En hoppfull lärdom från kampen för att rädda regnskogen

"Rädda regnskogen" är en gammal miljöslogan - Tasso Azevedo uppdaterar oss om vad som händer på den fronten nu för tiden.
Sporrade av de fruktansvärda förlusterna av skog på 1990-talet kunde man, med hjälp av nya lagar och övervakningssystem, sakta ner takten för skogsskövlingen i Brasilien. Är det tillräckligt? Inte än. Tasso Azevedo har fem idéer om vad vi borde göra, och han undrar om lärdomarna i Brasilien kan appliceras på ett ännu större problem; global uppvärmning.

När portugiserna anlände till
Latinamerika för cirka 500 år sedan,

fann de naturligtvis den här
fantastiska tropiska regnskogen.

Och bland all denna biodiversitet
som de aldrig sett förut,

fann de en art som snabbt
fångade deras uppmärksamhet.

När du skär i barken på den här arten
finner du en väldigt mörkt röd harts

som var bra till målning och
att färga tyg till kläder.

Den infödda befolkningen kallade
arten pau brasil,

och det är därför landet kallades
Brasil-landet, och senare Brasilien.

Detta är det enda landet i världen
som uppkallats efter ett träd.

Så tänk hur häftigt det är att
vara skogsvaktare i Brasilien,

som en av flera anledningar.

Skogsprodukter finns överallt omkring oss.

Förutom alla dessa produkter,

är skogen mycket viktig
för klimatreglering.

I Brasilien kommer nästan 70 procent
av avdunstningen som sedan blir regn

faktiskt från skogen.

Bara Amazonas pumpar ut 20 miljarder ton
vatten till atmosfären varje dag.

Det är mer än vad Amazonfloden,
världens största flod,

släpper ut i havet per dag,
vilket är 17 miljarder ton.

Om vi varit tvungna att koka vatten för
att få samma effekt som avdunstningen,

skulle vi behöva 6 månaders av världens
kapacitet för elproduktion.

Så det är en jäkla service till oss.

Vi har cirka 4 miljarder
hektar skog i världen

Det motsvarar i stort sett Kina, USA,
Kanada och Brasilien sammanlagt.

när det gäller yta,
för att få en uppfattning.

Tre fjärdedelar finns i
den tempererade zonen,

och endast en fjärdedel i den tropiska,

men den här fjärdedelen, 1 miljard hektar,
har den största andelen av biodiversitet,

och mycket viktigt, 50 procent av
den levande biomassan, kolet.

Men, vi hade tidigare
6 miljarder hektar skog,

50 procent mer än vad vi har idag,
för 2000 år sedan.

Vi har faktiskt förlorat 2 miljarder
hektar de senaste 2000 åren

Men de senaste 100 åren
har vi förlorat hälften av det.

Det var när vi förändrade från
skogsavverkning i tempererade skogar

till avverkning i tropiska skogar.

Så tänk på detta: På 100 år,

har vi förlorat samma
mängd skog i tropikerna

som vi har förlorat på 2000 år
i de tempererade skogarna.

Det är med den hastigheten vi förstör.

Brasilien är en viktig
bit av det här pusslet.

Vi har den näst största skogen
i världen, strax efter Ryssland.

Hela 12 procent av världens
skogar finns i Brasilien,

merparten i Amazonas.

Det är den största skog vi har,
det är en otroligt stor areal.

Ni ser att man kan få plats med
flera av de europeiska länderna där.

Vi har fortfarande
80 procent av skogstäcket.

Det är goda nyheter.

Men vi har förlorat 15 procent
på endast 30 år.

Om man fortsätter med den hastigheten,

kommer vi snart att förlora den
kraftfulla pump som vi har i Amazonas,

som reglerar vårt klimat.

Skogsskövlingen ökade snabbt
och accelererade

i slutet av 90-talet och
i början av 2000-talet.

(ljud av motorsåg)

(ljud av fallande träd)

27 000 kvadratkilometer på ett år.

Det är 2,7 miljoner hektar.

Det är nästan som
halva Costa Rica varje år.

Så vid den här tiden -
detta är 2003, 2004-

började jag händelsevis
att arbeta för regeringen.

Och tillsammans med några kollegor
i Nationella skogsdepartementet,

fick vi i uppgift att bilda ett team och
ta reda på orsakerna till avskogningen,

samt göra en plan för att
bekämpa detta nationellt

som involverade de lokala
myndigheterna och det civila samhället,

företagen och lokalsamhällena,

i en insats som skulle kunna
tackla de här problemen.

Så vi kom fram till den här planen
med 144 åtgärder i olika områden.

Nu ska jag gå igenom
dem alla, en i taget...

nej, jag ska bara ge några exempel på
vad vi har gjort de senaste åren.

Först inrättade vi ett system tillsammans
med den nationella rymdstyrelsen

som faktiskt kunde se var
skogsskövlingen skedde,

nästan i realtid.

Så i Brasilien har vi nu systemet, DETER,

som varje månad, eller varannan månad,

ger oss information om var
skogsskövlingen sker

så vi verkligen kan agera när det händer.

All denna information är helt transparent

så andra kan replikera det
i oberoende system.

Detta har hjälpt oss, bland annat,

att upptäcka 1,4 miljoner kubikmeter
timmer som avverkats illegalt.

Delar av detta sågade vi upp och
sålde och all vinst lades i en fond

som nu finansierar lokala bevarandeprojekt

Det här möjliggör för oss
att genomföra insatser

för att stoppa korruption
och illegala aktiviteter

som ledde till att 700 personer fick
fängelse, flera var tjänstemän.

Sedan kopplade vi ihop det med
att de verksamhetsområden som

avverkat illegalt, inte skulle få
någon vinning eller finansiering.

Så vi skar av detta via banksystemet
och länkade det till slutkunderna.

Nu kan stormarknader,
slakterier, med flera,

som köper produkter från
illegalt kalhuggna områden,

också hållas ansvariga
för skogsskövlingen.

Genom att göra dessa kontakter,
får vi hjälp att föra problemen nedåt.

Vi arbetar också mycket
på frågan om markinnehav.

Det är viktigt i konflikter.

50 miljoner hektar
naturskyddsområden har skapats,

vilket motsvarar en
yta av Spaniens storlek.

Av detta, var 8 miljoner mark
som tillhörde ursprungsbefolkningen.

Nu börjar vi se resultat.

Under de 10 senaste åren,

minskade skogsskövlingen med 75 procent.

(Applåder)

Så om vi jämför det med
medelvärdet för avskogning

som vi haft det senaste årtiondet,

så har vi räddat 8,7 miljoner hektar,
vilket motsvarar storleken av Österrike.

Men ännu viktigare,
det har hindrat utsläpp

av 3 miljarder ton koldioxid
till atmosfären.

Detta är absolut det största bidraget
till att minska växthusgaserna,

så här långt, som en positiv insats.

Man skulle kunna tro att när man
gör den här sortens insatser

för att minska och hålla
tillbaka avskogningen,

att man skulle få ekonomiska effekter

eftersom du minskar den
ekonomiska aktiviteten.

Men intressant nog, så är
det precis tvärt om.

Under perioden med den största
minskningen av avskogning,

växte ekonomin i genomsnitt dubbelt
så mycket jämfört med förra årtiondet,

då avskogningen ökade.

Detta är en viktig lärdom för oss.

Detta kanske inte alls har något samband,

eftersom vi endast sett när
avverkningen går ner.

Men detta är goda nyheter,
och det är en stor prestation,

som vi naturligtvis ska
vara mycket stolta över.

Men det är långt ifrån tillräckligt.

Om du tänker på avskogningen
i Amazonas under 2013,

som översteg 0,5 miljoner hektar,

vilket innebär att varje minut,

blev en yta stor som två fotbollsplaner,

nedhuggen i Amazonas under förra året.

Om vi summerar den avskogning
som vi har i de andra biomen i Brasilien,

handlar det fortfarande om den
högsta skövlingstakten i världen.

Det är mer eller mindre som
om vi är skogshjältar,

samtidigt som vi är skogsskövlingsmästare.

Så vi kan inte vara nöjda,
inte ens nära att vara nöjda.

Nästa steg, enligt mig,

är att kämpa för att inte ha någon
minskning av skogstäcket i Basilien

och att ha det som mål till 2020.

Det är vårt nästa steg.

Jag har alltid varit intresserad
av kopplingen

mellan klimatförändringar och skogar.

För det första eftersom 15 procent av
växthusgaserna kommer från avskogning

så det är en stor del av problemet.

Men också för att skogarna kan
bli en stor del av lösningen

eftersom det är det bästa sättet
vi vet att sänka, fånga och lagra kol.

Det finns också en annan koppling
mellan klimat och skogar

som slog mig år 2008 och fick
mig att ändra min karriär

från skogar till att arbeta
med klimatförändringar.

Jag besökte Kanada, i British Columbia,

tillsammans med cheferna från
skogsstyrelserna från andra länder

som vi har ett samarbete med, som
Kanada, Ryssland, Indien, Kina och USA.

När vi var där, lärde vi oss
om contortabastborren

som bokstavligt talat äter
upp skogarna i Kanada.

Det vi ser här, de här bruna träden,
det är verkligen döda träd.

De är stående döda träd
på grund av skalbaggens larv.

Det som händer är att den här skalbaggen

hålls tillbaka av det
kalla vädret på vintern.

Under många år nu, har det
inte varit tillräckligt kallt väder

för att hålla nere populationen
av den här skalbaggen.

Och det har blivit en sjukdom
som dödar miljarder träd.

Så jag återvände med uppfattningen
att skogen faktiskt är

en av de tidigaste och hårdast drabbade
offren för klimatförändringarna.

Jag tänkte,

att om jag lyckas i arbetet
tillsammans med mina kollegor

och hjälper till att stoppa
skogsskövlingen,

kanske vi ändå förlorar kampen senare,
på grund av klimatförändringar

genom översvämningar, hetta,
bränder och så vidare.

Så jag beslutade mig
att lämna skogsdepartementet

och börja arbeta direkt
med klimatförändringar,

finna ett sätt att tänka och förstå
utmaningen, och gå vidare med det.

Utmaningen med klimatförändringar
är ganska okomplicerad.

Målet är tydligt.

Vi vill begränsa ökningen
av medeltemperaturen

på jorden till 2 grader.

Det finns flera skäl till detta,
jag ska inte gå in på det nu.

Men för att hålla
begränsningen till 2 grader

vilket möjliggör för oss att överleva,

så har IPCC, FN:s klimatpanel,

angett en utsläppsbudget på
1000 miljarder ton koldioxid

från idag fram till slutet av seklet.

Så om vi dividerar detta med antalet år,

så får vi en genomsnittsbudget på
11 miljarder ton koldioxid per år.

Vad är nu 1 ton koldioxid?

Det är ungefär vad en liten bil,
som kör 20 km per dag,

släpper ut under ett år.

Eller en flygresa, enkel,

från Sao Paulo till Johannesburg
eller till London, enkel resa.

Tur och retur, 2 ton.

Så 11 miljarder ton är dubbelt.

Dagens utsläpp är
50 miljarder ton, och det ökar.

Det ökar och kommer
kanske bli 61 till 2020.

Vi behöver komma ner till 10 till 2050.

Och under tiden detta händer,

kommer befolkningen att öka
från 7 till 9 miljarder människor,

ekonomin kommer att öka från
60 biljoner dollar år 2010

till 200 biljoner dollar.

Så det vi måste göra är att
bli betydligt mer effektiva

så vi kan gå från 7 ton kol per capita

per person, per år, till ungefär 1 ton.

Du måste välja, du tar flyget
eller så har du en bil.

Så frågan är, kan vi klara det?

Och det är precis samma fråga

jag fick när jag utvecklade en plan
för att bekämpa skogsskövling.

Det är ett så stort problem, så komplext,
kan vi verkligen klara det?

Jag tror det.

Tänk så här:

Avskogning stod för 60 procent
av utsläppen av växthusgaserna

i Brasilien under förra årtiondet.

Nu är det lite mindre än 30 procent.

I världen, kommer 60 procent från energi.

Så om vi kan hantera energin direkt ,

på samma sätt som vi
hanterade avskogningen,

så har vi kanske en chans.

Det finns 5 saker som jag
tycker vi borde göra.

Först, vi behöver koppla bort
utveckling från koldioxidutsläpp.

Vi behöver inte kalhugga all
skog för att få fler jobb

och mer jordbruk och större ekonomi.

Det visade vi då vi minskade
skogsskövlingen

och ekonomin ändå växte.

Samma sak kan hända inom energisektorn.

För det andra, vi måste få
stimulansåtgärder på rätt plats.

Idag går 500 miljarder dollar per år
till att subventionera fossila bränslen.

Vi kan sätta ett pris på koldioxid och
satsa pengarna i förnyelsebar energi?

Tredje, vi behöver mäta
och göra det transparent

var, när och vem som
släpper ut växthusgaser

så vi kan agera specifikt vid
vart och ett av dessa tillfällen.

Fyra, vi behöver göra långa
språng på utvecklingsvägen,

så att man inte behöver
skaffa fasta telefoner

innan man inför mobiltelefoner.

På samma sätt behöver man
inte ge fossila bränslen

åt de människor som inte
har tillgång till energi

innan de går över till ren energi.

Och det femte och sista,

vi behöver delat ansvar mellan regeringar,

företag och det civila samhället.

Det finns något att göra för alla och
vi behöver ha alla med på tåget.

Som avslutning,

tänker jag att framtiden
inte bestäms av ödet

att man inte bara kan gå på som vanligt.

Vi måste ha mod att faktiskt
ändra på vår inslagna väg,

investera i något nytt,

tänka att vi faktiskt kan ändra riktning.

Jag tror vi gör det med
avskogningen i Brasilien,

och att vi också kan göra det med
klimatförändringarna i världen.

Tack så mycket!

(Applåder)