Skogsbruk och friluftsliv

Numera är det inte helt ovanligt att
människor som lider av stress

och psykisk ohälsa istället för piller
ordineras skogspromenader.

Men hur ska den promenadvänliga skogen se ut

och hur kan den kombineras med ett
lönsamt skogsbruk.

Vi bestämde oss för att undersöka det
och åkte iväg för att träffa en

förvaltare utanför Stockholm och ett
skogsägarpar i Uppland.

Men först åkte vi hem till Camilla.

Välkommen till Kärrsjögård.

Det här är mitt paradis
i Småland.

Camilla bor några mil sydost om Växjö.

På hennes skogsvägar och stigar rör sig
många människor

som vill komma ut i naturen
eller motionera.

När jag får besökare på min fastighet så
vill jag att de ska få en fin upplevelse.

Jag vill att de ska tycka om min skog och
att den är vacker.

Hon vill att skogen ska vara som en
mosaik som erbjuder

besökarna många olika
upplevelser.

Här är en ek som jag har bevarat.

Camilla kallar de här speciella
träden hjärteträd.

För några år sen högg jag fram den så
att den får vara på den platsen.

Jag har fler hjärteträd,
kom så ska jag visa.

Kolla här vad stor den är, kolla.

Det är nyttigt att krama träd
läste jag.

Det här är ett av de träden som jag
visar mina besökare på fastigheten.

Det är ett antal bohål i den,
så om man tittar här

så ser du ett litet bohål,
och det är ett till rakt ovanför.

Nu vill jag visa dig en annan grej som jag
också brukar visa mina besökare.

För Camilla är skogen både en inkomstkälla
och ett kulturarv att förvalta.

I början av 1900-talet så fanns det
nästan ingen skog här överhuvudtaget.

Och detta är en gammal fägata där man
körde alla djuren upp på urbetena.

Och då la man sådana här stenmurar längs
med kanterna

och man kan se rester av den hela vägen upp
till mossarna på andra sidan

av denna fastigheten.

De är grymt vackra tycker jag.

Jag håller den ren från träd som växer.

Och det här är en led som används mycket
av byborna häromkring.

Längs en annan del av skogsvägen har hon
huggit fram något riktigt spännande.

Jag har försökt att bevara den
oxel som står här bredvid.

Och här är ju en gravplats eller
vad det kan vara.

Det vet vi ju inte.

En sten är rest och det finns
bara sten under.

Det är även ett gammalt stenröse
där nere.

Visst är det spännande?

Det kanske är någon vikingakung som ligger
här, det vet man ju inte.

Camilla har ett stort naturintresse,
och kanske är det extra stort för fåglar.

För ungefär 15 år sen fick jag lära mig
att sätta upp fågelholkar

och det blev lite mer än jag
hade tänkt mig.

Men det hänger kvar faktiskt.

För då köpte jag in 160 fågelholkar och
satte upp dem i skogen.

Men det är såna här grejer som gör det
roligt att äga skog.

Att man faktiskt kan köpa 160 fågelholkar
och få upp dem någonstans.

Nu lämnar vi Camilla och åker norrut mot
Hummelsta utanför Enköping.

Här bor Kristina och Karl-Axel.

Parets fastighet ligger direkt i kanten på
bebyggelsen och skogen används

flitigt för motion och hundrastning.

Men turerna folk tar här,
det är en slinga här,

eller en slinga däråt,
kan man säga.

Och sen har vi motionsspåret mitt i här.

Första stället Kristina och Karl-Axel vill
visa oss är en ås med flera

tallar som är närmare 150 år gamla.

Det är ju lite tall som är sparad.

Den kanske skulle varit avverkad för
närmare 50 år sedan men den har fått vara kvar.

Nu får vi se vad nästa generation säger.

Nästa stopp är en kallkälla som fylls på
med underjordiska vattenströmmar.

Här får skogen stå orörd så
att källan inte påverkas.

Den här kallkällan är viktig att den finns här.

Min önskedröm är ju att vara här och få se
en älg som går ner på knä och dricker vatten.

Ett stenkast från kallkällan går
motionsspåret.

Här finns en iordningställd grillplats.

Den gör att det blir mindre risk för
spontant grillande i skogen.

Hit gick Kristina ofta med sina elever
när hon var förskollärare.

Finns det något som är så kreativt som
att ha barn i skogen.

Ta en barngrupp här.

Alltså om de är i ett klassrum så får du
ju skrika eller vissla.

Om du är här, så är alla upptagna.

Ingen frågar, vad ska vi göra?

Här finns det spår efter barn.
Det ligger vantar här.

För Karl-Axel och Kristina är det viktigt
att skogen är vacker och inbjudande.

Och de är stolta över det anlagda
viltvattnet,

den ljusa välgallrade björkskogen...

och de resliga gamla tallarna som
tillsammans gör att besökarna på...

elljusspår och stigar är många och återkommande.

Men för Karl-Axel och Kristina kan inte
skogen bara vara rekreation.

Det är också produktion och inkomster.

Tycker de att det finns någon konflikt,
mellan friluftsliv och skogsbruk?

Nej, allemansrätten gäller ju.

Den måste respekteras.

Och nu har vi tagit större hänsyn, kan man
väl säga, med de här arrangemangen vi har.

Det bör ju räcka och bli över.

Nu mot Stockholm.

Här träffar vi förvaltare David Eiderbrant
på Skogssällskapet och ger oss...

ut på Södertörn där David vill visa
oss några goda exempel.

Här är situationen ofta extrem.

Det bor och rör sig folk i
stort sett överallt i skogen.

Här har vi en äldre skog med
ganska lite skötsel för närvarande.

Tallarna här är gott och väl hundra år gamla.

Det som händer i en sån här gammal
tallskog är att granen har fått gott om...

tid på sig att växa in i beståndet och
kommer sakta att ta över om vi...

inte har någon skötselåtgärd.

Granen tål att leva utan mycket ljus
men det gör inte tallen.

Det betyder att vi behöver gallra bort
gran för att få tallen mer vital...

och få en skog som är ljusare,
och för de flesta mer attraktiv att gå i.

Vi fortsätter resan längs med
pendeltågslinjen mot Nynäshamn.

Här har man i flera backar huggit bort i
stort sett all gran.

Det här är en fantastiskt
lyckad naturvårdshuggning.

Här var mycket överslutet.

Ni ser att det kryllar av stubbar på
marken och om ni höjer blicken över...

landskapet ser ni något som jag själv
njuter av, vad fint det blev.

Att frihugga unga lövträd som kan
ta plats och bli bara finare med tiden.

Ett par hundra meter bort har man
huggit ganska hårt längs vägen.

Vi uppnår att vi dels ser de vackra träden
som står bakom, och vi får en ljusare väg.

Vi får ett uppslag av viltfoder och dessutom
som en bonus torkar vägbanken upp fortare.

All skog tar slut i ett bryn.

Det här är ett paradbryn.

Det är en gammal kulturmark
i Mellansverige.

Här växer företrädesvis slån,
här växer körsbär.

Det finns en och annan ek,
och bakom kommer en barrskog.

Det här är ett sätt att få en
biotop med höga naturvärden,

höga upplevelsevärden, mellan den
öppna åkermarken och skogen bakom.

Vill man behålla det här brynet måste träd
som kommer upp nära åkern huggas bort.

Buskarna ska få ett eget liv och bakom
dom kan det få växa upp lite större träd.

Ibland finns inget bryn, men vi vill
skapa ett, till exempel mot en åkerkant,

väg eller bebyggelse.

Den här frihuggna kanten hoppas vi kunna
koloniseras av slån, olvon, nypon och måbär.

Bakom det,
körbärsträd, rönn och hägg.

Till exempel.

Parkering är ett bekymmer för många skogs-
besökare, och även för skogsägaren själv.

Bilar i vägkanter eller
som blockerar traktorstigar...

kan bli ett hinder för skogsbruket.

Det finns både för- och nackdelar
med anlagda parkeringsfickor.

Ja en sån här spontanparkering,
kan vi kalla det, det kan ju...

vara ett gammalt avlägg.

Det har ju fördelar att det
kanaliserar besökarnas parkering...

till den här platsen,
jämfört med om det inte finns någon plats.

Då kanske de tar sig runt och
letar efter en sån.

Det är en uppsida.

Mindre bra är att där folk ställer bilen
är det mest sannolikt att de tömmer den...

på skräp som de inte vill ha.

Mellan mig och vattnet så finns det en
kantzon med träd.

Åkern bakom mig hade
också kunnat vara ett hygge.

I båda fallen så finns det
ett frigörande av kväve som pågår.

Kantzonens uppgift är att
fånga en del av det här kvävet.

Samtidigt vill vi här bedriva god
landskapsvård och då vill vi inte ha den..

här kantzonen helt tät,
utan lite luftig så att vi kan se vattnet.

För att kompensera för den här glesheten
så gör man den här zonen lite djupare.

Istället för 5,10 meter
kanske 20 meter.

Många reagerar när den gamla skogen
blir avverkad och ersätts av ett hygge.

Det gör det extra viktigt för David och
hans kollegor att anpassa avverkningarna...

och att lämna dungar och naturvårdsträd.

När man jobbar såhär nära stan
med skogsbruk så träffar man på folk.

Dels för att det är många människor som
bor i en stad men också därför att man...

inte är van vid skogsbruk
och är benägen att ha synpunkter på det.

Ett hygge väcker alltid känslor men jag
brukar förklara att man måste hugga bort...

ganska många träd för att få
att få fart på ny växtlighet.

Camilla i Småland, Karl-Axel och Kristina
i Uppland och kommunerna runt Stockholm...

sköter sina skogar efter
lite olika förutsättningar.

För de privata skogsägarna är det viktigt
att kombinera hänsynen till friluftslivet...

med ett rationellt skogsbruk.

Men även en kommunägd skog kan skötas
så att den ger avkastning samtidigt som...

den är tillgänglig
för invånarna.

Och synsättet är trots allt gemensamt.

Skogen är en tillgång för
alla genom allemansrätten.

Och en rekreationsvänlig skog är en
tillgång också för den som äger skogen.

Det är nästan alltid ett
par tranor som häckar här varje år.

Det är enda gången jag
känner att skogen inte är min.

Då är det tranornas skog.