För dessa kvinnor är det en modig handling att läsa

I vissa delar av världen saknar hälften av kvinnorna grundläggande kunskaper i att läsa och skriva. Orsakerna varierar, men i många fall värderas inte kvinnors läs- och skrivkunnighet högt av fäder, makar, eller ens deras mödrar. Fotograf och TED Fellow Laura Boushnak reste till bland annat Yemen, Egypten och Tunisien för att uppmärksamma modiga kvinnor - skolflickor, politiska aktivister, 60-åriga mammor - som bekämpar statistiken.

I min roll som arabisk kvinnlig fotograf

har min livserfarenhet alltid varit
en inspirationskälla för mina projekt.

Den passion för kunskap som jag utvecklat,

och som hjälpt mig övervinna hindren
för ett få ett bättre liv,

var motivationen bakom projektet
"Jag läser, jag skriver."

Driven av min egen erfarenhet,

eftersom jag först inte tilläts
söka högre utbildning,

ville jag utforska och dokumentera
historier från andra kvinnor

som förändrat sina liv genom utbildning,

och samtidigt visa på
och ifrågasätta de hinder de möter.

Jag utforskade en rad ämnen
kring kvinnors utbildning,

medveten om skillnaderna
mellan olika arabiska länder

vad gäller ekonomiska
och sociala faktorer.

Ämnena inkluderar kvinnors analfabetism,
som är ganska hög i regionen,

utbildningsreformer,
program för studenter som hoppat av,

och politiskt engagemang
bland studenter vid universitet.

När jag påbörjade mitt arbete

var det inte alltid lätt att övertyga
kvinnorna att delta.

Inte förrän jag hade förklarat för dem

hur deras historier kanske kunde
påverka andra kvinnors liv,

hur de skulle kunna bli förebilder
i sin egen närmiljö, ville några vara med.

För att hitta en metod
baserad på samverkan och reflektion,

bad jag dem skriva ned
sina egna ord och idéer

på foton av dem själva.

Dessa foton visades sedan
i några av klassrummen,

och fungerade som inspiration
och motivation för andra kvinnor

i liknande utbildning och livssituationer.

Aisha, en lärare från Yemen, skrev,

"Jag sökte utbildning
för att bli självständig

och inte vara beroende av män i allt."

En av de första deltagarna
var Umm El-Saad från Egypten.

När vi träffades första gången
kunde hon knappt skriva sitt namn.

Hon tog del i en nio månader lång kurs
i läs- och skrivkunnighet

som hölls av en lokal organisation
i Kairos förorter.

Flera månader senare skämtade hon
om hur hennes man

hotat med att stoppa hennes undervisning

när han fick veta att hans
numera läskunniga fru

gick igenom hans sms-meddelanden.

(Skratt)

Busiga Umm El-Saad.

Det var givetvis inte därför
Umm El-Saad deltog i kursen.

Jag såg hur hon längtade efter kontroll
över sina enkla dagliga rutiner,

små detaljer som vi ser som självklara,

som att räkna pengar på marknaden
och hjälpa sina barn med läxorna.

Trots hennes fattigdom
och attityden hos hennes omgivning,

som inte värdesätter kvinnors utbildning,

var Umm El-Saad och hennes
egyptiska klasskamrater

ivriga att lära sig läsa och skriva.

I Tunisien träffade jag Asma,

en av de fyra kvinnliga aktivister
som jag intervjuade.

Hon är sekulär, studerar bioteknik,
och är aktiv inom sociala medier.

Hon sade om sitt land, som värderar
den så kallade arabiska våren högt,

"Jag har alltid drömt om
att upptäcka en ny bakterie.

Nu, efter revolutionen,
har vi en ny varje dag."

Asma talade om den ökande religiösa
fundamentalism i regionen,

vilken utgör ännu ett hinder för kvinnor.

Av alla kvinnor jag träffade,
blev jag mest berörd av Fayza från Yemen.

Fayza tvingades sluta skolan
när hon gifte sig vid åtta års ålder.

Det äktenskapet varade i ett år.

Vid 14 blev hon
en 60-årig mans tredje fru,

och vid 18 var hon
en frånskild trebarnsmor.

Trots hennes fattigdom,

trots hennes sociala status som frånskild
i ett ultra-konservativt samhälle,

och trots hennes föräldrars motstånd mot
att hon skulle utbilda sig,

visste Fayza att enda sättet att få styra
sitt eget liv var genom utbildning.

Nu är hon 26.

Hon fick bidrag från en lokal organisation

för att finansiera sina affärsstudier
vid universitetet.

Hennes mål är att hitta ett jobb,
hyra en bostad,

och hämta hem sina barn.

Arabstaterna går igenom
enorma förändringar,

och utmaningarna för kvinnor
är överväldigande.

Precis som kvinnorna jag fotograferade

tvingades jag övervinna många hinder
för att bli den fotograf jag är idag,

många längs vägen talade om för mig
vad jag kan och inte kan göra.

Umm El-Saad, Asma och Fayza,
och många kvinnor över hela arabvärlden,

visar att det är möjligt
att övervinna hindren för utbildning,

vilket de vet är bästa vägen
till en bättre framtid.

Och här vill jag avsluta
med att citera Yasmine,

en av de fyra kvinnliga aktivisterna
jag intervjuade i Tunisien.

Yasmine skrev,

"Ifrågasätt dina övertygelser.

Var den du vill vara,
inte den de vill att du ska vara.

Acceptera inte att förslavas,
för din mor födde dig fri."

Tack.

(Applåder)