Alain de Botton: En mer vänlig och varsam framgångfilosofi

Alain de Botton undersöker våra idéer om framgång och misslyckande, och ifrågasätter de antaganden som ligger bakom de två uppfattningarna. Är framgång alltid förtjänad? Är misslyckande? Välformulerat och slagfärdigt talar han för att röra oss bortom snobbism för att hitta äkta tillfredsställelse i vårt arbete.

Vanligtvis kommer karriärskriserna-

-ofta en söndagskväll-

-när solen går ner.

Och skillnaden mellan mina önskningar-

-och verkligheten blir så smärtsamt påtaglig-

-att jag gråter i kudden.

Detta berättar jag-

-för att jag tror att andra har samma problem.

Ni kanske inte håller med.

Men vi hamnar ständigt i-

-karriärskriser.

När det vi tror att vi vet-

-om livet och karriären-

-möter den skrämmande verkligheten.

Det är kanske enklare nu att leva ett gott liv.

Det är kanske svårare än nånsin-

-att inte drabbas av karriärsångest.

Jag vill peka på-

-några anledningar till att-

-vi känner ångest över våra karriärer.

Varför det är karriärskriser-

-som gör att vi gråter tyst i våra kuddar.

En anledning till vårat lidande är att-

-vi omges av snobbar.

Jag har dåliga nyheter-

-till de som kommit hit från utlandet.

Snobberi är ett verkligt problem.

Vissa tror att snobberi-

-är ett engelsk fenomen.

Att det hör ihop med gods och titlar.

Det stämmer inte.

Snobberi är ett globalt fenomen.

Vi är en global organisation.

Det finns. Vad är en snobb?

Utifrån en liten del av dig-

-gör snobben sig en bild av vem du är.

Det är snobberi.

Den främsta sortens snobberi-

-är jobbsnobberi.

Man märker det på en gång på fester.

Någon frågar den mest tidstypiska frågan-

-på tvåtusentalet: - Vad jobbar du med?

Ditt svar avgör om-

-folk blir glada över att träffa dig-

-eller får bråttom iväg.

Motsatsen-

-motsatsen till en snobb är din mamma..

Kanske-

-kanske inte din, eller min mamma.

Men idealmamman.

En som inte bryr sig om vad du presterar.

Men de flesta är inte våra mammor.

Den tid någon ger oss och-

-den mängd kärlek-

-inte romantisk kärlek-

-men kärlek och respekt-

-vad de ger oss bestäms helt utifrån-

-vår sociala position.

Det är en stor anledning till att vi bryr oss så mycket om våra karriärer.

Och börjar bry oss så mycket om materiella saker.

Det sägs att vi lever i materialistiska tider.

Att vi är giriga.

Jag tycker inte det.

Vi lever i ett samhälle-

-som ger oss känslomässiga belöningar-

-när vi införskaffar materiella saker.

Det är inte sakerna, utan belöningen, vi vill ha.

Ett nytt sätt att se på lyxprylar.

När någon kör en Ferrari-

-tänk då inte att det är en girig person.

Tänk att det är en sårbar person i behov av kärlek.

Med andra ord-

-känn sympati, inte avsky.

Det finns fler anledningar.

Anledningar-

-till varför det är svårare nu-

-än tidigare att känna lugn.

En anledning är paradoxalt nog-

-det vi alla önskar av våra karriärer.

Förväntningarna har aldrig varit så höga-

-på vad man kan göra under ens livstid.

Det sägs att alla kan göra vad som helst.

Kastsystemet finns inte längre.

Alla kan uppnå-

-den position de vill ha.

Det är en vacker tanke.

Och så känslan av jämlikhet. Vi är alla jämlika-

- utan strängt definierade-

-hierarkier.

Men det finns ett problem.

Avundsjuka.

Det är tabu att nämna avundsjuka.

Men det är en dominerande känsla i dagens samhälle.

Den hör ihop med jämlikheten.

Ingen här, eller någon av tittarna-

-är avundsjuk på drottningen av England.

Trots att hon är rikare än någon av er.

Och hon har ett stort hus.

Vi är inte avundsjuka eftersom hon är för underlig.

För annorlunda.

Hon talar konstigt.

Har en konstig bakgrund.

Vi kan inte relatera till henne. Och då blir vi inte avundsjuka.

Ju mer lika i ålder och bakgrund man är-

-desto större är risken för avundsjuka.

Därför ska ni inte gå på klassåterträffar.

Det finns ingen starkare referenspunkt-

-än ens klasskamrater.

Dagens samhälle gör hela världen-

-till en skola. Alla har jeans och alla är lika.

Och ändå inte.

Jämlikhet och stor ojämlikhet samtidigt.

Det leder till en svår situation.

Det är lika osannolikt att man-

-blir lika rik som Bill Gates idag-

-som det var på 1600-talet-

-att man skulle bli del av franska aristokratin.

Men det känns inte så.

Medierna får en att känna att-

-om man har energin, nån teknisk idé-

-ett garage, då kan man själv också göra nåt stort.

Konsekvensen av-

-det här problemet märks hos bokhandlarna.

När man tittar på självhjälpsböckerna i en stor bokhandel-

-vilket jag gör ibland-

-och analyserar de böcker som produceras idag-

-så finns det två sorter.

Den första säger: "Du kan göra vad som helst! Allt är möjligt!"

Den andra sorten lär en hantera-

-det som kallas "låg självkänsla"-

-att man tycker att man är dålig.

Det finns ett samband-

-mellan ett samhälle som säger att alla kan göra allt-

-och förekomsten av låg självkänsla.

Så något som är positivt-

-kan få en dålig motreaktion.

Det finns en annan anledning till vår ökade oro-

-för vår karriär och vår status i världen idag, än tidigare.

Även det hör ihop med något bra.

Den bra saken kallas meritokrati.

Alla politiker från höger till vänster-

-säger att meritokrati är bra.

Och att vi ska göra våra samhällen riktigt meritokratiska.

Vad är ett meritokratiskt samhälle?

Det är ett samhälle där-

-en med talang, energi och kunskap-

når toppen. Inget hindrar en.

En vacker tanke. Problemet är-

-att om man tror på ett samhälle-

-där de som förtjänar det når toppen-

-tror man även, vad värre är-

-på ett samhälle där de som förtjänar det-

-hamnar på botten och blir kvar där.

Din position i livet är alltså inte slumpartad-

-utan förtjänad.

Misslyckandet blir desto mer totalt.

I medeltidens England-

-när man mötte en fattig person-

-beskrevs han som "olyckligt lottad".

Bokstavligt en som inte välsignats med lycka.

Idag, särskilt i USA-

-kan en på samhällets botten-

-beskrivas som en "förlorare".

Det är stor skillnad mellan en olyckligt lottad och en förlorare.

Det visar fyrahundra år av samhällsutveckling.

Och tron på vem som är ansvarig för våra liv.

Det är inte längre gudarna. Det är vi själva.

Fanstastiskt, om det går bra-

-och förödande om det går dåligt.

I värsta fall menar sociologer som-

-Emil Durkheim, att det leder till ökat antal självmord.

Det är fler självmord i individualistiska i-länder-

-än någon annanstans.

Folk tar det som händer dem-

-extremt personligt.

De äger sin framgång. Men också sitt misslyckande.

Finns det någon räddning undan den press-

-jag just beskrivit?

Jag tror det.

Ta meritokrati-

-tanken att alla förtjänar den plats de hamnar på.

Jag tycker att den tanken är helt galen.

Jag stöder vilken politiker som helst-

-med en hyfsad meritokratisk tanke.

Jag är meritokrat.

Men det är galet att tro att vi kan-

-skapa ett meritokratiskt samhälle. En omöjlig dröm.

Att skapa ett samhälle-

-där alla rankas.

De bra i toppen, de dåliga på botten.

Och att det görs korrekt, det är omöjligt.

Slumpen är för stor.

Olyckor vid födseln-

-att man får nåt i huvudet, en sjukdom och så vidare.

De kan inte rankas.

Folk får inte den rankning de borde ha.

För att citera Sankt Augustinius i "Om Gudsstaten":

"Det är en synd att döma någon efter hans befattning."

Med modernt språk:

"Det är en synd att välja samtalspartner-

-utifrån deras visitkort."

Det är inte befattningen som räknas.

Och enligt Sankt Augustinius-

-är det bara Gud som kan ranka alla.

Och det gör han på domedagen-

-med änglar och trumpeter.

En galen tanke för en sekulär person som mig.

Men den har något värdefullt.

Ha alltså inte så bråttom att döma andra.

Andras sanna värde vet du inget om.

Det är en okänd del av dem.

Och man borde inte agera som om man visste det.

Det finns en annan tröst också.

Vad gäller att misslyckas, orsaken till-

-att man är rädd för det är inte bara-

-förlorad inkomst och status.

Man fruktar att bli dömd och gjord till åtlöje. Och det sker.

Det främsta sättet att håna någon-

-är via dagstidningarna.

Öppna vilken tidning som helst-

den är full av människor som ställt till det för sig.

De har sovit med fel person. Tagit fel droger.

De har röstat igenom fel lagstiftning. Vad det än är.

De kan göras till åtlöje.

De har misslyckats, de är förlorare.

Vad är alternativet?

Det västerländska traditionen har ett sätt.

Jag talar om tragedin.

Tragedin, som på teatrarna i antikens Grekland.

På femhundratalet f. Kr. Det var en konstform-

-ägnad att följa människors misslyckaden.

Och att ge dem sympati.

Något det vanliga livet inte nödvändigtvis gav.

En gång-

-gick jag till "The Sunday Sport"-

-en tabloid som jag inte rekommenderar-

- om du inte redan läser den.

Vi pratade om-

-stora tragedier i den västerländska konsten.

Vilken kärna skulle de se i-

-berättelserna om de dök upp som en nyhet-

-på redaktionen en vanlig lördag.

De tyckte Othello var fascinerande-

-om än okänd.

Jag bad dem sätta en rubrik på Othello.

"Kärlekstokig immigrant dödar senatorsdotter"

Över hela förstasidan.

Jag berättade om Madame Bovary.

Ännu en okänd bok.

"Otrogen köpgalning sväljer arsenik efter kreditförfalskning."

Och-

-så min favorit.

De är smarta de där grabbarna.

Sofokles "Kung Oidipus".

"Sex med mamma var förblindande"

Så-

-så-

-på sympatiskalans ena ände-

-har vi tabloiderna.

I andra änden tragedin.

Jag menar att vi bör lära oss lite av-

-det som händer i tragedin.

Det vore fel att kalla Hamlet en förlorare.

Han är ingen förlorare. Han har förlorat.

Det är tragedins budskap till oss-

-och varför det är så viktigt.

En orsak till att dagens samhälle-

-skapar all denna oro-

-är att det inte finns nåt icke-mänskligt i mitten.

Vi är de första som lever i en värld-

-där vi inte dyrkar något utom oss själva.

Vi har med rätta höga tankar om oss själva.

Vi åker till månen. Och gör allt möjligt märkvärdigt.

Så vi dyrkar oss själva.

Våra hjältar är människor.

Det är en ny situation.

Andra samhällen har kretsat kring-

-dyrkan av något övermänskligt. En gud-

-en ande, en naturkraft, universum.

Något annat att dyrka.

Vi gör inte det längre.

Därför dras vi till naturen.

Inte för att det är hälsosamt.

Utan för att fly från ekorrhjulet.

En flykt från konkurrensen-

-och dramatiken i våra egna liv.

Därför gillar vi glaciärer och hav.

Och att betrakta jorden från alla dess utkanter.

Vi tycker om kontakten med något som inte är mänskligt.

Det är mycket viktigt för oss.

Jag har pratat om framgång och misslyckande.

Det intressanta med framgång-

-är att vi alla tror oss veta vad det är.

Om jag sa att det står en där bakom-

-som är framgångsrik, så skulle ni börja tänka på olika saker.

Att det är en rik person-

- som är känd inom sitt område.

Jag har en framgångsteori.

Och jag vill verkligen bli framgångsrik.

Jag tänker på hur jag kan bli mer framgångsrik.

Men jag har fått mer nyanserade-

-tankar kring ordet "framgång"?

En sak har jag lärt mig om framgång.

Man kan inte nå framgång inom allt.

Allt detta prat om livspusslet.

Struntprat. Man kan inte få allt.

Varje syn på framgång-

-måste erkänna vad som går förlorat-

-vari förlusten ligger.

Den vise accepterar-

-att det finns delar där man inte når framgång.

Bilden av ett framgångsrikt liv-

-våra tankar om-

-vad ett framgångsrikt liv är, är ofta inte våra egna.

De har vi fått från andra.

En man från sin pappa.

En kvinna från sin mamma.

Psykoanalytiker har sagt det i åttio år.

Men ingen lyssnar riktig. Jag tror dock att det är sant.

Vi tar också till oss budskap-

-från TV, reklam-

-marknadsföring och så vidare.

De är mäktiga krafter.

De definierar vad vi vill ha och hur vi ser på oss själva.

När bankväsendet sägs vara respektabelt-

-vill vi söka oss dit.

När det inte längre inger respekt, tappar vi intresset.

Vi är helt öppna för förslag.

Jag menar inte att man ska ge upp-

-sina framgångstankar.

Men man bör se till att de är ens egna.

Vi bör fokusera på våra idéer.

Och se till att vi äger dem-

-att vi författat våra egna ambitioner.

Att inte få det du vill är illa.

Men ännu värre är att tro att-

-du vet vad du vill, och upptäcka mot slutet av resan-

-att det inte alls var vad du ville.

Jag avslutar här.

Men jag vill betona att-

-för allt i världen, framgång, visst.

Men acceptera att vissa tankar är konstiga.

Utforska hur vi uppfattningar framgång.

Låt oss försäkra oss om att idéerna kring framgång är våra egna.

Tack så mycket.

Tack.

Fascinerande. Hur får du ihop-

-tanken att det är-

-dåligt att se någon som förlorare-

-med tanken att andra kontrollerar ditt liv.

Och att ett samhälle som uppmuntrar det-

-kanske måste ha vinnare och förlorare.

Ja, jag vill betona det slumpmässiga-

-i processen av vinst och förlust.

Idag betonas istället-

-alltings rättvisa.

Politiker pratar om rättvisa.

Jag är helt för rättvisa. Men jag tror att det är omöjligt.

Så vi bör göra allt vi kan-

-allt för att nå rättvisa.

Men vi måste komma ihåg-

-att vem vi än möter, vad de än råkat ut för-

-så finns ett starkt inslag av tillfälligheter.

Det är det jag vill öppna upp för.

Annars blir det för klaustrofobiskt.

Tror du att man kan kombinera-

-din mer vänliga filosofi-

-med en framgångsrik ekonomi?

Eller kan man inte det?

Eller spelar det ingen roll?

Mardrömstanken vore-

-att det bästa sättet att få nåt gjort är att skrämma människor.

Och att ju grymmare omgivningen är-

-desto mer får man ut av folk.

Fundera på vem som vore idealpappan.

Det är någon som är sträng och vänlig.

Det är en svår gräns att dra.

Vi behöver de bästa fadersgestalterna som-

-undviker extremerna.

Å ena sidan den auktoritära, disciplinära fadern.

Å andra sidan den slappa, utan några regler alls.

Alain de Botton.

Tack så mycket.

Tack.