Nic Marks: The Happy Planet Index

Statistikern Nic Marks frågar sig varför vi mäter en nations framgång via dess produktivitet -- istället för via lyckan och välmåendet hos dess befolkning. Han introducerar "The Happy Planet Index" (Lyckliga Planetens Index), som räknar befolkningens välmående mot summan resurser som används (eftersom ett lyckligt liv inte behöver kosta på jorden). Vilket land rankas högst enligt HPI? Du kommer kanske bli förvånad.

Martin Luther King

sade inte,

"Jag har en mardröm"

när han inspirerade medborgarrättsrörelsen.

Han sade, "Jag har en dröm."

Även jag har en dröm

Jag har en dröm att vi skall sluta tänka

att framtiden kommer vara en mardröm

och att det kommer vara en utmaning,

för, om vi tänker

på varje storfilm på senare tid,

så är nästan alla framtidsvisioner för människan

apokalyptiska.

Jag tycker den här filmen

är en av de svåraste filmupplevelserna i modern tid, "The Road".

Det är en välgjord film,

men allt är öde,

allt är dött.

Det är endast en far och hans son

som försöker överleva, vandrandes längs vägen.

Jag tror att miljörörelsen

som jag är en del av

har varit medbrottslingar

i att skapa denna vision för framtiden.

För länge har vi

skapat ett mardrömsscenario

av vad som kommer hända.

Vi har fokuserat på värsta tänkbara scenario.

Vi har fokuserat på problemen.

Vi har inte tänkt tillräckligt

på lösningarna.

Vi har använt fruktan, om jag får säga så,

för att fånga människors uppmärksamhet.

Vilken psykolog som helst kan berätta för dig

att fruktan i en organism

är länkat till flyktmekanismen.

Det är en del av strid eller flykt-mekanismen,

som gör att när ett djur är skrämt --

tänk på en hjort.

En hjort fryser till och blir väldigt, väldigt stilla,

för förstenad för flykt.

Jag tror att det är vad vi gör

när vi frågar folk att engagera sig med vår agenda

kring miljöns nedbrytning och klimatförändring.

Folk fryser till eller flyr

eftersom vi använder fruktan.

Och jag tror att miljörörelsen behöver växa upp

och börja tänka på

vad framsteg är.

Hur skulle det vara att förbättra människors del i världen.

Och ett av de problem vi möter, tror jag,

är att de enda människorna som har definierat marknaden

i framgångstermer

är en finansiell definition av framgång är,

en ekonomisk definition av vad framgång är --

som på något vis,

om vi får rätt nummer att stiga,

skulle göra att vi klarar oss bättre,

vare sig det är på aktiemarknaden,

vare sig det är BNP

och ekonomisk tillväxt,

så kommer livet bli lite bättre.

Det är på något vis attraherande för människors girighet

istället för fruktan --

att mer är bättre.

Tänk efter. I västvärlden har vi nog.

Möjligen har inte vissa delar av världen det, men vi har nog.

Och vi har vetat länge att detta inte är ett bra mått

på välfärden hos en nation.

Faktum är att arkitekten för vår nations bokföringsprogram,

Simon Kuznets, på 1930-talet,

sade att, "En nations välfärd

kan knappast beräknas från nationens inkomst."

Men vi har skapat ett nationellt bokföringsprogram

som är baserat på produktion

och att producera saker.

Och faktiskt är det nog historiskt viktigt, och det hade sin tid.

Under andra världskriget behövde vi producera mycket saker.

Och faktum är att, vi var så duktiga på att producera vissa saker

att vi förstörde stora delar av Europa, och var tvungna att bygga upp det efteråt.

Och således har vår nations bokföringsprogram

blivit fixerat vid vad vi kan producera.

Men så tidigt som 1968,

gav denna visionär, Robert Kennedy,

vid början på hans oturliga valkampanj.

den mest eleganta nedbrytningen

av bruttonationalprodukt

som någonsin getts.

Och han avslutade talet med frasen

att, "Bruttonationalprodukten

mäter allt utom det

som gör livet värt att leva."

Hur galet är inte det? Att vårat mått på framgång,

det dominanta måttet på framgång i samhället,

mäter allt

förutom det som gör livet värt att leva?

Jag tror att, om Kennedy levde idag,

skulle han fråga en statistiker som mig själv

att gå ut och ta reda på

vad som gör livet värt att leva.

Han skulle be oss att omdesigna

vårt bokföringsprogram

så att det baseras på

sådana viktiga saker som social rättvisa,

hållbarhet

och folks välmående.

Och faktum är att sociologiska forskare redan har gått ut

och frågat dessa frågor världen runt.

Detta är från en världsvid undersökning.

Den frågar människor, vad de önskar.

Och som väntat, önskar människor

världen runt

lycka, för de själva

för deras familjer, deras barn,

och deras nära omvärld.

Okej, de tycker att pengar är ganska viktigt.

Det finns där, men det är inte i närheten lika viktigt som lycka,

och det är inte i närheten så viktigt som kärlek.

Vi behöver alla älska och bli älskade i livet.

Det är inte närapå lika viktigt som hälsa.

Vi vill vara friska och leva ett fyllt liv.

Dessa verkar vara naturliga mänskliga strävanden.

Varför mäter inte statistiker dessa?

Varför tänker vi inte på framgång hos en nation i dessa termer,

istället för hur mycket saker vi äger?

Och faktum är att vad jag gjort med mitt vuxna liv --

är att tänka på hur vi kan mäta lycka,

hur kan vi mäta välmående

och hur kan vi göra detta inom miljövänliga gränser.

Därför skapade vi, på organisationen jag arbetar för,

New Economics Foundation,

något som vi kallar "Happy Planet Index",

eftersom vi tror att människor och planeten borde vara lyckliga.

Varför skapar vi inte ett mått på vad framgång är?

Och det vi gör,

är att vi säger att den ultimata utgången för en nation

är hur framgångsrik den är

på att skapa lyckliga och välmående liv för dess invånare.

Det borde vara målet

för varje nation på planeten.

Men vi måste minnas

att det finns en fundamental inmatning till det,

och det är hur mycket av planetens resurser vi använder.

Vi har alla en planet. Vi måste alla dela på den.

Det är den ultimata knappa resursen,

den enda planeten vi delar.

Och ekonomi är väldigt intresserad av knapphet.

När den har en knapp resurs

som den vill omvandla till

en önskad utgång,

så tänker den i effektivitetstermer.

Den tänker på hur mycket pang vi får för vår peng.

På samma vis är detta ett mått på hur mycket välmående

vi får för de planetresurser vi använder.

Det är ett effektivitetsmått.

Och det lättaste sättet att visa er detta,

är nog att visa er denna graf.

Horisontellt längs med grafen

har vi "ekologiskt avtryck",

som är ett mått på hur mycket resurser vi använder

och hur mycket tryck vi sätter på planeten.

Mer är dåligt.

Vertikalt uppåt har vi

ett mått kallat "lyckliga livsår".

Det handlar om nationers välmående.

Det är som lyckoreglerad medellivslängd-

Det är som kvalitet och kvantitet av livet hos nationer.

Och den gula pricken ni ser, är det globala genomsnittet.

Det finns en enorm vidd av nationer

runt detta globala genomsnittet.

Längst upp till höger av grafen,

har vi länder som är någorlunda bra på att producera välmående,

men som använder mycket av planeten för att nå dit.

Det är USA,

många andra västerländska länder återfinns i dessa trianglar

och där finns även några Gulfstater faktiskt

Omvänt, längst ner till vänster i grafen,

finns länder som inte producerar mycket välmående --

som subsahariska afrika.

I Hobbesianska termer,

livet är kort och brutalt där.

Medellivslängden i många av dessa länder

är blott 40 år.

Malaria, HIV/AIDS

dödar många människor

i dessa delar av världen.

Men nu tar vi de goda nyheterna!

Det finns några länder där uppe, gula trianglar,

som klarar sig bättre än det globala genomsnittet,

som går mot det översta vänstra hörnet.

Detta är en aspirationsgraf.

Vi vill vara längst upp till vänster, där bra liv inte kostar på jorden.

Det är Latinamerika.

Landet som är ensamt där uppe på toppen

är ett ställe jag inte varit på.

Kanske några av er har det.

Costa Rica.

Costa Rica --

medellivslängden är 78.5 år.

Det är längre än i USA.

De är, enligt Gallups senaste globala undersökning,

den lyckligaste nationen på planeten --

mer än någon annan; mer än Schweiz och Danmark

De är den lyckligaste platsen.

De lyckas med detta

på en fjärdedel av de resurser

som vanligtvis används i Västvärlden --

en fjärdedel av resurserna.

Vad är det som händer där?

Vad händer i Costa Rica?

Vi kan se på lite av datan.

99 procent av elektriciteten kommer från förnybara resurser.

Deras regering är en av de första att förbinda sig

att vara koldioxidneutrala år 2021.

De avskaffade armén

år 1949 --

1949.

Och de har investerat i sociala program --

Vård och utbildning.

De har en av de högsta andelen läskunniga i Latinamerika

och i världen.

Och de har den där Latinska vibben, eller hur.

De har den sociala närheten.

(Skratt)

Utmaningen är att möjligen -- och det som vi kanske måste tänka på --

är att framtiden

kanske inte är Nordamerikansk,

kanske inte är Västeuropeisk

Det kanske är Latinamerikanskt.

Och utmaningen blir

att dra det globala genomsnittet upp hit.

Det är vad vi behöver göra.

Och om vi skall göra detta,

behöver vi dra länder från botten,

och vi behöver dra länder från höger i grafen.

Och så påbörjar vi skapandet av en lycklig planet.

Det är ett sätt att se på det.

Ett annat sätt att se på det är genom tidstrender.

Vi har ingen bra data tillbaka i tiden för alla världens länder,

men för några av de rikaste länderna, OECD-gruppen, har vi det.

Och detta är trenden i välmående över tid,

en liten ökning,

detta är trenden för ekologiskt avtryck.

Så ur strikt lycklig-planet metodologisk synvinkel,

har vi blivit mindre effektiva

på att omvandla våra slutgiltiga knappa resurser

till den önskade utgången.

Och poängen är att jag tror

att alla i detta rum

skulle vilja att samhället når 2050

utan att någonting apokalyptiskt

händer.

Det är faktiskt inte så fjärran.

Det är en halv livstid dit.

Ett barn som börjar skolan idag

kommer vara i min ålder år 2050

Det vi talar om är inte en fjärran framtid.

Så här ser Storbritanniens regerings mål

för koldioxid och växthusgasutsläpp ut.

Och jag säger er detta, det är inte affärer som vanligt.

Det är en förändring i våra angelägenheter.

Det är en förändring i hur vi skapar våra organisationer.

hur vi sköter vår regeringspolitik och hur vi lever våra liv.

Och poängen är,

att vi måste fortsätta att öka välmåendet.

Ingen kan gå till undersökningarna

Och säga att livskvaliteten kommer minska.

Ingen av oss, tror jag,

vill att människans framsteg skall sluta.

Jag tror att vi vill att den skall fortskrida.

Jag tror att vi vill att människans del skall fortsätta att öka.

Och jag tror att det är där klimatförändringsskeptiker och förnekare kommer in.

Jag tror att det är vad de vill. De vill att livskvaliteten skall fortsätta att öka.

De vill hålla kvar vad de har.

Och om vi skall engagera de,

så är detta vad vi måste göra.

Det betyder att vi måste öka effektiviteten ännu mer.

Det är förstås väldigt lätt att rita grafer och dylikt,

men poängen är att vi måste vända kurvorna.

Och här tror jag att vi kan ta ett blad

ur systemteori, systemingenjörer,

där de skapar återkopplingsloopar,

lägg rätt information vid rätt tidspunkt.

Människor är väldigt motiverade av "nuet".

Om du sätter en intelligent mätare i ditt hem,

så att du ser hur mycket elektricitet du använder precis nu,

hur mycket det kostar dig,

så går dina barn ganska snart runt och slår av lamporna.

Hur skulle det se ut för samhället?

Varför är det så att på nyheterna varje kväll,

så hör jag FTSE 100, Dow Jones, Dollar-Pund kvoten --

Jag vet inte ens vilken väg som Dollar-Pund kvoten borde gå för att det skall vara bra.

Och varför hör jag det?

Varför hör jag inte hur mycket energi Storbritannien använde igår,

eller Amerika använde igår?

Mötte vi vårat mål på tre procent årligen

för att minska koldioxidutsläppen?

Det är så man skapar ett kollektivt mål.

Man lägger ut det i media och börjar tänka på det.

Och vi behöver positiva återkopplingsloopar

för att öka välmåendet.

På regeringsnivå kan de skapa bokföring av välmående.

På företagsnivå kan man se på välmåendet av ens anställda,

som vi vet är länkat till kreativiteten,

som är länkat till påhittigheten,

och vi kommer behöva mycket påhittighet för att ta hand om miljöfrågorna.

Även på personnivå behöver vi dessa knuffar.

Vi kanske inte behöver datan, men vi behöver påminnelser.

I Storbritannien har vi ett starkt publikt hälsobudskap

om att äta fem frukter och grönsaker om dagen

och hur mycket vi bör träna -- aldrig min starka sida.

Vad betyder dessa saker för lycka?

Vad är de fem saker som man bör göra var dag

för att vara lyckligare?

Vi genomförde ett projekt för regeringens avdelning för vetenskap för några år sedan,

ett stort projekt som kallades Foresight program --

massor och massor av människor -- involverade flera experter --

allt var bevisbaserat -- en tjock rapport.

Men en del av det arbete vi gjorde var: vilka fem positiva handlingar kan du göra

för att öka välmåendet i ditt liv?

Och poängen med dessa är

de är, inte riktigt, hemligheten bakom lycka,

men de är saker som jag tror lycka kommer flöda som en biprodukt utav.

Den första av dessa är att anknyta,

det är att dina sociala relationer

är de viktigaste grundstenarna i ditt liv.

Investerar du den tid och energi du kan

med dina nära och kära?

Fortsätt bygga relationer.

Den andra är att vara aktiv.

Den snabbaste vägen ur ett dåligt humör:

kliv ut, ta en promenad, slå på radion och dansa.

Att vara aktiv är väldigt bra för vårat positiva humör.

Den tredje är lägg märke.

Hur medveten är du om saker som pågår runt dig i världen,

årstiderna som ändras, människorna runt dig?

Lägger du märke till vad som bubblar upp inom dig och försöker komma ut?

Baserat på mycket bevis rörande medvetenhet,

Kognitiv Behavioristisk Terapi,

är [väldigt] starkt för vårat välmående.

Den fjärde är fortsätt lära

och fortsätt är viktigt --

att lära sig genom hela livet.

Äldre människor som fortsätter lära sig och är nyfikna,

har mycket bättre hälsa än de som börjar sluta sig.

Men det måste inte vara formell lärdom; det är inte kunskapsbaserat.

Det gäller mer nyfikenhet.

Det kan vara att lära sig att laga en ny maträtt,

att återuppta ett instrument du glömde som barn.

Fortsätt lära.

Och den sista

är den mest anti-ekonomiska av alla aktiviteter,

ge.

Vår generositet, vår altruism,

vår medkänsla,

är alla kopplade

till belöningsmekanismerna i vår hjärna.

Vi mår bra om vi ger.

Man kan utföra ett experiment där man ger

två grupper av människor hundra dollar på morgonen.

En grupp får spendera dessa på sig själva

och den andra på andra människor.

Sedan mäter man deras lycka vid slutet av dagen,

och de som har spenderat pengarna på andra är mycket gladare

än de som spenderat det på sig själva.

Och dessa fem sätt,

som vi har tryckt på dessa praktiska vykort,

skulle jag vilja säga, behöver inte kosta på jorden.

De har inget koldioxidinnehåll.

De kräver inte massa materiella ting för att bli tillfredsställda.

Och därför tänker jag att det faktiskt är troligt

att lycka inte kostar på jorden.

Martin Luther King,

på aftonen för hans död,

gav ett fantastiskt tal.

Han sade, "Jag vet att det finns utmaningar framöver,

det kan finnas bekymmer framöver,

men jag fruktar ingen. Jag bryr mig inte.

Jag har varit till bergstoppen,

och jag har sett det förlovade landet".

Han var en predikare,

men jag tror att miljörörelsen

och, faktiskt, företagsvärlden, regeringen,

måste gå till toppen av berget,

och de behöver se ut,

och de behöver se det förlovade landet,

eller landet av löften,

och de behöver en vision

över en värld vi alla önskar.

Och inte bara det, vi behöver skapa en Stor Övergång

för att komma dit,

och vi behöver belägga denna stora övergång med bra saker.

Människor vill vara lyckliga.

Belägg de med de fem sätten.

Och vi behöver skyltar

som samlar människor och riktar de --

något som den Lyckliga Planetens Index.

Och då tror jag

att vi alla kan skapa en värld vi alla vill ha,

där lycka inte kostar på jorden.

(Applåder)