-
Kära Mamma.
-
Jag försöker att komma ihåg dig.
-
Du kom till mig i delar.
-
Aldrig hela dig på en gång. Bara delar.
-
Som dina ögon.
-
Dina ögon kommer jag ihåg.
-
De omöjligt stora, runda, ledsna ögon.
-
Det första jag någonsin såg var dem ögonen.
-
Jag öppnade mina första gången och mötte dina.
-
Jag kunde se mig själv reflektera tillbaka i dem ögonen.
-
Jag kunde se mina egna ögon, och mitt ansikte, helt ny och så liten.
-
Och jag kunde se dem.
-
Jag kunde se dem komma.
-
De kom och tog mig därifrån.
-
Och det var då jag började glömma bort dig.
-
Mamma, jag kommer ihåg din tunga.
-
Så stort som mitt huvud, den tungan.
-
So sträv men så mjuk.
-
Jag föddes våt och blank och du tvättade mig med den tungan.
-
Eller i alla fall började du.
-
Den tungan var det första jag kände. Och det kändes som kärlek.
-
Och sen kände jag dem.
-
Jag kunde känna deras händer ta tag i mig. Sträv men inte mjuk.
-
Ingen kärlek i dem händerna.
-
Jag kommer ihåg din lukt, Mamma. Warm och jordlig.
-
Mitt första andetag var av dig.
-
Men det var andra lukter.
-
Snusk och rädsla. Och dem.
-
Jag kunde lukta dem.
-
Deras doft övertog din. De tog dig från mig i mer än en orsak.
-
Ljudet, Mamma.
-
Jag kommer ihåg ljudet av din andning.
-
Det var det första jag hörde, den andningen.
-
Djup och stadig.
-
Mätt men sliten.
-
Det verkade så jobbigt, andningen.
-
En låg, raspig röst, in och ut. Hela dig expanderar och kollapsar igen.
-
Jag skulle kunna lyssna föralltid.
-
Men sen så var det skrikande.
-
Så högt, det skriker. Det skadar att höra det, Mamma.
-
Och sen var dem där.
-
Griparna.
-
De hade kommit för mig med sina höga ropp och sina starka lukter och sins sträva men inte mjuka händer.
-
De kom och de tog mig, Mamma och jag började förlora dig.
-
Och nu vet jag inte var jag är.
-
Det är litet och mörkt och jag kan inte röra mig.
-
Det är något runt min nacke och det gör ont.
-
Jag kan höra andra runt omkring mig.
-
De känner smärta med. Vi alla känner smärta.
-
Griparna kommer ibland med deras sträva men inte mjuka händer och deras skällande så högt att det gör ont att höra.
-
Och dem tar igen.
-
De tar några av oss iväg.
-
Och jag vet inte var dem går.
-
Jag försöker så hårt att inte glömma bort dig, Mamma. Snälla förstå jag försöker.
-
Mitt kära barn. Jag har förlorat dig. De kom och de tog dig. Det har hänt igen och jag kan inte stoppa det
-
Jag bar dig inom mig, precis som dina bröder och systrar före dig.
-
Jag kunde skydda dig då.
-
Jag ville ha dig där föralltid.
-
Men sen kom du.
-
Du kom och du var vacker och du var min.
-
Så liten och helt ny. So ömtålig.
-
Jag torkade upp dig för din nya värld. Jag försökte hålla dig nära och tyst. Men dem viste du hade kommit.
-
De alltid vet.
-
Jag ville beskydda dig inom mig och hålla dig alltid trygg, men dem kom, mitt barn,
-
Griparna kom för dig.
-
De alltid kommer.
-
Min kropp är så trött, mitt barn. Jag kunde inte kämpa iväg dem.
-
Jag försökte första gången. Och nästa. Och nästa. Och nästa. Och så vidare och så vidare.
-
Och nu, mitt barn, har jag inget kvar.
-
Jag är tom igen.
-
Och jag har förlorat dig.
-
Igen.
-
Och snart så kommer dem försöka att fylla upp mig på nytt.
-
Men jag är så hemskt trött.
-
Jag grät för dig, mitt barn. Jag skrek ditt namn i flera dagar. Hörde du mig?
-
Jag ville att du skulle veta att jag var här.
-
Jag ville du skulle hitta mig. Men nu har jag igen röst kvar.
-
Och du är inte här.
-
Du måste vara hungrig, mitt barn. Jag har mjölk för dig men dem tar det.
-
Varje dag tar dem det.
-
Det gör så fruktansvärt ont. Den kalla, hårda sugningen.
-
Jag är svullen och värker. Och jag är tom.
-
Vad kommer jag mata dig när du kommer tillbaka?
-
Jag har inget mer att ge, mitt barn. Jag är så ledsen.
-
De har tagit allting. Mina barn, min mjölk, min kamp, mitt liv.
-
Mörket är på inkom, mitt barn.
-
Jag är så ledsen. Jag är så ledsen.
-
Snälla förstå jag försökte.
-
Mamma jag är trött.
-
De kommer igen.
-
De kommer och den här gången är det för mig.
-
Jag ser dem, Mamma, med deras små kalla ögon.
-
De kommer.
-
De tar mig igen med sina sträva men inte mjuka händer. Och jag tänker på din varma tunga.
-
Jag är upp och ner, Mamma. Vi alla är.
-
Jag känner lukt av blod och rädsla.
-
Något är fel.
-
Jag är i rörelse, Mamma. Det är Gripare runt omkring oss alla. Och ljudet. Det är så högt
-
Jag kan till och med inte höra mitt eget skrikande.
-
Kan du höra mig?
-
De kommer för mig, Mamma.
-
Griparna har något skinande. Och det är blod. So mycket blod.
-
Jag kommer närmare. Och jag kan se mig själv, Mamma, i skenet.
-
Mitt egna ansikte, fortfarande så liten och helt ny.
-
Och jag tänker på dina omöjligt stora, ledsna ögon, det första jag någonsin såg.
-
Och sen, Mamma, och sen...
-
Mörket.
-
Det här är historien om en mjölkko och hennes unge som sändes till kalvköttindustrin.
-
Det här är var din mjölk kommer från.
-
Det här är ingen isolerad händelse.
-
För mer information, snälla se videorna länkade här såväl som i videobeskrivningen nedan.
-
Du kan hitta alla referenser för denna video i bloggen, vilket är länkat såväl nedan i beskrivningen.
-
Snälla gilla och dela denna video för att hjälpa ge en röst för mödrarna och barnen i mjölkindustrin
-
och prenumerera för mer veganskt innehåll varje mondag, onsdag och några fredagar.
-
För att stödja meddelanden som denna snälla se stödjande länkarna i videobeskrivningen nedan, eller klicka
-
texten här eller länken i sidofältet.
-
Gå nu och lev Vegan, undvik mjölken, och så ses vi snart.