Livet i ett fängelse: en Project Envision dokumentär

This KPBS documentary already has an English transcript, so creating subtitles in other language should be a pretty straightforward process.

Hej allesammans. Jag är Joanne Faryon.

Välkommen till denna Envision special

Livet i ett fängelse

Ungefär en av fem av alla interner i Kalifornien sitter inne på livstid.

Tillsammans skulle de möjligen kunna kosta skattebetalare i staten 140 miljarder dollar

under hela dommen.

Livstidsdömda blir dyrare eftersom de blir gamla i fängelset och sällan får villkorligt.

Allt sammanfattas till rekordhöga sjukvårdskostnader för interner.

I kväll utforskar vi priset av Kaliforniens brottslagstiftning.

Den har lett till överbefolkning i statliga fängelser och förbundsdomstolar har ingripit.

Du kommer att möta några livstidsdömda - män som skickades till fängelse

när Lyndon B. Johnson var president och de är fortfarande här.

Detta är inte ett reportage om de borde få villkorligt - det är en undersökning

av hur mycket det kostar att låsa in folk och sällan släppa ut dem.

Speciellt när att låsa in dem betyder att man är ansvarig för deras sjukvård.

Vid första anblicken kunde det här se ut som ett sjukhem.

Rullstolarna och rullatorerna kan lura dig.

Detta är California Medical Facility, ett av Kaliforniens 33 fängelser.

CMF driver det största fängelsesjukhuset.

Det är där många av statens gamla, sjuka och döende interner kommer att hamna.

Nu för tiden växer antalet gamla och sjuka interner.

Kalifornien står inför ett problem som rör nästan varje samhällsaspekt -

från vår ekonomi till vår säkerhet till vår hälsa - ett som tvingar oss att välja sida

mellan straff och utlösning.

Vi har för många män och kvinnor i våra fängelser.

Statistiken säger så och det gjorde även förbundsdomstolarna år 2002.

Det finns 170,000 interner i fängelser som byggdes för 100,000.

En av fem sitter på livstid.

TERRY CAMPBELL (Inmate): Jag heter Terry Campbell.

Jag sitter inne för mord, första gradens mord, och jag har suttit inne i 44 år.

GLENDA VIRGIL (Intern): Jag heter Glenda Virgil och jag sitter inne på 15 år till livstid.

Jag har varit här i 23 år.

--Och hur gammal är du?

Och jag är 63 år.

RICHARD LAURENZANO (intern): Att vara 62 i ett fängelse är en kamp, det är en kamp.

--Varför?

Först är det insikten att förlora 27 år av ditt liv, men du blir sjukare.

--Richard Lauranzano representerar den snabbast växande avdelningen

av internerna: män över 50.

Han är också bland de dyraste.

Han har varit sjuk och har behandlats på sjukhus utanför fängelsesystemet.

LAURENZANO: Jag hade cancer för ca fyra år sedan, steg 4.

Fängelsesystemet räddade mitt liv.

De skickade mig till sjukhus utanför, de tvekade aldrig.

--Glenda Virgil har opererats.

VIRGIL: Jag har fått en större ryggoperation.

Jag var på sjukhuset med två vakter 24 timmar om dagen i 11 dagar.

Jag kan inte förstå till vilket pris.

Men för bara vakterna kan jag tänka mig att det kostade över 200 dollar

- eftersom jag sitter på livstid - 2 vakter i 24 timmar varje dag.

-- Terry Campbell har fått sju operationer.

CAMPBELL: Min rygg.

Mina axlar eftersom jag bröt ben i både min rygg och mina axlar.

Min hand, två gånger.

CLARK KELSO: Vi har att göra med en straffbefolkning som åldras i fängelse.

--Clak Kelso är ansvarig för sjukvården i Kaliforniens fängelser.

Så vi har sett explosioner i hjärt- och kärlproblem och en mängd av diabetes,

vi har utslag av Hepatit C, det var en epidemi på 80-talet,

vi började att se resultaten av det nu.

Vi har många interner som har allvarliga leversjukdomar

som en följd av drog- och alkoholmissbruk.

Men de är alla i den åldern nu där man har de problemen plus andra kroniska tillstånd

som helt enkelt kräver en annan sorts vård.

--En federaldomare gjorde Kelso till inkasserare

och satte honom som ansvarig när en domstol gav utslaget att interner inte hade tillgång till sjukvård

och psykvård eftersom Kaliforniens fängelser var så överbefolkade.

Domstolen gav utslag att bristen på sjukvård var en grym och ovanlig bestraffning

och bröt mot internernas statsrättigheter.

En panel av federaldomare har sedan dess befallt att Kalifornien ska komma upp med en plan

för att reducera sin fängelsepopulation med 40,000 interner.

Båda besluten tvingade staten att ta itu med överbefolkningsproblemet och vände sig till allmänheten

för att fundera över sjukvårdsdebatten på ett helt nytt sätt.

Om vi som ett land inte kan bestämma om sjukvård är en rättighet för alla fria medborgare -

varför är det då så lätt fastställt som en rättighet för dömda brottslingar?

Det är en fråga som Clark Kelso har fått många gånger.

KELSO: Det tekniskt lagliga svaret är att det är en stor skillnad

mellan regeringens ansvar för dig som medborgare, en fri medborgare,

och regeringens ansvar för någon som regeringen håller fängslad.

När man håller någon inspärrad har regeringen en statsrättsskyldighet

under det åttonde tillägget att ge vissa nivåer av tunnland

och det är vad staten måste göra.

--Sedan konkursförvaltningen tog kontroll över sjukvården

i fängelser för tre år sedan har utgifterna av medicinsk behandling för interner nästan dubblats -

från bara precis över en miljard dollar per år till nästan två miljarder dollar.

Och den budgetten kommer att öka om staten ska fortsätta att ge sjukvård

till sin växande åldrande befolkning.

En oberoende rapport visar att antalet män

i Kaliforniens fängelser över 60 år kommer att tredubblas år 2018.

KELSO: Delstaten Kalifornien och Kaliforniens folk har gjort logiska bedömningar

att vissa typer av brott eller vissa mönster av kriminell aktivitet måste straffas

med liv i fängelse och det är en bedömning som måste respekteras, från mitt perspektiv är

att behoven för att genomföra dessa val har ett pris,

som är att man inte kan ha en fängelsepopulation där 16 eller 20 procent av den kommer om kanske ett decennium

eller två att vara 55 eller äldre, man kan inte göra det om man inte är villig

att ge en betydande del av det allmänna kapitalet till deras sjukvård

för de åldrande fångarna kommer

att ha sjukvårdsbehov som är väldigt dyra att möta.

--Det finns ca 35,000 livstidsfångar i Kaliforniens fängelser.

Genom att använda regeringens statistik räknade KPBS ut hur mycket pengar staten betalar

för att fängsla interner för en livstidsdom.

Om intern X blir fängslad vid 37 år, kommer han att kosta skattebetalare ca 49,000 dollar per år.

Men om han åldras, kommer hans sjukvårdskostnader att öka.

Vid 55 år, kan han kosta staten 150,000 dollar per år.

Om han lever tills han är 77, kommer han att kosta Kaliforniens skattebetalare

så mycket som 4 miljoner dollar för att hålla honom fängslad för livet.

FARYON: Så, när du först blev dömd och skickad till fängelse, förväntade du dig då att fortfarande vara

i fängelse när du var sextiofem?

CAMPBELL: Nej, inte alls.

Nej, jag trodde på bluffen att om man förändras under fängelsetiden och bevisar för dem

att man är kapabel till att verka i samhället genom att göra de program som föreskrivs,

genom att visa att man har återupprättats och om CDC personalen stödjer

ansträngningen, då kommer man att bli villkorligt frigiven.

--Livstidsfångar får sällan villkorligt.

Under år 2008 stod 7,303 livstidsfångar uppe för att bli villkorligt frigivna.

Styrelsen beviljade 294 st.

Men guvernören har rätt att överklaga besluten eller skicka tillbaka dem för granskning.

Under år 2008 vägrade Arnold Schwarzenegger 81 livstidsdömda villkorligt

och skickade fler än 30 fall tillbaka för granskning.

Färre än 60 interner frigavs.

Året innan fick ännu färre villkorligt och år 2006 ännu färre.

-- För att förstå varför Kalifornien utvecklade detta tuffa brottsmantra,

måste man gå tillbaka till Charles Manson's tid.

Vid den tiden ökade morden -

de nästan dubblades från mitten av 60-talet till slutet av 70-talet.

HARRIET SALARNO: På grund av den höga brottsligheten

var mord på ett härjningståg och folk började bli förbannade.

FARYON: Harriet Salarno hade familj i San Francisco vid den tiden.

Hon och hennes make ägde en elektronikaffär.

De hade ett vapen eftersom affärer som deras ofta var mål för stölder.

Det var vapnet som hennes dotters mördare skulle använda år 1979.

SALARNO: Och han sköt henne och mördade henne som en avrättning.

Och han gick upp till sin sovsal, ringde inte efter hjälp eller något och tittade på när hon försökte ringa, sen dog hon

och tillslut hittade en annan student henne, och det var för sent.

FARYON: När Salarno fick reda på att hans dotters mördare var uppe för villkorligt

efter att bara ha suttit inne i 10 år, påbörjade hon en livslång kampanj

för tuffare dömande lager och hårdare villkorstaktiker.

Hennes offersrättighetergrupp samlade ihop tillräckligt med pengar för att anställa en fulltids lobbyist i Sacramento.

SALARNO: Allmän säkerhet finns i vår konstitution

och det är prioriteten och det måste försörjas först.

Vi kommer att vara tillbaka där igen lobbying så mycket

som vi kan varje morgon, kommer vi att ha ett nytt fall som vi kommer att kunna diskutera med en lagstiftare

för om någon blev mördad så kommer det att vara på morgonnyheterna som det är varje morgon.

Och det är deras skyldighet.

Deras skyldighet som lagstiftare är att göra detta.

FARYON: Dussintals förändringar på domlagar under de senaste årtiondena har alla bidragit

till Kaliforniens högsta grad av livstidsdömda i fängelse.

Två av de mest betydelsefulla, är avgränsat dömande år 1977,

vilket påtvingade minimi domar, och tre strykningar år 1994,

som tillät återfallsförbrytare att bli dömda till livstid.

LINDA: Min dom är 15 år till livstid.

FARYON: Och hur länge har du varit här?

LINDA: Jag är på mitt 24de år.

FARYON: Och Glenda?

VIRGIL: Femton år till livstid, plus två för vapendelning.

Och jag har varit här i 23 år.

FARYON: Och Marylinn?

MARYLINN: Min är 15 år till livstid för andra-gradens mord och jag har varit här i 25.

FARYON: I Kaliforniens kvinnoinstitution i Corona, Kalifornien, pratar en grupp interner som

alla är fällda mördare och alla kvinnor, om hur det är att bli gammal i fängelse.

LINDA: Förändringen för mig är min hälsa.

Min hälsa har försämrats och jag kommer inte att bli bättre.

Jag trodde inte att jag någonsin skulle bli gammal.

Att mina höfter inte skulle fungera, att jag inte skulle kunna böja mig eller komma upp mer, eller mina ben.

MARYLINN: Och aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle sitta i fängelse och gå,

wow, jag är 70 år och jag har inte ens en pensions plan.

Jag behöver inte gå till jobbet varje dag eftersom det är programmet.

Det är vad man måste göra.

Eller att jag skulle ha förlorat hela min familj efter dessa omständigheterna.

Att jag inte längre skulle ha en familj att nå ut till.

FARYON: Kvinnorna är del av en grupp kallad Guld tjejerna,

interner över 55 som har fått speciella privilegier

som en dubbel madrass på sina metallsängar.

Och de är först i kön under måltiderna.

Men detta är fortfarande fängelset.

Och det finns regler.

Som att lägga sig på marken när ett alarm låter.

Detta hände när vi var där.

59-åriga Linda kan knappt gå ner och tillbaka upp igen.

DR. JOSEPH BICK: Fängelser byggdes inte för att göra det lätt

för rörelsehindrade personer att klara sig.

Fängelser byggdes för att säkert spärra in individer som skickas iväg

Och förhindra dem att fly.

Så vi försöker att ta itu med saker som hur rymmer man dagliga verksamheter

för någon som är i 60, 70 och 80 års åldern.

Enkla saker som att få på sig sina kläder, gå till badrummet,

gå genom hallen till matsalarna.

Att ha tillräckligt med tid att äta.

Att ha mer än 15 minuter för att äta upp en måltid.

FARYON: Dr Joseph Bick har arbetat som en fängelsedoktor i 20 år.

Han tar hand om patienter på CMFs sjukhus och fängelse hospisen,

där han höll många döende interners händer.

DR. JOSEPH BICK: Jag är inte delaktig i internernas häktning som en kliniker,

det är något jag inte är särskilt intresserad av att veta.

Faktum är att jag strävar efter att inte veta eftersom jag tycker att mitt jobb är

att stå för den bästa hälsovårdskvaliteten som jag kan.

Men jag är också människa och jag vill inte stå i risk att bli påverkad

av att veta någons häktningsorder.

FARYON: Vi träffade två interner i fängelse hospisen vid vårt besök.

Angelo Chavez är i slutsteget av en leversjukdom.

ANGELO CHAVEZ: Jag hoppades att de skulle ge mig barmhärtighets frigivning

och det är vad jag väntar på, för att se om jag kan åka hem till min familj.

FARYON: Chavez har begått tre allvarliga brott och sitter inne på livstid.

Hans domar inkluderar drog innehav, rån och dråp.

CHAVEZ: Jag skulle älska att komma hem och dö där, än att dö här.

FARYON: Vi träffade också Brian Long.

Han har cancer och förväntas leva i tre månader till.

År 1993, dömdes Long för att ha haft sex med en minderårig och satt inne i sex år.

År 2003 dömdes han till 11 år efter en andra våldtäkt mot ett barn.

I Kalifornien kan interner frigivas av barmhärtiga skäl

om de har mindre än sex månader kvar att leva.

Förra året var det 57 efterfrågningar.

Tre beviljades av domstolen.

DR. JOSEPH BICK: Människor har väldigt starka uppfattning om alla sidor

av denna diskussionen, du har säkerligen personer som har eller vars familjemedlemmar har varit offer

för några väldigt avskyvärda brott från några av personerna som bor på den här enheten.

Och de känner starkt att det inte spelar roll hur gammal någon blir eller hur sjuka de blir

eller vilken sannolikhet de har att begå brott igen, de borde spendera resten

av sina liv i fängelse.

FARYON: Men Dr. Bick säger att vi inte kan förneka dem hälsovård.

Det är inte bara lagen, det handlar också om allmänhälsa.

DR. JOSEPH BICK: Med så många personer inspärrade väljer vi som ett samhälle

att spärra in människor som kommer till oss med en så otrolig börda av sjukdomar,

HIV och hepatit och tuberkulos och psykisk sjukdom

och drogmissbruk som någon dag kommer att åka hem, för mig är tragedin

att på något sätt ignorera dem och sätta dem där borta och tro att

eftersom de är inspärrade spelar de ingen roll eller att de inte kommer att

på något sätt påverka den allmänna hälsan vid frigivningstiden.

FARYON: Och hur ser du då ditt liv spelas ut här när du åldras?

CAMPBELL: Jag kommer bara bli gammal och så småningom kommer jag dö.

Jag ser det inte som - att jag är välanpassad.

Institutionaliserad, om du så vill.

Så jag ser inget problem med att bara vara.

Så småningom kommer jag inte kunna verka mer och så småningom kommer jag att hamna

på ett sjukhos och slutligen kommer jag att dö.

Men under tiden kommer det att kosta staten förfärlig mängd pengar att ta hand om mig.

FARYON: Terry Campbell dömdes år 1966 for mord under ett beväpnat rån.

Han har två andra domar från 1968 och 1973, båda medan han var inspärrad.

Han berättade för KPBS att han blandade med fängelsegängs våld.

Sedan dess har Campbell intjänat två högskoleexamen .

FARYON: Vad är din största rädsla med att bli gammal i fängelse?

CAMPBELL: Jag vet inte om det är en rädsla, men min största oro med att bli gammal i fängelse är

att jag gick igenom så mycket besvär - på ett personligt plan gick jag igenom så mycket besvär

för att förändras, att bli en annan person och nu vet jag inte

för vilken anledning annat än för personlig tillfredsställelse.

Jag kan inte ge något tillbaka.

VIRGIL: Och att vara ensam.

Dö ensam där det inte är någon som bryr sig om dig eller känner dig.

FARYON: Glenda Virgil dömdes för andra gradens mord år 1987 för att ha skjutit

och dödat en man som hon hade ett förhållande med.

Hon berättade för KPBS att hon hade varit en misshandlad kvinna.

LAURANZANO: De gav dig inte liv utan,

de gav dig inte dödsstraff, de gav dig 25 år att leva eller 15 år att leva

det betyder att du kan komma ut vid något tillfälle.

Och om du gör allt säger de att du borde komma ut och vara en funktionerade medlem i samhället.

FARYON: Richard Lauranzano dömdes för sju