Hur kvinnor kommer att leda oss till frihet, rättvisa och fred

"Jag var den första kvinnliga presidenten i en afrikansk nation och jag tycker att fler länder borde prova på det," säger H.E. Ellen Johnson Sirleaf, Nobelpristagare och före detta president i Liberia. Medan hon berättar historien om hur Liberias kvinnor hjälpte till att återuppbygga sitt land efter flera år av inbördeskrig, diskuterar hon varför jämställdhet mellan könen är grundläggande för fred och välstånd, och delar med sig av sin plan att lyfta fram en generation av kvinnor som är beredda att inta ledarskapspositioner och främja social förändring.

Jag var den första kvinnliga presidenten

i en afrikansk nation.

Och jag tycker att fler länder
borde prova på det.

(Skratt)

(Applåder och jubel)

När glastaket väl har krossats,

kan det aldrig lagas igen,

hur mycket någon
än skulle försöka göra det.

När jag mottog presidentskapet i Liberia

i januari 2006,

stod vi inför väldiga utmaningar
som land efter en konflikt:

en kollapsad ekonomi,

förstörd infrastruktur,

dysfunktionella institutioner,

enorma skulder,

uppsvälld statsförvaltning.

Vi stod också inför

utmaningarna för dem
som hade blivit bortglömda.

De huvudsakliga offren
i alla inbördeskrig:

kvinnor och barn.

Min första dag på kontoret

var jag förväntansfull ...

och jag var utmattad.

Det hade varit en väldigt klättring

till dit jag var.

Kvinnor hade varit de
som hade lidit mest

i vår inbördeskonflikt,

och det hade varit kvinnor
som hade löst den.

Vår historia berättar om

många kvinnor fyllda av
styrka och handlingskraft.

En ordförande för
Förenta Nationernas generalförsamling,

en känd domare för en regional domstol,

en rektor från University of Liberia.

Jag visste att jag måste forma

ett väldigt starkt lag

med kapacitet att ta itu med

vår nations utmaningar.

Och jag ville sätta kvinnor
på alla toppositioner.

Men jag visste att det inte var möjligt.

Och då nöjde jag mig med att sätta dem
på strategiska positioner.

Jag rekryterade en väldigt kunnig ekonom
från Världsbanken

till att bli vår finansminister,

för att leda vår insats för skuldlättnad.

En annan till att bli utrikesminister,

för att återaktivera våra bilaterala
och multilaterala förbindelser.

Den första kvinnliga polischefen

för att rikta in sig på rädslorna
hos våra kvinnor,

som hade lidit så mycket
under inbördeskriget.

En annan till att bli
jämställdhetsminister,

för att kunna garantera beskydd
och deltagande hos kvinnor.

Tids nog,

justitieministern,

ministern för
den offentliga förvaltningen,

jordbruksministern,

handels- och industriministern.

Deltagande och ledarskap

var utan motstycke i min administration.

Och även om jag visste

att det inte fanns tillräckligt
med kvinnor med erfarenhet nog

att forma en regering med enbart kvinnor -

som jag ville -

nöjde jag mig med
att tillsätta flera kvinnor

på lägre ledningsnivåer,

som företagsledare,

som administratörer,

i lokala styrelser,

i diplomatisk tjänst,

i domarkåren,

i offentliga institutioner.

Det fungerade.

I slutet av 2012,

hade vår ekonomiska tillväxt
nått en toppnivå på nio procent.

Vår infrastruktur återuppbyggdes
i en rasande fart.

Våra institutioner fungerade igen.

Vår skuld på 4,9 miljarder

hade mestadels blivit avskriven.

Vi hade bra förbindelser
med Internationella Valutafonden,

Världsbanken,

African Development Bank.

Vi hade också välfungerande förbindelser

med alla våra afrikanska systerländer

och många nationer runt om i världen.

Våra kvinnor kunde sova gott
om nätterna igen,

utan rädsla.

Våra barn log igen,

som jag lovade dem
i mitt öppningsanförande.

Vår nations anseende

och trovärdighet,

som hade gått förlorade
under de många åren av konflikt

blev återställda.

Men framsteg är aldrig garanterade.

Och i vår lagstiftande församling,
under min första mandatperiod,

var 14 procent kvinnor.

Under den andra mandatperioden,

hade det sjunkit till åtta procent,

eftersom miljön blev mer och mer giftig.

Jag fick min beskärda del
av kritik och giftighet.

Ingen är perfekt.

Men det finns inget mer förutsägbart

än en stark kvinna

som vill förändra saker och ting,

som är modig nog att säga ifrån,

som är handlingskraftig.

Men jag är okej med kritiken.

Jag vet varför jag
tog de beslut jag gjorde

och jag är nöjd med resultatet.

Men det är därför
som flera kvinnliga ledare behövs.

För det kommer alltid att finnas
de som vill bryta ner oss,

som vill tvinga isär oss,

eftersom de vill behålla status quo.

Trots att subsahariska Afrika
har haft stora genombrott

i kvinnors ledarskap och deltagande,

speciellt inom lagstiftning -

i parlamentet, som det kallas -

så många kvinnor,

50 procent och mer, i en av våra nationer,

gott och väl över 60 procent,
det bästa i världen -

men vi vet att det inte är tillräckligt.

Även om vi måste vara väldigt tacksamma

och applådera framstegen som vi har gjort,

vet vi att det finns mycket mer
arbete som måste göras.

Arbetet måste ta itu med
de kvarliggande rester

av strukturella ...

något emot kvinnor.

På för många platser,

är politiska partier

baserade på nedlåtenhet,

patriarkat,

kvinnofientlighet

som försöker hålla kvinnor borta

från sina rättmätiga platser,

som stänger dem ute

från ledarpositioner.

Alltför ofta får kvinnor -

fastän de uträttar mer,

fastän de har lika eller högre kompetens -

ojämlik lön.

Och därför måste vi fortsätta arbeta

för att förändra saker och ting.

Vi måste kunna förändra stereotyper.

Vi måste kunna säkerställa

att dessa strukturella barriärer tas bort,

de har hindrat kvinnor

från att kunna ha den rättvisa
de så rättmätigt förtjänar.

Och vi måste också arbeta med män.

Eftersom det alltmer,

finns erkännande för

att full rättvisa mellan könen

kommer att garantera
en starkare ekonomi,

en mer utvecklad nation,

en mer fredlig nation.

Och det är därför
som vi måste fortsätta att arbeta.

Och det är därför vi är partners.

Jag kommer att starta ett center
för kvinnor och utveckling

som kommer att sammanföra -

(Applåder)

kvinnor som har startat

och är engagerade i att
ansluta sig till ledarskap.

Med kvinnor som har utmärkt sig

och har gjort framsteg
inom ledarskap tillsammans.

Över en 10-årsperiod,

tror vi starkt på

att vi kommer att skapa en våg av kvinnor

som är beredda,

att tveklöst,

skapa medvetet ledarskap och inflytande

i hela samhället.

Det är därför...

(Skratt)

som jag vid 81 års ålder
inte kan pensionera mig.

(Applåder och skratt)

(Applåder och jubel)

Kvinnor arbetar för en förändring

i Afrika.

Kvinnor arbetar för en förändring

över hela världen.

Jag kommer att vara bland dem,

och jag är en av dem,

för alltid.

(Applåder)

Tack för att ni har lyssnat.

Gå ut och förändra världen.

(Applåder och jubel)