Har djuren ett språk? - Michele Bishop

Se hela lektionen här: http://ed.ted.com/lessons/do-animals-have-language-michele-bishop

Alla djur kommunicerar. Men använder de språk? Michele Bishop tar upp de fyra egenskaper vi associerar med språk, och undersöker huruvida djur använder några eller alla dessa egenskaper för att kommunicera.

Lektion av Michele Bishop, animering av Avi Ofer.

Alla djur kommunicerar.

Krabbor viftar med klorna åt varandra
för att visa att de är välmående

och redo att para sig.

Bläckfiskar använder
pigmenterade hudceller,

kromatoforer, för att skapa
kamouflerande mönster på sitt skinn

eller varningar till rivaler.

Honungsbin utför komplicerade danser

för att informera om läge
och kvalitet på en födokälla.

Alla dessa djur

har imponerande kommunikationssystem,
men har de något språk?

För att besvara den frågan

kan vi se på fyra olika egenskaper
som ofta associeras med språk:

sammansatta enheter,

grammatik,

produktivitet

och abstraktion.

Sammansatta enheter betyder
att det finns en uppsättning

individuella enheter, som ljud eller ord,

som kan kombineras
för att förmedla nya idéer,

likt kylskåpspoesi
som man arrangerar om

för att skapa olika fraser.

Grammatik bidrar med ett regelsystem

som talar om hur enheterna
kan kombineras.

Produktivitet är förmågan
att använda språk

för att skapa oändligt många budskap.

Och abstraktion är förmågan
att tala om saker

som inte finns framför dig,

som dåtid, framtid eller påhittade saker.

Så, visar djurs kommunikation
någon av dessa egenskaper?

För krabbor och bläckfiskar är svaret nej.

De kombinerar inte sina signaler
på kreativa sätt.

Deras signaler behöver inte heller komma
i grammatisk ordning,

och de förmedlar bara det aktuella läget,

som "jag är frisk" eller "jag är giftig."

Men en del djur visar faktiskt
en del av dessa egenskaper.

Bin använder rörelser, vinklar,
varaktighet och intensitet i sin dans

för att beskriva läget
och kvaliteten hos en födokälla.

Källan finns utanför bikupan,

så de visar upp egenskapen abstraktion.

De delar denna egenskap med präriehundar,

som bor i samhällen med tusentals invånare

och jagas av prärievargar, hökar,
grävlingar, ormar och människor.

Deras larmrop berättar om
rovdjurets storlek, form, hastighet

och, för mänskliga rovdjur,
även vad personen har på sig

och om han bär vapen.

Stora apor som chimpanser och gorillor
är också bra kommunikatörer.

En del har till och med lärt sig
ett modifierat teckenspråk.

Chimpansen Washoe visade upp
hur han behärskar sammansatta enheter

genom att kombinera flera tecken
till unika fraser,

som "Öppna, snälla. Skynda."

Coco, en hongorilla
som förstår fler än 1000 tecken,

och ungefär 2000 ord talad engelska

refererade till en älskad kattunge
som hade dött.

Genom att göra så,
uppvisade hon abstraktion,

även om det i båda dessa fall
är värt att notera att aporna

använde ett mänskligt
kommunikationssystem,

inte ett som fanns naturligt i det vilda.

Det finns många andra exempel
på avancerad djurkommunikation,

som hos delfiner,

som använder visslingar för att avgöra
ålder, plats, namn och kön.

De kan också förstå viss grammatik

i ett gestspråk som forskare använder
för att kommunicera med dem.

Man ser emellertid inte grammatik
i delfinens naturliga kommunikation.

Men även om dessa kommunikationssystem

har några av de språkegenskaper
som vi har identifierat,

är det inget som har alla fyra.

Till och med Washoes och Cocos
imponerande förmågor

ligger efter språkförmågan
hos de flesta treåriga människor.

Och djurs samtalsämnen
är oftast begränsade.

Bin talar om mat,

präriehundar om rovdjur,

och krabbor talar om sig själva.

Det mänskliga språket är unikt

på grund av en kraftfull kombination
av grammatik och produktivitet,

utöver sammansatta enheter
och abstraktion.

Den mänskliga hjärnan kan ta
ett ändligt antal enheter

och skapa ett oändligt antal meddelanden.

Vi kan skapa och förstå komplexa meningar,

likväl som ord
som aldrig har uttalats förut.

Vi kan använda språket för att kommunicera
om oändligt många ämnen,

tala om påhittade saker,

och till och med ljuga.

Forskningen fortsätter att upptäcka
mer och mer om djurs kommunikation.

Det kanske visar sig att mänskligt språk
och djurkommunikation

inte är helt olika,
utan finns i samma spektrum.

Vi är ju trots allt djur allihop.