Kapitalismens nakna sanning - och den nya vägen framåt

Ökad ojämlikhet och politisk instabilitet är en direkt följd av årtiondens usla ekonomiska teorier, säger entreprenören Nick Hanauer. I ett visionärt tal gör han upp med mantrat "girighet är gott" - ett påfund han skildrar som, inte bara moraliskt, men även vetenskapligt förkastligt - och framlägger en ny ekonomisk teori som upprätthålls av ömsesidighet och samverkan.

Jag är en kapitalist.

Efter en 30-årig kapitalistkarriär

omfattande 30-tals företag

med tiotals miljarder dollar
i omsättning och marknadsvärde

tillhör jag inte bara den rikaste
procenten, utan topp 0.01% av löntagarna.

Idag har jag kommit
för att avslöja framgångsreceptet

då förmögna kapitalister likt mig själv
aldrig har varit rikare.

Frågan är alltså hur vi bär oss åt.

Hur lyckas vi lägga vantarna på

en allt större andel av
den ekonomiska kakan varje år?

Är rika människor smartare idag
än för 30 år sedan?

Arbetar vi flitigare än någonsin?

Är vi ståtligare och snyggare?

Dessvärre är svaret nej.

Allt handlar bara om en sak:

ekonomi.

Här kommer den nakna sanningen:

Det fanns en tid då ekonomin

verkade i det allmännas tjänst.

Men i dagens nyliberala era,

gynnar den bara storföretag

och miljardärer.

Det är lite problematiskt.

Vi kunde ha valt att föra
en ekonomisk politik

med höjd förmögenhetsskatt,

reglering av mäktiga storföretag
eller ökade arbetsinkomster.

Vi har gjort det förut.

Men nyliberala ekonomer varnade för

att regleringarna vore
ett fruktansvärt misstag

då skattehöjningar alltid hindrar
ekonomisk tillväxt,

all statlig inblandning

är ineffektiv

och löneökningar minskar jobbtillfällen.

I efterdyningarna av detta tankesätt

har den rikaste procenten, enbart i USA,
de senaste 30 åren

blivit 21 biljoner rikare,

medan 50 procent av bottenskiktet
blivit 900 miljarder fattigare;

ett mönster av ökad ojämlikhet
som upprepats runtom i världen.

Medan medelklassfamiljer kämpar
för att klara sig

på löner som inte höjts på 40 år

fortsätter nyliberala ekonomer att
påpeka att den enda rimliga åtgärden

för upplösta samhällen till följd
av åtstramningar och globalisering

är ännu större åtstramningar
och ökad globalisering.

Hur kan ett samhälle agera?

För mig synes det självklart:

vi behöver en ny ekonomi.

Ekonomin har beskrivits som
en dyster vetenskap

av goda skäl. Trots att det undervisas
i ämnet idag

är det ingen vetenskap alls,

den imponerande matematiken till trots.

I själva verket drar allt fler akademiker
och yrkesverksamma

slutsatsen att nyliberal ekonomi varit
ett allvarligt misstag

och att dagens tilltagande kriser med
ökad ojämlikhet

och politisk oro

direkt följer ur årtionden av
usla ekonomiska teorier.

Nu vet vi att ekonomin som gjort mig
förmögen inte bara är fel,

utan bakåtsträvande

då det visat sig

att det inte är kapitalet som
skapar ekonomisk tillväxt,

utan människor;

och det är inte egennyttan som
främjar allmänhetens bästa,

utan ömsesidighet;

det är inte heller konkurrensen som
skapar vårt välstånd;

utan samarbete.

Det vi nu kan förstå är att en ekonomi
som varken är rättvis eller inkluderande

aldrig kan upprätthålla de högre graderna
av social samverkan

ett samhälle idag behöver
för att kunna frodas.

Vad är det som har gått snett?

Det har blivit smärtsamt tydligt att

premisserna som underbygger
den nyliberala ekonomiteorin

är objektivt falska.

Därför vill jag först gå igenom några
av dessa med er idag

för att sedan förklara varur
välståndet enligt vetenskapen härrör.

Den första nyliberala premissen går ut på

att marknaden är ett effektivt
utjämningssystem,

vilket innebär att om något i ekonomin,
till exempel lönerna, stiger

måste något annat i ekonomin, till
exempel jobben, sjunka.

När vi exempelvis i Seattle, där jag bor,

under 2014 införde landets första
minimilön på 15 dollar

drabbades nyliberalerna av panik
över sin högaktade jämvikt –

de varnade för att en prisökning
av arbetskraften skulle

minska företagens köpkraft av den,

att tusentals låglönearbetare skulle
bli arbetslösa

och restauranger stänga igen.

Så blev dock

inte fallet.

Arbetslösheten föll drastiskt och

restaurangbranschen blomstrade i Seattle.

Hur kommer det sig?

Det finns nämligen ingen jämvikt.

Löneökningar minskar inte
arbetstillfällen, utan skapar dem

då till exempel

restaurangägare som måste betala
rimliga löner för sina anställda

medför att även de får råd att äta
på restauranger,

vilket tydligen inte gör att branschen

krymper, utan växer.

(Applåder)

Tack.

Den andra premissen är att

priset alltid motsvarar värdet;

om du tjänar 50 tusen dollar per år

och jag tjänar 50 miljoner dollar per år

beror det på att jag skapar tusen gånger
större värde än dig.

Det är knappast en nyhet att

antagandet är högst bekvämt

för en vd som plockar ut 50 miljoner
dollar om året i lön

och betalar ut fattiglöner till
sina anställda.

I egenskap av någon som
drivit dussintals företag är

detta struntprat.

Människor får inte den lön de förtjänar.

Deras löner fastställs utefter
förhandlingsramarna

och lönernas minskade andel av BNP

beror inte på att arbetarna blivit
mindre produktiva,

utan att arbetsgivarna fått större makt.

Och –

(Applåder)

Genom att låtsas som om den enorma
maktdiskrepansen mellan kapital och

arbetskraft är obefintlig

har den nyliberala ekonomiteorin
huvudsakligen kommit att bli

en beskyddarverksamhet för rika.

Den tredje, och i särklass
farligaste, premissen

är en beteendemodell

som framställer människor som
så kallade "homo economicus".

I grund och botten går den ut på
att vi alla är fullkomligen egoistiska,

rationella och strängt självmaximerande.

Ni kan fråga er

huruvida ni rimligen, varje gång
livet igenom

då ni ställt upp för någon

bara hade maximerat er egennytta.

Är det troligt att en soldat som kastar
sig över en granat för att skydda sina

medsoldater enbart gynnar sitt
snäva egenintresse?

Om du anser det vara absurt

och moraliskt kontraintuitivt

så stämmer det.

Premissen är enligt den

senaste forskningen felaktig.

Det är snarare beteendemodellen

som ligger till grund för den kallsinnigt
grymma nyliberala ekonomin

som är moraliskt

såväl som vetenskapligt förkastlig.

För om vi med hull och hår sväljer

att människor i grunden är egoistiska

och tar en titt på

det uppenbara välståndet i världen

blir den logiska följden att

det per definition måste stämma

att själviska handlingar från
miljardtals människor

på något magiskt vis omsätts i
välstånd och allmännytta.

Om människor enbart maximerar
sin egennytta

är således egoismen nyckeln till
vårt gemensamma välstånd.

Enligt denna ekonomilogik

är girighet gott,

ökad ojämlikhet effektivt,

och företagens enda syfte

att berika sina aktieägare

eftersom allt annat skulle minska
ekonomisk tillväxt

och överlag skada ekonomin.

Denna själviskhetens absoluta sanning

utgör den nyliberala ekonomins
ideologiska hörnsten;

en tankegång som gett upphov till
den ekonomiska politik

som låtit mig och mina rika respektive
hamna i 1 procent-toppen

och praktiskt taget roffa åt oss alla
tillväxtvinster de senaste 40 åren.

Men –

om vi istället

godtar den senaste empiriska forskningen,

en riktig forskning, som på korrekt vis
beskriver människor

som högst samarbetsvilliga,

ömsesidiga

och instinktivt moraliska varelser

blir den logiska följden

att det är samverkan

och inte själviskhet

som leder till välstånd.

Det är inte heller vårt egenintresse,

utan snarare vår ömsesidiga natur

som utgör mänsklighetens ekonomiska
stormakt.

Essensen i den nya ekonomin

är berättelsen om oss själva
som låter oss nå vår fulla potential

och till skillnad från den gamla ekonomin

har denna en etisk berättelse

som även har förtjänsten att vara sann.

Jag framhåller att denna nya ekonomi

inte har tänkts ut eller uppfunnits
av mig personligen.

Dess teorier och modeller utvecklas
och finjusteras

vid universitet runtom i världen

som bygger vidare på den främsta
och senaste forskningen inom ekonomi,

komplexitetsteori, evolutionsteori,

psykologi, antropologi och
andra ämnesområden.

Fastän denna nya ekonomi ännu
inte utkommit i någon lärobok

och saknar ett gemensamt
överenskommet namn,

redogör den i stora drag

för att välståndet beror på följande:

Marknadskapitalismen utgörs av ett
evolutionärt system

där välståndet uppstår

via positiv växelverkan

mellan ökade andelar innovation
samt konsumentefterfrågan.

Genom innovationsprocessen löser
vi mänskliga problem

och genom konsumentefterfrågan
väljer marknaden ut

nyttiga innovationer.

Ju fler problem vi löser
desto större välstånd får vi.

Men i takt med att vårt välstånd ökar

växer sig våra problem

och lösningar allt mer komplexa.

Denna tekniska inveckling

behöver i allt större utsträckning
social och ekonomisk samverkan

för att kunna tillverka fler
specialanpassade produkter

som utmärker en modern ekonomi.

Givetvis har den gamla ekonomin rätt i

att konkurrens spelar en nyckelroll
i hur marknader fungerar,

men tar miste på

att konkurrensen till stor del sker bland
grupper med hög samverkansnivå:

mellan företag, affärsnätverk,

och länder.

Alla som någonsin drivit ett
framgångsrikt företag vet att

det nästan alltid är bättre
att skapa samarbetsteam där

allas styrkor tas tillvara än att
enbart ha med egoistiska skitstövlar.

Hur kan vi lämna nyliberalismen bakom oss

och bygga ett mer hållbart, framgångsrikt

och jämlikt samhälle?

I den nya ekonomin föreslås fem tumregler.

Den första går ut på att framgångsrika
ekonomier är trädgårdar – inte djungler.

Det innebär att marknader,

likt trädgårdar, behöver tyglas;

marknaden är tidernas främsta
socialteknologiska uppfinning

för mänsklig problemlösning,

men utan tillsyn av sociala normer
och demokratisk styrning

kommer marknaderna ofrånkomligen
skapa fler problem än vad de kan lösa:

klimatförändringar

och den stora finanskrisen 2008

är ett par enkla exempel.

Den andra tumregeln är

att inkludering skapar ekonomisk tillväxt.

Den nyliberala synen

om inklusionen som en lyx

enbart förunnad vid tillväxt
är skev och bakåtsträvande.

Ekonomin utgörs av folket.

Inklusionen av mer människor på fler sätt

genererar ekonomisk tillväxt
i marknadsekonomier.

Den tredje regeln

är att bolagets mål inte ska gå ut på
att enbart gynna sina aktieägare.

Samtidsekonomins största bluff går ut på

den nyliberala tanken
att det enda bolagssyftet

och chefernas enda ansvarsområde

handlar om att berika sig själva
och delägarna.

Den nya ekonomin kan och bör kräva

att ett bolags mål

ska utgå från att öka välfärden
för samtliga aktörer:

kunder, personal,

samhälle såväl som delägare.

Fjärde regeln:

Girighet är inte gott.

Snikenhet gör dig inte till kapitalist

– utan en sociopat.

(Skratt)

(Applåder)

I en ekonomi som, i samma utsträckning
som vår, bygger på samarbete

blir sociopatin lika förödande för
affärerna som för samhället.

För det femte och sista:

Till skillnad från naturlagarna

är ekonomins lagar valfria.

Teorin om den nyliberala ekonomin

har sålts in till er som en
orubblig naturlag,

medan nyliberalismens normer och
uppdiktade berättelser i själva verket

grundas på pseudovetenskap.

Om vi verkligen strävar efter
en mer jämlik,

framgångsrik och hållbar ekonomi –

om vi önskar oss välfungerande demokratier

och civilsamhällen

måste vi få en ny ekonomi.

Om vi vill ha en ny ekonomi

är den goda nyheten att

vi bara behöver välja den.

Tack.

(Applåder)

Moderator: Du får nog den här frågan
ofta, Nick.

Om du inte är nöjd
med det ekonomiska systemet

– varför inte skänka bort alla dina pengar
och sälla dig till de 99 procenten?

Nick Hanauer: Ja, nej. Jo.

Det händer ganska ofta.

"Om du bryr dig så mycket om skatter

och löner - så varför inte betala mer?"

Det skulle jag kunna.

Problemet är att

det inte gör någon större skillnad

och jag har upptäckt en metod

som funkar långt mycket bättre –

Moderator: Okej.

NH: Den går ut på att investera
mina pengar i att skapa berättelser

och lagstiftning som förmår resten av de

rika att betala skatter och höja löner.

(Applåder)

Till exempel har

minimilönen på 15 dollar
som vi verkat för

nu berört 30 miljoner löntagare.

Det funkar alltså bättre.

Moderator: Det låter bra.

Skulle du ändra dig kan vi
alltid hitta en bidragstagare.

NH: Okej, tack.
Moderator: Tusen tack.