samma värld:

djuren, miljön och vi.

Vi måste bli av med idén
om att vi är speciella.

För viruset är vi inte det.

CA: Mmm.

Du nämnde vaccin.

Ser du någon snabbväg till vaccin?

LB: Ja, det gör jag.

Jag är glad att se att vi gör något

som vi förut bara tänkt på
inom datorvetenskap

och ändrar till det
som vi alltid borde gjort

eller snarare alltid gjort:

multipel sekventiell validering.

Man gör säkerhetstest,
sedan verkanstest,

sedan test av skyddseffekten.

Sedan tillverkar man.

Vi gör alla tre eller fyra stegen.

I stället för att göra dem sekventiellt
gör vi dem samtidigt.

Bill Gates har sagt att han ska bygga
sju vaccinationslinjer

i USA

och börjar förbereda tillverkningen

utan att veta vilket vaccin det blir.

Vi testar säkerheten
och skyddseffekten samtidigt.

Folkhälsomyndigheten
har stramat upp sig.

Jag är mycket glad åt det.

CA: Och hur kan en rimlig
tidslinje se ut, tror du?

Ett år, arton månader, är det möjligt?

LB: Tony Fauci är vår guru i frågan

och han har sagt tolv till arton månader.

Jag tror att vi har ett första vaccin

tidigare än så.

Du har kanske hört att detta virus

kanske inte ger lång immunitet,

som smittkoppor gjorde.

Så man försöker få fram vaccin
med tillsatsmedel

som ska få vaccinet
att ge bättre immunitet

än sjukdomen

och ge immunitet i många år.

Det kommer att ta längre tid.

CA: En sista fråga, Larry.

År 2006, när du vann TED-priset,

fick du önska dig något

och du önskade att världen skulle skapa
ett system för pandemiberedskap

som skulle förhindra
att det här skulle inträffa.

Det känns som att vi,
världen, har svikit dig.

Om du fick önska dig något idag,

vad skulle det vara?

LB: Jag tycker inte att vi misslyckats
med "hitta tidigt".

Där är jag faktiskt nöjd.

När vi träffades 2006

och virusen gick från djur till människa

tog det sex månader att upptäcka det.

Till exempel det första ebolafallet.

Nu hittar vi det första fallet
på två veckor.

Det är jag inte missnöjd med.

Jag skulle vilja få ner det
till en inkubationsperiod.

Det är ett större problem.

Jag har lärt mig
att under smittkoppsutrotningen

arbetade människor
med alla etniciteter, alla religioner

i så många länder

tillsammans.

Det krävdes ett globalt samarbete

för att övervinna en global pandemi.

Nu känns det som vi blivit offer
för en centrifugalkraft.

Vi är bakom nationalistiska barrikader.

Vi kommer inte
att kunna övervinna pandemin

om vi inte inser
att vi sitter i samma båt.

Detta är inte Vattumannens era
eller något slags Kumbaya.

Det är vad pandemin får oss att inse.

Vi sitter i samma båt.

Vi måste hitta en global lösning
på det globala problemet.

Allt annat är otänkbart.

CA: Tack så mycket, Larry Brilliant.

LB: Tack ska du ha, Chris.