Rajesh Rao: En Rosettasten för Indusskriften

Rajesh Rao är fascinerad av "alla korsords moder": uttolkningen av den 4000 år gamla Indusskriften. Vid TED 2011 berättar han om hur han tar modern datorteknik till hjälp för att läsa Indusspråket, nyckeln till att förstå denna forntida högkultur.

Jag skulle vilja inleda med ett tankeexperiment.

Tänk er att vi är 4000 år in i framtiden.

Den civilisation som vi känner till

finns inte längre --

inga böcker,

inga elektronikapparater,

varken Facebook eller Twitter.

All kunskap om det engelska språket och det engelska alfabetet

har förlorats.

Tänk er nu arkeologer

som gräver i resterna efter någon av våra städer.

Vad kan de tänkas hitta?

Tja, kanske några fyrkantiga föremål av plast

med märkliga symboler på.

Kanske några runda metallföremål.

Kanske några cylindriska behållare

med några symboler på sig.

Och kanske någon arkeolog i ett slag blir kändis

när hon upptäcker --

begravda i marken någonstans i Nordamerika --

jättelika versioner av just dessa symboler.

Om vi nu ställer oss frågan,

vad kan sådana föremål säga om oss

för människor 4000 år framåt i tiden?

Detta är inte en hypotetisk fråga.

Det är faktiskt just en sådan fråga som vi ställs inför

när vi försöker förstå Induskulturen,

som existerade för 4000 år sedan.

Induskulturen var i stort sett samtida

med de mycket mer kända egyptiska och mesopotamiska högkulturerna,

men den var faktiskt mycket större än endera av de här två högkulturerna.

Den täckte en yta

av ungefär en miljon kvadratkilometer,

och täckte nuvarande Pakistan,

nordvästra Indien

och delar av Afghanistan och Iran.

Med tanke på att det var en så vidsträckt civilisation

skulle man kunna förvänta sig att hitta verkligt mäktiga härskare, kungar,

och väldiga monument som förhärligade dessa mäktiga kungar.

Men faktum är

att arkeologerna inte har funnit något sådant.

De har hittat små föremål som de här.

Här är ett exempel på ett av dessa föremål.

Ja, självklart är detta en kopia.

Men vem föreställer detta?

En kung? En gud?

En präst?

Eller kanske en vanlig människa

som du eller jag?

Vi vet inte.

Men Indusfolket efterlämnade också föremål med saker skrivna på sig.

Nej, det var inte föremål av plast,

men stensigill, koppartavlor,

keramik och, något förvånande,

en stor skylt,

som var nedgrävd nära en stads stadsport.

Vi vet inte om det står Hollywood på den,

eller Bollywood för den delen.

Faktum är att vi inte ens vet

vad det står på något av dessa föremål,

eftersom Indusskriften inte har kunnat uttydas ännu.

Vi vet inte vad någon av dessa symboler betyder.

Symbolerna återfinns vanligen på sigill.

Där uppe ser ni ett av dessa föremål.

Det är det fyrkantiga föremålet med ett enhörningsliknande djur på sig.

Det är verkligen ett fantastiskt konstföremål.

Men hur stort tror ni att det är?

Kanske så här stort?

Eller kanske så här stort?

Jag ska visa er.

Här är en kopia av ett sådant sigill.

Det är ungefär 2,5 gånger 2,5 cm stort --

ganska litet.

Vad användes då de här till?

Vi vet att de användes för att stämpla lerstycken

som fästes vid buntar av varor som skickades från ett ställe till ett annat.

Ni vet de där följesedlarna som ni får med era postpaket?

De här användes för att göra sådana följesedlar.

Ni kanske undrar vad de här föremålen innehåller

i fråga om själva texten.

Kanske är det avsändarens namn

eller någon information om varorna

som skickas från ett ställe till ett annat -- vi vet inte.

Vi måste uttyda skriften för att besvara den frågan.

Att uttyda skriften

är inte bara en tankenöt;

det har faktiskt blivit en fråga

som har blivit starkt sammanlänkad

med politiken och kulturhistorien i södra Asien.

Faktum är att skriften har blivit ett sorts slagfält

mellan tre olika grupperingar.

För det första finns det en grupp personer

som har en stark övertygelse om

att Indusskriften

över huvud taget inte representerar något språk.

De här personerna anser att symbolerna

är av samma typ som sådana symboler finns på trafikskyltar

eller emblem på sköldar.

Det finns en andra grupp av personer

som anser att Indusskriften representerar ett indoeuropeiskt språk.

Om man tittar på en karta över dagens Indien,

ser man att de flesta av de språk som talas i norra Indien

tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.

Därför tror en del personer att Indusskriften

representerar ett forntida indoeuropeiskt språk som t.ex. sanskrit.

Det finns en sista gruppering

som anser att Indusfolket

var förfäder till folk som bor i södra Indien i dag.

De här personerna anser att Indusskriften

representerar en forntida form

av den dravidiska språkfamiljen,

som är den språkfamilj som talas i stora delar av södra Indien i dag.

Och anhängarna av denna teori

pekar på den lilla fickan av dravidisktalande folk i norr,

nära Afghanistan,

och de hävdar att kanske någon gång i det förgångna

talades dravidiska språk över hela Indien

och att detta pekar mot

att Induscivilisationen kanske också är dravidisk.

Vilken av dessa hypoteser kan vara korrekt?

Vi vet inte, men kanske om man uttyder skriften

så kan man också besvara denna fråga.

Men att uttyda skriften är en mycket stor utmaning.

För det första finns det ingen Rosettasten.

Jag menar inte datorprogrammet;

Jag menar ett forntida föremål

som innehåller samma text

både en känd text och en okänd text.

Vi har inget motsvarande föremål för Indusskriften.

Dessutom vet vi inte ens vilket språk de talade.

Och till råga på allt är

större delen av de texter vi har extremt korta.

Som jag har visat er, så återfinns de oftast på dessa sigill

som är väldigt, väldigt små.

Och med tanke på dessa väldiga hinder,

kan man fundera och ängslas över

om man någonsin kommer att kunna uttyda Indusskriften.

Under återstoden av min föreläsning,

ska jag berätta hur jag slutade ängslas

och lärde mig älska utmaningen som Indusskriften ger.

Jag har alltid varit fascinerad av Indusskriften

ända sedan jag läste om den i en lärobok på högstadiet.

Och varför blev jag fascinerad?

Jo, det är den sista mer betydande forntida skriften som ännu inte uttolkats.

Professionellt är jag beräkningsneurobiolog,

så på mitt vanliga jobb

skapar jag datormodeller av hjärnan

för att försöka förstå hur hjärnan gör förutsägelser,

hur hjärnan fattar beslut,

hur hjärnan lär sig saker och så vidare.

Men 2007 stötte jag på Indusskriften igen.

Det var när jag var i Indien,

och jag fick den fantastiska möjligheten

att träffa några indiska vetenskapsmän

som använde datormodeller för att försöka analysera skriften.

Och det var då jag insåg

att det fanns en möjlighet för mig att samarbeta med de här vetenskapsmännen,

och jag tog den chansen.

Och jag skulle vilja beskriva några av de resultat som vi har fått fram.

Eller varför inte försöka uttolka tillsammans?

Är ni med?

Det första som man måste göra när man har en outtydd skrift

är att försöka komma på skriftens riktning.

Här följer två texter som består av några symboler.

Kan ni säga mig

om skriften skrivs från höger till vänster eller från vänster till höger?

Jag ger er några sekunder.

Okej. Höger till vänster, hur många? Okej.

Okej. Vänster till höger?

Åh, det är nästan 50-50. Okej.

Svaret är:

om man tittar på den vänstra sidan av de två texterna,

ser man att tecknen trängts ihop där,

och det verkar som att för 4000 år sedan,

när skrivaren skrev från höger till vänster,

fick de slut på utrymme.

Och så blev de tvungna att tränga ihop tecknet.

Ett av tecknen är också under texten högst upp.

Detta antyder att skriftriktningen

antagligen gick från höger till vänster,

så en av de första sakerna som vi vet,

är att riktning är en grundläggande aspekt hos skrivtecken.

Och Indusskriften har

den här egenskapen.

Vilka andra språkliga egenskaper har skriften?

Språk innehåller mönster.

Om jag ger er bokstaven Q

och ber er att förutsäga nästa bokstav, vilken tror ni att det är?

De flesta av er sade U, vilket är riktigt.

Om jag nu ber er att förutsäga ytterligare en bokstav,

vilken tror ni att det är?

Nu finns det flera möjligheter. Det skulle kunna vara E, I eller A,

Men absolut inte B, C eller D, eller hur?

Indusskriften uppvisar också liknande typer av mönster.

Det finns mycket text som börjar med den här diamantformade symbolen.

Och den brukar i sin tur följas av

den här symbolen som ser ut som ett citattecken.

Och det är väldigt likt exemplet med Q och U.

Denna symbol kan i sin tur följas av

de här fiskliknande symbolerna och och några andra tecken,

men aldrig av de här andra tecknen längst ner.

Dessutom finns det några tecken

som främst återfinns i slutet av texter,

som det här kannformade tecknet,

och det tecknet råkar faktiskt vara

det vanligast förekommande tecknet i skriften.

Med tanke på dessa mönster hade vi den här idén.

Idén var att använda en dator

för att ta reda på dessa mönster,

därför matade vi in de befintliga texterna i datorn.

Och datorn lärde sig en statistisk modell

över vilka symboler som brukar uppträda tillsammans

och vilka symboler som brukar följa på varandra.

Med hjälp av datormodellen

kan vi testa modellen helt enkelt genom att fråga ut den.

Vi skulle exempelvis avsiktligt kunna radera några symboler,

och vi kan be den att förutsäga de symboler som saknas.

Här följer några exempel.

Du kanske tycker att detta

ser ut som det urgamla spelet

lyckohjulet.

Vad vi fann

var att datorn i 75 procent av fallen lyckades

förutsäga rätt symbol.

I övriga fall

var oftast den andra eller tredje gissningen rätt.

Det finns också praktiska tillämpningar

för den här arbetsmetoden.

Många av dessa texter är skadade.

Här är ett exempel på en sådan text.

Och nu kan vi använda datormodellen för att försöka komplettera texten

och göra en så bra gissning som möjligt.

Här är ett exempel på en symbol som gissades.

Och det här kan vara väldigt användbart när vi försöker uttyda skriften

genom att generera mer data som vi kan analysera.

Här är en annan sak som man kan göra med datormodellen.

Tänk er en apa

som sitter vid ett tangentbord

Jag tror att man skulle få en slumpartad radda bokstäver, så här.

En sådan slumpartad radda bokstäver

sägs ha en mycket hög entropi.

Detta är en term från fysik och informationsteori.

Men tänk er att det helt enkelt är en slumpmässig radda bokstäver.

Hur många av er har någon gång spillt kaffe på ett tangentbord?

Ni kanske har fått problem med en tangent som sitter fast --

så att samma tecken upprepas om och om igen.

En sådan sekvens sägs ha en mycket låg entropi

eftersom det inte finns någon variation alls.

Språk, å andra sidan, har en medelhög nivå av entropi;

den är varken för strikt

eller för slumpartad.

Hur är det med Indusskriften?

Här är en graf som visar entropin för en grupp sekvenser.

Högst upp ser ni den fullständigt slumpartade sekvensen,

som är en slumpartad radda bokstäver --

och, intressant nog, hittar vi också

DNA-sekvensen från det mänskliga genomet och instrumental musik.

Båda dessa är ytterst flexibla,

vilket är orsaken till att de återfinns högst upp i skalan.

På skalans lägsta del

finner man en rigid sekvens, en sekvens med bara A:n,

och man finner också ett datorprogram,

i det här fallet språket Fortran,

som följer mycket strikta regler.

Skrivtecken

ligger i mitten av skalan

Hur är det då med Indusskriften?

Vi fann att Indusskriften

faktiskt ligger inom intervallet för skrivtecken.

När detta resultat först publicerades

var det mycket kontroversiellt.

Det blev ett ramaskri från vissa personer,

och dessa personer var de som ansåg

att Indusskriften inte representerar språk.

Jag fick till och med hatmejl.

Mina studenter sade

att jag verkligen borde överväga att skaffa mig skydd av något slag.

Vem hade kunnat tro

att skrifttolkning var ett farligt yrke?

Vad visar det här resultatet egentligen?

Det visar att Indusskriften

har en viktig egenskap gemensam med språk.

Som det gamla talesättet säger,

om det ser ut som skrivtecken

och det beter sig som skrivtecken

så kanske det är skrivtecken som vi har stött på.

Vad finns det för ytterligare bevis

för att skriften faktiskt kunde användas för språk?

Jo, skrivtecken kan ju faktiskt användas för flera olika språk.

Här är till exempel samma mening skriven på engelska

och samma mening skriven på nederländska

med hjälp av samma bokstäver i alfabetet.

Om ni inte kan nederländska utan bara engelska

och jag visar er några ord på nederländska,

kommer ni att säga till mig att de här orden innehåller

några mycket ovanliga mönster.

En del saker stämmer inte,

och ni kommer att säga att de här orden antagligen inte är engelska ord.

Samma sak händer när det gäller Indusskriften.

Datorn hittade flera texter

varav två visas här

som har mycket ovanliga mönster.

Till exempel den första texten:

här är en dubblering av det kannformade tecknet.

Detta tecknet är det oftast förekommande

i Indusskriften,

och det är bara i den här texten

som det förekommer dubblerat.

Hur kommer det sig?

Vi gick tillbaka och tittade efter var just dessa texter hade hittats,

och det visade sig att de hade hittats

mycket långt bort från Indusdalen.

De hittades i det som nu är Irak och Iran.

Och varför hittades de där?

Vad jag inte har berättat för er är att

Indusfolket var mycket företagsamma.

De bedrev handel med folk ganska långt bort från sina hem,

och i det här fallet reste de till sjöss

hela vägen till Mesopotamien, det nutida Irak.

Och det som förefaller ha skett här

är att köpmännen från Indus

använde den här skriften för att skriva på ett främmande språk

Det är precis som våra engelska och nederländska exempel

Och det skulle förklara varför vi har de här underliga mönstren

som är helt olika från de mönster som man ser i texter

som hittas i Indusdalen.

Detta antyder att samma skrivtecken, Indusskriften,

kunde användas för att skriva på olika språk.

De resultat vi har sett hittills verkar peka mot slutsatsen

att Indusskriften antagligen representerar språk.

Om det representerar språk,

hur ska vi då läsa symbolerna?

Det är vår nästa stora utmaning.

Ni kommer att märka att många av symbolerna

ser ut som bilder av människor, insekter,

fiskar, fåglar.

De flesta forntida skrifter

använder rebusprincipen,

vilken innebär att bilder används för att representera ord.

Här är exempelvis ett ord.

Kan ni skriva det med hjälp av bilder?

Jag ger er några sekunder.

Är ni med?

Okej. Bra.

Här är min lösning.

Man skulle kunna använda en bild av ett bi [bee] följt av en bild av ett löv [leaf] --

och det är "tro" [belief], precis.

Man kan tänka sig andra lösningar.

Gällande Indusskriften

är problemet det omvända.

Man måste lista ut ljudet för var och en av de här bilderna

så att hela sekvensen blir begriplig.

Så det här är precis som ett korsord,

förutom att det är alla korsords moder

eftersom belöningen är så stor om du löser det.

Mina kolleger, Iravatham Mahadevan och Asko Parpola,

har gjort en del framsteg med just det här problemet.

Och jag skulle vilja ge er ett kort exempel på Parpolas arbete.

Här är en väldigt kort text.

Den består av sju vertikala streck följt av det här fiskliknande tecknet.

Och jag vill nämna att de här sigillen användes

för att sätta stämpelmärken

som fästes vid buntar av varor,

så det är högst sannolikt att dessa märken, i vilket fall några av dem,

består av namn på köpmän.

Och det har visat sig att i Indien

finns det en lång tradition

av namn som baseras på horoskop

och aktuella stjärnkonstellationer vid tiden för födelsen.

I dravidiska språk

är ordet för fisk "meen"

vilket råkar låta just som ordet för stjärna.

Och sju stjärnor

står för "elu meen",

vilket är det dravidiska ordet

för stjärnbilden Karlavagnen.

På samma sätt finns det en annan sekvens bestående av sex stjärnor,

och det blir i översättning "aru meen",

vilket är det gammaldravidiska namnet

på stjärnbilden Plejaderna.

Sluligen finns det andra kombinationer,

som det här fisktecknet med något som ser ut som ett tak ovanpå sig.

Och det skulle kunna översättas till "mey meen",

vilket är det gammaldravidiska namnet på planeten Saturnus.

Det var klart spännande.

Det verkar som att vi kommer någonstans.

Men bevisar detta

att de här sigillen innehåller dravidiska namn

baserade på planeter och stjärnbilder?

Nej, inte ännu.

Vi har alltså inget sätt att säkerställa

att dessa tolkningar är korrekta,

men om fler och fler av de här tolkningarna börjar bli begripliga,

och om längre och längre sekvenser

förefaller vara korrekta,

så vet vi att vi är på rätt spår.

I dag

kan vi skriva ett ord som TED

med egyptiska hieroglyfer och med kilskrift,

eftersom båda dessa uttyddes

under 1800-talet.

Genom uttydningen av dessa två skrifter

kunde dessa kulturer åter tala till oss direkt.

Maya

började tala till oss under 1900-talet.

Men Induskulturen är fortfarande tyst.

Varför ska vi bry oss om det?

Induskulturen tillhör inte bara

enbart sydindierna eller nordindierna

eller pakistanierna;

den tillhör oss alla.

De är våra förfäder --

era och mina.

De tystades

genom en olycklig historiens slump.

Om vi uttyder skriften

gör vi det möjligt för dem att tala till oss igen.

Vad skulle de berätta för oss?

Vad skulle vi få reda på om dem? Om oss?

Jag längtar verkligen efter att få veta.

Tack så mycket.

(Applåder)