Att omvandla mäktig statistik till konst

Konstnären Chris Jordan visar en fängslande bild av hur den västerländska kulturen ser ut. Hans enorma bilder visar nästan ofattbar statistik -- som det anmärkningsvärda antal pappmuggar vi använder varje dag.

Mitt arbete handlar om de beteenden
vi alla har omedvetet,

på en kollektiv nivå.

Vad jag menar med det,
är de beteenden som vi förnekar,

och de som agerar under ytan av vår
dagliga medvetenhet.

Och som individer, gör vi alla detta,
hela tiden, varje dag.

Det är som när du är elak mot din fru

för att du är arg på någon annan.

När du dricker lite för mycket
på en fest på grund av oro.

Eller när du äter för mycket
för att du är sårad eller något annat.

Och när vi gör sådana saker,

när 300 miljoner människor
gör saker omedvetet

kan det få katastrofala konsekvenser

som ingen vill ha, och ingen avsåg.

Och det är vad jag tittar på
i mitt fotografiska arbete.

Det här är en bild som jag
nyligen avslutade, det är --

när du ser på avstånd

ser det lite ut som
en nygotisk serieteckning

av en fabrik som spyr ut föroreningar.

Och när du går lite närmre,

börjar det se ut som mängder av rör,
kanske som på en kemikaliefabrik,

eller ett raffinaderi,
eller trafikplatsen från helvetet.

Och när du är nära,

inser du att den faktiskt
är gjord av plastmuggar.

Det är faktiskt en miljon plastmuggar,

vilket är antalet plastmuggar
som används på flygresor

i USA under sex timmar.

Vi använder fyra miljoner muggar
per dag på flygresor,

som inte återanvänds eller återvinns.

Det är inte något man gör i den branschen.

Men det antalet utklassas

av antalet pappmuggar vi dagligen använder

och det är 40 miljoner muggar dagligen
för varma drycker,

mestadels kaffe.

Jag kunde inte få plats med
40 miljoner muggar på en canvas,

men jag kunde få plats med 410 000.
Så ser 410 000 muggar ut.

En kvarts konsumtion.

Om du skulle stapla så många muggar
på varandra i verkligheten,

blir det så stort.

Här är en timmes muggar.

Och här är en dags.

Man ser fortfarande människor där nere.

Det är lika högt som ett 42-våningshus,

jag placerade Frihetsgudinnan där
som en referenspunkt.

På tal om rättvisa,
ett annat fenomen pågår i vår kultur

som oroar mig mycket,
och det är att USA just nu

har fängslat den största
procentuella andelen av sin befolkning

av alla världens länder.

En av fyra personer,
en av fyra människor i fängelse

är amerikaner, fängslade i vårt land.

Jag ville visa antalet.

Antalet är 2,3 miljoner amerikaner
som var inlåsta 2005.

Antalet har stigit sedan dess,
oklart hur mycket.

Så jag ville visa
2,3 miljoner fängelseuniformer,

och i trycket av denna bild

är varje uniform lika bred
som en amerikansk nickel.

De är små, de är knappt synliga
som del av ett material,

och att visa 2,3 miljoner av dem
skulle kräva en canvas

större än någon skrivare kunde skriva ut.

Så jag behövde dela upp den i flera delar

som är 3 meter höga och 8 meter breda.

Detta är det verket
på ett galleri i New York.

Det är mina föräldrar som tittar på det.

(Skratt)

När jag ser bilden

undrar jag alltid om mamma viskar:

"Till slut vek han sin tvätt."

(Skratt)

Jag vill visa er några verk om beroende.

Denna handlar om cigarettberoende.

Jag ville skapa ett verk som visar
det faktiska antal amerikaner

som dör av rökning.

Fler än 400 000 människor
i USA, dör varje år

av att röka cigaretter.

Så detta verk är gjort av mängder
och åter mängder av cigarettaskar.

När ni backar

ser ni att det är Van Goghs målning
"Skalle med brinnande cigarett".

Det är märkligt att tänka på att 9/11,

då tragedin hände, dog 3000 amerikaner.

Och minns ni responsen?

Den gav efterskalv i hela världen,

och kommer så att göra över tid.

Det kommer att pratas om den om 100 år.

Men ändå, på just den dagen
dog 1 100 amerikaner av rökning.

Och dagen efter dog ytterligare
1 100 amerikaner av rökning.

Och varenda dag sedan dess
har 1 100 amerikaner dött.

Och idag dör 1 100 amerikaner av rökning.

Och vi pratar inte om det.
Vi avfärdar det.

Tobakslobbyn är för stark.

Vi bara avfärdar det ur vårt medvetande.

Trots det vi vet om den
destruktiva kraften i cigaretter

fortsätter vi att låta våra barn,
våra söner och döttrar,

vara i närheten av de influenser
som får dem att börja röka.

Och det är vad nästa verk handlar om.

Det här är bara mängder och åter mängder
cigaretter: 65 000

vilket motsvarar antalet tonåringar

som kommer börja röka denna månad,
och varje månad i USA.

Mer än 700 000 barn i USA,
18 år eller yngre

börjar röka varje år.

En till konstig epidemi i USA

som jag vill bekanta er med

är fenomenet missbruk
av receptbelagda läkemedel.

Det här är en bild som jag gjort
med mängder av Vicodin (värktablett).

Eller ja, jag hade bara en Vicodin

som jag skannade om och om igen.

(Skratt)

När du backar ser du
213 000 Vicodintabletter,

vilket är antalet besök på akuten

årligen i USA

förknippade med bruk och missbruk
av receptbelagda värktabletter,

och ångestdämpande läkemedel.

En tredjedel av alla överdoser i USA,

inräknat kokain, heroin, alkohol, ja allt,

en tredjedel av överdoserna är
av receptbelagd medicin.

Ett märkligt fenomen.

Det här är ett verk jag nyligen avslutade

om ett annat tragiskt fenomen,
och det är fenomenet,

med den växande besattheten
av bröstförstoring.

384 000 kvinnor, amerikanska kvinnor,

genomförde förra året
självvald bröstförstoring.

Det håller på att bli
den mest populära examenspresenten

till unga flickor på väg till college.

Så, jag gjorde denna bild av barbiedockor.

och om du backar kan du se
detta liksom blommiga mönster

och när du backat hela vägen
ser du 32 000 barbiedockor,

vilket motsvarar antalet bröstförstoringar

som genomförs i USA varje månad.

Den stora majoriteten av dessa
görs på kvinnor under 21.

Och märkligt nog, den enda plastikkirurgi

som är mer populär än bröstförstoring
är fettsugning,

och den görs oftast av män.

Jag vill förtydliga
att detta bara är exempel.

Jag säger inte att detta
är de största frågorna.

De är bara exempel.

Och anledningen till att jag gör detta,
är för att jag är rädd

att vi som kultur
inte känner tillräckligt nuförtiden.

Det är som om USA är bedövat just nu.

Vi har förlorat vår känsla för
vrede, ilska och sorg

över det som händer i vår kultur nu,
det som händer här,

över övergreppen som görs
i vårt namn i världen.

De har försvunnit,
de känslorna har försvunnit.

Vår kulturella glädje,
vår nationella glädje finns inte längre.

Och en av anledningarna till detta,
tror jag

är att var och en av oss försöker bygga
denna nya typ av världssyn,

denna holoptiska världssyn,
denna holografiska bild,

som vi försöker skapa i våra huvuden

av hur saker hänger samman:
de ekologiska fotavtrycken

100 mil bort från sakerna vi köper;

de sociala konsekvenserna 1000 mil bort

från de dagliga beslut
vi fattar som konsumenter.

När vi försöker skapa denna bild

och försöker utbilda oss själva
om vår kulturs storhet,

är informationen vi måste hantera,
dessa gigantiska siffror:

siffror i miljonklassen, hundra miljoner,

miljarder och numera biljoner.

Bushs budget är i biljoner,
och det är siffror

som vår hjärna inte kan hantera.

Vi kan inte förstå denna enorma statistik.

Så det är vad jag försöker göra,

att ta dessa siffror,

från rådata och översätta dem

till ett mer universellt bildspråk
som kan kännas.

För min tro är
att om vi kan känna frågorna,

om vi kan känna dessa saker på djupet,

då kommer de betyda mer för oss
än de gör nu.

Och kan vi hitta det,

då kommer vi alla få möjlighet
att inom oss själva hitta

vad det är vi behöver för att möta
den stora frågan:

"Hur förändrar vi?"

Det, är för mig, den stora frågan
som vi som ett folk möter just nu:

Hur förändras vi?
Hur förändras vi som kultur,

och hur tar vi, var och en, ansvar

för den delen av lösningen,
som vi själva ansvarar för,

vårt beteende?

Min tro är att du inte behöver
svartmåla dig själv

för att hantera dessa frågor.

Jag pekar inte på USA på
ett anklagande sätt.

Jag säger bara, det här är vilka vi är nu.

Och om det finns saker vi ser
i vår kultur som vi inte uppskattar,

har vi ett val.

Den grad av integritet som
var och en kan plocka fram

till den här frågan, hur mycket
genuin karaktär vi kan frammana,

när vi ställs inför frågan
hur vi kan förändras,

är redan definierande för oss
som individer och som land

och det kommer att fortsätta att vara det
in i framtiden.

Och det kommer på djupet att påverka
välbefinnandet, livskvaliteten

för miljarder människor

som kommer ärva resultatet av våra beslut.

Det här är inte diffust,

det handlar om vilka vi är i detta rum

just nu, i denna stund.

Tack och god eftermiddag.

(Applåder)